Fem typer av människor jag inte förstår mig på

Min telefon är full med anteckningar som främst består av idéer till blogginlägg. En av dessa anteckningar är en lista jag brukar fylla på alltid när jag märker att jag tyst tänker för mig själv "men vad är det för feeeeeeel på folk?! ", och den listan har jag så fint döpt till "folk jag aldrig kommer att förstå mig på". & Nu har listan fått fem stycken punkter, vilket känns som en passlig mängd för att omvandla den från en anteckning i telefonen till blogginlägg där jag avreagerar mig :D Så, låt mig presentera, fem typer av människor jag aldrig kommer förstå mig på (och jaja, jag vet att man aldrig borde säga aldrig, men vågar nog nästan med 100% säkerhet säga, att jag aldrig kommer att förstå mig på följande): 
 
 
1. Folk som pilkar på tunn is
 
Det finns en bro här i Vasa jag brukar köra över rätt ofta, där vattnet under aldrig fryser på en stor area och isen ser så gott som obefintlig ut. Och där, där på de där tunna små isplättarna typ två meter från det öppna vattnet, DÄR tycker pilkare att det är en bra idé att sitta och pimpla?!?! Alltså jag slutar ALDRIG förvånas övar hur nära det där vattnet de vågar sätta sig och hur tunn isen de sitter på verkar vara. Och ja, de kanske har en massa erfarenhet av att röra sig på isen och de kanske har en massa säkerhetsutrustning med sig och yada yada, men ÄNDÅ???? Det KAN väl inte vara värt det att riskera sitt liv för några ynka fiskar? Herregud, till och med när de i tidningarna varnar om hur dålig isen är och att det inte lönar sig att bege sig ut på isen oavsett hur erfaren man är, till och med då sitter de där. Noll förståelse har jag. Zero.
 
 
2. Folk som ej använder säkerhetsbälte
 
Personer jag förstår mig nästan ännu mindre på än pilkare på tunn is, är typer som inte spänner fast säkerhetsbältet med argument som "jag ska ändå köra en så kort bit", " jag är en så bra kusk", "här är så låg hastighetsbegränsning", "här är så lite trafik", "jag hinner inte" eller "jag kommer inte ihåg". Föööör det första: Gången jag var med i krocken som hade kunnat kosta mig livet, hade jag hunnit köra i max några minuter före det hände. För det andra, mina körkunskaper hade inget som helst att göra med den krocken - kommer t.ex. en rattfyllerist körande på fel fil, så hänger din chans på att överleva nog betydligt mer på säkerhetsbältet än dina körkunskaper. För det tredje, kan jag berätta att jag i bilskolan fick testa en maskin där man fick kännas hur det var att krocka frontalkrock i en hastighet på ca 7km/h, och efter det vill jag inte ens tänka mig hur det skulle kännas i en hastighet på "bara" 30km/h. För det fjärde, så utesluter inte "lite trafik" sådant som hala vägar och att något djur skulle hoppa fram på vägen. Och sist men inte minst, om du upplever att du inte har två sekunder över för att lägga på dig säkerhetsbältet eller att du glömmer bort din bästa livsförsäkring i trafiken, så kanske du bara inte ska köra bil. Någonsin tänkt på det?
 
 
3. Folk som skiter i tekniken så länge de lyfter tungt
 
Senast jag var på gymmet och skulle träna teknik i marklyft, kom det en typ som med ett litet hånflin och himlande ögon kollade på mina vikter, och sedan gick efter en skivstång hen ställde bredvid mig. Hen lassade på en väldigt, ehm, generös, mängd tyngder, och väntade sedan demonstrativt tills jag var klar med mina reps. Då fick jag ännu ett hånflin, innan hen greppade tag om skivstången, och med ett högt stön drog upp den med knäna i mega-valgus, framåthängande axlar och en rygg rundare än Quasimodos. Sen släppte hen taget om skivstången som föll ner i marken med ett brak som nog hördes i hela gymmet (som sagt, hen hade lassat på väldigt generöst med tyngder), innan jag fick ännu ett hånflin och hen väldigt nöjd gick och tecknade ner dagens prestation i sitt träningshäfte. Och jag ba, OJ, GRATTIS, du gjorde just rekord i att lyfta marklyft med världens sämsta teknik, wow!!!! I och för sig fanns det faktiskt en sak som var "wow" på riktigt, och det var att personen verkade klara sig utan både diskbråck och knäskador, vilket faktiskt är rätt imponerande på riktigt med tanke på hur s-k-i-t tekniken var =) Applåder, applåder!
 
 
4. Folk som tycker det är coolt att frysa
 
När man börjar använda uttryck som "dagens ungdom" (speciellt när det handlar om att man inte förstår sig på dagens ungdom), ja då börjar man nog känna sig gammal, men måste verkligen säga att jag inte förstår mig på några av trenderna som råder bland dagens ungdom, speciellt trenden att det tycks vara coolt att frysa. För någon vecka sedan när jag skulle till butiken (det var -6 grader utomhus) körde jag förbi ett gäng på fyra ungdomar som var ute klädda i stuprörsjeans, skor och huppari - inga halsdukar, inga mössor, inga vantar och inga jackor. Jag tänkte att äh, de har väl bara gått ut på tobak eller något, och körde den återstående kilometern till butiken. Men, när jag hade handlat klart och skulle gå ut, mötte jag dessa ungdomar i dörren. De hade alltså gått minst en kilometer i kylan, och man såg att alla verkligen var helt STELFRUSNA, men ändå försökte leka som ingenting. Efter det har jag sett denna typ av ungdomar över allt - på stan, på skolgårdar, ja över allt är de, de som envisas med att gå ut utan yttre kläder mitt i vintern. Varför? Varför? VARFÖRRRR? Liksom, jag fattar att det kan kännas svårt att acceptera att man är i Finland istället för typ Spanien just nu, men det FUNKAR inte att leva i förnekelse under Finlands vintrar, utan nu gäller nog bara att gräva fram långkalsongerna och försöka överleva. Kan inte komma på något mycket mera ovärt än att frysa fingrarna av sig för att försöka vara cool.
 
 
5. Folk som skräpar
 
Kan inte påstå att jag själv skulle vara världens mest miljömedvetna människa, men tycker ju nog ändå att det är en s-j-ä-l-v-k-l-a-r-h-e-t att man slänger pappret i roskisen efter att man snutit sig och att man plockar upp efter sig då man varit på picnic? Men, så tycker tydligen inte alla andra, inklusive min pojkvän för typ 7 år sen =) Vi hade endast varit tillsammans i några månader då vi åt varsin Pätkis i bilen och NIko efteråt slängde ut sitt pätkispapper genom fönstret, och jag blev så upprörd att han svängde om och plockade upp det. Tycker bara att vi människor redan gjort så mycket skada på den här planeten, att vi väl ändå inte behöver skräpa ner på flit. Det finns ändå roskisar typ överallt, så det är inte så svårt att leta upp en. Får alltid bita mig själv i tungan när jag ser någon kasta skräp på marken bara för att jag så skulle vilja gå fram och be dem plocka upp det, liksom NÅGON gräns på folks lathet och obryddhet borde väl ändå finnas?!
 
Puh, avreagerat & klart. Trevlig onsdag på er! Förutom ni som brukar skräpa ner - ni kan gå och plocka upp lite skräp först, sen  kan ni ha en trevlig onsdag, ni med. 




Veckoslutet enligt Nikos önskemål

Dags att ta en titt på förra veckoslutet! Niko kom ju till Vasa och överraskade mig redan i torsdags, och jag blev så glad att jag skrev att han ska få välja precis allting vi gör under hela veckoslutet. Så, på följande sätt såg veckoslutet enligt Nikos önskemål ut: 
 
 
På torsdag kväll fick jag höra de romantiska orden "Danne, jag har hållit mig nu i två veckor från att se på Bron för att jag tänkte det är roligare att se tillsammans med dig". Det om något är väl en kärleksförklaring som heter duga! Eller så kanske han bara var för rädd för att kolla själv, hehe :D Hur som helst kollade vi då de två första avsnitten tillsammans på torsdag kväll, och jag konstaterade tre saker: 1. Att Bron var lika bra som jag kom ihåg, 2. Att jag dock inte kom ihåg tillräckligt mycket för att hänga med till 100%, hade t.ex. inget minne av vad som gjorde att Saga hamnade i fängelse. 3. Att jag har blivit så bortskämd med Netflix och alla andra möjligheter man har att kolla serier typ när man vill var man vill, känns ju nästan olidligt att endast få se ett avsnitt per vecka???? Gaaahh.
 
 
På fredag jobbade Niko hemifrån oss medan jag var på jobb, och när jag sen kom hem på eftermiddagen hade han lust att fara och träna efter att ha suttit stilla hela dagen. Det passade mig bättre än bäst, så vi packade träningsväskorna, åkte till WSC och gick på Bodypump tillsammans. Efteråt fick jag en trött men stor (och blöt) klapp på axeln med orden "f*n vad bussig du är som utsätter dig för det här en gång i veckan". Han hade så hård träningsvärk ännu på igår kväll att jag nästan fick hjälpa honom lyfta väskan in i tåget.
 
 
Efter bodypumpen tyckte han det skulle smaka med pizza, så vi åkte via Dallas på hemvägen. På bilden ovan ser ni alla drömingredienser på en och samma pizza, det vill säga tonfisk, skinka, champingjoner och mögelost. Oslagbar kombination! Och ja, pizzorna åt vi sedan framför det första avsnittet av den nya säsongen av Talang. Mamma sa att jag påminde mycket om breakdancing-tjejen (minus just själva dansen då, klumpigheten fanns där redan från ung ålder :D) då jag var liten. Hade ingen aning om att jag var så cool som barn? Coolt ändå att man varit cool ens nångång. 
 
 
På lördagen ville Niko att vi skulle åka till Kristinestad och hälsa på farmor och farfar (svärmorsdröm med stort S som vill hänga med farföräldrarna på en lördag?). Eftersom jag både gillar Kristinestad och fammu & faffin passade även detta mig utmärkt, så strax före tolv hoppade vi i bilen och körde mot Kstad. Fammu var lika överlycklig över att se oss som vanligt, och kvittrade glatt "Tässä on Niko Helsingistä, se on ihan niin kuin mun oma poika!" åt var och varannan människa som kom emot. På ett sätt lite gulligt, men på ett sätt ganska creepy. Jag menar, ifall Niko var fammus son skulle det ju liksom betyda att jag var ihop med antingen min pappa eller min farbror... Nåja, kul ändå att fammu och faffin gillar Niko :D Dock mindre kul att de gillar honom typ mer än mig. 
 
 
& Så blev vi ju bjudna på mat i Crazy Cat också. Gällande mycket brukar vi ha olika åsikter, jag och Niko, men det att Crazy Cats bernaiseschnitzel är det godaste man kan äta, det är vi helt eniga om. Och vet ni, nu fick vi höra att de har schnitzelbuffé på fredagar, o-m-g!!!!! Måste testas snarast.
 
 
Lördag kväll spenderades sedan i skidspåret. Ja, ni läste rätt, skidspåret.  Varken jag eller Niko hade skidat på säkert tio år, men Niko har nu i flera års tid tjatat om att vi borde fara och skida tillsammans, så nu när det var "veckoslutet enligt Nikos önskemål", passade han på att utnyttja sin makt. Jag kanske inte var sådär jättetaggad, men tänkte att det ändå kunde bli kul att göra något nytt tillsammans för första gången på länge, så vi släpade med oss ett par gamla skidor från vinden och åkte till skidspåret. Och ja, att skida var väl nästan precis som jag kom ihåg det; helt ok kul överlag, jättekul i nedförsbackarna och jättelitekul i uppförsbackarna.
 
När vi hade skidat i en timme kände vi oss riktigt nöjda och flitiga, och Niko hann just konstatera hurudant mirakel det var att jag, som den klumpeduns jag är, hållits på fötter hela tiden, före han plötsligt försvann. Jag ropade oroligt på honom varpå jag fick ett ynkligt "hääääär" till svar, och då visade det sig att Niko i sista backen fallit omkull rakt in i en snöig buske typ :D Det såg så roligt ut där han låg med uppstickande skidor att jag inte kunde hålla mig för skratt (ok, skrattade tills jag grät), men karma is a bitch, för när Niko tagit sig upp och det var min tur att åka ner, föll jag omkull på exakt samma ställe....Jag hade dock inte lika bra tur som Niko, för jag landade rakt på en sten istället för i busken, och fick jäkligt ont i röven =( Till råga på allt konstaterade vi ännu att vi hade tappat bort oss efter att Niko hade hjälpt mig upp, och att vi i misstag skidat in på någons bakgård :'D Nåväl, hittade fram till sist, så slutet gott, allting gott. Ja, förutom att jag verkligen fick ett helt brutalt blåmärke av fallet. Hade gärna satt in ett bildbevis, men med tanke på att det är typ rakt mellan skinkorna, hade det kanske varit lite opassande.
 
 
När vi återhämtat oss från skidkatastrofen färgade Niko sedan mitt hår åt mig. Just den punkten kanske inte direkt  hörde till hans önskemål, mennn efter att jag mutat honom med lite öl och massage, drog han snällt på handskarna och började blanda färgen. Dock blev det ju lite problematiskt att dricka ölen med kladdiga färghandskar, så jag var snäll och matade honom rakt från flaskan med jämna mellanrum. "Huhhu, om nån skulle se oss nu, hur vi håller på", sa Niko i något skede. ”Alla bloggläsare ska få se”, svarade jag.
 
 
På söndag vaknade vi rätt sent, och låg i sängen och spelade QuizTaisto typ ända tills Niko skulle till tåget. Fattar ej varför han envisas med att vi alltid ska spela det när han ändå alltid förlorar och blir lika sur varje gång, men nåja, eftersom "veckoslutet enligt Nikos önskemål" fortfarande höll på och han ville spela QuizTaisto, fick det bli så då. Vi spelade tre varv. Jag vann alla. Undrar om han månne någonsin kommer att acceptera att jag helt enkelt är så mycket smartare än honom????? =) Hehe nånä, men alltså, Niko må vara bättre på mig gällande det mesta, men när det gäller allmänbildning vinner jag honom överlägset i typ alla kategoerier förutom sport. Tacka vetja meganörden inom mig som till och med lyssnade uppmärksamt under kemitimmarna i skolan, trots att det var urtråkigt. /Mvh tjejen som fortfarande utan någon som helst tvekan kunde svara på den kemiska förkortningen/beteckningen för koppar. 
 
 
Efter Nikos tredje förlust bestämde vi oss för att skita i spelet och mysa sista tiden istället. Bra beslut. Kolla nu va mysiga vi var. Mysigt värre. Myselimys. Megamys. Ok, kanske det räcker. Hur som helst, bra veckoslut. Borde kanske ha veckoslut då Niko får bestämma allt (eller ens en del :DDD) oftare! 
 
Nu: Räkna ner dagar, än en gång. 12 dagar kvar. Sen ses vi igen.
 
P.s. Intresset för att få läsa mer om hur vi upplevt distansförhållandet var ganska stort (klick), så ett inlägg är in the making!
 




Fotograf-jackpot

Den 21.12 efterlyste jag fotografer i bloggen med orden "nu tänkte jag prova min lycka här i bloggen, och efterlysa fotograf  i Vasatrakten eller Helsingfors, som kunde tänka sig att ta sig an detta (fota ny header- och presentationsbild åt mig samt övriga bilder till bloggen) nångång inom de kommande veckorna! Du behöver inte vara någon proffsfotograf utan räcker bra med att du bara allmänt är duktig på att fota och fotointresserad, och ja, redo för en utmaning - jag är både trevlig och rätt roligt sällskap, men dessvärre också väldigt klumpig, självkritisk, kräsen och ofotogenisk, så det kan hända att du behöver nerver av stål ", och till min förvåning vågade folk faktiskt höra av sig! Och vet ni, nu, tre veckor senare, har jag inte bara varit och fotat med en, utan två fotografer!
 
 
Den första personen som kontaktade mig var Emelieoch hon gav ett väldigt  gott och proffsigt första intryck redan i meddelandet hon skickade åt mig! Jag kollade igenom hennes portfolio som gav mig ett ännu bättre andra intryck, och efter att vi pratat lite mer och jag också konstaterade att hon verkade jättetrevlig, kom vi överens om att vi skulle försöka styra upp något. I och med att Emelie studerar till estenom erbjöd hon sig också att hjälpa mig med sminket och stylingen, vilket såklart kändes väldigt roligt och spännande, men samtidigt också rätt skrämmande. Liksom, inte nog med att jag skulle bli fotad av någon jag aldrig träffat förr, utan hon skulle även sminka mig och hjälpa mig välja kläder. Vet ju att jag varken är speciellt bra på smink eller kläder själv, men har aldrig  tidigare varken blivit sminkad eller stylad av någon, så jag var lite rädd för att jag inte alls skulle se ut som mig själv, utan att jag skulle få någon galen/överdriven sminkning och någon klädkombination som jag inte skulle känna mig bekväm i. Men, när dagen var kommen så åkte jag ändå tappert iväg hem till Emelie osminkad och en Ikeakass full med kläder, i hopp om att det skulle bli bra... Och OM det blev.
 
 
Emelie var precis lika trevlig och proffsig i verkligheten, och det kändes inte det minsta awkward när vi träffades, trots att jag som sagt åkte hem till henne för första gången och helt ofixad ännu på köpet. Vi pratade först om vad jag önskar och vad som är big no no's för mig gällande smink, och så satte hon igång. Visst var det nervöst när det var någon annan än en själv som höll i trådarna, men jag kände mig ändå väldigt trygg i hennes händer, för man märkte tydligt att hon visste vad hon höll på med. När hon sen var färdig och jag kollade mig i spegeln var min första genuina, spontana reaktion att typ bara gapa och se på mig själv, för jag hade aldrig  känt mig så fin i någon  sminkning förr. Basen, ögonbrynen, ögonen ja ALLT var bara helt perfekt, och när vi hade valt ut en helsvart outfit och några enkla smycken jag kände mig riktigt bekväm i, hoppade jag nästan av iver när vi äntligen skulle ut och fota.
 
Och ja, kan inte säga annat, än att det visade sig att Emelie var minst lika duktig bakom kameran som hon var med sminkborstarna i handen, och att hon tog mina fotoönskemål i beaktande precis lika mycket som mina sminkönskemål. Det kändes verkligen som att hon fattade exakt hur jag ville att bilderna skulle se ut, samtidigt hon lyckades hitta de allra bästa ställena att ta bilderna på. Dessutom var hon petnoga med att alla detaljer skulle vara tiptop, så titt som tätt sprang hon och fixade mina hårstrån och putsade snön från skorna bara för att slutresultatet skulle bli så bra som möjligt - sådant jag själv aldrig skulle hoksa att tänka på. Och ja, jag kan verkligen inte klaga på en enda sak, varken gällande detaljerna eller helhetsmässigt. Till och med kvaliten på bilderna känns heeelt felfri.
 
 
Tyvärr kom jag inte att tänka på att föreslå att hon skulle ta någon närbild där sminket står i fokus vilket jag ångrar SÅ mycket nu i efterhand (kunde liksom inte sluta spegla mig väl hemma för att sminket var så fint), men så råkade jag hitta bilden ovan, som ju egentligen är riktigt misslyckad i och med att jag håller på med någon typisk Daniela-konstighet, men ändå ironiskt nog är den bilden där sminket syns typ både mest och bäst :D Men ja, alltså, visst fint?!?! Ok, behöver inte ens fråga, för vet ju att det är URFINT. Summa summarum kunde jag inte vara nöjdare, så, behöver någon i Vasatrakten nångång bli sminkad eller fotograferad kan jag varmt (alltså verkligen varmt varmt varmt) rekommendera Emelie! Ni når henne via Facebook där hon heter Emelie Ahtola, eller per mejl på adressen heyitsemelie.pr@gmail.com. 
 
 
& Så över till den andra fotosessionen - Jennifer kontaktade mig nämligen också och berättade att hon jättegärna skulle ställa upp och fota mig. Eftersom vi annars också hade bestämt att vi skulle ses då jag åkte till Helsingfors över jullovet, passade det ju alldeles utmärkt att bara ses lite tidigare och passa på att fota före vi skulle luncha. Så, vi möttes vid ett av mina favoritställen i Helsingfors, mitt i Esplanadparken, och bollade snabbt lite idéer innan vi satte igång. Här måste jag annars direkt inflika att det var så himla skönt att kunna fota mitt i stan utan att det kändes det minsta pinsamt, jag själv har ju no shame när det gäller att fota bland folk, men det var väldigt skönt när jag insåg att Jennifer inte heller tyckte det var obekvämt fast vi befann oss i en park där folk gick förbi oss hela tiden.
 
 
"Du är skiiiiiiitsnygg, jaaaa, jättebra!", lät det bakom kameran, och jag som är supersjälvkritisk och ofotogenisk kände liksom plötsligt bara att "yeahhhh we got this!". Jennifer visade bilderna åt mig med jämna mellanrum, och jag konstaterade att kombinationen av att jag hade tagit på mig min favoritklänning & min favoritväska & min favoritfuskpälsväst & mina favoritstövlar, att Jennifer stod bakom kameran och att vi befann oss på ett av mina favoritställen i Helsingfors, nog var en rätt lyckad kombination. Eller, låt mig rätta mig - riktigt lyckad kombination. Bilden ovan fick vi liksom till på det allra första försöket, och jag gillar den jättemycket. 
 
 
Det jag också gillade med den här fotosessionen, var att Jennifer verkligen såg till att utmana mig och testa lite nya saker medan hon fotade. Hon "lät" mig liksom inte bara stå i min vanliga pose och le mitt vanliga smile som jag använder mig av på typ varje bild, utan plötsligt kunde hon säga t.ex. "Testa gå dit lite framåt, vänd ryggen mot mig och sätt händerna på höfterna" och jag ba "Näää-ä, det blir ju jättekonstigt....". Men, "Jo, testa!!" övertalade hon mig, och väldigt skeptisk gick jag med på hennes förslag, bara för att konstatera att jag också tyckte det blev jättesnyggt. Där ser man då! Så, medan ni i Vasa ska vända er till Emelie, tycker jag att ni som behöver fotograf i huvudstadsregionen utan tvekan ska vända er till Jennifer! Ni når henne antingen via hennes blogg som jag länkade till ovan, eller per mejl på jenn@jennifersandstrom.se.
 
 
& Det var mina två väldigt lyckade photoshoots, det. Tydligen väldigt lyckat att efterlysa fotograf via bloggen på det sättet, för nu har jag liksom så många lyckade bilder på lager, att det inte lär bli brist på bilder till mina sociala medier inom någon snar framtid i alla fall =) Dock finns det ju ett litet problem med att jag fick så många fina bilder, och det är att jag omöjligt  kan bestämma mig för vilken bild som ska bli min nya header, så det tänkte jag att ni ska få hjälpa mig med över veckoslutet! Så, glöm inte att kika in på veckoslutet, så ska ni få hjälpa mig att välja vilken/vilka bilder som ska representera bloggen i framtiden :) Tackis på förhand, och ja, ännu ett stort tack både åt Emelie och Jennifer! Ni gjorde verkligen ett kanonjobb. 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Trenchcoats & tack
Allt om distansförhållande
Fem typer av människor jag inte förstår mig på
Långkjolsfunderingar och långkjolstips
Veckoslutet enligt Nikos önskemål



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12