Marimekko och jag?
Hade du frågat mig för en månad sedan, hade jag nog sagt att jag tycker Marimekko är överskattat. Eller, närmare sagt att Marimekkos kläder är överskattade - visst äger jag både lakan, handdukar, muggar, tallrikar, grytlappar och skålar från Marimekko och dem uppskattar jag väldigt mycket, men just kläderna har jag aldrig riktigt förstått mig på. Mest har det väl varit klädernas prislappar som fått mig att rygga tillbaka, har liksom inte kunnat se mig själv betala tresiffrigt för en klänning eller tröja.
För några veckor sedan surfade jag omkring på olika klädsidor, och då möttes jag av en slump av en ljuslila Marimekkotröja med Unikkotryck på magen. Jag brukar alltid bara scrolla förbi Marimekkokläder så jag gjorde så även denna gång av gammal vana, men något fick mig att scrolla tillbaka, stanna upp och beundra plagget en stund (efter att jag förfärats färdigt över priset, såklart). Konstaterade förvånat att jag gillade den och tyckte den var fin, men klickade sedan bort den och fortsatte vidare till en annan klädsida. Den där tröjan lämnade ändå inte mina tankar, säkert delvis för att jag faktiskt fastnade för den, men också för att jag tydligen beundrade den tillräckligt länge för att den skulle börja ploppa upp som reklam var och varannan gång jag lyfte upp telefonen.
Länge stod jag emot, jag KAN ju inte betala så mycket pengar för en tröja, muttrade jag tyst för mig själv varje gång jag möttes av den i diverse kanaler...tills den en dag dök upp med ett rött pris istället för svart. "Nu beställer du den", beodrade mamma, och eftersom jag lytt henne sedan 1992, hänger den nu i min garderob. Och jag älskar den. En uppiggande färgklick i en annars ganska mörk värld känns välbehövlig just nu, samtidigt som det känns fint att den representerar mitt älskade hemland Finland. Marimekko och jag, vem sku nu ha trott de. Återstår att se om detta blev en engångsföreteelse eller om Marimekkoplaggen i garderoben blir fler vartefter. Åtminstone denna väska skulle jag inte tacka nej till...
