En halv timme senare uppenbarade sig Justin, och det allra första jag reagerade på var att han såg fruktansvärt trött, obrydd, sliten och frånvarande ut. Inget maffigt "HELLLLOOOO HELSINKI HOW ARE YOUUUUU", utan han bara stod där, i en svart munkjacka och söndriga byxor, och började mima med playback. Visst förstår jag att man vill klä sig bekvämt när man ska uppträda, men när han traskade omkring i kläder som såg ut som något pappa brukar ha på sig på villan, kändes det som att han var lite för bekväm. När han inte gick omkring med huvan på hade han på sig mjukisbyxor och en oversize t-shirt, och det såg ibland rent utsagt ut som att han nyss vaknat upp från en powernap. Josefina sa "nu är det enda som fattas morgontofflorna", och jag kunde inte annat än hålla med.
Den här bilden beskriver ganska bra vad konserten gick ut på. Justin lunkade omkring på scenen som om han var lite förvirrad och inte riktigt visste vart han skulle gå, medan playbacken skötte sången och dansarna skötte dansen. Visst dansade han också, och han är ju väldigt duktig på att dansa, men dansen igår kändes verkligen halvhjärtad. Fick inte en enda gång känslan att han skulle ha gett allt, utan istället kändes det som att han orkade ta något danssteg och sjunga något ord alltid emellanåt då han hade lust att anstränga sig...
Sceneffekterna och rekvisitan var bra, men inte mer än så. På bilden står han i en bur, och om jag förstod saken rätt, skulle buren symbolisera att han ofta känner sig som ett djur på zoo bland fansen. Den känslan lyckades han verkligen förmedla också, för i mina ögon såg han inte ut att trivas på scenen över huvudtaget.
Här lyftes en trampolin upp i luften. Jag råkade läsa någonstans att han under Purpose Tour skulle hoppa omkring på en trampolin under en danskoreografi, vilket jag tyckte skulle bli spännande att se. Tyvärr hoppade han nog inte mer än ett par steg före han gick bort.
Hans dansare får dock tummen upp, de var otroligt duktiga! Blev faktiskt riktigt, riktigt imponerad av dem.
Jag hade sett fram emot att höra hans mellansnack, ni vet när artister brukar prata lite mellan låtarna. Nå, Justins mellansnack kom aldrig. Eller jo, ett litet mellansnack höll han, men det var nog ett så förvirrande och konstigt tal att det slutade med att han till och med själv sa "Eeeh, I really don't know why I started talking about this". Man ba öö okej.
Det hände ett par gånger under konserten att playbacken tystnade och han faktiskt sjöng själv, och OJ vad jag önskar att han hade gjort mer av det, för då hade jag upplevt uppträdandet som så mycket bättre. Även om det såg ut som att ögonen knappt hölls uppe när han satte sig ner med gitarren och sjöng Love Yourself var det första gången jag kände en riktigt bra stämning under konserten, och Life is worth living sjöng han också väldigt vackert. Tyvärr var det de enda gångerna han lyckades beröra mig igår, hade inte ens lust att sjunga med eller stiga upp och dansa en enda gång, och det har nog aldrig hänt under en konsert förr. Jag var tydligen inte heller den enda som kände så, bland annat här kan man läsa en artikel med ganska hårda ord om Justins uppträdande: http://www.rumba.fi/live/sormipyssyja-anteeksipyyntoja-justin-bieber-helsingissa/
http://tidstjuven.com/