En tumishelg i Umeå
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
På fredag morgon ringde väckarklockan tidigt så att vi skulle hinna stiga ombord på Aurora Botnia senast 07.30 - en tumishelg i Umeå väntade! "Tänk att du klarade dig med den där väskan när vi åkte på en två veckors resa till Florida, och nu har du med den när vi ska vara en natt i Umeå" sa Niko roat när han såg min packning. Ja, vad ska jag säga, är väl helt enkelt inte en lika van resenär längre efter pandemi, inflation och what not.
Väl ombord gjorde vi något vi aldrig gjort tillsammans förut - vi satt och läste varsin bok bredvid varandra. Jag läste en av Lisa Jewells böcker och Niko läste en bok om Neymar. Eftersom det var den första gången jag såg Niko med en bok i handen under dessa tolv år vi varit tillsammans, frågade jag honom om Neymarboken var den första boken han läst på fritiden. "Nepp, jag har läst Varulvens natt också" svarade han. Trodde först att han skämtade och bara drog till med något, men sedan beskrev han specifikt både handlingen och pärmens utseende, och hittade den ännu till på nätet efter en snabb googling. Så, där fick ni ett boktips, varsågoda - Varulvens natt måste nog vara en bok som lämnar ett starkt avtryck om Niko (med sitt minne) kommer ihåg den så där bra 20 år senare :D
Umeå bjussade på blå himmel och många minusgrader - vädret var helt enkelt väldigt kallt men väldigt vackert. Började frysa om näsorna mer eller mindre direkt vi klev ut ur bussen, men det var på ett sätt lite skönt också. Känns som att man inte riktigt fått uppleva någon ordentlig vinter i Vasa än i år, så vädermässigt var det som att vi förflyttat oss från marsväder till januariväder genom att åka över potten. Och i januari är det ju ändå januariväder som borde höra till, så.
Vi checkade in på Elite Hotel Mimer och trivdes toppenbra. Jag förälskade mig i nyansen av blått sängen var målad i och frågade om vi inte kunde måla samma färg på väggarna i vårt sovrum där hemma. Fick tyvärr ett kort och koncist "nej" till svar, men, jobbar på det!
Lunchade på Vezzo (efter att ha hittat fram efter några om och men), där jag åt Funghipizza och Niko åt någon Margherita som vunnit Pizza-SM för några år sedan. Jepp, det finns tydligen en grej som heter Pizza-SM. Och det är förståeligt att Vezzos pizza tagit hem priset. Kanterna var kanske lite väl tjocka, men annars var båda pizzorna väldigt goda.
Mätta i magarna gick vi på stan. Jag hittade en drömmig godisbutik och ännu drömmigare bokhylla i en bokhandel. Godisbutiken hade prick alla mina favoritlösgodissorter och bokhyllan bestod av så många tilltalande böcker, att jag nog hade fått hela min månadslön att gå åt om jag plockat åt mig alla böcker jag var nyfiken på. Köpte sist och slutligen två böcker (och den största lösgodispåsen jag någonting köpt).
Medan Niko tog en nap på hotellet efter rundan på stan, gick jag ner till ån för att se på solnedgången. Det hade kunnat vara väldigt romantiskt, men jag var ju som sagt där för mig själv. Väldigt vackert var det, hur som helst - konstaterade att jag nog sett för få solnedgångar på sistone.
På kvällen åt vi middag på hotellets restaurang. Det visade sig vara ett bra beslut, för stället var trevligt och maten var god. Niko åt anka och jag åt svamprisotto. Ja, jag åt svamp-pizza till lunch och svamprisotto till middag (och svamp-paj på båten dagen efter). Svamp (som serveras på tallrik) är livet!
Orsaken till att vi åkte till Umeå just denna helg, var att vi hade biljetter till Petters konsert - bokade dem mer eller mindre direkt efter hans föreläsning i Jeppis. Så, på kvällen fick vi checka av en grej på vår bucket list då vi såg Petter live på Folkets Hus, och konserten överträffade verkligen alla förväntningar. Att Petter skulle vara bra var väntat, men han hade också med sig ett otroligt band och fiilisen i publiken var något utöver det vanliga - trots att alla hade sittplatser, stod typ 90% av publiken upp och dansade efter bara ett par låtar. Jag fick dessutom höra varenda en av låtarna jag hade hoppats på att få höra, det vill säga Besvikelsens melodi, Det går bra nu, Håll om mig, Längesen, Se på mig nu, Toppen av ett berg och Vinden har vänt. Stunden han avslutade med min absoluta favorit, det vill säga Se på mig nu, var nog min bästa stund hittills i år.
Att gå på Petters konsert innebar dock inte endast eufori. När ungefär tre fjärdedelar av konserten hade passerat såg jag att det började blinka röda lampor i väggarna och jag tyckte mig höra något konstigt ljud i bakgrunden, men det var svårt att urskilja när volymen från konserten var så hög. Ett litet tag senare tändes alla lampor, Petter och bandet tystnade och orden "emergency, there is a fire in the buildning" upprepades ett flertal gånger ur högtalarna medan brandalarmet tjöt. Alla uppmanades att ta sig ut på direkten, och med ut, menar jag verkligen ut - i typ minus tjugo grader. Utan jackor. Har nog aldrig hackat tänder lika hårt som när vi stod där ute och väntade, utan att veta vad som hände och vart vi skulle ta vägen. Efter en stund trängdes vi alla in i en liten hotellobby, vilket inte var lika kallt men nästan ännu mer ångestfyllt, i och med åtminstone jag inte ännu vant mig vid att trängas i stora folkmassor sedan pandemin. Till slut fick vi hur som helst återvända till konsertsalen (knäppte bilden ovan då), och sedan fortsatte Petter som om ingenting och vi fick njuta av resten av konserten utan avbrott. En konsertupplevelse man minsann inte glömmer i första taget!
På lördagen vaknade vi upp till ett ännu kallare Umeå. Eftersom solen fortfarande sken från blå himmel och vi inte direkt blivit bortskämda med solsken på sistone, bestämde vi oss för att gå på en liten promenad ner till ån trots minusgraderna. Det var nog värt det, men resten av lördagen gick vi mest från butik till butik för att hålla värmen.
På fredagen hade jag som sagt fokuserat på att shoppa böcker och godis, men igår var det uppdrag-hitta-den-perfekta-randiga-tröjan som gällde. Efter att ha gått igenom både Gina Tricot, H&M, Indiska, Kappahl, Lindex, Nicole, Salt och Åhléns utan resultat, gav jag upp och följde med Niko som smakråd till en butik som endast sålde herrkläder. Nå, tror ni inte plagget jag letat efter hela dagen, uppenbarade sig där - den perfekta randiga tröjan! Folk kollade nog lite underligt på mig när jag gick till provrummet med tröjan i högsta hugg, och jag hade tydligen fångat försäljarens uppmärksamhet också, för hon väntade nyfiket utanför när jag skulle visa tröjan åt Niko. "Det var som tusan, den sitter ju jättebra!" utbrast hon när jag kom ut, och sedan konstaterade vi att det minsann lönar sig att våga vara lite nytänkande. Så, tillåt mig presentera - min nya randiga tröja från Selected Homme!
Sedan åkte vi till hamnen med buss och jag fick beundra ännu en fin solnedgång längs vägen. Väl framme i hamnen önskade bussen oss trevlig helg när vi klev av, och jag tänkte att mer svenskt än så blir det nog inte. Och det var den Umeåresan, det. Precis som små getaways brukar göra, piggade den upp samtidigt som den också tröttade ut.
Vilken underbar resa ni hade :)
Svar:
Daniela Skoglund
http://sayyeastofashion.blogg.se