Idag är det den sista september. Öppnar upp mappen där jag brukar anteckna mina träningspass och går igenom månadens träningssaldo (brukar alltid skriva upp min träning för att i efterhand kunna gå igenom hur träningsmånaden sett ut och jämföra det med hur mitt mående varit osv). Börjar räkna och kommer upp i 24 pass för september månad. Eller, pass är kanske fel ord i och med att "passen" innefattar allt från ligger-på-golvet-och-flåsar-i-en-svettpöl-träningspass till lugnare promenader, men ändå, tjugofyra gånger har jag rört på mig under den senaste månaden. Känner mig nöjd med det - strävar efter att röra på mig på något sätt så gott som varje dag, för jag har märkt att det är då jag brukar må som bäst. Och jag har, mycket riktigt, mått väldigt bra under september månad. 

 

 

Man skulle kunna kalla min träning ganska råddig, men jag väljer att kalla den mångsidig istället. En typisk träningsvecka för mig just nu innehåller ett pass bodypump, en kettlebellträning, ett yoga/pilatespass, en längre promenad och en eller två timmar spinning (varierat med simning, konditionsboxning och egen träning på gymmet då och då), och det tycker jag resulterar i en bra mix av konditionsträning, styrketräning, rörlighetsträning, avslappningsträning och bålstyrka/stabilitet för mig. Jag blir ju aldrig riktigt bra på något av de ovannämnda (riktigt stark, riktigt rörlig eller riktigt uthållig) när jag blandar så där och lägger upp träningen på det där sättet, men jag upplever att jag får mer ut av att vara helt okej på allihopa, än riktigt bra på något och riktigt dålig på något annat. Hellre har jag helt okej kondition, helt okej muskelstyrka och helt okej rörlighet, än att jag t.ex. skulle vara riktigt stark/uthållig men också riktigt stel. Visst går det såklart att också träna på ett sånt sätt så man blir riktigt bra inom alla dessa områden, men de resurserna har jag inte att jag skulle börja investera i träningen SÅ mycket - varken tiden, lusten, orken eller motivationen. 

 

 

På tal om tid, lust, ork och motivation - jag får ibland frågan hur jag lyckats hålla min träning relativt regelbunden i flera års tid, utan desto större dippar eller pauser. Dels tror jag det har att göra med min fysioterapiutbildning och mitt yrkesval i och med att jag via det vet hur otroligt viktigt det är att röra på sig, men sen ser jag också på att gå till gymmet lite som att gå på jobb - liksom, det är inte alltid jättekul, men är man inte sjuk, så går man ändå. Jag funderar väldigt sällan på om jag har känner för att träna, utan det är något jag bara gör, och de gångerna jag tvekar för att jag känner mig väldigt trött/stressad eller dylikt, så brukar jag ställa mig själv frågan om det är en sådan sorts trötthet/stress att det kommer kännas ännu sämre efteråt, eller om det är en sådan sotrts trötthet/stress att jag kommer känna mig piggare/mindre stressad efteråt. Är svaret det förstnämnda stannar jag hemma och vilar/tar tag i det som stressar mig, och är svaret det sistnämnda går jag och tränar. Svårare än så är det inte. Eller, nu ljög jag lite - ibland är det jättesvårt på grund av min mage, men har jag en så dålig magdag att jag inte vågar/vill ta mig till gymmet, kan jag köra "Yoga with Adriene" här hemma i vardagsrummet, eller något liknande. Alternativa lösningar finns oftast, bara man vill och väljer att se dem :)