Hedersuppdrag, äventyrsdag och våffelmys
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
Natten mellan torsdag och fredag sov jag välbehövliga tio timmar (ingen aning om när det hände senast, har sovit svindåligt på sistone), och sen inledde jag veckoslutet genom att fara till Loftet för att äta en lååååång lunch tillsammans med Janna. Så härligt med ledig fredag och ännu härligare med Loftetlunch - fredagens portion var definitivt en av de bästa lunchportionerna de serverat hittills!
Efter Loftet var det dags att dra på munskydd och handskar då jag hade bokat tid för att träffa min mormor på hennes boende, och efter det väntade ännu en träffis med Heidi på ett av stans bästa cafén, det vill säga Aroma i GW Gallerian. Råkade sig faktiskt så att vår vän Felicia, som nyss börjat jobba på Aroma, var på jobb då också, så det var ju en kiva överraskning! Är ni på jakt efter en trevlig caféupplevelse i Vasa vet ni med andra ord vart ni ska vända er nu - extra hög nivå på servicen i GW Gallerians Aroma ;)
Efter cafébesöket överräckte Heidi påsen ovan åt mig, och uppmanade mig på ett ytterst mystiskt och ivrigt sätt att öppna direkt. Inne i påsen fanns lite olika små presenter och ett kort, och på kortet stod det "Vill du vara en av våra toastmasters när vi gifter oss"!! Jösses vilket HEDERSUPPDRAG alltså, blev helt till mig :') I oktober gäller det, så himla spännande och nervöst och roligt och alllllllt.
Igår hade jag och Josefina "Danielas och Josefinas äventyrsdag" - vi hade bestämt att vi skulle utforska en obekant ort i Österbotten, heeela dagen lång. Vi valde mellan tre olika alternativ, och sist och slutligen föll valet på stället med driv (som KAJ sku säg), det vill säga Maxmo! Vi inledde med en promenad runt en del av Västerö vandringsled, fortsatte med att fara och simma till Finnholmens strand och avslutade med varsin pizza vid Tesses Café på hemvägen. Dagen blev verkligen ett enda långt äventyr, och trots att Västerö vandringsled rent utsagt visade sig vara ganska vidrig, hade vi så himla roligt från början till slut. Höjdpunkten var definitivt när höjdrädda och fega jag, mot all förmodan, vågade hoppa från simstrandens hopptorn - skakade visserligen mer än Niko gjorde då han friade, men TÄNK att jag ändå vågade! Var så jäkla stolt (och förvånad) (och hög på adrenalin) efteråt, voi vitsi.
& Idag har jag rört mig i Maxmotrakten igen, har nämligen varit på våffelkalas hemma hos Sara och hennes alldeles förtjusande dotter Tova! Har träffat många barn under mina 27 år, men alltså Tova, hon var nog ett charmtroll utan dess like. Så himla mysigt och fint avslut på helgen, verkligen ♥
