Om resan till Wien
Det känns helt otroligt att publicera ett nytt reseinlägg i resekategorin, speciellt när inlägget faktiskt handlar om en utomlandsresa som man varit på nyligen - det var liksom två år och två månader sedan det sist hände. Här kommer tankar om vår resa till Wien!
Att flyga igen kändes både märkligt och välbekant på samma gång. Jag var så nervös före planet skulle lyfta, men när motorerna startade och flygplanet började röra sig i full fart framåt före det lyfte, märkte jag att ett spontant leende uppenbarade sig bakom min ansiktsmask - juste, det var ju så här det känns när planet lyfter och man vet att man är påväg mot nya äventyr!
Väl framme i Wien fick vi uppleva en av resans bästa stunder när vi öppnade dörren till vårt hotellrum. Min (galna) brudtärna Emppu och Nikos (galna) bestman Ode hade gett oss denna resa i bröllopspresent, och hållit vårt boende som en hemlighet ända tills vi anlände till hotellet. Dröm om vår förvåning när klev in på Flemings, åkte upp till översta våningen och möttes av det mest otroliga hotellrum vi någonsin skådat. Var helt mållösa båda två medan vi gick genom rummet ut på balkongen och fick blicka ut över Wien. Vilken dröm att få bo just här tillsammans med bästa tänkbara resesällskap i tre dygn!
Wien som stad var tusans fin, kanske den allra finaste staden vi någonsin besökt, men Wien som stad var också otroligt stor och lite svår att greppa. Vart än vi gick möttes vi av fina och imponerande byggnader och hur vi än gick kändes det som att vi alltid möttes av något nytt (och aldrig riktigt hade koll på var vi var :'D). Emppu och Ode hade verkligen lyckats välja en utmärkt destination åt oss, och vi hade nog kunnat stanna minst en vecka till utan att tröttna. Wien klättrade definitivt upp på vår topp 3-lista av huvudstäder vi besökt i Europa, vilket kändes ganska otippat - folk brukar liksom hajpa Berlin, London, Paris och Rom, men personligen gillade jag Wien mer än alla ovannämnda.
Gällande maten, har det nog aldrig varit lika lätt att äta utomlands som det var i Wien. På varje meny på varje restaurang hade de märkt ut alla vanliga allergener för varje maträtt, och nu snackar vi alltså inte bara typ gluten och laktos, utan allt från nötter och soja till sesamfrön och selleri - minsann något alla andra länder kunde ta modell av! Vad vi åt, då? Natürlich Apfelstrudel, Wienerschnitzel och Würstchen.
Slottet Schönbrunn är en sevärdhet man inte får missa. Först gick vi på en guidad audiotur inne i slottet, sedan gick vi ett varv i parken där vi insåg att man nog hade kunnat spendera en hel dag och avslutningsvis klättrade vi upp på kullen för att ta del av utsikten. Efteråt satte vi oss på en restaurang strax intill slottet och jag njöt så tusans av att få prata tyska igen. Visst är min tyska rostig eftersom det börjar vara ett bra tag sen jag gick ut gymnasiet, men tyska är ett så kul språk att jag inte brydde mig om rostigheten utan körde på och pratade vid varje tllfälle som gavs ändå. Mina favoritord- och uttryck "enschuldigung", "ach ja", "keine ahnung", "sehr schön", "prost" och "kartoffel" har med andra ord uttalats en hel del gånger under de senaste dagarna :D
Många fina minnen har fångats på bild, som dessa bilder på mig och Emppu som jag gärna skulle rama in alla tre. Många fina minnen har också inte fångats på bild, för alla fina minnen blir ju inte fina bilder - som den där kvällen vi alla fyra satt i hotellbaren och skrattade i timmar, vinprovningen med våra nyfunna kanadensiska kompisar eller elefantsnablarna och ormskinnet (de som vet, vet).
Vinprovningen, ja. En dag hoppade vi på en minibuss med människor från flera olika håll i världen (Arabemiraten, England, Kanada, Tyskland och USA, för att nämna några) och åkte på vinprovning tillsammans. Vi har med andra ord verkligen levt upp till Samuli Edelmanns Peggy-låt och juonut viinii Wienissä, för vi besökte tre olika vingårdar och bjöds på fyra olika vinsorter på varje gård, vilket sammanlagt resulterade i tolv (små) glas. Den sista vinprovningen avslutades med en gemensam österrikisk middag, och jag vet helt ärligt inte vad jag njöt mer av - vinet eller att få mingla loss med en massa nya människor igen. Niko beskrev det som att jag for omkring som en översocial tornado med vinglaset i högsta hugg, och det var knappast jättelångt från sanningen, haha.
Ölbutiken och chokladbutiken blev också kivoga minnen. Vi hittade en random ölbutik inne i stan och gjorde det till en rolig grej att jag och Emppu skulle välja ut varsin öl åt Niko och Ode (jag valde en ölflaska med en katt och texten "Take it easy" på) (mer Niko än så blir det inte). Efteråt gick jag och Emppen loss i en lokal chokladbutik, där Niko uttalade de magiska orden "Danne, välj hur mycket choko du vill, jag betalar". Det kan hända att han hann ångra sig när han såg vilka mängder jag började plocka ner från hyllorna, men, happy wife happy life =)
Bra man & bra utsikt
En servitör rekommenderade att vi skulle ta oss till 360 Ocean Sky, både för att besöka takterrassen och akvariumet, så det gjorde vi. Takterrassen med utsikt över hela Wien innebar skräckblandad förtjusning för mig som höjdrädd, men var definitivt värd ett besök. Att besöka akvariumet var däremot inte en lika bra idé, speciellt inte dagen efter vinprovningen - det var så varmt, fuktigt och fullproppat med människor där inne, att vi alla fyra mådde mer eller mindre illa när vi åkte därifrån. Dock kan jag tänka mig att akvariumet hade varit nice att besöka en annan och bättre dag, för själva akvariumet var verkligen både mångsidigt, häftigt och stort.
Och avslutningsvis, har vi resans största projekt - att hitta ett vykort. Jag har skickat vykort åt min farmor och farfar (och mormor när hon ännu levde) från varenda en resa jag varit på, och vanligtvis kryllar det ju av vykort vart man än går, men i Wien lyste vykorten av någon anledning med sin frånvaro. Vi letade och letade och letade utan resultat, tills det till slut löste sig på flygplatsen där jag hittade både vykort, frimärke och postlåda strax före vi skulle åka hem. Men, ja, så där svårt har det nog inte varit att hitta vykort någon annanstans, så, bäst för min farmor och farfar att de uppskattar det där arma kortet när det hittar fram :'D
Snipp snapp snut, die reise war zu ende. Vielen dank Emppu und Ode - es war unvergesslich! Nog den bästa presenten vi någonsin fått ♥️
Det lät som en riktigt underbar resa 😊 Ser framemot att läsa mer om den
Svar:
Daniela Skoglund
Gud vad härligt ❤❤
Svar:
Daniela Skoglund
http://mariasmemoarer.com