Tredje trimestern, familjefredag och Felli 30
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
På fredag morgon vaknade jag upp till att gravidappen meddelade att prick 70% av graviditeten nu passerat och att den tredje och sista trimestern börjat. Hade passligt nog ett rådgivningsbesök inbokat samma morgon, dock tyvärr ett mindre trevligt sådant, eftersom att jag visste att jag skulle få en spruta i och med att det visat sig att min och babyns blodgrupper krockar och man då (tydligen) behöver få sprutor för att förebygga en del olika grejer. Är alltid mer eller mindre nervös före jag ska ta nya mediciner pga rädsla för allergi och biverkningar, så grät absolut en skvätt både före och under tiden, men allt gick bra och efteråt firade jag med en promenad i solskenet. Fint så.
På fredag kväll väntade en riktig familjefredag - först sågs jag, Niko, min mamma, min pappa och min bror på O Sole Mio för att äta fredagspizzor, och sedan fortsatte vi över gatan till Biorex för att se Lapua 1976. Jag var inte bekant med explosionen sedan innan så filmen fungerade som en (både spännande och berörande) lektion i historia, samtidigt som jag blev positivt överraskad över hur välgjord den var. Otroligt kvalitativ och snyggt filmad film för att vara finsk, verkligen! Bra skådespel och trovärdiga karaktärer bjöd den också på, så vi alla var efteråt överens om att den varit sevärd.
För några veckor sedan gjorde jag och Niko det tråkiga och dyra men (tyvärr) ack så välbehövliga beslutet att köpa en ny säng, efter att ha haft vår gamla säng i över sju års tid. Så, denna vecka hjälpte mina föräldrar oss med att hämta den nya sängen, bära in den och montera ihop den, medan vår gamla, ostabila och sönderklösta säng fick åka till Stormossen. Jag fick med andra ord krypa ner i en sprillans ny säng på fredag kväll efter bion, och morgonen därpå visade min klocka att jag sovit i nästan tio timmars tid med utmärkt (!) sömnkvalitet. Händer bokstavligen aldrig. Borde tydligen ta sprutor jag är rädd för och köpa ny säng lite oftare.
Igår kväll joinade ännu en kompis 30-års klubben, när min talangfulla, roliga, unika och fabulösa vän Felli fyllde trettio. Vår vänskap började när vi var omkring tjugo, båda nyligen hade gått igenom ett break up och vi bond:ade medan vi åt glass och såg på Friends, och nu har det plötsligt gått mer än tio år sedan dess. Kvällen började på Venn där omkring trettio personer samlats för att fira Felicias trettio år, och när resten fortsatte mot Tørst, fortsatte jag hem. Visst känner jag mig till stor del pigg och välmående, men speciellt mot kvällarna har orken börjat ta slut ganska snabbt nu. Tänkte först skriva att tröttheten smyger sig på när kvällarna närmar sig, men det är nog snarare så, att den kliver fram med stora och bestämda steg, och då är det bara att lyssna på kroppen och respektera vad den har att säga.
