Att använda sina sociala kanaler till något vettigt
På sistone har jag lagt märke till att jag allt oftare börjat störa mig på att så få influencers använder sina sociala kanaler till något... vettigt? Liksom, flera influencers har massvis med människor som följer dem på Instagram, läser deras bloggar och så vidare, och de har chansen att genom att skriva ner några få ord nå ut till tiotusentals människor hur lätt som helst, och ändå är det få som använder den chansen till något annat än att skriva om skor, resor, outfits, fest och cafébesök. Och jag har suttit här på andra sidan skärmen, och inombords skrikit MEN VARFÖR BIDRAR DU INTE MED ATT SKRIVA OM NÅGOT SOM ÄR VIKTIGT PÅ RIKTIGT? ENS EN GÅNG????
...bara för att gå in på min egen blogg, och börja fundera på vad jag själv egentligen bidrar med.
Jämför man min blogg med de svenska storbloggarna, motsvarar min blogg väl ungefär en regndroppe, medan storbloggarna bildar Atlanten. Men, jag har ändå lyckats bygga upp en blogg som i finlandssvenska mått väl kan räknas som semi-stor, och jag vet att ni är ett fyrsiffrigt antal som går in här varje vecka för att ni är intresserade av att läsa vad just jag har att säga. Så, nu tänker jag försöka använda min chans till att göra något vettigt, och skriva ner några ord om något som är väldigt viktigt för mig. Så här är det:
Långtidssjukdomar är något som är rätt närvarande i mitt liv, både ofrivilligt och frivilligt. Ofrivilligt för att jag själv lider av en långtidssjukdom och för att någon som står mig väldigt nära är långtidssjuk, frivilligt för att jag valt att jobba med långtidssjuka barn. Och när jag läste Linn Jungs inlägg om Project Liv igår, gick det rakt in i mitt hjärta.
Att det finns en Österbottnisk förening som vill skapa mer glädje i vardagen för långtidssjuka barn och deras familjer är inte bara otroligt fint, utan också så otroligt viktigt. Jag får dagligen bevittna hur hårt både långtidssjuka barn och deras familjer måste kämpa dygnet runt, och de behöver någon som kämpar för dem också. Kämpar för att de också ska få skratta ibland, kämpar för att de också ska ha något att se fram emot, kämpar för att de också ska ha möjlighet att förverkliga sina drömmar och kämpar för att lyfta ens en liten tyngd från deras axlar. Och, jag må då säga, att bland alla tusentals föreningar och organisationer det finns att stödja där ute idag, känns Project Liv därför som ett förbaskat bra alternativ att välja.
Trettio euro. Trettio euro i året kostar det att vara medlem, och jag skulle vilja uppmana er alla att gå och bli medlemmar bums direkt. Dock vet jag att trettio euro kan vara en väldigt stor summa för någon samtidigt som det är en helt betydelselös peng för någon annan, så jag säger istället så här: Om du har möjlighet att skänka den där trettio euron och således bli medlem, gör det, och om du har möjlighet att skänka en valfri mindre (eller större) summa, gör det - båda alternativen finns. Här hittar du mer info om hur du kan stödja Project Liv, till vilket kontonummer du kan betala och så vidare, och jag önskar verkligen att du tar dig tiden att ta en titt på deras hemsida. Jag blev medlem igår, och jag hoppas av hela mitt hjärta att målet "200 medlemmar ska bli 1000" nås. För, samtidigt som du kanske inleder ditt veckoslut med en shoppingrunda, after work med dina kollegor, skratt och skvaller med vännerna eller en härlig middag på favoritrestaurangen, finns det de som samtidigt inleder både det här och majoriteten av de kommande veckosluten i en sjukhussäng. En sorglig verklighet jag önskar färre blundade för - så snälla gör vad du kan för att hjälpa. Allt räknas.
#projectliv1000
