De två kappsäckarna
Bild från Gran Canaria 2020
Mycket har ändrats sedan jag senast var på en utomlandsresa i mars 2020. Vi har lärt oss leva mitt i en pandemi och ett krig har brutit ut skrämmande nära. Jag har för första gången i vuxen ålder inte rest utomlands på två års tid.
För ett tag sedan dammade jag av inte bara en, utan två kappsäckar. En av dem hoppas jag att jag kommer använda inom snar framtid inte bara en, utan två gånger. Den andra hoppas jag att jag aldrig kommer behöva använda.
Efter att både en pandemi och ett krig brutit ut, har jag insett att jag nog inte är särskilt väl förberedd inför olika katastrofer som kan inträffa. Jag fryser sällan in mat, jag har knappt några extra mediciner, skafferiet innehåller bara mat som behövs för veckan och jag äger inte ens en ficklampa. Eller, ja, fryste, hade, innehöll och ägde.
Numera agerar den ena kappsäcken en nödväska, som är fylld med allt från konserver, vatten och kläder till mediciner, kattmat och ficklampa. Det kändes helt absurt att packa en väska man snabbt kan ta med sig ifall man måste fly sitt eget hem, men samtidigt känns det lite lugnande att veta att väskan finns om den skulle behövas. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Elovenakexen får ruttna bort där på väskans botten, men man vet ju uppenbarligen aldrig.
Kontrasten blev rätt så stor, när jag efter att ha packat nödväskan, inspekterade om reseväskan är i skick. För, går allt som planerat, så kommer vi återförenas med Helsingfors-Vanda flygplats om någon vecka, för att göra det igen ytterligare några veckor senare. Trots att tröskeln till att resa utomlands igen känns stor efter så här lång paus, börjar jag samtidigt någonstans känna, att livet varit begränsat och till stor del styrts av oro så länge nu, att det kanske är dags att våga leva lite mer igen. Sätta sig på det där planet och uppleva den där resan man fick i bröllopspresent och åka till det där resemålet man viljat uppleva tillsammans, medan möjligheten finns. För man vet ju uppenbarligen aldrig.
Weekend i maj och solsemester i juni. Håller tummar och tår. Inte minst för att alltid ha ett tryggt hem att återvända till och aldrig behöva lämna ofrivilligt.
