Sjunde äventyrsdagen, Botnia Paradise och Zumba
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
Hade ledigt även denna fredag, men det var nog inte en speciellt avkopplande eller njutningsfull dag. Försökte ta tag i lite bloggjobb, men satt mest och uppdaterade nyheterna via telefonen var och varannan minut. Mot kvällen gav jag upp och gick ut på promenad istället, och på kvällen väntade vår familjebadminton i vanlig ordning. Var stundvis ganska ofokuserad, men allt går så snabbt i badminton att det ändå var ett ganska bra sätt att få tankarna på annat ett tag.
Igår åkte jag och Josefina på vår sjunde äventyrsdag - vi har ju som tradition att ägna en dag per årstid åt att upptäcka en stad, plats eller ort i Österbotten, och hittills har vi besökt Maxmo, Kauhaneva-Pohjankangas, Klobbskat, Bergö, Kaskö och Seinäjoki. Denna gång tog vi sikte på Kristinestad, som visserligen är en högst bekant stad för mig, men var en helt ny bekantskap för Josefina.
Vi började dagen med att åka till Bötombergen, ett ställe som jag faktiskt heller aldrig besökt tidigare, trots att Kristinestad varit en av mina favoritstäder sedan jag var liten. Körde upp till toppen och tog sikte på restaurangen/cafét, där resten åt franskisar och drack trip, men vi tog varsitt glas vin ute på terrassen. Kändes nästan som att vi befann oss i Lappland där ett tag, utsikten var nämligen jättefin. Kanske åker jag ännu tillbaka hit i vinter för att åka snowboard, backarna såg nämligen inte heller så tokiga ut.
Sedan fortsatte vi in till centrum, där vi naturligtvis tog en titt på Kattpiskargränden - det räcker ju inte jättelänge att inspektera den, men befinner man sig i närheten av Finlands smalaste gata (tror jag?), så gör man. Vi ägnade därmed typ två minuter åt att gå upp och ner längs den lilla vägen, och sedan fortsatte vi mot Kristinestads kanske vackraste plats - Kanonviken.
Som jag skrev på Instagram idag, så gör Kanonviken en aldrig besviken. Man går en kort bit genom vacker skog längs spångar, och sedan kommer man fram till klipporna och havet som är lika otroliga varje gång, oavsett årstid. Denna dag kunde vädret sammanfattas som "finsk vinter som bäst", och vi njöt av solen, beundrade isflaken och lät kameran gå varm ett bra tag.
Dagens sista destination i Kristinestad stavades naturligtvis Crazy Cat, var Josefina fick uppleva sin första bernaiseschnitzel någonsin. Besviken blev hon inte, och hungriga var vi inte när vi lämnade stället. Tvärtom var vi både nöjda och övermätta när vi återvände hemåt igen - vilken lyckad dag, än en gång.
Hitta papp :D
Igår kväll åkte jag, Niko och mina föräldrar till Wasa Teater för att kliva ombord på Botnia Paradise, efter att ha klivit ombord på Aurora Botnia förra helgen. Ännu några minuter före föreställningen började såg jag ett par Ukraina-rubriker dyka upp på folks telefoner bland publiken, men jag tror vi alla försvann in i Botnia Paradise-världen i samma sekund som KAJ och gänget klev upp på scenen. Skulle jag beskriva musikalen med två ord, skulle de vara "genialisk" och "välbehövlig". Skrattade så tårarna sprutade och ville att den aldrig skulle ta slut. På bilden ovan syns det kanske hur uppspelta vi var efteråt, och på vägen hem handlade diskussionerna om huruvida vi borde döpa om Sheldon till Dan-Ole, varför vi inte skickade KAJ till Eurovisionen istället och att vi borde gå på teater oftare. 45 euro well spent, annat kan man inte säga - Botnia Paradise nog bland det bästa jag någonsin sett på en scen.
Idag har jag kunnat fokusera lite bättre på bloggjobb, och ikväll har jag deltagit i ett gruppträningspass för första gången sedan pandemin började. Klockan 17.15 stod jag redo i Zumbasalen, eller, redo är kanske fel ord, i och med att dans är ganska tungt och jag var lite orolig över hur det skulle gå med tanke på postcovid, astma, lång paus från dans osv. Men, jag är glad över att jag vågade, för det kändes helt bra för att vara första gången. Resten av kvällen ska jag bara vila, för nästa vecka går februari över till mars, och som det ser ut nu kommer mars bli min intensivaste månad på länge. Tiden för att vara bara kan därmed bli ganska knapp, och som ni vet är det väldigt viktigt för mig att ta hand om min ork, så ekar det tommare än vanligt här inne vet ni vad det beror på. Hoppas ni haft en okej helg trots omständigheterna och att ni skänkt pengar till Ukraina om det varit möjligt, ta hand om er ♥
