- Detta är ett av de tidsinställda inläggen som borde dyka upp medan jag är i Montenegro -
När jag skrivit klart det här inlägget är vi uppe i fyrtio bekännelser... huhhu! Här kommer "Bekännelser part 4" (part 3
här & part 2
här & part 1
här);
1. Jag trodde länge låten "Sexy Back" handlade om en sexig rygg
Jepp, fram tills jag var 25 tyckte jag det var helt självklart att mr Justin sjunger om att han hämtar med sig en sexig rygg. Minns när jag såg filmen "Friends with benefits", Justin gick omkring halvnaken och jag tänkte ”jaa-a alltså nog fattar jag ju vad han sjunger om". Sen trillade poletten ner en dag när Sexy Back spelades på radio och jag lyssnade på låttexten lite mer noggrannt. Kände mig lagom dum då jag fattade.
2. Jag gillar inte rågbröd
Känns typ kriminellt att erkänna, finländare som man är... Men tycker faktiskt både havrebröd och vetebröd är mycket godare - de vinner Reissumies hundra gånger om.
3. Jag lyssnar på musik på helt för hög volym
Gäller både när jag lyssnar via högtalaren hemma, radion i bilen eller hörlurarna på typ gymmet/promenad. Folk brukar liksom hoppa till när de stiger in i min bil för att jag har musiken på så hög volym, på den nivån är det. Vet att jag borde sluta pga skadligt för öronen, men hög musik är ju bara så FIILIS.
4. Jag byter rakhyvel för sällan
Egentligen borde man väl byta rakhyvel med några veckors mellanrum, men jag brukar nog göra det "lite" mer sällan än så (läs: när det blir sår på benen, då går jag och köper ny) (ok liten överdrift, brukar nog göra det redan då det börjar kännas lite trögt) (fast ibland har det faktiskt hänt att jag hyvlat på fast det börjat blöda) (obs! är ej masochist, bara snål - rakhyvlar är ju så förbaskat dyra)
5. Jag sorterar inte tvätt
Senast berättade jag ju om hur jag inte en enda gång startat tvättmaskinen, men nu har jag faktiskt börjat tvätta ibland, även om det oftast är Niko som sköter den delen. Hur som helst, de gångerna jag tvättar, sorterar jag ingenting enligt varken färg eller grader, utan brukar bara tömma hela tvättkorgen i maskinen, lägga i lite färgtvättmedel och välja 40-graders programmet. Inget desto värre har åtminstone hänt hittills, så håller tummarna för samma tur i fortsättningen =)
6. Jag har i tjugo års tid tänkt att kabinpersonalen i flyg kallas "calvin crew"
Ni vet när flyg ska landa och piloten säger "cabin crew please be seated for landing"? Welllll, jag trodde under mina tjugo första år att de sa "calvin crew", och tänkte att det helt enkelt var vad kabinpersonalen kallades. Calvin crew. Noll logik och hundra procent dumt, jag vet. Liksom, "the calvin crew is here to help you", eeeeh.
7. Jag körde med fyrans växel hela motorvägen förrförra veckan
Vanligtvis brukar jag anse mig själv vara en riktigt bra kusk, men när jag under förrförra veckan funderade på varför min bil lät så konstigt när jag körde till jobbet och sedan konstaterade att det berodde på att jag hade haft i fyrans växel under hela motorvägen, ja då kände jag mig nog som allt annat än en bra kusk. Skyller på att semestern närmade sig och att behovet av lite ledighet var stort.
8. Jag är rätt långsint
På ett sätt tycker jag det är bra att jag inte är så blåögd och blint litar på att "folk nog vill mitt bästa" fast de gjort mig ledsen tusen gånger om, men ibland vore det kanske bra för mig att hitta en liiiite bättre balans mellan att vara blåögd och långsint. Gör du mig illa, kan du liksom vara så säker på att jag aldrig, aldrig, aaaaaldrig någonsin glömmer det. Mvh person som nästan fortfarande blir upprörd när hon tänker på ett gräl som ägde rum i lågstadiet =)
9. Jag ser inte längre fram emot Ed Sheerans konsert
När jag och Niko fick tag på biljetter till Ed Sheerans konsert var jag helt sjukt taggad och glad, men ända sen mera info om konserten släpptes, har jag nog den glädjen och ivern blivit utbytt mot nervositet och illamående... Allt med konserten verkar vara helt sjukt omständigt och krångligt, speciellt för någon som lider av en kronisk mag- och tarmsjukdom. Jag har varit på flera världsstjärnors konserter förr och det har aldrig varit några desto större problem med köer, transport eller dylikt, men nu verkar det nog vara riktigt svårt att både ta sig dit och därifrån. Man lär ska vara beredd på att få köa i timmar, och dyka upp redan på eftermiddagen ifall man vill hinna se honom spela (han börjar kl 21). Få se om jag alls kommer att klara av det här eller om det blir så att vi satte typ tvåhundra euro på ingenting - man får nämligen inte sälja biljetterna vidare eller ge dem åt någon annan, så att...
10. Jag saknar ofta att ha ett stort kompisgäng
Missförstå mig inte nu, för jag älskar mina vänner, är tacksam för varenda en och skulle aldrig vilja byta ut dem - ibland önskar jag bara att de var ett liiiite mer sammansvetsat gäng. Ni vet när vissa liksom har ett självklart kompisgäng de alltid samlas med och hänger allihopa och firar födelsedagar, midsomrar och nyår tillsammans med? Nå, jag har inget sånt gäng - istället består mina vänner mest av utspridda individer, om man säger så. Och samtidigt som det är bland det bästa jag vet, att hänga med mina vänner, för det också med sig en del utmaningar när de är så utspridda - både ur känslomässig och praktisk synvinkel. Hör liksom inte riktigt hemma någonstans, samtidigt som jag hör hemma med flera, om ni förstår hur jag menar? Ur rent tidsmässigt perspektiv vore det också skönt om ens en del av mina vänner "hörde ihop" lite mer, så det vore naturligt att samlas och träffas alla samtidigt, istället för att träffa de flesta enskilt. Tänker till exempel på när jag far till Vasa - samtidigt som jag är jätteglad över att folk skickar och frågar om jag vill ses, kan jag ofta bli stressad och få dåligt samvete när jag får meddelanden av flera olika personer, och vet att jag inte kommer orka/hinna träffa alla. Sådana gånger skulle det vara smidigt/skönt om majoriteten av dem t.ex. hörde till samma gruppchat, och man således kunde stämma träff med många samtidigt. Som det är nu vill tiden inte alltid räcka till, och jag upplever att jag ofta ställs framför jobbiga val vilka jag ska träffa och vilka jag ska välja bort, när jag egentligen inte vill välja bort någon. Finns det NÅGON som känner igen sig i det här, eller är jag ensam med mina tankar? Känns egentligen dumt att ”klaga” på ett sånt lyxproblem, att man har många vänner man träffat i olika sammanhang, men ifall någon av er är i liknande situation, tror jag ni förstår vad jag menar. Eller?