När allt är lättare, men också tråkigare
Från ett helt otroligt fint och efterlängtat veckoslut i Helsingfors i maj 2020 - blir fortfarande glad i hela mig av att tänka tillbaka på den vistelsen
På sistone har jag haft cravings efter miljöombyte. Jag har knappt varit utanför Vasa på flera veckor och det är snart ett halvår sedan jag var till Helsingfors senast, och det känns. Det var i mars 2020 som jag lämnade huvudstaden för att flytta till Österbotten, och även om jag börjar vänja mig vid att bo här, gör saknaden till Helsingfors sig ofta påmind.
Jag tänker ofta på hur mycket lättare allt är här - det finns inget som heter morgon- eller eftermiddagsrusning, oavsett vem jag ska träffa eller vad jag ska göra har jag sällan mer än en femton minuters bilresa framför mig och jag behöver aldrig leta parkeringsplats. Det är inte ett projekt att ta sig till matbutiken, apoteket eller gymmet, jag behöver aldrig ha koll på lokaltrafikens tidtabeller och alla mina favoritcaféer hittas på samma gata.
Tyvärr känns vissa saker också tråkigare här - såklart är det mesta tråkigare över allt just nu på grund av pandemin, men mycket blir ändå mer enformigt när man bor i en liten stad. Samtidigt som det har sina fördelar att kunna ta sig igenom hela staden på en kvart, ha alla favoritcaféer på samma gata och aldrig behöva navigator för att hitta fram, så är det också just det: lite tråkigt.
Jag vet att Vasa är en bra stad att ha som bas, men jag vet också att jag kommer behöva lite mer variation än Coronaläget tillåtit för att kunna uppskatta den basen fullt ut. Att kunna åka på äventyr, upptäcka nya platser och hänga i Helsingfors med jämna mellanrum, för att sedan känna att det är skönt att komma hem igen och beställa en sallad från välbekanta Sweet Vaasa och hämta en kardemummabulle från minst lika välbekanta Aroma där bredvid.
Så, nu har jag och Niko bokat in en Nylandsvistelse inom kort - det kändes okej nu när fallen minskat och jag dessutom fått min första vaccindos. Så, ett par veckor ska vi ännu leva vårt lätta liv, och sen kommer vi få leva ett lite mer spännande liv i några dagars tid då vi får navigera oss fram och måste se upp för spårvagnarna medan vi letar parkeringsplats. Ska till och med prova bröllopsklänningar i en butik, och det känns ju utan tvekan som det mest spännande sen, ja, jag vet inte när.
Två veckor - sen åker vi. Två veckor och några dagar - sen kommer vi hem igen. Tror och hoppas att vi kommer att tycka att båda sakerna, att åka och komma hem igen, kommer kännas lika bra. 🤍
