Den adertonde november. Ett datum jag ofta brukar gå omkring och längta till, men i år fruktat för att möta. I och med att jag inte ännu kommit på hur man stannar tiden, eller ens får den att gå liiite långsammare, har jag inre lyckats, och nu är dagen här. Och så är även den icke-efterlängtade siffran. Tjugofem. 25. Halvvägs till 50.
Aldrig förr har jag känt en ålderskris av dess like, som jag gjort de här senaste veckorna. Jag tror mycket av det har att göra med att mitt 25-åriga jag inte har "åstadkommit" sådant som kanske förväntas/önskas av många av människor i min ålder. Ni vet, ring på fingret, fast anställning, egen lägenhet/eget hus och helst ett barn också, åtminstone i magen. Men nix. Snarare har jag ju tagit ett steg bakåt från 24-åriga jag, och tillfälligt flyttat hem till mina föräldrar igen. Jösses, vad har jag egentligen gjort mellan mitt tjugofjärde och tjugofemte år? Tydligen ingenting vettigt i alla fall. Misslyckats. Har ju liksom inte gjort nånting av det som jag borde ha gjort före den magiska siffran 25 uppenbarar sig....
Länge tänkte jag själv också att 25 var en ålder då jag skulle vara gift och få barn. Minns när jag var tjugo, och tyckte det var en så lång väg till tjugofem, och var helt säker på att jag på något sätt skulle känna mig så stor då, för det är ju då man blir vuxen på riktigt, när man gifter sig och skaffar barn, och det är ju sånt man gör när man är 25 år. Sen fyllde jag 21. 22. 23. Konstaterade att den magiska vuxna åldern närmade sig, och att jag inte kände mig det minsta redo för varken något giftermål eller några barn. Även åldern 24 kom, och ännu eller hade jag inte gjorde något av det jag borde. Fan, jag gör ju INGA FRAMSTEG, tänkte jag i takt med att jag blev 24 år och en månad, 24 år och två månader, 24 år och tio månader. Mitt Facebook- och Instagramflöde fylls av folk i min ålder som gifter sig till höger och vänster och ultraljudsbilder alternativt bilder där man håller händerna format som ett hjärta vid magen. Och där ditter jag i mitt tonårsrum hemma hos mamma och pappa och håller händerna på magen jag med, dock endast på grund av orsaken att jag råkat äta lite för mycket choko. 24 år och elva månader, och endast en månad kvar till den magiska siffran. Fan.
Sen kommer domedagen, en solig lördag i november, och jag slår upp ögonen och konstaterar att "jahapp, jag är 25 nu". Har avklarat ännu en vecka på mitt jobb jag älskar, brevid mig ligger min pojkvän sedan sju år tillbaka och sedan kommer världens bästa föräldrar in och sjunger. Om ett par timmar ska jag hämta två av mina bästa vänner från tågstationen, och ikväll ska jag dricka skumpa medan musiken dunkar. Och jag konstaterar att det här med tjugofem kanske inte är så tokigt ändå.
25-åriga Daniela kanske inte är husägare, gift eller förälder, men hon är definitivt mycket modigare, gladare och nöjdare med livet än 24-åriga Daniela. Och framför allt har hon lärt sig, att det enda hon verkligen borde göra, är sådant hon själv vill och mår bra av, INTE vad alla andra gör, alternativt anser att man borde göra.
Mvh en som fortfarande ålderskrisar, men nu inte längre för allt hon borde ha gjort men inte har gjort, utan för att det finns så himla mycket hon vill göra att hon inte vet hur åren ska räcka till. 25 år, och huvudperson i sitt eget liv. Skål för det & grattis åt mig!
Det var intressant att läsa det här. Jag är 55 och har aldrig haft en enda ålderskris - men jag tror att jag förstår dig, för det ställs så mycket högre krav på dagens unga än för 30 år sedan då jag var 25.
Eller så var det bara jag som inte kände prestationskrav...
Du är bra som du är, vacker också - och du har säkert åstadkommit en hel massa och lite till. Försök glädjas över det du har och var den du är.
Kan nog hända att en liten ålderskris infinner sig om fem år då jag ska fylla 60 ... få se :-D
Svar:Ja, det kan ju faktiskt hända att pressen är högre nu för tiden. Och tack, vad fint sagt! <3
Vad gjorde jag som 25-åring..? Minns faktiskt inte. Men nu vid snart 29 så börjar jag nog ålderskrisa lite, mest på barnfronten eftersom det känns som om alla får barn nu. Men, jag har försökt tänka som så att alla tar vi det i den takt och vid det tillfälle som vi tycker känns bäst. Jag är ändå rätt nöjd här i soffan, bredvid sambon med hunden på golvet och en öl i handen. Ha en fantastisk 25-års fest!
Svar:Ja, alltså man kan ju vara nöjd ändå, fast man inte följer samma mönster som de flesta andra i ens egen ålder. Tack, det hade jag!
Grattis på födelsedagen i efterskott!! Hoppas du hade en superbra dag!
Svar:Tack så mycket! Det hade jag verkligen 😍
Daniela Skoglund
HEJ! Du har hittat till Danielas Dagbok - en finlandssvensk blogg som enligt läsarna kan beskrivas som äkta, ärlig, personlig, rolig, sprudlande, omväxlande, kamratlig, väluppdaterad, mångsidig, jordnära och bäst. Du är varmt välkommen att läsa vidare för att se om du håller med - hoppas du kommer trivas!
http://debutsky.wordpress.com