Jullovets sista veckoslut
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
I och med att (även) det här veckoslutet varit rätt händelselöst, slänger jag in en bild från torsdagen också, då vi åkte till Kvevlax för att testa Kvevlax skidspår. Kvevlax skidspår, som jag nu för tiden kallar för Kvevlax skitspår =) I och med att kallare temperaturer ökar risken för att jag ska få andnöd/astma-attacker då jag vistas utomhus, tänkte jag att skidspåret i Kvevlax kunde vara ett bra ställe att testa på hur mina lungor reagerar på att skida i några minusgrader - jag såg nämligen att de hade en runda som bara var två kilometer lång. Nå, den där rundan, som annars såg väldigt tydlig ut på kartan, visade sig vara mer eller mindre omöjlig att hitta i praktiken, vilket ju kändes både otryggt och provocerande - VARFÖR dela in ett skidspår i olika långa rundor, om man inte tänker märka ut det tydligt var rundorna går (samma sak med vandringsleder som är oklart och dåligt utmärkta, grrrr). Nåväl, fick in en massa tips på andra korta skidspår som borde vara mindre råddiga via Instagram, så bara det blir lite varmare igen, ska vi ge dem en chans istället.
På fredagen tackade jag ja till en extra tur på radion, så jag inledde veckoslutet genom att sitta i studion mellan 7-11. Det berättar väl ganska mycket om hur mitt jullov varit, att jag viljat ha extra jobbturer. Jag gjorde nyss en lista på saker jag brukar tycka om att göra när jag är ledig, och ungefär 80% av dem har jag inte viljat/kunnat/vågat göra under det här jullovet på grund av coronan, så det har sannerligen känts som att det här lovet varit lite bortkastat. Speciellt med tanke på att det majoriteten av tiden också varit så kallt, att jag inte riktigt kunnat spendera tid utomhus heller. Visst, det är kul att se på tv och det är skönt att vara hemma, men gör man inte mycket annat än så, blir man ganska snabbt lockad av att få lite variation genom att sitta i en studio och prata i några timmar istället.
På fredag kväll åkte vi sedan hem till mina föräldrar, aka typ de enda människorna vi träffat de senaste veckorna. Åt lite vindruvor, kokosbollar, chips, batong och spelade Ticket to Ride, så det var riktigt uppiggande. Älskar mitt och Nikos hem, men har konstaterat att man behöver lämna hemmet åtminstone en kort stund varje dag, för att hålla kärleken vid liv (kärleken till hemmet, alltså :D).
"Äntligen en kompis!!!", var det första jag utbrast när Felicia öppnade dörren åt mig igår kväll. Hon hade nyligen blivit fri från sin isolering, så det kändes väldigt tryggt att träffa henne, för att inte tala om VÄLBEHÖVLIGT. Jag är verkligen inte gjord för att leva i en pandemi, är alldeles för social och orolig av mig, så att sitta och prata med en kompis i två timmar utan att behöva känna sig orolig under tiden, var verkligen välkommet.
& Det var mitt jullov, det. Den absoluta majoriteten av allt jag hade sett fram emot och tänkt göra blev avbokat, så man kan väl bara hoppas att nästa lov blir bättre. Och att man hålls frisk så länge som möjligt, för den delen också - som det är nu börjar det ju nog kännas mest som en tidsfråga före viruset når en själv också.
Vilken underbar bild från skidspåret (även om inte din upplevelse verkade vara detsamma?!)! Hoppas på bättre tur (både bokstavligt och bildligt talat) nästa gång? :)
Svar:
Daniela Skoglund
http://verbaomnesliberant.webblogg.se