Fem bra saker med min axelskada
Nu när det gått nästan en vecka sen olyckan har jag haft tid att fundera på saken och låta allt sjunka in. Min största rädsla var att behöva bli opererad så är väldigt lättad att det åtminstone inte kommer ske nu, men visst har situationen varit svår att acceptera ändå. Liksom, jag som hade så fullbokade dagar på jobbet, njöt så tusans av att träna flera gånger i veckan och använde bilen varje dag - vad skulle jag göra nu när jag varken kan jobba, träna eller köra? När en vän skickade och frågade hur jag mådde dagen efter skadan svarade jag att jag ska flytta in i en mörk grotta och sitta där resten av livet, och fast det kanske inte var precis så illa, så beskrev det nog hur jag kände just då rätt bra. Men, nu har saken som sagt sjunkit in lite, och jag har kommit fram till att den här ytterst oönskade och ovälkomnade situationen ändå kanske har några bra sidor också, när man riktigt vänder och vrider på saken. Nej, jag kanske inte kan jobba, träna eller köra, MEN:
1) Jag får öva på att sänka kraven
Jag är på vissa plan en riktig perfektionist och brukar alltid se till att saker blir gjorda, men nu är det nog bara så att jag är illa tvungen att acceptera att sängen kommer stå obäddad, att hemmet ej kan vara perfekt städat och att håret är otvättat lite fler dagar än jag är bekväm med. Kan inte påstå att jag mår bra av att gå omkring med skitigt hår och se på när dammtussarna flyger omkring, men det gör mig säkert riktigt gott att ha det så ett tag ändå. Igår kunde jag tvätta min vänstra armhåla ordentligt för första gången sen fredagen, och nu får jag se det som en stor framgång istället - sänka kraven, som sagt.
2) Jag får öva på att inte alltid ha så bråttom
Jag minns att en vän en gång använde ordet "snabb" när hon skulle beskriva mig med ett ord, med motiveringen att jag gör ALLT snabbt - skriver snabbt, äter snabbt, går snabbt, pratar snabbt, och så vidare. Och hon hade nog ganska rätt i det - jag tycker om att vara effektiv, och effektiv är man när man ju oftast när man sköter så många saker som möjligt på så kort tid som möjligt.... bara att det är ganska omöjligt att vara snabb och effektiv när ena armen är ur bruk. Får nog träna mitt tålamod något ENORMT nu när det känns som ett mindre evighetsprojekt varje gång jag ska göra saker som klä på mig eller laga mat, men det gör mig nog gott, det också. Att inte alltid ha så bråttom. Nimimerkillä kämpade i tio minuter med att få på mig en bh igår =)
3) Jag får öva på problemlösning & att tänka mer kreativt
Med tanke på mängden kreativa lösningar jag fått komma på under bara en vecka, kan jag tänka mig att jag kommer få jobba med kreativt tänkande och problemlösning ganska mycket under de kommande veckorna. Inte nog med att jag fått luska ut praktiska saker som hur man handlar med endast en hand, sover utan att röra på armen, fixar Halloweenpynt med endast en hand, snabbt får av sig byxorna med endast en hand (kronisk mag- och tarmsjukdom, ni vet), öppnar en pillerburk med endast en hand, och så vidare, utan min största utmaning just nu att är att bygga upp mina dagar på ett sånt sätt att jag, trots skadan, kan hålla humöret uppe (åtminstone ibland) och får ut något av mina dagar. Visst, kolla serier i sängen är väl okej nån dag eller så, men vad gör jag sen? När jag inte längre orkar se på tv och lyssna på podd? Kreativt tänkande och problemlösning, som sagt.
4) Jag får öva på att acceptera att det inte alltid går som tänkt
Jag avskyr (verkligen aaaavskyr) när saker inte blir av och inte går som tänkt, men nu har jag inte riktigt något annat val än att acceptera att mycket jag planerat för de kommande veckorna inte kommer att bli av och att det mesta andra inte kommer gå som tänkt. Men, jobbar som sagt på det kreativa tänkande och problemlösningen, och försöker hålla humöret uppe! Så, jag kanske inte kan gå på min måndagsbodypump, jag kanske inte kan gå på min onsdagspilates och jag kanske inte kan gå på min torsdagsspinning, men kanske den låga konditionscykeln och den sittande benpressen kunde fungera på gymmet? Och jag kanske inte kan fira min födelsedag genom att fara ut och dansa, men en middag eller drink kanske funkar ändå? Och jag kanske inte kan sätta mig bakom ratten, men jag har inget fel på mina ben och jackan ryms i mitellan, så jag kunde ju gå på extra många promenader nu? Otrevligt att allt inte blir som tänkt, ja, men bara jag anpassar mig kan jag sist och slutligen göra ganska mycket ändå.
5) Jag får öva på att skippa det dåliga samvetet
Om blickar kunde döda hade min ortoped kollapsat i samma sekund som han sa att jag får förbereda mig på att det räcker flera veckor före jag kan jobba igen, men samtidigt vet jag ju att han har rätt - det finns inte en enda del av mitt fysioterapijobb jag skulle kunna utföra ordentligt i det här skicket. Samtidigt känns det så knäppt att vara sjukledig utan att vara sjuk (feber, magsjuka eller dylikt), och mina samvetshjärnspöken säger att jag borde sitta inomhus och må så dåligt som möjligt över att jag inte jobbar tills den dagen min sjukledighet är över. Men, ska verkligen försöka sätta det dåliga samvetet åt sidan nu, och försöka göra det bästa av min situation - jag mår ju redan dåligt över allt såsom det är, så jag behöver inte göra allt ännu sämre genom att gå omkring med dåligt samvete ännu till. Ändå en viktig sak att öva på, det också. Att kunna skippa det dåliga samvetet när det gäller situationer man inte kan något åt.
