Danielas Dagbok

25 januari 2022, kl. 09:54

Historien om den mystiske boxen

Några dagar före vi insjuknade i corona fick jag ett meddelande från posten där det stod att jag hade ett paket från Fazer Store att hämta ut. Tyckte det var väldigt märkligt i och med att jag inte hade beställt något från Fazer, så min första tanke var att det säkert var någon form av misstag. Men, när jag tog ut paketet ur postboxen stod det nog Daniela Skoglund på det, så jag tog boxen under armen, hoppade i bilen och sa skämtsamt åt Niko "kanske det är av en hemlig beundrare".

"Nå, vem var det av?" frågade Niko nyfiket och ivrigt när jag öppnade paketet läste vad som stod på pappret, och jag tänkte nästan tappa boxen i golvet när jag läste exakt det jag hade skämtat om i bilen några minuter tidigare - ett kryptiskt meddelande undertecknat med "din hemliga beundrare".

Plötsligt kändes det inte alls roligt längre - meddelandet innehöll en antydan om att avsändaren läser min blogg, och även om majoriteten av er som läser verkar vara kivoga och vettiga typer, vet jag ju inte vilka ni alla är. Så, tanken på att någon eventuell knäppgök fått tag på mina uppgifter kändes verkligen obehaglig, inte minst med tanke på att jag har hemlig telefonnummer och helt avsiktligt undvikit att skriva ut vart vi flyttat.

Niko lovade och svor att det inte var från honom, och när jag frågade i vår familjechatt om någon av dem skickat boxen, löd svaren "Aldrig sett, vad är det?" och "Ät int om du int vet av vem de e, kan ju va nå gift i!". I det här skedet satte Niko sig vid datorn för att kolla om min telefonnummer och adress sen också fanns tillgänglig någonstans, och själv skickade jag med darrande händer iväg ett mejl åt Fazer där jag bad dem återkomma med vem sändaren var, övertygad om att en hemlig stalker nu visste var jag bodde och gömde sig bland buskarna på vår gård.

Som en sista åtgärd öppnade jag Instagram och publicerade en bild på boxen för nära vänner med en text där jag frågade om boxen av någon av dem och uppmanade dem att berätta i så fall för att jag var rädd. Nå, ungefär en minut senare fick jag ett meddelande av Ellen som bokstavligen fick mig att börja gråta av lättnad - "Omg det är jag!!! Sorry!!!". Mitt svar? "Det är lugnt, vi har bara hunnit mejla Fazer, googla sönder Fonecta, misstänkt att någon försöker förgifta mig och spanat efter stalkers i buskarna :'D

...Och det var historien om den mystiske boxen och om när Ellen både lyckades skrämma skiten ur mig och göra min dag på en och samma gång =) Little did we know hur lägligt den där boxen faktiskt kom - bara några dagar senare var isoleringen ett faktum och de kommande tio dagarna spenderades inom hemmets väggar. Definitivt turen i oturen att vi båda fick behålla våra smaksinnen! 🙏🏻

2 kommentarer