Mina tankar kring Squid Game
SQUID GAME - 8,1 på IMDb
Det var faktiskt i samband med en av mina första radiosändningar som jag nåddes av nyheten att Squid Game höll på att bli Netflix mest sedda serie någonsin - något som den nu för tiden är, om jag förstått rätt. Där och då visste jag inte mycket annat om serien än att den var koreansk och att den påminde om Hunger Games, men i och med att den var så populär, jag tyckte den koreanska Oscarvinnaren Parasite var helt sevärd och gillar Hunger Games, blev det att trycka på play.
Kort förklarat handlar filmen om skuldsatta människor som blir lockade till ett brutalt spel som handlar om att antingen dö eller överleva och vinna en massa pengar. Om vi börjar i den lättsamma änden, tycker jag att koreanska är ett ganska underhållande och trevligt språk att lyssna på - det är något med uttalet och uttrycken som gör att det (åtminstone i mina öron) låter nästan lika roligt och kiva som norska. Men, där tar också det roliga och kivoga med serien slut med.
Meningen med filmer och serier är väl i grund och botten att väcka olika känslor hos tittaren, och som en ganska känslomässig person, är jag van med att både bli ledsen, glad, förtvivlad, berörd, skraj och allt däremellan när jag kollar antingen serier eller filmer. Som en person med ganska mycket åsikter, brukar jag också ha tydliga åsikter kring om något är bra, dåligt eller bara helt okej. Med Squid Game kände jag knappt några av dessa känslor, samtidigt som jag inte kunde avgöra om jag tyckte den var bra eller dålig - det enda jag satt och tänkte för mig själv var "detta är sjukt". Handlingen kändes sjuk, det kändes sjukt att någon kommit på och producerat alltihopa, det kändes sjukt hur populär den blivit och det kändes sjukt att jag själv, mitt i allt det sjuka, ändå valde att kolla vidare.
Jag fick det liksom inte att gå ihop i mitt huvud, att denna serie, som på alla sätt och vis är så vrickad, samtidigt är Netflix mest sedda serie någonsin. Samtidigt väcktes också en pytteliten oro, för att någon rik och uttråkad person med mycket makt, skulle få för sig att se denna serie som någon form av inspirationskälla.
Överlag var Squid Game ändå, trots allt det sjuka, mestadels välgjord. Skådespelarna gjorde bra ifrån sig, majoriteten av karaktärerna var trovärdiga (favoriten var naturligtvis den gamle farbrorn) (åtminstone fram till sista avsnittet), storyn var varken för utdragen eller för kort, klyftor i samhället och övrig samhällsproblematik lyftes fram, de flesta frågorna besvarades och serien som helhet var defintivt något utöver det vanliga. Ändå är jag tveksam till om skulle se en till säsong ifall en sådan dök upp, för jag vill som sagt gärna tycka att något är bra och känna mer än "detta är sjukt", medan jag kollar en film eller serie. På så sätt innefaller Squid Game för mig i lite samma kategori som serien You - resonerade ganska lika om den när sluttexterna rullade in.
