Om min medverkan i "Haluatko miljonääriksi?"
Som jag avslöjade i somras, var jag en deltagarna som blivit valda till hösten säsong av "Haluatko Miljonääriksi?", och idag tänkte jag prata lite om min medverkan, varför jag valde att söka med, och så vidare;
Orsakerna till varför jag sökte med, kan man kort sammanfatta på följande sätt: 1. Jag hade under flera års tid varit nyfiken på att delta, 2. Jag är en riktig plugghäst, 3. Jag skulle inte tacka nej till lite extra cash, 4. Jag gillar programmet och har följt det länge, och 5. Jag ville trotsa min feghet och våga göra något riktigt modigt. Så, till slut tänkte jag bara "äh, varför inte?", och skickade snabbt in en ansökan, mest som en kul grej bara.
Sen ägnade jag inte någon desto mer eftertanke åt saken, tills jag plötsligt en dag fick veta att jag var en av dem de valt ut. Först ångrade jag min ansökan av hela mitt hjärta och gick omkring och bannade mig själv i flera dagar, sen kom fas nummer två då jag ba yolo och bestämde mig att ta det hela med en klackspark, och sen kom det tredje skedet då det verkligen började sjunka in att jag kanske kommer bli tvungen att sitta och blotta min kunskap om, eh, allt, på tv framför typ halva Finland.
Då kickade min "allt eller inget" instinkt in, och sen den dagen satt jag bara och pluggade, pluggade, pluggade. Jag kanske inte är den som är mest allmänbildad för att jag är så intresserad av saker att jag tar reda på en massa bara för att, men jävlar vilket läshuvud jag har när jag väl sätter igång. Så, jag skapade ett haluatko-miljonääriksi-övningshäfte åt mig med teman jag visste brukar förekomma i programmet, och i det häftet skrev jag allt från viktiga historiska händelser, finska författare, musiker, kända konstverk, grekisk mytologi, huvudstäder, våra flaggdagar och kända politiker, till vulkaner, aktuella youtubers, bergskedjor, floder, djur på latin, filmregissörer osv osv osv, och läste tills jag kunde precis allt jag skrivit utan till. Vid sidan om det läste jag alla dagstidningar jag bara kom åt, ja till och med sportsidorna (urk), bara för att vara så förberedd som möjligt. Satsade nästan mer än före studentskrivningarna, och inför studentskrivningarna tapetserade jag mitt rum med mina anteckningar - då vet ni nivån.
Det var en speciell känsla det där, att vakna upp i vetskapen om att man har sitt livs mest spännande dag framför sig. För det var precis så jag kände när jag klev upp den där dagen i somras - att jag hade min mest spännande dag någonsin framför mig. Jag hade tänkt att jag skulle försöka vara så chill så möjligt under dagens lopp, men det sket ju nog sig totalt, och istället var jag mest nervös jag någonsin varit när jag gick in i byggnaden där inspelningarna skulle äga rum. Väl på plats trodde jag att jag skulle vara den som satt och snackade och skämtade med resten av deltagarna, men istället höll jag mig nästan helt för mig själv och gick nervöst fram och tillbaka i en korridor. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Sannerligen intressant att få se hur man reagerar i nya situationer - lärde mig mycket nytt om mig själv den dagen, kan jag tala om.
*Spoiler alert*
Och, jag kan säga så här: Hade attraktionslagen fungerat, då hade det varit jag fått sätta mig i den där heta stolen - jag hade inför inspelningen på daglig basis STENHÅRT intalat mig själv att jag skulle klara det och visualiserat mig hur jag satt i den där stolen och vann min målsumma. Varje dag, flera gånger. Jag visste att min absolut största svaghet är att i tidspressade situationer klara av att hålla huvudet kallt och att utslagsfrågorna skulle vara min allra största utmaning, men jag hade ju intalat mig själv att jag skulle klara det och övat så tusan, att det nog skulle gå vägen. Men, det gjorde det ju inte - första bommade jag på i ren okunskap (blandade i all hast ihop De Niro med någon helt annan) och i andra frågan svek helt enkelt nerverna, precis på samma sätt som när jag skulle ta moppekortet. Hann knappt tänka annat än "shit, shit, okej, du kan det här, ta det lugnt" förrän tiden plötsligt var slut och de ropade upp honom som vetat svaret snabbast.
Så, jag fick åka hem snopen, och kämpade med känslan av enorm besvikelse i flera veckor - allt det där jobbet för ingenting, liksom. Och ja, att sen ännu bli tvungen att hålla tyst och neutralt försöka svara "hehheee, du får se sen" när någon frågade hur det gått, det gjorde att det hela kändes ännu värre. Hade liksom bara viljat svara att det gick sämst och att jag inte ens lyckades svara rätt på utslagsfrågorna, och sen gå vidare och lämna megamisslyckandet bakom mig.
Nu är avsnittet äntligen ute (sändes förra veckoslutet, finns att se på Ruutu), och jag börjar äntligen acceptera att jag inte fick tävla. Visst svider det ännu, speciellt eftersom jag när jag följt med höstens avsnitt insett att jag långt läst på exakt rätt saker och kunnat klara mig ganska bra, men ändå förde den här upplevelsen mycket gott med sig också. För det första blev det än en gång bevisat hur mycket människorna runtomkring mig är villiga att ställa upp för mig (ni vet vilka ni är som hjälpt mig speciellt i denna process - tack), för det andra gjorde allt pluggande mig betydligt mer allmänbildad (liksom, hur högt är Mount Everest? Vad heter Kazakstans huvudstad? Vilket år vann Finland flest OS-guld? Vem har målat konstverket Stjärnenatt? Sånt som jag visste förr, men som jag nu kunde rabbla upp svaren på fast mitt i natten), och för det tredje så har jag för en gångs skull fått känna mig riktigt, riktigt modig. Jag menar, folk får säga vad de vill om att jag svarade fel på båda utslagsfrågorna, men jag kan åtminstone säga att jag gjorde det som majoriteten av alla som varje veckoslut sitter och kaxigt kritiserar folk bakom rutan aldrig skulle våga - jag vågade åtminstone försöka.
Och ja, det var väl ungefär allt jag hade att säga om min medverkan - time to move on and fortsätta livet as a fattiglapp =) Glad måndag på er och tack åt alla som höll tummarna för mig!
Så häftigt ändå att du utmanade dig själv på det här viset och kom så långt som till utslagssituationen i programmet!!! Wow. Du ska helt klart vara stolt över dig själv. Och som du skrev - all kunskap är ju värdefull. Någon dag kanske du har oväntad nytta av allt det där som du pluggade in inför Haluatko miljonääriksi. :D
Svar:
Daniela Skoglund
Åååh nåmen sånt händer ibland :) Tycker du var så cool som vågade!! Dessutom så najs o har all den informationen du lärde dig när du pluggade inför programmet!
Svar:
Daniela Skoglund
Brukar du alltid skriva ditt namn med två olika A:n? 🙉
Men hej, najs att du vågade va med i programmet ens, fast det nu int gick som du hoppades. Jag skulle nog aldrig ha vågat tror jag 😅
Svar:
Daniela Skoglund
http://tidstjuven.com/