Tankar kring att vända en dålig dag
TACK! <3 du skriver så bra; jag har sagt det förr och I'll keep saying it. Jag relaterar så starkt i och med att jag lever med en funktionsnedsättning och alla kroniska problem som kommer på köpet. Det är verkligen allt annat än en inställningsfråga de dagar symptomen behagar visa sina fula ansikten. Jag har själv gått i terapi under ett års tid nu och den viktigaste insikten jag fått är att det är okej (/nödvändigt?) att ha dåliga dagar. Bästa sättet för mig att komma ur ångesten är att acceptera och omfamna den när den kommer, och ha en bättre dag imorgon eller the day after tomorrow istället. Men dåliga dagar - de får vara dåliga och ska inte "behöva" vändas till något som de helt enkelt inte är.
Intressant. Jag försöker komma in med en annan aspekt här. Du skriver att dina problem är dina symtom och att du inte kan ändra på dem, men du kan ju fortfarande ändra på din inställning till problemen, om du förstår vad jag menar? Alltså jag fattar att vissa dagar måste man ställa in sina planer och det är helt okej det också, att inte med våld tvinga sig igenom saker "bara för att". Men vissa dagar går det ju faktiskt att acceptera och hantera sina symtom genom just sitt mindset. Tänker att mindset och kroppsliga symtom går ihop på ett sätt och att de påverkar varandra. Tänk KBT och ACT kopplat till smärta. Vet t.ex. många personer som haft IBS och fått hjälp via KBT. Det tar inte bort symtomen men det gör en mer resilient mot att agera efter symtomen. Menar inget illa med den här kommentaren utan tyckte bara att det var en väldigt intressant tankegång du hade. Menar inte heller att du ska måsta gå i terapi utan jag tänker att det är väl det som denna typ av behandling går ut på, att förhålla sig till sitt mindset trots symtom! :) Ha det bra!
Jag blir lite provocerad av Sannas kommentar fast hon säkert inte menar något illa alls.
Men lider man av olika symptom som mer eller mindre påverkar ens liv på många vis så tror jag inte att det går att vända de dåliga dagarna till bra dagar med hjälp av mindset, symptomen får man ju inte bort hur gärna man än önskar det!
Själv har jag lärt mig hantera mina dåliga dagar så mycket bättre efter att jag försökt börja acceptera att jag faktiskt är sjuk och har dåliga dagar. Jag kan inte vända dagarna till bra dagar men dom dåliga dagarna är ändå lite bättre än förr tackvare att jag låter mig själv må dåligt och vara på dåligt humör när kroppen protesterar.
Men det verkar som att personer som inte själv varit sjuka eller levt med någon sjuk i sin närhet förstår hur det är, och det kan man kanske inte förvänta sig heller. Men otroligt ofta känns det som att människor förminskar känslorna hos sjuka personer, speciellt när det gäller sjukdomar som inte syns.
Oj, förlåt hörni, jag menade inte alls det som ni skriver. Förlåt, ska försöka förklara lite bättre. Är inte alls bra på att uttrycka mig i skrift men jag menar alltså INTE att man bara ska acceptera sina symtom om man t.ex. har ont utan att man kan få hjälp att förhålla sig till när det gör ont. Att acceptera handlar ju också om precis det daniela skriver när hon skriver att hon inte med våld kan få sig själv att må bättre, utan att acceptera handlar ju också om att acceptera läget (precis som hon skriver) - att okej, nu är det piss, nu är det såhär och nu är jag jävligt ledsen och det får vara så.
Så jag menade att inlägget var intressant för att det lät just som att daniela beskrev ACT, hur man förhåller sig till smärtan, ABSOLUT inte att lyssna på musik när man har migrän.
Kan försöka skriva lite bättre senare men ville bara säga det kortfattat här nu så att jag inte trampar någon på tårna. Jag håller alltså hundra procent med om att man alla personer i alla situationer bara kan ändra sitt mindset sådär, då har man nog inte så stora problem tänker jag.
Då skrev jag fel igen - jag håller alltså hundra procent med om att alla personer i exakt alla situationer INTE bara kan ändra sitt mindset sådär. Om man bara kan ändra sin dag via sitt mindset så har man kanske inte så stora problem.
Sorry igen för att jag skriver som en kratta.
Hejsan!
Har läst din blogg en tid, men inte allt för länge. Har ju förstås uppfattat i dina inlägg att du lider av flera kroniska sjukdomar men inte helt vilka. Tänkte att det kunde vara intressant om du kunde göra nåt inlägg, typ när du insjuknat i respektive sjukdom, symtom och hur det är att leva med det :) Om det känns för privat behöver du ju absolut inte göra det! Kram :)
Jag är ganska känslostyrd och har absolut ingen jävla lust att vända en dålig dag till en bra dag. Är den dålig så är den och det kan den väl få vara! Brukar tänka att man kan embrace:a den känslan också.
Men tycker också det är fullt rimligt att om kroppen inte mår bra, så är det överlag svårt att stay positive <3
Bra poäng där! Är själv, precis som även Jennifer S skrev i sin kommentar rätt känslostyrd som person, så även om jag är övervägande positiv så har jag mina sämre dagar som jag har noll lust att vända till bättre, troligtvis av en anledning. Nu vet jag ju inte hur det känns att vara kroniskt sjuk så kan inte uttrycka mig desto mer kring det, men kan föreställa mig att det känns provocerande att läsa om hur någon bara sådär vänt sin dag till det positiva med att ändra mindset, då en själv liksom har ett så bra mindset en kan ha med tanke på sina egna förutsättningar. Vem vet, kanske det är så att personer som skriver om att vända en dålig dag till en bra med hjälp av sitt mindset i grunden har ett mycket dåligt mindset 🙃
