En dag som loppisförsäljare
För en tid sen konstaterade jag ju att jag har för mycket saker (klick), och i samma veva bokade jag ett loppisbord åt mig och Niko så att vi skulle kunna göra oss av med allt onödigt vi inte har användning av. Igår släpade vi därmed fyra fulla ikeakassar och två andra fulla kassar till ishallen och stod där och sålde i fem timmar, och till vår glädje gick ungefär 70% av sakerna åt! Att vara loppisförsäljare under en dag var riktigt intressant, och under de få timmarna vi stod där och sålde kunde jag konstatera följande saker:
● One man's trash kan verkligen vara another man's treasure. Vissa saker vi hade med oss hade vi tänkt slänga före, för att vi tänkte att det var saker folk inte ens skulle ta emot gratis. Vi valde nu ändå att se om vi kunde få nån euro för sakerna, och dröm om vår förvåning när de sakerna sålde som smör. Alltså vi snackar skruttiga, urtvättade t-shirts, en piltavla av papper och konstiga smycken och prydnadsgrejer. Jag övertygade Niko om att försöka sälja ett par skor han redan höll ovanför roskisen, och med orden "Alltså folk måst ju tro vi är helt knäppa som säljer sånt skrot" satte han skorna på bordet. Ja, ni kan ju säkert gissa vad han sålde först av allt :'D
● Ibland beter sig folk verkligen som vilda djur. Det är inte bara på ställen som i Olliskön och på konserter som folk förvandlas till huliganer, det gäller tyldligen även på loppis. Fatta att när vi kom in i ishallen och inte ens hade hittat vårt bord ännu, började folk gräva i Ikeakassen jag höll PÅ MIN AXEL?! På flera ställen såg man även folk gräla över saker, folk kastade sig fram som utsvultna tigrar och vid vårt bord tänkte två typer seriöst börja SLÅSS (alltså slåss riktigt fysiskt) över ett par fyra euros skor från H&M. Huhhu alltså.
● Det fanns ingen gräns på prutandet. Att folk skulle pruta var jag beredd på, men tänkte att de ändå inte skulle pruta så mycket i och med att vi redan hade helt svinbilliga priser. Nå, där hade jag fel, för det fanns verkligen ingen gräns på prutandet, överdriver inte om jag säger att 9/10 människor som köpte något från vårt bord prutade. Det spelade liksom ingen roll att det redan stod "2 euro" på prislappen, det skulle prutas ändå. Höjden var nog ändå när en typ vägrade betala den ynka ena euron som stod på prislappen för ett par fina sandaler i gott skick, utan bjöd 10 cent. Jag sa vänligt men bestämt att sandalerna redan är tjugo gånger billigare än när jag köpte dem trots att de knappt är använda, och när typen några gånger föreslått samma 10 cent gick hen äntligen iväg. När samma typ kom tillbaka en timme senare, pekade på sandalerna och sa "kymmenen senttiä", visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.
● Jag är tydligen dålig på att avgöra vad folk tycker om. Jag hade med mig ungefär tio saker jag var helt säker på att skulle sälja direkt, och hem kom jag med åtta av dem. Samtidigt som allt skrot jag trodde jag skulle bli tvungen att slänga blev sålt, fick jag alltså släpa hem sakerna jag var säker på att skulle sälja. Ibland förstår jag mig verkligen inte på folk...
Men annars, annars gick allt riktigt bra, och vi var väldigt nöjda med vårt beslut att sälja bort sakerna på loppis. Dit for vi med sex stycken stora kassar och hem kom vi med två, som vi sen skänkte bort till välgörenhet. Mindre saker, mera pengar, fint så.
