And Just Like That - recension
Jag vill börja med att säga att jag aldrig haft ett jättestarkt band till SATC - visst har jag sett alla säsonger och även båda filmerna, men medan vissa beskriver serien som något som haft stor inverkan på deras liv, inspirerat dem och format dem som människa, har Sex and the City snarare fungerat som helt kiva underhållning för mig, typ en serie vars avsnitt man kan kolla om en slö söndag eller så. Hoppas ni på en liknande reaktion som Cassandra från Det Skaver bjussade på efter det första avsnittet av And Just Like That, är detta därmed inte rätt inlägg för er.
And Just Like That, ja - i och med att jag, trots att jag aldrig känt mig speciellt emotionally attached till SATC, ändå gillat alla tidigare säsonger och tyckt om båda filmerna, kände jag att jag gärna ser fortsättningen när den dök upp på HBO Max. Och jag tyckte absolut inte de första avsnitten av den nya säsongen var någon besvikelse, tvärtom en helt positiv överraskning och fortsättningsvis kiva underhållning.
Mina starkaste känslor jag kände under de första avsnitten var saknad efter Samantha (hon var ju nog ändå kvartettens bästa karaktär), frustration när Carrie inte ringde nödnumret och glädje då symppis-Steve dök upp (har alltid gillat Steve). Mig störde det faktiskt inte så mycket att Mr Big fick tacka för sig, han är ju liksom väldigt långt ifrån Derek Shepherd från Grey's Anatomy (honom sörjer jag fortfarande trots att han "dog" för flera år sedan), samtidigt som vi ju fortfarande får behålla både Steve och Harry. Betydligt trevligare typer än John James Preston båda två!
Jag tycker att Carrie fortfarande känns som Carrie, att Charlotte fortfarande känns som Charlotte och att Miranda fortfarande känns som Miranda. Har hört folk klaga på att de ändrats och blabla, men jag tänker mer att det vore märkligt om de inte ändrats alls med tanke på hur lång tid det gått. Nu är de ju bara en lite äldre version av sig själva, vilket är fullständigt okej och välkomnat, i alla fall enligt mig. Och de befinner ju sig fortfarande i New York, har fortfarande klackskor och SATC:iga outfits, går fortfarande på brunch tillsammans och pratar fortfarande sex. I mina ögon är det därmed fortfarande definitivt Sex and the City jag ser i tv-rutan.
Gillade också "plot twisten" med Charlottes dotter - ser fram emot att se hur den storyn utvecklar sig och tycker också det blir intressant att följa med hur Carrie hanterar sin sorg. Och vid sidan om allt kommer säkert en hel del överdrivet trams pågå, precis som sig bör i Sex and the City. The New York Times skrev 'And Just Like That, It All Went Wrong', men jag snarare tänker "And Just Like That, They're Back" (alla utom Samantha, då) (är btw mycket nyfiken på vad som egentligen pågått mellan de andra och Kim Cattrall bakom kulisserna!).
P.s. Du kanske också vill läsa...
Lexispexi
Alltid roligt att läsa dina recensioner! Och jag håller helt med - dMr Kg var väl ingen dreamboy från första början, så jag saknar inte honom alls. Han var ju riktigt jävlig för det mesta om jag minns rätt? Saknar Samantha, men tycker de gav hennes karaktär en värdig "write off". Tusen gånger värre om hon hade dött! Fortsätt skriva, roligt att det finns några få aktiva bloggar kvar ännu :) god jul!
Svar:
Daniela Skoglund
Mr Big menade jag så klart i kommsntaren ovanför
