Månadens bok, juni - Vi ska ju bara cykla förbi
Att läsa böcker skrivna av kompisar kan vara invecklat. Eller, vad vet jag egentligen, jag har ju bara en kompis som skriver böcker, men det kändes ändå mer nervöst att börja läsa Vi ska ju bara cykla förbi än t.ex. maj-boken Under Londons broar. Jag vill ju självklart gärna gilla alla böcker jag läser, men råkar jag inte gilla en av Jojo Moyes böcker gör det liksom ingenting. Råkar jag inte gilla en bok skriven av en kompis, känns det inte riktigt lika okomplicerat. Men, jag försökte att inte göra det till en så stor grej, utan tänkte "jag ska ju bara läsa en bok" när jag öppnade "Vi ska ju bara cykla förbi".
Det räckte inte länge förrän jag slutade tänka på att det var Ellen som skrivit boken, vilket jag tolkade som ett väldigt gott tecken. Och med det menar jag inte att Ellens sätt att skriva skulle vara alldagligt eller att hennes texter inte skulle sticka ut ur mängden, utan att tankesättet "jag läser en kompis bok jag läser en kompis bok jag läser en kompis bok" snabbt byttes ut mot att jag kort och gott bara läste en bra bok. Vilket ju inte alls är så bara.
"Vi ska ju bara cykla förbi" fick mig att cykla tillbaka till mina egna tonår i tankarna. Boken handlar om Manda och Malin, två bästisar som går i högstadiet. De bor i en liten och händelsefattig stad och fördriver ofta tiden genom att cykla omkring eller hänga på något av de ställen de brukar hänga på, som i lekparken eller på kiosktrappan. Jag skrattade högt redan några sidor in i boken och ibland kändes det som att Ellen hade skrivit om mitt liv som tonåring.
Det är klart att alla detaljer inte stämmer in och någon storasyster har jag aldrig haft, men jag hade definitivt en Malin i mitt liv - en person som var en viktig vän, men som ibland fick mig att må ganska dåligt, utan att jag förstod att hon kanske egentligen mådde sämre själv. Jag cyklade också omkring med mina kompisar, gick inte på speciellt många coola fester och var aldrig riktigt populär, men aldrig heller riktigt opopulär. Jag träffade definitivt en sliskig John-aktig typ, och visst har jag, precis som Manda, varit påväg på en festkväll då jag hela dagen funderat på om den där ena killen kommer komma, bara för att se honom dyka upp när jag nästan hunnit tappa hoppet - den känslan skojar man inte bort så där bara, speciellt inte som tonåring. Till New York har jag visserligen aldrig varit på väg, men definitivt till Helsingfors.
"Kul att läsa en ungdomsbok igen, det var länge sen sist!" var min första tanke när jag stängde boken, och "kul att jag gillar Ellen lika mycket som författare som jag gillar henne som vän!", var min andra. Min varma rekommendation är att ni hoppar på cykeln och cyklar till närmaste bokhandel för att skaffa er ett eget exemplar!
Kul att du gillade boken 👍 vore kul att läsa. Ha en fin dag kram
Åh, tack för tipset 😍
http://www.yasminejohansen.com