Mina tankar kring smalhets
Exakt, är så trött på att det ska vara sådär. Minns när jag var i tonåren och min mamma (som är 180cm) beklagade sig då hon vägde 70-nånting kg, för kvinnor ska ju inte väga så mycket 🤦♀️ Eller när jag slutade röka och gick upp 4-5kg och fick kommentarer av en kollega om hur jag har blivit tjock och jag äter säkert mycket och rör inte på mig. Och då tränade jag ändå 3ggr i veckan för jag var rädd att gå upp mer 🤪
Du klädde precis mina tankar som jag har funderat i sommar på med ord. Allt som du skriver är helt sant och håller med dig till 100%. Tack ❤
Mycket kloka ord - tänk om vi bara kunde acceptera att vi är olika! Ha en trevlig torsdag ! kram
TACK Daniela för detta inlägg! ❤ Så himla bra skrivet!
DU E BÄST DANIELA ❤️ Skitbra inlägg!
Bra skrivet Daniela och håller med dig! Tycker det är jättesynd att kvinnoidealet ska vara så snävt. Smala kvinnor får höra hur vackra de är, medan kurviga och tjocka kvinnor får höra att de är vackra på insidan. Så jävla fräckt egentligen! Och precis som du skriver, bara för att man är större betyder det inte att man inte skulle träna eller äta mångsidigt och bra.
Bra inlägg. Har hela livet kämpat med vikten, hatar att shoppa kläder då de större storlekarna endast fanns några exemplar av. Kan inte köpa från plussidan heller för att då blir kläderna för stora så L för "normal-viktiga" är inte samma som L för Plussidan. Väldigt jäkligt confusing. Har spelat fotboll hela mitt liv, spelade i division 2 för något år sen, alltid blivit mött med skepsis pga min vikt. När jag spelade i div 2 kommenterade min tränare hela tiden min vikt och sa att jag måste träna mera. Jag tränade som en galning, fotboll 5-6 ggr/vecka plus simning 2 ggr per vecka plus att jag var ute och sprang och gick på gym, det hela fick ett slut när jag bröt benet under en träning. Jag har jobbat hårt med att försöka vara okej med mig själv, men är så svårt pga gliringar osm fortsättningsvis kommer och då det. Ännu är svårt att hitta kläder man kan känna sig snygg i. Hursomhelst, tack för att du tar upp detta ämne. Tack.
JA! Tack Daniela!
Håller fullständigt med dig gällande detta men vill oxå poängtera en sak.” En person som e smal aldrig blir ifrågasatt om hens livstil.”
Det händer och t.o.m att folk fysiskt tar i en. Jag har alltid varit smal, de ligger i mina gener, min bror (42) e likadann även då han aldrig har tränat eller ätit hälsosamt. Så länge jag minns har jag konstant fått höra ”äter du inte?!” ”Härreguuud så du e smal” ”du måst nog äta mera, du har ju inga former”. Folk har även tagit tag i min midja klämt på den o sagt att jag måste äta lite. Har alltid ätit, ätit så mycke jag bara kan, massa ohälsosamt men min ämnesomsättning är på övervarv, jag går inte upp! Folk tar förgivet att e man smal så e man hyper med all träning o diet eller så har man en ätstörning. Håller med om att kropshetsen har gått förlångt, o att vissa som förespråkar body positivity ändå klämmer in dieter etc. Men smala männsikor blir också ifrågasatta gällande livsstil. Ville bara ge en kommentar ur de perspektivet. Vi borde bara alla få vara som vi e utan att påverkas av omgivningen. Bra skrivet Daniela ! ♥️
Tack för att du sätter ord på det hätär ämnet! Så viktigt! I min familj har det alltid pratats om vikt (och speciellt viktuppgång) i en något negativ ton. Därför har vikten blivit väldigt ångestladdat för mig, även om jag aldrig lidit av en ätstörning. Fick en gång en kommentar i familjen om att "du nog skulle hitta en kille lättare om du skulle vara smalare". Suck 😩 Som om det bara skulle vara utsidan som räknas i en relation. Det här med vikt är ju så mycket mer än att vara smal/tjock och hälsosam/ohälsosam. Tack igen för dina kloka ord.
Hej, håller med kommentaren: Så länge jag minns har jag konstant fått höra ”äter du inte?!” ”Härreguuud så du e smal” ”du måst nog äta mera, du har ju inga former”. Folk har även tagit tag i min midja klämt på den o sagt att jag måste äta lite. Vilket är HEMSKT för har kommit ut ur någon form av beteende/ätstörning (berodde aldrig på vilt utseende utan kontrollbehov) för ett par år sedan och det jag älskar mest av allt i livet nu är träning/hälsosam mat i kombo med ibland lyxa till det. Men nejdå, avstår du en kakbit kl.10 på jobbet en måndag är du ”sjuk” igen. Tar du en länk en somig tisdag morgon före jobbet är du i dåliga spår igen. Tar du ugnsgrönsaker istället för spagetti för du är halvtkeliaki men samtidigt har en älskad relation till grönsaker är du konstig och undviker kolhydrater vilket inte är ok. Medan jag med säkerhet kan säga str ifall en överviktig person kulle syssla med samma, skulle inte få höra något. Jobbigt/stressande/stöttande. LEver ju enligt hur JAG mår bra och är inte huvudsaken en individ är LYCKLIG i sin vardag/liv känner sig STARK och mår bra både PSYKISKT OCH FYSISKT. Är det inte det man borde fokusera på... ditt inlägg var annars klockrent. Tack.
Tänker inte komma med hela långa texten, men håller fullständigt med i alla punkter. Bra inlägg!
Kan även inflika, under hela min lågstadietid fram till yrkesskolan så har jag haft bmi som tydligt varit undervikt och jag vet själv av att jag var smal, nu nästan 8 år senare så är jag i normalvikt och ser helt normalviktig ut, men jag är van att se mej som smal och vågen visa mindre, vilket gör att jag ser mig som stor nu, fast jag vet innerst inne att det bara tvistar i hjärnan, men upplever e ganska svårt nuförtiden ti upplev mig normal då man halva sitt liv varit för smal och ubde4vik000000
Det är ett för stort fokus på hur ens kropp ser ut. Det viktiga är ju hur man mår på insidan.
Det jag kan reagera på är att många äter för stora portioner mat. Det är på tok för stora portioner man får när man äter på restauranger. Alla äter inte så stora portioner. Jag är en av dem som inte gör det.
Där tycker jag att man kan tänka till och inte bara lägga fokus på hur kroppen ser ut. På grund av detta slängs onödigt mycket mat.
Jag tycker att man ska kunna äta allt men med normalstora portioner. och med måtta.
Tack för ett bra och viktigt inlägg.
Det här är så superviktigt ämne och så bra att du skriver om det. Jag har alltid varit en väldigt kortväxt normsmal liten tjej och därför väldigt skonad från tjockhat, snarare fått komplimanger för hur smal, liten och söt jag är. Som om det skulle vara nån slags bedrift? Så stor del av den tiden jag fått höra det har jag egentligen sovit helt för lite, ätit jättedåligt, aldrig tränat och min "fina smala" kropp har egentligen varit marinerad med ångest och värk. Men man kan ju inte vara sjuk om man är smal right? de var inte oroade för min hälsa på samma sätt som de verkar vara för exakt alla tjocka människor i deras liv...
Blir så otroligt trött på det här med att folk är så enkla och bedömer andras välmående enligt utseende, och också tror att de har rätt att kommentera och prata om andra människor som om de inte var vuxna och kunde ta hand om sig själva? det är så otroligt förminskande. Den här synen och dessa kommentarer är enligt min observation främst (men inte bara, förstås) förekommande hos äldre generationen, och kring släktmiddagar el. liknande ser jag det som min främsta uppgift att läxa upp folk som följer upp bullätande med kommentaren "jag måst nog banta efter det här" - dessutom framför barn. Sen kliar dom sig i håret över varför ungdomar får ätstörningar.
Att leva med väldigt fysisk ångest gör, iaf för mig, att mitt fokus ligger mycket på hur kroppen känns. Ibland far jag ut och springer, även om jag hatar det, för det är det enda som kan få kroppen att kännas lite mjukare och gladare just då. Jag tror att fokus behöver lyftas från utseende till känsla. Det är iallafall det som fått mig att faktiskt uppskatta träning. Faktum är att jag undvek träning en lång tid eftersom det kändes som att det bara handlade om att bli smal, och jag var ju redan smal? well well. Turns out att träning faktiskt handlar om att må bra men jag på något sätt fått en så skruvad bild av det.
Att följa många olika konton på instagram och se alla sorters människor och former är verkligen en bra grej och om jag haft nåt inlärt tjockhat i mig nånstans är det nog bortlärt efter en tid av att bli exponerad till annat än normsmala influencers. En annan sak som jag gillar är att gå till simhallen och bara finnas bland alla människor och former, långsamt luckra upp all skit man lärt sig.