Som en lättirriterad människa tänker jag rätt ofta negativa tankar om människor runtomkring mig. När jag kör bil till jobbet på morgonen kan jag sitta och mumla "jävla idiot" när någon inte använder blinken när hen byter fil. "Vilket svin", konstaterade jag när en vän berättar om hur en upptagen man försökt ragga på henne på krogen. Och "hur kan man va så tröööööööög" upprepar jag minst tio gånger per dag tyst för mig själv, när jag rör mig på gatorna och tycker folk går för långsamt.
Idiot. Trög. Svin.
Som sagt, inga fina tankar. Inga fina ord. Skällsord, skulle man nog kunna kalla dem. Och, det är väl inget jag är stolt över - att jag är lättirriterad och tänker negativa saker om andra. Men, så tycker jag väl ändå det är ganska naturligt, att irritera sig och tänka fula tankar om andra. Man kan liksom omöjligt tycka om varenda en kotte man möter och gilla alla typers åsikter. Det går inte. Och då är det väl helt okej att bli lite irriterad. Jag menar - hur är det annars meningen man ska reagera, när man till exempel läser igenom kommentarsfält på Facebook, och ungefär varannan person som kommenterat verkar sakna all form av folkvett?
Hur som helst är det väldigt sällan jag låter mina negativa tankar om andra lämna hjärnan och plötsligt omvandlas till höga ord eller formuleringar på tangentbordet, och de gångerna det händer, är det inte som att jag går fram på gatan och knackar någon långsam typ på axeln och skriker "FLYTTA PÅ DIG DIN TRÖGA JÄVEL" eller svarar åt Bengt_49 i kommentarsfältet att han minsann är en idiot som tycker som han gör. Istället kanske jag mumlar ett halvirriterat "ursäkta" åt den långsamma personen och tränger mig förbi, eller skriver åt Bengan att jag inte håller med honom på grund av dittan och dattan.
Jag påstår inte att mitt sätt är det bästa/rätta, men jag kan definitivt påstå att det finns sämre sätt att hantera sin irritation gentemot andra. Som till exempel när en bloggläsare förra veckan skrev en anonym kommentar där hen berättade för mig att hen minsann tycker jag är en störande tjock tant. När en person som skulle stiga på en elskoter märkte att batteriet var slut och kallade den "cp-skoter". När en ungdom i spårvagnen satte sig på ett annat säte än bredvid sin vän och fick höra "jävla bög" till följd av det.
Tjock. Cp. Bög.
Låter det bekant? I mina öron låter det åtminstone alldeles för bekant. Och jag vet inte hur det ens är möjligt att jag måste förtydliga det här år 2019, men det är liksom inte meningen att dessa ord ska användas som skällsord, för de har inget med saken att göra - mina bloggtexter har inget med min kroppsvikt att göra, skoterns batteri har inget med cp-skador att göra och val av sittplats i spårvagnen har inget med homosexualitet att göra. Och ändå, ändå är det bland annat dessa ord folk använder när de vill betona att något är extra dåligt - den otrevliga kassatanten blir liksom "tjockisen i kassan", Julius som ville stanna hemma istället för att hänga med på fest blir "tråkiga bög-Julius" och bilen som inte fungerar är inte bara en söndrig bil, utan den är en "söndrig cp-bil".
När ska folk förstå att "idiot", "trög" och "svin" på absolut noll sätt automatiskt är synonymer med "tjock", "cp" och "bög"? Att kroppstyp, sexuell läggning och eventuella medfödda skador varken är något självvalt eller något man skadar någon annan med? Att det aldrig är okej att använda ovannämnda som skällsord, oavsett om det är av ”gammal vana” eller ett medvetet val? Liksom, du som är en av dem som glatt sitter där i bussen och kallar din kompis tjock cp-bög för att han inte lyssnar på dig, har du nångång tänkt på att det faktiskt kan sitta både en person med övervikt, en person som är homosexuell och en person som lider av cp-skada i samma buss? Att de allihopa kanske dagligen får kämpa allt de kan för att acceptera sig själva, på grund av att det finns så många där ute som beter dig som du gör? Att det är fullt möjligt att du själv eller någon av dina kära nångång i livet kommer gå igenom något som leder till ökad kroppsvikt eller någon form av bestående skada? Att vännen du ”på skämt” kallar bög kanske egentligen är bög, men inte ännu vågat komma ut med det?
Jag kanske tänker mina irriterade tankar tyst för mig själv när det gäller långsamma människor på stan och folk som inte följer trafikreglerna, men när det gäller det här, då varken vill, orkar eller kan jag vara tyst -
använder du tjock, bög och cp som skällsord, ja då är det hög tid att någon högt berättar åt dig hur trögt, idiotiskt och svinigt du beter dig.
