Två textsnuttar från september 2017

Egentligen skulle jag vilja skriva om det känslokaos (och allmänna kaos) som pågår i mitt huvud nu när min tid i Vasa närmar sig sitt slut, men känner mig inte riktigt redo ännu. Jobbiga hejdå:n kommer på rullande band, to do listan vill aldrig ta slut, stora beslut ska tas till höger och vänster och ja, jag måste väl få processa allt som händer lite till innan det blir några djupare och längre blogginlägg om det. Så, istället tänkte jag att vi kunde inleda lite försiktigt, med att ta en titt på två textsnuttar jag publicerade i bloggen i september 2017, just före flytten;
 
 
Fredagen, 8.11.2017, dagen före flytten;
 
"Vet att jag kommer ha mycket att vara tacksam över i Vasa också och vet att Helsingfors inte försvinner någonstans, men det tar så förbaskat ont att lämna den här staden ändå - kanske är det så, att det tar mer ont att förlora något, när man vet exakt vad man haft. Men, mitt bland alla tårar, jobbiga hejdån och ledsamma känslor, är jag fortfarande lugn och trygg i mitt beslut. Även om jag vet att det kommer kännas för jävligt när jag faktiskt flyttar ut och sätter mig i bilen för att köra till Vasa, så känner jag en stark känsla av att jag gjort rätt beslut och att allt kommer bli bra, och det om något, känner jag mig tacksam över just nu"
 
Lördagen, 9.11.2017, strax före flyttlasset ska gå;
 
"Alla jobbiga "vi ses" är avklarade, alla väskor är packade och alla tårar är slut. Snart sätter jag mig i bilen för att köra den där sträckan jag kört så många gånger förut, bara att jag denna gång inte endast har med mig min lilla Nike väska, utan även tio fullproppade Ikeakassar. Bara att jag denna gång inte åker hemhem på någon veckoslutsresa, utan för att stanna i åtta månader. Det här är bland det svåraste jag någonsin gjort, men hoppeligen kan jag om åtta månader säga att det också var bland det bästa jag någonsin gjort. Hejdå älskade Helsingfors, nu flyttar jag till Vasa."
 
 
Shit, kan knappt läsa utan att börja gråta. Speciellt de två sista meningarna får ögonen att tåras, för jag minns så jätteväl stunden då jag skrev ner orden, medan jag samtidigt försökte övertyga mig själv om att det jag skrev var sant och intalade mig själv att åtta månader går snabbt. Och, nu är jag plötsligt här, åtta månader senare, och kan både konstatera att tiden gått ungefär tusen gånger snabbare än väntat, och att jag inte behövt ångra mitt beslut en endaste en liten gång. Att bestämma mig för att ta emot det här jobbet och flytta var utan tvekan bland det svåraste beslutet jag någonsin gjort, men jag kan med stor lättnad nu konstatera att det också var bland det absolut bästa beslutet jag någonsin gjort. Inget snack om saken. Så fruktansvärt tacksam över att jag vågade.
 
Exakt en vecka kvar, hörni. EN ynklig vecka?! Sen flyttar jag tillbaka till Helsingfors, som snällt väntat på mig under dessa månader, och hoppeligen tar emot mig med öppna armar nästa vecka. Och precis som under förra flytten, har jag även nu en stark känsla av att allt kommer bli bra, även om det mesta just nu känns svårt och mycket är oklart. Det kommer att bli bra. 
 
Men först; Mitt sista hela helg som Vasabo! Plan: Att njuta till tusen. 




En vardagskväll att minnas

Jag gillar upplägget av ganska enformiga vardagar (typ jobba-träna-äta-serier-sova) och händelserika och varierande veckoslut (typ miniresor/kompishäng/utemiddagar/bio/fest). Känner liksom oftast att det tar mer än det ger om jag efter en lång jobbdag rubbar vardagsrutinen och far och träffar vänner, istället för att få gå och träna för mig själv med bra musik i öronen och sen bara varva ner på kvällen. Men, ibland får man ju ta tillfället i akt och pigga upp vardagskvällarna också, speciellt när det är bra väder och man har extra bra sällskap till förfogande. Och, ibland när man tar tillfället i akt, så märker man att det faktiskt kan ge mycket mer än det tar också. Tisdagen var en sån dag;
 
 
Efter jobbet åkte jag raka vägen till hamnen tillsammans med Josefina, Karro och Melina. Där väntade vår chaufför (= min kära far) på oss, så det var bara att hoppa i båten och så skjutsade han oss till vår villa som ligger på en ö mitt ute i Vasa skärgård.
 
 
Väl framme satte vi igång med att grilla direkt, eller ja, resten satte igång med att grilla - med tanke på mina matlagningskunskaper kändes det tryggast att bara se på =) Så, Josefina, Karro och Melina såg till att majsen, svamparna, korven och halloumin mådde bra, och jag ansvarade över... att fota Instastories, typ. För att det inte skulle bli allt för orättvis arbetsfördelning tog jag på mig ansvaret över att duka också, och eftersom jag inte är särskilt estetiskt lagd blev det kanske inte speciellt fint heller, men när maten väl var klar tror jag alla var så hungriga att ingen brydde sig om hur bordet såg ut. Det blev förresten min första grillade middag för i år, och AJAJ vad gott det var! Typ bättre än att äta på lyxrestaurang att få äta grillkorv, halloumi, majs och champingjoner med potatissallad ju??? Sen ännu efterrätt från Sweet Vaasa på det, och det kändes verkligen som att man ätit världens bästa måltid. Guldddd.
 
Älskar att alla självmant nappade åt sig crocs direkt vi kom iland, före jag ens hann säga "det finns crocs åt alla där inne" :D
 
Sen tände vi på bastun, eller ja, återigen hade jag inte speciellt mycket med den processen att göra, på grund av kändes tryggast så också. Haha alltså stackars tjejer, de visste inte att ”vill ni komma till min villa” egentligen betydde ”vill ni komma på arbetsläger” :’D Nåja, som helst, bastun blev varm, och vi svirade om till badkläder med målet att simma.... I MAJ. Kändes som ett lite väl vågat mål för mig som vanligtvis tar mitt första dopp i augusti (om jag ens simmar i havet under hela sommaren), men hör och häpna - jag sprang modigt i tillsammans med de andra, och det var inte ens jättejättehemskt? Faktum är att det var ganska.... skönt??? Så pass skönt att jag hoppade i en andra gång efter lite bastubad, faktiskt. Länge sen jag överraskade mig själv på det viset, må jag säga. Och länge sen Finland överraskade mig på det viset, för den delen också. 
 
 
Några timmar senare hämtade pappa oss, och vi åkte hem i solnedgången mätta, avslappnade, nöjda och glada. Eller, så kände åtminstone jag - hoppas ju att de andra hade lika bra fiilis. För mig blev detta verkligen en vardagskväll (och sommarkväll?) att minnas, så tusen tack för det tjejer 
 
P.s. SÅ glad över hur ni tog emot nyheten gällande podden igår - är om möjligt ännu mer taggad på lanseringen nu. 




Vi startar podd!

Okej hörni, dags att presentera projektet jag hintat om på sistone....
 
 
Jag och Karro ska starta podd. 
 
 
Yes, ni läste rätt! Och före ni tänker "snark, ALLA startar ju podd just nu", så vill jag bara säga - vi vet. Vi är helt medvetna om att var och varannan människa har en podd nu för tiden, och det är nog en av de största orsakerna till varför vi dragit ut på det här så länge. För, vi har (kanske på halvallvar?) länge skämtat om att vi nog skulle vara ett perfekt poddpar och på skoj talat om hur roligt det skulle vara att starta en podd tillsammans, och jag har till och med under en utekväll dragit ut Karro mitt i natten och bara "HÖHÖ vet du va, jag kom just på vad vår *framtida podd* ska heta höhöhöh lololol". Så, ja, tanken på podd har nog lite sådär oseriöst hängt med i typ ett år nu, men så har det alltid slutat med att någon av oss sagt "men allllllllllllllla gör ju det just nu", och så har vi viftat bort idén.....
 
...tills en person för en tid sen helt på allvar sa åt mig "har du funderat på att börja podda?", och jag bara "nå faktiskt nog, men det har liksom bara inte blivit av". Sen ringde jag Karro (eller okej, skickade röstmeddelande på whatsapp - det är typ vårt enda sätt att kommunicera på), och undrade om vi inte borde testa att spela in ett pilotavsnitt och se hur det går. Och, på den vägen, föddes podden:
 
 
Två blondiner & ingen tiger. Det var faktiskt nästan  det namnet jag slängde ur mig den där utekvällen, men sen kom Karro på en liten detalj som gjorde namnet ännu  bättre (ni fattar ordleken, va?), och nu känner vi oss skitnöjda med namnet - både för att vi tycker det är lite halvroligt (okej, helroligt) och för att det motsvarar poddens innehåll bra. Dels gillar vi ju liksom bara allmänt att snacka i den grad att vi sällan är tysta, men så är syftet med podden också att vi ska våga prata öppet och ärligt, gärna om sådana ämnen som folk kanske ofta tycker är svåra att prata om, men vi tycker är viktiga att ta upp. Och ja, här kommer ju bilden in i bilden (höhö ojoj flera roliga ordlekar) också - men antar att ni fattar symboliken i den utan att jag behöver förklara desto mera?
 
Hur som helst, tanken är att vi ska släppa sammanlagt ungefär tio avsnitt (åtminstone till att börja med), och i skrivande stund är vi redan en god bit på vägen med inspelningarna (tack vare att Karros pojkvän råkar vara guru gällande musik och ljudinspelning och grejer har vi dessutom fått spela in med ordentlig mikrofon i studiomiljö, SÅ najs!). Dock är det några praktiska grejer som ännu måste ordnas före vi kan lansera, men, vi ville bara berätta den här roliga nyheten så ni vet vad som är på gång! =) Så, håll ögonen och öronen öppna, för snart, snart, snaaaaaaart borde ni få höra introduktionsasvnittet av Två blondiner & ingen tiger. Ni kan ju trycka på hjärtat/gillaknappen eller berätta i kommentarsfältet ifall ni tyckte det här var en kiva nyhet och verkar vara en podd ni kommer vilja lyssna på (och voi prkl om ingen gör det säger jag bara, det är nämligen SÅ mycket mer jobb bakom en podd än man skulle tro), så får vi bara hålla tummarna för att ni gillar den! Iiiih (eller grrrr?), i väntan på avsnitt nummer ett.
 
 
P.s. Vi har avsnittens teman ganska långt på klart, men idéer på ämnen tas såklart emot ändå! Så, ifall det finns något tema just du skulle vilja höra just oss prata om, så är det bara att lämna en kommentar, så ska vi se vad vi kan göra =)







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Två textsnuttar från september 2017
En vardagskväll att minnas
Vi startar podd!



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12