Det fysioterapeutiska nyckelordet

Det visade sig i en av mina Instagramomröstningar (ni hittar mig @danielaskoglund) (in och följ om ni vill veta när jag publicerar nya inlägg/om ni vill vara med och påverka bloggens innehåll!) att många av er vore intresserade av att läsa mer om det fysioterapeutiska synsättet, så idag tänkte jag blogga om nyckelordet som enligt mig sammanfattar hela det fysioterapeutiska tänket bra. 
 
 
Det började på min andra praktikplats, då jag insåg att visst, jag kanske hade lärt mig anatomin samt hur man behandlar olika besvär och hur man tränar med god teknik, men att jag inte hade lärt mig att automatiskt tänka på sambandet mellan dessa. Blev medveten om detta då min handledare (som var rätt krävande) dagligen ställde mig frågor jag oftast kunde svara på, bara för att sällan kunna svara på följdfrågan som kom efteråt. Den följdfrågan är idag samma ord som jag nu ser som grunden för hela mitt fysioterapeutiska tankesätt, och ordet är "varför". Låt mig förklara genom att ge några exempel på situationer som uppstod under praktikperioden: 
 
Min handledare frågade mig vad som är viktigt att tänka på när man gör knäböj. 
Jag svarade "att spänna magmusklerna, hålla ryggen rak, ha koll på knänas linjering, inte låta knäna gå över tårna"
Min handledare undrade varför.
Jag kunde inte svara.
 
Min handledare frågade mig vad som bör undvikas vid diskbråck.
Jag svarade att böja sig framåt.
Min handledare undrade varför.
Jag kunde inte svara.
 
Min handledare frågade mig vad som var fel med en patients hållning.
Jag svarade att ena skulderbladet är högre upp än det andra.
Min handledare undrade varför.
Jag kunde inte svara.
 
Nu för tiden är det andra bullar, och majoriteten av mina tankar på jobbet kretsar automatiskt kring den frågan - varför? Säg att en patient kommer in med nackont - då vill jag först komma fram till varför hen har ont i nacken, före jag börjar tänka på vad vi ska göra åt saken. Därför blir jag ganska matt då folk ofta kommer till fysioterapin och förväntar sig att massage ska lösa alla deras problem, för det funkar liksom inte så. Kommer du och säger till mig att du har spända muskler i nacken finns det ju en ORSAK till varför du har det, och om jag då bara struntar i orsaken och börjar massera dig, är det inget annat än en tillfällig lindring. Liksom, visst, dina muskler kanske slappnar av och mår bättre en stund, men far du sen hem och fortsätter sitta i samma dåliga hållning som orsakat besvären, kommer smärtan ju alltid komma tillbaka. Fokuserar vi istället på varför du har ont och går igenom god ergonomi och stärker rätt muskler, ja då behandlar vi ju själva problemet, och du blir förhoppningsvis av med dina smärtor på lång sikt. Vilket alternativ låter vettigare?
 
Från mitt inlägg om hur man spänner magmusklerna på rätt sätt
 
Knäböj för mig är inte längre bara en rörelse där jag tänker "spänn magmusklerna, håll ryggen rak, ha koll på knänas linjering, låt inte knäna gå över tårna", utan knäböj låter nu för tiden på följande sätt i mitt huvud; "spänn magmusklerna så du inte överbelastar de ytliga musklerna och kan hålla ryggen rak så du inte skadar ryggraden, håll koll på knänas linjering så balansen mellan adduktorer och abduktorer inte rubbas och belastar dina leder fel och se till att knäna inte går över tårna så att tyngden inte flyttas för långt fram mot tårna så att flexionsvinkeln i knäna inte blir större än i höfterna och avaktiverar sätesmusklerna". Låter kanske jobbigt och krångligt, men jag upplever det helt tvärtom - att min träning både har blivit bättre och lättare sen jag började ha koll på varför övningarna ska göras på ett visst sätt, istället för att bara ta reda på hur övningarna görs på rätt sätt. 
 
Nu är det ju inte meningen att varje Matti Meikäläinen ska börja ha stenkoll på varför-frågan på samma sätt som en person som utbildat sig inom branschen i flera år, men jag tänker ändå ofta att det inte skulle skada om folk på gymmet hade lite bättre koll och reflekterade lite mer kring vad de håller på med och varför. Liksom, de flesta som tränar regelbundet vet säkert att man inte bör planka med svankrygg, att man inte bör dra marklyft med rundad rygg, att man inte bör träna samma muskelgrupp flera dagar i rad och att man inte ska låsa sina leder, men vet de alls varför? Jag tror inte det. För trots att folk vet om vad man inte borde göra, ser man ändå dagligen folk som plankar med svankrygg, drar marklyft med rundad rygg, kommer till gymmet och tränar bröst och biceps varje dag och låser sina leder i alla rörelser de gör. Och jag förstår dem! Ifall de bara nångång hört "man ska inte dra marklyft med rundad rygg" men inte har någon aning om varför, då känns det knappast varken särskilt motiverande eller viktigt att fokusera på tekniken, utan istället är man nöjdare ju mera tyngder man lassar på, för att det ser bra ut och man känner sig bra (fast det är allt annat än bra).
 
Intresserad av att läsa några fysioterapeutiska vardagstips? Då ska du läsa det här inlägget!
 
Med tanke på hur störande jag själv tyckte min handledare var med sina tusentals varför-frågor känns det inte som en hemskt lyckad idé att börja gå fram till folk på gymmet och ba "hörru, vet du varför du gör dittan och dattan", men ändå känns det fruktansvärt lockande att nångång picka i någon som drar marklyft med rundad rygg och ifrågasätta lite. Fattar ju att jag inte kan traska dit och säga "jag märker att du prioriterar att lyfta tungt istället för att lyfta rätt, låt mig berätta om varför bra teknik är viktigare än antalet kilogram på stången", men ändå - TÄNK vilken tankeställare jag skulle kunna bjussa på ifall personen skulle vara mottaglig för det! Men nåja, kanske jag genom det här inlägget åtminstone lyckades så ett litet tankefrö hos någon av er som läser?
 
Är du en av dem som skiter i tekniken på gymmet för att lyfta tungt? Som vecka efter vecka drar dina marklyft med rundad rygg och stoltserar med antalet kilogram? Okej, grattis - du kanske kan dra upp 100 kg från marken.... men vad har du för nytta av det i livet egentligen? Lyfter du på det sättet är i princip det enda du gör att belasta din rygg något enormt och riskera alla möjliga skador, så är det värt det, bara för att kunna säga/visa att du minsann lyfter 100 kg i marklyft? När du istället skulle kunna lyfta mindre och rätt och på så sätt få starka ben, stark rygg, stark mage och starka armar som resultat? Starka ben, stark rygg, stark mage och starka armar som skulle underlätta din vardag, få dig att orka mera, förebygga skador och problem och hålla dig i skick en längre tid? Som kommer ge dig en betydligt bättre livskvalitet än du kommer ha sen när det säger poks i ryggen och disken går sönder och börjar trycka på nerven som kommer göra till och med de minsta rörelser smärtsamma och svåra? Är det värt det?  Nä, skulle inte tro det. Så, nästa gång du åker och tränar, våga fråga dig själv "varför?". Varför står du i plankan i två minuter med svankrygg när du skulle klara en minut med god teknik, varför tränar du samma muskelgrupp flera dagar irad istället för att låta musklerna vila och faktiskt få resultat och varför prioriterar du siffran på tyngderna framom hur din kropp mår? Vem vet, den lilla frågan kanske ändrar hela ditt synsätt på träning. 




Önskeinlägg 4 - Min vardag

Dags för det fjärde och sista önskeinlägget för denna gång! Jarina önskade att jag skulle beskriva "Hur en vanlig vardag ser ut i ditt liv, från att du vaknar tills att du går o lägger dig", och svaret lyder på följande sätt: 
 
 
Jag stiger upp klockan 6, och det första jag gör är att klä på mig och kolla dagens morgonfrilla. Sover oftast med håret fast och har kommit fram till att jag måste röra på mig i sömnen mycket mer än jag tror att jag gör, för håret brukar se väldigt  annorlunda ut när jag vaknar jämfört med när jag lagt mig. På bilden ovan ser ni denna gångs morgonfrilla, och ja, det som började som en stram hästsvans omvandlades på något mystiskt sätt till en lös sidohästsvans med en massa fritt hängande nackhår på några timmar. Hur????
 
 
Nåjo, sen borstar jag tänderna, tvättar ansiktet, sminkar mig på typ tre minuter (mascara + eyeliner + bryn), käkar frukost, går ut och skrapar bilen, sätter mig i bilen och gör mig redo för en ca 45 minuters bilresa till jobbet genom att knäppa på X3M. Det brukar göra att bilresan går ganska fort faktiskt, tycker Simon & Märta gör morgonprogrammet väldigt bra! Diggar speciellt "Simons sanning" och då de killgissar, men tycker att de överlag också kompletterar varandra och är underhållande att lyssna på. Lägg ännu till lite bra musik på det, och jag brukar vara på riktigt bra humör när jag kommer fram till jobbet. 
 
 
Strax före åtta är jag ombytt och redo i mitt rum, och de kommande åtta timmarna bor jag i mina älskande Birkenstocks och gör mitt bästa för att hjälpa människorna som kommer till mottagningen. Som ni säkert förstår kan jag varken berätta/visa mycket mer än så, men ja, dagarna är väldigt varierande, arbetsbilden passar mig som handen i handsken och tiden brukar gå supersnabbt. Ibland får jag nästan likadant flow när jag får gå in i mitt fysioterapi-mode till 100%, som jag brukar få när jag bloggar. Ändå bra yrkesval man lyckats göra. 
 
 
Klockan 16 är det dags att säga hejdå åt Skelett-Siv (som jag så fint kallar mitt demonstrationsskelett), välja dagens poddavsnitt inför hemresan, sätta sig bakom ratten och köra iväg. (P.s. Kolla rynkorna i min panna! Min "perus-min" är att alltid ha ögonbrynen lite höjda, så nu har jag som 26-åring redan en massa rynkor i ansiktet, även då jag är helt avslappnad. Hej hej botox som 30-åring!)
 
 
De flesta dagarna åker jag rakt till gymmet från jobbet, och tisdag brukar innebära antingen Bodybalance eller Bodycombat. Fun fact: Bodybalance-instruktören är en Salkkarit-skådis. Eller ok, kanske det inte är en fun fact för någon annan än mig som slaviskt följt med Salkkarit sen jag var typ 10 år, men nåja, nu vet ni det ändå :D Kände en blandning av awkwardness/starstruckness i början när jag plötsligt skulle vända och vrida mig i en massa krävande yogapositioner några meter ifrån någon jag ser på tv dagligen, meeeen nu har jag vant mig och faktiskt utvecklats rätt mycket också. Det har nämligen visat sig att hon inte endast är en skicklig skådis, hon är en jäkligt bra Bodybalance-instruktör också!
 
 
Mellan klockan 18 och 19 klampar jag in genom dörren här hemma, och möts då oftast av en kram, en puss i pannan och ett "hur har din dag varit?" före jag hoppas i duschen, äter, diskar, städar och allt det där. Sen väntar den bästa stunden på dagen: CHILLA. Far Niko på träningar kryper jag högst antagligen ner under täcket och kollar Younger/Teen Mom, läser eller scrollar igenom bloggar, och har Niko inte träningar brukar vi välja något att se på tillsammans. Denna dag blev det Beck (+ Salkkarit, såklart), och sen pratade vi tills jag somnade typ mitt i en mening 23-tiden. 
 
Och ganska exakt så, ser mitt liv ut varje vardag. Väckning 6, jobb 8-16, träna 17-18, nödvändigheter 18-20, chill 20-23 och sen sova. Ganska enformigt och rutinstyrt, men det funkar bra för mig och jag trivs väldigt bra med att ha det så, plus att det bidrar till en väldigt härlig fredagskänsla i och med att mina veckoslut är raka motsatsen till enformiga och rutinstyrda. Blir en bra mix så, kontraster och balans ska det va! & Med de orden vill jag önska ert trevligt veckoslut, hoppas ni gillat önskeinläggen jag publicerat denna vecka! =)




Fem vardagstips från fysioterapeuten

Ni har önskat att jag kunde skriva "fysioterapeutiska inlägg" i bloggen lite oftare (för er som inte vet, är jag alltså utbildad fysioterapeut sedan tre år tillbaka), så idag tänkte jag kicka gång bloggveckan med att ge er fem stycken vardagstips ur fysioterapeutisk synvinkel. Hoppas ni gillar!
 
 
1. Tänk på hur du bär din väska
 
Jag upplever att en av de vanligaste orsakerna till varför folk besöker fysioterapeut är spända trapeziusmuskler (området vid nacke, axlar och skuldror), och ofta går en stor del av problemet att lösa genom att justera hur man bär sin väska. För det första: Bär du alltid din väska i samma hand/på samma arm/på samma axel? Se till att variera! För det andra: Om du ofta bär väskan på axeln, se till att inte spänna axeln och dra den upp mot örat (jättevanligt att folk gör så). Att bära en väska ensidigt bidrar alltid till någon form av osymmetri (som du kanske ser på högra bilden, är jag lite sned trots att jag inte spänner axeln) så det allra bästa alternativet är såklart ryggsäck, men använder du handväska/datorväska/dylikt rekommenderar jag att du börjar lägga märke till dessa saker! Många tar alltid spontant tag i väskan med samma hand utan att ens tänka på det, vilket leder till att kroppen regelbundet belastas på ett väldigt ensidigt sätt. 
 
 
2. Håll huvudet mot nackstödet medan du kör bil
 
Ett av de vanligaste "hållningsfelen" nu för tiden är att huvudet blir framåtskjutet vilket leder till att örat inte alls är i linje med axeln (som det borde vara), och en stor bov i det dramat är att 1) folk sitter med framåtskjutet huvud framför datorn, och 2) att folk inte håller huvudet mot nackstödet medan de kör bil, utan istället skjuter huvudet framåt vilket belastar nacken något enormt. Så, försök ha som regel att hålla örat ovanför axeln både när du står och när du sitter ner, så främjar du god hållning och förebygger problem med nacken. (Obs! Håll dock ögonen uppe medan du kör, jag råkade blinka just då bilden till höger togs :D) 
 
 
3. Pressa inte ihop knäna när du stiger upp/sätter dig ner
 
Vill du ha knäproblem? Ja då ska du låta knäna "gå inåt" varje gång du stiger upp från en stol och sätter sig ner (såååå många som gör detta omedvetet). Vill du undvika knäproblem? Då ska du se till att knäna pekar i samma riktning som tårna då du stiger upp. Ett bra sätt att kontrollera detta är att sätta dig framför en spegel och kolla hur det känns naturligast för dig att stiga upp, och sedan öva på att korrigera linjeringen ifall knäna antingen pekar för mycket inåt eller utåt. Ifall du stiger upp och sätter dig ner med fel teknik använder du flera muskler helt fel vilket inte enbart leder till muskelobalans, utan även felbelastning för flera olika leder (främst knän och vrister). 
 
 
4. Stå inte med tyngden på ena benet
 
Här har vi en punkt jag själv också ofta gör mig skyldig till, att stå med lutad mer mot ena benet är ju så bekvämt! MEN, ifall du regelbundet står så, och ifall du ännu till alltid har mera tyngd på samma ben, kan det leda till en rad olika problem. I den ställningen aktiverar du inte alls dina sätesmuskler vilket påverkar höften negativt, och i värsta fall kan en sån här ståställning bidra till felställning i ryggen som i sin tur kan bidra till en hel del andra olika problem. Så, varje gång du märker att du ställer dig så att du lutar dig mer mot ena benet, korrigera ställningen och ha lika mycket tyngd på båda fötterna istället. Båda dina höfter och din rygg kommer att tacka dig. 
 
 
5. Lås inte dina knän
 
Nu kanske skillnaden inte syns så tydligt på dessa bilder i och med att jag inte har överrörliga knän, men det ungefär värsta mitt fysioterapeutiska öga kan se, är då folk som har överrörliga knän låser knäna då de står (pressar knävecken bakåt, så att framsidan av benen nästan blir som en konkav båge). Det här är inte bara otroligt dåligt både för alla delar i dina knän (muskler, senor, korsband, menisker, ledytor osv), utan den ställningen bidrar också till ökad svank i ryggen, som i sin tur bidrar till försvagade magmuskler, som i sin tur bidrar till spända ryggmuskler, som i sin tur kan bidra till en massa andra otrevliga besvär. Så, bara stå inte så här. Lika mycket tyngd på båda benen, lätt böjda knän och lätt aktiverade magmuskler (här kan du läsa om hur du aktiverar dina magmuskler) - ok?
 
Fann du inlägget nyttigt och/eller lärde du dig något nytt? Tryck gärna på hjärtat/gilla-knappen i så fall, så vet jag om jag ska skriva fler liknande inlägg i framtiden!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Vad jag shoppade i Gdansk
Saker jag funderat på på sistone
Ett förlängt veckoslut i Gdansk, Polens pärla
Weekend i Gdansk coming up!
Vad vore jag utan er?



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Fest · Filmer & serier · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Fysioterapi · Text & åsikter · Träning . Veckoslutssammanfattningar



Arkiv

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12