Åtta serier jag sett på sistone
Med tanke på hur mycket jag gillar serier och hur ofta jag kollar serier, börjar det vara riktigt länge sedan jag publicerade ett renodlat serieinlägg senast. Så, i dagens blogginlägg ligger fokus helt och hållet på serierna jag sett på sistone - de är åtta stycken och handlar om allt från konsthandel och poliser till julmys i New York:
THE SWARM (5,8 på IMDb)
Jag och Niko brukar inte ha svårt att hitta gemensamma serier att kolla, utan vi har långt samma smak och gillar långt samma genrer. Men, en tydlig olikhet är, att Niko gärna kollar serier med övernaturliga inslag, medan jag oftast har noll intresse för sånt. Han lyckades ändå på något sätt övertala mig att ge The Swarm en chans, en serie där Alexander Karim (känd från bland annat toppenserien Advokaten) har en av huvudrollerna. Och, jag måste säga att serien överraskade positivt! Blev liksom förvånansvärt engagerad i den med tanke på att den i princip handlar om valar, ismaskar och krabbor som börjar bete sig konstigt på grund av en övernaturlig kraft som hotar att utrota mänskligheten och ta över jordklotet. Mitt betyg: 6,5/10.
KODNAMN: ANNIKA (6,8 på IMDb)
Tänk att man, trots att man knappt har något intresse av konst, ändå kan bli helt uppslukad av en serie som handlar om just konst? Japp, precis så bra är serien Kodnamn: Annika! Finlandssvenska Sannah Nedergård spelar huvudrollen i denna nya dramathriller, som språkmässigt växlar mellan finska och svenska och utspelar sig i både Finland och Sverige. Serien handlar alltså om den konstintresserade polisen Emma Haka som är bosatt i Helsingfors, men under kodnamnet Annika Stormare tar sig an ett uppdrag som undercover polis i Stockholm för att utreda konstbedrägerier. Uppdraget visar sig bli både farligare och mer invecklat än tänkt, och ju längre in i serien man kommer, desto tydligare blir det att linjerna mellan Annika Stormare och Emma Haka börjar suddas ut. En på alla sätt och vis tusans imponerande och attans spännande serie med otroliga skådespelarinsatser, vi får minsann vara stolta i Österbotten över att en österbottning har huvudrollen i en serie som denna! Mitt betyg: 9/10.
TORE (7,0 på IMDb)
Tore är William Spetz nya både hajpade och hyllade serie, som handlar om en 27 år gammal man, som mitt i sorgen både tvingas växa upp och hitta sig själv, efter att hans pappa plötsligt dör. Det är alkohol, det är droger, det är jobb på begravningsbyrå, det är besök till gayklubb, det är trassliga relationer, och det är dumma beslut och det är tragedi blandat med komiska situationer. Jag ville verkligen gilla Tore och trodde faktiskt att jag skulle göra det också, men för mig blev Tore tyvärr ingen ny favorit. Not my cup of tea, helt enkelt - blev mest berörd av scenerna med hunden, och då hade hunden inte en jättestor roll i serien. Mitt betyg: 4/10.
LIEBES KIND (7,3 på IMDb)
Jag vet att jag nämnt den här serien en gång tidigare i höst, men tycker helt enkelt att den var så himla bra, att jag för säkerhets skull skriver om den en gång till, ifall någon av er missat eller glömt den. Liebes Kind är alltså en tysk serie som handlar om en man som håller två barn och en kvinna inlåsta, tills de en dag lyckas fly/blir hittade. En polisutredning inleds, och man kan snabbt koppla ihop fallet med ett tidigare försvinnande, som skedde 13 år tidigare. Jag såg Liebes Kind tillsammans med mamma och vi båda blev helt fast i den, så låt er inte avskräckas av att de pratar tyska i den! Ge den en chans, och jag är 99% säker på att ni också kommer vara fast inom en halv timme. Mitt betyg: 9,5/10.
GASLIGHT (6,6 på IMDb)
När Nora träffar Simon tycks han vara lite för bra för att vara sann, och som en läkare en gång sa åt mig: "Daniela, när något verkar för bra för att vara sant, beror det oftast på att det är för bra för att vara sant". Som tittare inser man ganska snabbt att något inte står helt rätt till med Noras och Simons relation, men för Nora räcker det lite längre före varningsklockorna börjar ringa. När de väl ringer lyckas Simon gång på gång tysta dem och flytta Noras fokus till annat, tills till och med hennes vänner börjar reagera. En välgjord serie om ett viktigt ämne, som tydligt visar hur en skicklig manipulerare gång på gång kan få en att förlåta och stanna kvar, när man bara borde gå. Mitt betyg: 6/10.
WHO IS ERIN CARTER? (6,5 på IMDb)
En av höstens populäraste serier måste väl ändå vara Who is Erin Carter... men jag gillade den inte. Tror inte jag läst något annat än lovord om den, och visst, även jag tyckte den verkade riktigt spännande och bra de två första avsnitten, men sedan blev handlingen liksom bara mer och mer rörig och allt blev mer och mer invecklat. Till slut spårade det hela ur i den grad att jag inte orkade försöka hänga med längre, så kring fjärde eller femte avsnittet slutade jag kolla, och har ej återvänt till serien sedan dess. Fantastisk enligt de flesta, men ingen höjare enligt mig. Mitt betyg: 3/10.
ONDSKAN (8,1 på IMDb)
Jag har för mig att jag läste Jan Guillous bok Ondskan nångång i högstadiet, medan Niko sa att han såg filmen Ondskan när han gick i högstadiet. Vi båda hade minnesbilder av att vi tyckte den var bra, så när en ny version av Ondskan nyligen dök upp på Cmore i serieformat, var vi inte sena med att börja kolla. Och Ondskan, det är verkligen ett passande namn, för fy bubblan vad mycket ångest avsnitten bjudit på hittills. Ibland har jag blivit tvungen att kolla bort och jag har ofta mått dåligt efteråt, men ändå känns det typ omöjligt att avbryta och inte se alla avsnitt till slut. Hemsk, men välgjord och känsloväckande. Mitt betyg: 8/10.
DASH & LILY (7,5 på IMDb)
Från ångest till julmys - när jag efterlyste julfilmer på Instagram för ett tag sedan blev jag tipsad om julserien Dash & Lily, och frågan är ju om en julserie som utspelar sig i New York ens kan bli fel? Det blir åtminstone inte denna, som handlar om två ungdomar som lär känna varandra genom att skriva meddelanden åt varandra i en bok. Avsnitten har en perfekt längd för denna typ av serie, handlingen är mysig och exakt passligt töntig, juldekorationerna är otroliga och julfiilisen kommer som ett brev på posten. Mitt betyg: 7/10.
& Så kan jag ju avslutningsvis nämna, att jag även börjat kolla om One Tree Hill från början - en serie jag inte sett på över tio års tid, men fullkomligt älskade när jag var yngre. Har nyss sett klart säsong ett, och mängden nostalgi som den säsongen bjudit på, skojar man minsann inte bort. Alla nio (!) säsonger finns på Viaplay, så tips tips, ifall det finns några gamla OTH-fans bland er läsare också!
