Månadens bok, maj - Under Londons broar
Det var Kristin Hannah i januari, Sophie Kinsella i februari, Kaj Korkea-aho i mars och Fredrik Backman i april. Nu är maj här, och denna gång står Jojo Moyes för månadens bok.
Läste boken till stor del just så här, i sängen med Sheldon i famnen
Jag har nästan läst alla Jojo Moyes böcker, och är därmed väldigt bekant med hennes sätt att skriva. Det kändes väldigt tacksamt, för när jag tog mig an Under Londons broar och det kändes kämpigt i början, visste jag att boken antagligen kommer bli bättre och bättre bara jag orkar ta mig vidare.
Jag upplever att det typiska för Moyes böcker är, att det krävs att man läser omkring hundra sidor förrän man kommer in i handlingen och börjar ha koll på personerna boken kretsar kring. Bortsett från en av hennes böcker, Bergens stjärnor, som jag faktiskt inte orkade läsa vidare, har det varit värt det att fortsätta alla gånger. Och VILKEN läsupplevelse Under Londons broar blev efter den kämpiga starten!
Den främsta orsaken till varför det kändes trögt under de första kapitlen var, att det blandades in en hel del franska ord och uttryck i texten, varav jag förstod ungefär, ja, noll stycken. Jag kan svenska, jag kan finska, jag kan engelska och jag kan en del tyska, men när det gäller franska, sträcker sig kunskaperna inte längre än till "Bonjour" och "je m'appelle Daniela". Så, när jag insåg att boken till viss mån bestod av hästrelaterad franska, kändes det som att jag tagit mig aningen vatten över huvudet. Men, jag vande mig ändå relativt snabbt, och det räckte inte länge förrän franskan kändes som en både naturlig, självklar och icke-störande del av boken.
Under Londons broar handlar kort sagt om en ung 14-årig tjej, Sarah, som vuxit upp med sin mormor och morfar. Mormodern är inte längre i livet när bokens handling börjar, och Sarahs hästkunniga morfar och deras häst Boo är det viktigaste i hennes liv, kanske till och med det enda viktiga. De har stora gemensamma drömmar och mål, tills Sarahs morfar en dag plötsligt drabbas av en stroke och blir inlagd på sjukhus, varpå Sarah blir alldeles ensam... tills hon flyttar in hos en fosterfamilj och bestämmer sig för att hålla sin häst som en hemlighet för dem, i rädslan om att förlora honom annars.
På bokens pärm står det att Under Londons broar är ett "varmhjärtat äventyr om att våga gå sin egen väg", men jag skulle snarare beskriva den som en bok som beskriver vilket starkt band och vilken stark kärlek man kan känna till ett djur, hur det är att förlora allt och att ensam verkligen inte är stark. Jag började sakna boken i samma sekund som den tog slut och den var utan tvekan en av mina allra bästa läsupplevelser bland Jojo Moyes böcker, tillsammans med Livet efter dig och Sophies historia.
Under Londons broar - du kommer antagligen att älska den även om du varken är speciellt hästintresserad eller bra på franska, och garanterat att älska den om du både är hästmänniska och förstår franska.
Mysigt att läsa böcker!
Svar:
Daniela Skoglund
Jag har bara läst böckerna "liver efter dig" och de andra två efterföljande böckerna. Gillar hennes sätt att skriva. Tack för boktipset. För mig som gammal hästtjej tror jag den passar väldigt bra.
Svar:
Daniela Skoglund
Jag provade att läsa den, men gav upp efter några kapitel. Ångrar nu att jag inte gav den en ordentlig chans. Men den lockade inte till läsning, åtminstone inte i början.
Svar:
Daniela Skoglund
http://https://minbloggblogg.blogg.se/