När jag och Niko hade varit tillsammans i bara några månader skulle han visa mej var han går i skola, och samtidigt sa han "Sen när du börjar studera i Arcada och när vi flyttar ihop, då ska vi ha kämppä från Arabiastranden! De e så jävla fina hus å fint område". Kommer fortfarande ihåg det så bra, tänkte att gossen är ganska söt som redan pratar om sånt men att chansen att det någonsin blir så bra är ganska liten. Men tänk att det nu, 3 år senare, faktiskt händer påriktigt. Helt otroligt. 

 

Och hur känns det då? Typ 25% excited, 25% glad, 25% nervös och 25% stressad. Excited och glad behöver jag väl knappast förklara, det känns som om jag har bott ensam tillräckligt länge nu och att det är nu det här ska hända. Har ändå alltid trivts bäst i min lägenhet när Niko har varit här så varför skulle man inte kunna ha det så bra hela tiden då? Och så hade vi nog inte kunnat be om en bättre första lägenhet! Nervös då? Nå nog är det ju ett stort steg. Och jag vet/har hört om många fall när folk har gjort slut när de har flyttat ihop på grund av att man märker att det inte funkar, att man blir mer som vänner och blir störda på varann hela tiden. Så klart att jag är lite nervös. Vill inte bli en kärring som hela tiden gnäller över disken eller att vi blir ett par som bara sitter i soffan och glor på TV typ. Men å andra sidan så vet jag även många par som det har funkat riktigt bra för, och så känns det som att vi känner varandra så pass bra att det knappast kommer några stora överraskningar mera :) Och så stressen då.. Värsta stressen är redan över, men alltså f*n vad jobbigt det är att flytta. Alla papper hit och dit, allt städande, alla nycklar som ska hämtas och lämnas tillbaka, allt som ska sägas upp, alla nya kontrakt som ska skriva, allt packande, alla möbler som ska flyttas. Huhhu. Men såklart är det värt det, hoppas bara att jag inte behöver flytta på ett bra tag nu..

 

Hörni, tack till alla som höll tummarna för oss (och tack på förhand åt alla som kommer att hjälpa till)! Imorgon går flyttlasset, shit alltså...! Det börjar nog kännas att det här är på riktigt nu. Bilder kommer, I promise.