LÄNGE LEVE BONUSFAMILJEN (5,5 på IMDb)

 

SOM jag hade väntat på Bonusfamiljenfilmen - hade sett fram emot att se den väldigt mycket, så, när mamma ringde en söndag och frågade om jag ville hänga med och se Länge leve bonusfamiljen på bio, satt vi i biosalen ett par timmar senare. Men, filmen var tyvärr kanske lite av ett magplask. Det var ungefär samma sak med Solsidanfilmen - älskade Solsidan som serie, tyckte filmen var en besvikelse. Älskar Bonusfamiljen som serie, tyckte filmen var en besvikelse. Första halvan av Länge leve bonusfamiljen verkade lovande, men sedan blev den (åtminstone enligt mitt tycke) gradvis sämre mot slutet. Jag förstår visserligen slutet, men slutet var ändå varken vad jag hade väntat mig eller den sortens slut jag hade önskat att Bonusfamiljen skulle få. Brukade alltid ha bra fiilis och vara på gott humör efter att ha kollat ett (eller flera) avsnitt av serien Bonusfamiljen, men efter filmen kändes det nästan mest trist när sluttexterna rullade fram. Synd.

 

 

 

Senast jag var sjuk scrollade jag igenom Netflix för att hitta en film att se på, och i och med att Your Place or Mine var en titel jag stött på flera gånger på Netflix på sistone, föll valet på den. Med Reese Whiterspoon och Ashton Kutcher i huvurollerna är Your Place or Mine en riktigt typisk romantisk komedi - man vet hur den kommer sluta redan under de första minuterna och behöver inte vara speciellt skarp för att hänga med. En helt okej film att se när man är sjuk, men inget mer än så. P.s. Tycker trailern avslöjar typ allt som kommer hända under filmens gång, så rekommenderar att du inte kollar på den om du tänker kolla filmen. Inte för att det gör så stor skillnad med tanke på hur förutsägbar själva filmen är, men ändå.

 

 

 

Titeln Triangle of Sadness satte sig på mitt minne när Sandra Beijer beskrev den som en av de bästa filmerna (eller kanske till och med den bästa filmen) hon såg under 2022, och efter att även några berömt den i some, bestämde jag mig för att se den när jag hittade den på Viaplay. Filmen är en satir, handlar om rika människor och klasskillnader i samtiden och är indelad i tre olika delar. Första delen utspelar sig bland annat på en modevisning, i ett hotell och i en restaurang, sedan får man följa med Krösusarna på en lyxyacht och i den tredje och sista delen har båten sjunkit och både passagerare och personal är strandsatta på en ö. Många händelser i filmen är verkligen helt spot on, men jag tyckte den stundvis var för överdriven och jag skrattade inte högt en enda gång, vilket kanske inte är ett så bra betyg när filmen ändå också klassas som en komedi. För lång och lite väl utdragen var den också, kan jag ju påpeka, nu när jag en gång håller på. Känslorna är med andra ord blandade, för i grund och botten lyckas filmen komma med många bra poänger och lyfta fram viktiga samhällsproblem, å andra sidan har den definitivt sina brister. Kan varken genuint rekommendera den eller avråda er från att se den. Måste nog vara något av en vattendelare, kan jag tänka mig.