När man inte vill vara feg men inte vågar vara modig
Hjälper det om du tänker ut worst case scenario och hur du hanterar det om det blir verklighet? Signatur "hon som vågar om hon faktiskt vill"
Jag brukar försöka tänka: vad är det som får mig att inte våga göra det här? Är det bekvämlighet, rädsla, en känsla i magen eller att det känns för stort och nytt eller något annat? Oftast när man vet varför de känns som att man inte vågar , så är det lättare att ta tag i saken. Till exempel: flytta till en ny stad. Om du inte vågar för att du inte vet om du kommer trivas så tycker jag man helt enkelt bara ska prova , för man kan alltid flytta tillbaka dit man bodde innan. Visst är det mycket praktiskt som blir jobbigt, men det går. Tvekar man däremot för att det inte känns rätt, Så kanske man ska fundera efter om det verkligen är något för dig och varför det inte känns rätt. Helt enkelt försöka komma på varifrån "jag vågar inte" känslan kommer och sedan jobba med det ☺️ Hänger du alls med haha?
Hej Daniela! Jag är säkert den siste att uttala mig om dessa saker då jag trivs bra i min bubbla av missnöje (ok, jag är lite ironisk). Även om jag själv inte är någon risktagare så förstår jag ditt dilemma. Jag kan ge dig ett verktyg för att kunna reflektera djupare kring ditt dilemma.
Låt oss använda ett exempel: Daniela vill satsa på en karriär som skådespelare för hon har tröttnat på fysioterapin. Emellertid tvekar hon då tillvaron nu är stabil med bra boende och stabil inkomst. Som skådespelare skulle kunna uppfylla sig själv och nå en annan tillfredsställelse med livet.
För att reflektera kring det här skulle jag ställa dig fyra frågor:
- Vad är det bästa som kan hända om du satsar på en karriär som skådis?
- Vad är det värsta som kan hända om du satsar på en karriär som skådis?
Och motsvarande:
- vad är det bästa som kan hända om du fortsätter som fysioterapeut?
- vad är det värsta som kan hända om du fortsätter som fysioterapeut.
Detta kan tillämpas på alla tänkbara dilemman du står inför. Bara du kan följa ditt hjärta oberoende av vad folk säger åt dig att göra, men genom att använda sig av dessa frågor kan du åtminstone strukturerat tänka igenom innan du bestämmer dig.
Hoppas detta hjälper dig lite framåt. Allt gott!
Jag försöker lyssna på min magkänsla så gott det går. Det är sällan det slutar med katastrof om jag gör det. Och skulle något gå lite snett/inte som jag tänkt mig så försöker jag så gott jag kan tänka att det var meningen att det skulle bli så, att situationen för med sig någon lärdom o.s.v. Jag tror att livet för en dit där det är meningen att man ska. Jag menar förstås inte att man ska sitta och rulla tummarna och vänta på att livet faller på plats, man måste ju göra saker och ting själv också för att det ska hända något. Sen om något går lite "dåligt" så kanske det är just den händelsen som leder en vidare på en annan stig som leder till något helt fantastiskt. Jag upplever att det är det som hänt mig de senaste två åren; en svår breakup, arbetslöshetsångest m.m. ledde mig till 9 fantastiska månader i Australien :) Vad är egentligen det värsta som kan hända om du t.ex. flyttar till en ny stad? Du kan ju komma tillbaka om det visade sig att det inte riktigt var din grej trots allt, se det inte som ett misslyckande om det skulle bli så. Om du t.ex. ska flytta eller på längre resa, försök göra så mycket research du kan och ha så bra kontroll på läget som möjligt, men ha i bakhuvudet att allt kanske inte kommer gå på räls, så du är beredd att improvisera om det behövs :) Vet inte om detta hjälper, men ungefär såhär är min syn på livet och hur jag försöker hantera det :) Nog tänker jag också på riskerna och "ska jag verkligen", men man måste ju ta beslut förr eller senare.
Jag försöker tänka att jag inte har nåt att förlora om jag vill testa nåt nytt. Det kanske skiter på sig, det kanske aldrig blir nåt, men vad är det värsta som händer då? Oftast ingenting. Att låta bli att göra saker för att en är rädd är så onödigt slöseri av rädsla och energi. Det ÄR skrämmande och det ÄR pirrigt, men tänk om det leder till nåt bra? Och om det inte blir nåt så vet du i alla fall. Värst är ju att inte våga leva ut!
Sååå intressant tankar du delar med dig av! Och bra pepp du fått här ovan i tidigare kommentarer. Jag är övertygad om att du absolut inte är ensam om att känna såhär.
Jag skulle vilja säga att en dröm och ett mål kan kännas överväldigande, och då blir det lätt väldigt läskigt och känns också riskfyllt. Så mitt tips (och det jag själv gjort väldigt nyligen som jag snart kommer kunna berätta mer om på min blogg) är att försöka skala ner målet/drömmen/"det där stora och läskiga" i mindre bitar.
Vad det än är, byta jobb, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, så kan man dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans. Och sedan sakta, sakta, utan att man knappt märker det, ta steg mot det där större, som en dag inte längre känns lika stort. Man måste inte alltid hoppa för att kunna flyga, ibland kan man liksom promenera nedför bergets kant och ändå känna vinden i håret. Gud vad djupt det blev, men du kanske förstår hur jag menar ;)
Exempel på små steg: nätverka med andra som gjort samma (gå med i en fb-grupp, fråga någon bekant som gjort/gör det mer om det), ta reda på mer information, börja lek med tanken om hur livet skulle vara om du tog steget, gör små förberedelser (behöver du spara pengar, börja söka jobb, läsa en kurs osv).
Och tack för inspirationen, jag måste skriva ett inlägg om det här i min blogg med mina erfarenheter!
Kram
Åh vad svårt för jag är lite lagd som du - händer mer ofta att jag fegar ut än att jag faktiskt vågar. Men magkänslan brukar ju ofta styra en åt rätt håll och verkligheten är ju ofta sådan att "man måste våga för att vinna". Jag brukar tänka på personer som jag inspireras av. De brukar säga olika saker men poängen har ofta varit densamma - saker började rulla när de klev out of their comfort zone och gjorde något som gav dem lite fjärilar i magen. Okej nu svamlar jag bara :D
Håller med vad andra kloka redan skrivit! Kan bidra med ett uttryck som jag fick höra för några år sen och som jag sen använt: "a comfort zone is a beautiful place, but nothing ever grows there." Brukar viska det till mig själv just i de stunder när det känns som att man står vid kanten av en klippa och inte riktigt vågar hoppa. Man växer så enormt när man väl vågar, oberoende om allt sen utspelar sig så som man trodde eller inte. Tror absolut det är sant att man ångrar de risker man inte tar, att det är bättre med "oh well"s än "what if"s. Blir det ett "oh well" så stannar man ju ändå inte i det läget, då bygger man vidare - kanske åt annat håll. Och så litar man på sig själv att man lyckas göra det bra ändå. Och den förmågan har du nog absolut.
Jag känner igen mig i tankarna du beskriver, men jag anser mig själv ändå vara en risktagare. Jag går igenom alla tankar som du också, men i slutändan är jag den som sen tänker "men what the hell, vi provar väl ändå!" (I de flesta fallen, inte alltid såklart). Såklart har jag ångrat mina beslut ibland, men i såna fall brukar jag tänka på vad risken jag tog har fört med sig och vad jag har lärt mig utav det. Jag har ett ganska bra exempel på det som är ett ganska stort beslut jag tagit:
Jag flyttade utomlands och lämnade allt hemma. Såklart ångrar jag att jag inte är här så att jag kan spendera tid med min familj och mina mor-/farföräldrar, som börjar bli gamla. Ibland när jag kommer och hälsar på och jag ser hur mycket nya kompisar mina gamla kompisar fått och de känner alla varandra och har en gemenskap (ankdammen i gott och ont alltså haha) kan jag ångra att jag inte tillhör den gemenskapen längre. Och en massa andra saker jag kan ångra ibland, men fan jag har lärt mig mycket om livet OCH mig själv med att bo utomlands! Och jag har ju träffat en massa härliga människor jag inte hade annors träffat.
Ångrar man ett beslut man tagit går det oftast att fixa. Till exempel mitt beslut med att flytta utomlands: man kan alltid flytta tillbaka! Min pappa säger alltid att då har man ändå provat och nu vet man hur det var. Som någon annan redan sa så ångrar man bara de risker man inte tar och man lär sig alltid någonting! Till exempel att "okej, nästa gång jag ska göra ett liknande beslut ska jag tänka på den här saken också" eller något i den stilen. Och man får ju en berättelse av det som man kan berätta och kanske lära andra.
Min magkänsla berättar mig också väldigt mycket, känns det inte bra i magen är det kanske inte en risk värd att ta, ibland är också det trygga ett väldigt bra beslut.
Blev som sagt så inspirerad, så skrev ett inlägg på ämnet: https://jennifersandstrom.se/2017/08/08/hur-vagar-man-ta-steget-mot-sin-drom-eller-gora-nagot-som-skrammer-en/
Vet inte om du får pingbacks när någon länkar till ett inlägg, men tänkte att jag skriver det här i alla fall! :)
Ja e skiträdd för "tänk om" så ja bara gör å gör. Oftast finns e en väldigt vettig anledning att göra, å oftast, vad he än gäller så e he värsta som kan händ sällan riktigt illa. Kanske man blir pank å får flytt heim till föräldrarna, men he e ju ett heilt perfekt ställe att stig upp på beinen å försök igen på, åså vips e man åtminstone en lärdom rikare. Ja bruk säg att man ska pass å på å uppleva roliga saker så läng man e ung, så man har roliga berättelser att berätt på tråkiga fester i framtiden.
Fick meddelande om att du svarat på en kommentar. Kommentaren är skriven från mitt konto men jag har inte skrivit den :O Vet inte hur det har gått till, men sett att man blir inloggad på andras användare de gånger blogg.se har problem. Har skrivit till blogg.se om detta, för kommentaren ovan (undertecknad Evah Åberg) har inte jag skrivit.
