Fuck your fears

Fasen vad glad jag är över att jag vågade publicera mitt inlägg "När man inte vill vara feg men inte vågar vara modig". Fick så många kloka, fina, peppande och lärorika kommentarer att huhhu. Satt och läste igenom varenda en kommentar flera gånger, reflekterade kring dem och blev mer och mer inspirerad till att bli modigare. Bestämde mig för att istället för att bara säga "nu ska jag bli modigare" faktiskt ta tag i saken också, och ställde upp några konkreta mål att förverkliga. Det första målet var att åka i fritt fall på Borgbacken ungefär två veckor senare, när jag skulle dit med mina före detta kollegor. Den dagen var igår. 
 
 
Jag tror inte ni varken kan förstå hur rädd jag var eller hur stor grej det var för mig att våga göra det här. Förutom att jag har en enorm (alltså verkligen enorm) höjdrädsla har jag också en allmän rädsla för skrämmande attraktioner på nöjesfält, så jag mådde illa av bara tanken att åka flera dagar på förhand. Under hela veckan förberedde jag mig genom att titta på youtubeklipp både om hur man överkommer sina rädslor (t.ex. Fuck your fears med Johannes Hansen) och klipp filmat från just fritt fall på Borgbacken (t.ex. detta), och stundvis kände jag mig faktiskt lite modigare. Var ändå långt ifrån övertygad om att jag faktiskt skulle våga åka, och när jag på onsdagen vaknade mitt i natten av att jag grät på grund av att jag drömt en mardröm om att maskinen gick sönder och smällde ner i ett stort svart hål i marken när vi åkte, ville jag bara skrutta det där arma pappret med mina mål och slänga det i roskisen. Fan också. Fan också att jag måste vara så feg, fan också att jag inte bara kan acceptera att jag är feg och sluta försöka utmana det, fan också att jag vill våga men inte vet hur det ska gå till och fan också att det nu bara var fyra dagar kvar. Fan fan fan.
 
Ännu när jag gick in genom Borgbackens portar med Ira, Markus och Oskari igår visste jag inte hur och om jag skulle åka. När jag såg den där maskinen framför mig och hörde skriken förberedde jag mig redan på att jag ännu en gång skulle behöva bli besviken på mig själv för att jag inte vågade och åka hem med tanken "tänk om jag bara vågat åka", men plötsligt kände jag bara att det var dags nu. Dags att sluta låta rädslan hindra mig från att göra saker jag vill göra, för jag VILLE ju faktiskt våga åka. Så, när alla andra ställde sig i kön gjorde jag det också, och medan jag stod där med skakande ben och tittade upp på maskinen 75 meter uppe i luften redo att falla ner, började jag räkna hur många sekunder jag skulle behöva lida. Hann räkna till tio innan maskinen var nere igen, och försökte intala mig själv att jag skulle klara det här. Ungefär sju sekunder där uppe och tre sekunder av fall. Jag skulle klara det här. Eller skulle jag? Försökte tvinga mig själv att le eftersom jag läst någonstans att man då lurar hjärnan att man har roligt och allt då automatiskt känns bättre, men det hjälpte inte. Fan. 
 
"Jag kan inte förstå att du faktiskt tänker göra det här" tänkte jag, när jag någon minut senare satte mig i sätet. "Nu är det för sent" tänkte jag, när jag var fastspänd och maskinen långsamt började åka uppåt. Egentligen ville jag bara panikgråta i det skedet, men tvingade mig själv att bara andas lugnt och upprepa "du klarar det här" för mig själv i tankarna medan vi åkte högre och högre upp. En evighet senare stannade maskinen och hjärtat bankade som aldrig förr när jag förstod att jag satt fastspänd uppe i ett litet säte 75 meter uppe i luften med hela Helsingfors under mig. "Fan, nu gäller det" tänkte jag, och började räkna. När jag kommit till fem tog jag ett djupt andetag, mumlade tyst "fuck your fears" för mig själv, och sen föll jag ner i en hastighet på 23 meter i sekunden. Tre sekunder senare befann vi oss tryggt nere på marken, och jag tänkte börja gråta igen. Dock inte på grund av rädsla denna gång, utan på grund av att jag var så jäkla stolt över mig själv. Jag hade vågat. Jag hade vågat. Och jag hade inte dött. Inte ens nästan. 
 
Gänget efteråt. Alla fortfarande lite skakiga, förutom Oskari då, som mest tyckte det var kul. Den sjuka jäveln.
 
Efteråt kändes det nästan som att jag kunde erövra världen, och bara för att passa på och utnyttja den känslan, tog jag Ira i handen och åkte i en till maskin som skrämde skiten ur mig. Och hade inte vår tid tagit slut efter det, vågar jag nästan påstå att jag hade vågat åka i ännu en skrämmande maskin. Eller, låt mig rätta mig, jag skulle  ha vågat åka i ännu en skrämmande maskin. 
 
Ibland kan tydligen ett besök till Borgbacken vara mycket mer än bara ett besök till Borgbacken. För mig innebar gårdagen ett stort steg i rätt riktning, och hoppeligen början på ett nytt, modigare, jag. Och vet ni, det här nya, modigare jag:et får redan utmana sig själv flera gånger under de kommande dagarna, för jag har förmodligen årets hittills mest skrämmande, spännande och utmanande vecka framför mig. Mycket står på spel nu, väldigt mycket, och händerna skakar när jag skriver det här, bara för att jag är så nervös. Mycket kan gå fel, men mycket kan också gå rätt - hoppas såklart på det sistnämnda, men är galet rädd för det förstnämnda. Nå, bara att ta tjuren vid hornen och se vad som händer. Jag är modigare nu och jag klarar det här. Men ni kan ju hålla tummarna ändå. För säkerhets skull, bara. 
 
P.s. Förlåt mamma, vet att du inte gillar när jag svär i bloggen. Det här inlägget är ett undantag. Lovar.




Tio ögonblick jag aldrig glömmer

Inspirerad av Chevelle, tänkte jag nu kicka igång bloggveckan med att berätta om tio ögonblick jag aldrig glömmer:
 
 
1. När jag fick träffa Erik Grönwall
 
Året var 2010, jag var 17 år och befann mig på Popkalaset i Ekenäs för att se min dåvarande största idol, Erik Grönwall, live. Minns att jag på förhand hade bestämt mig för att jag på något sätt skulle se till att få träffa honom, och min partner in crime (= Emilia) lovade att göra sitt allt för att hjälpa mig. Nå, vi såg konserten (som jag annars då tyckte var en av de bästa timmarna i mitt liv), och efteråt sprang vi iväg och kröp under något staket eller något (? minns ej exakt) för att slippa backstage, och på något konstigt sätt LYCKADES VI :D Efter att Erik hade skrivit autografer och tagit bild med en hel hög skrikande fans kom han gående precis där vi stod och väntade, och det slutade med att vi fick hänga med honom och hans vakt ensamma i typ femton minuter. När han sen skulle gå fick jag en puss på kinden, och då var det nästan så att jag svimmade alltså. Den natten sov jag med cd:n han signerat åt mig, och morgonen därpå var det första jag gjorde att ta fram kameran och gå igenom bilderna för att försäkra mig om att jag inte drömt hahahha. Kan ju lugna er med att jag inte är någon megacrazy fangirl längre (:'D) och att jag kom över min Erik-crush för läääääääänge sen, men för 17-åriga Daniela var det där typ det bästa som kunde hända, så absolut ett ögonblick jag alltid kommer minnas. 
 
 
2. När jag satte foten på Miami Beach för första gången
 
Av alla mina reseminnen, är nog stunden då jag för första gången satte foten på Miami Beach, ett av de starkaste av dem. Visst hade jag besökt två av mina absoluta drömresemål (Dubai och New York) tidigare, men Miami Beach var liksom drömmarnas dröm, och när jag vaknade i hotellrummet efter en lång flygresa och en hemsk natt och gick ut och gå på stranden, fick jag nypa mig i armen flera gånger för att förstå att jag faktiskt riktigt på riktigt gick på Miami Beach efter alla års drömmande. Minns att jag där och då tänkte att jag inte skulle ändra en enda sak med den stunden, utan kände bara 100-procentig lycka. 
 
 
3. När jag fick veta att jag blivit nominerad till "Årets blogg" och "Årets personliga blogg" 2016
 
Jag visste att nomineringarna antagligen skulle avslöjas den dagen, och även om jag hoppades så himla mycket, vågade jag ändå inte tro. Kollade finlandssvenskabloggare med typ en timmes mellanrum under dagen, men när det blev kväll och finalisterna inte ännu avslöjats, kom jag fram till att det nog säkert dröjer åtminstone till nästa dag, så jag tänkte inte mer på det sen den dagen. Var just påväg och sova när Niko kom inrusande i sovrummet med datorn i högsta hugg och bara "DANNE TITTTAAAAAA!!!!!". Finalisterna hade avslöjats, och jag möttes av mitt ansikte i inte bara en, utan två kategorier. Alltså bara ("bara") en nominering hade fått mig att smälla av helt, men två?!?! Jag tjöt rakt ut, hoppade i sängen och grät glädjetårar om vartannat och bara kände mig sååååå stolt, glad, chockad och tacksam att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Så, kan väl ännu en gång passa på att inflika ett tack till alla er, som röstade på mig då, och fick mig att känna så. TACK 
 
 
4. När jag simmade med delfiner
 
Efter att ha blivit mer medveten sen 2013 är det här kanske inte en grej jag skulle göra längre, men gjort är gjort, och även om det kanske var etiskt fel, så är det ändå ett av mina häftigaste minnen. Att simma med delfiner hade varit en stor dröm för mig så länge jag kunde minnas, och när jag spenderade en dag i en vattenpark i Turkiet och såg att det fanns möjligheten att simma med delfiner där, tog jag den. Minns att vattnet i bassängen var iskallt (alltså verkligen iskallt) och att jag tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle klara av att simma i så kallt vatten, men sen när delfinerna kom var det som att det blev bortglömt, och jag plaskade glatt omkring med dessa härliga djur i ungefär en halv timme. Som sagt, förstår nu i efterhand att det säkert var fel, men där och då kändes det så fantastiskt roligt och overkligt, att det ändå är ett minne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
 
 
5. När jag fick min första kommentar som handlade om hur fet och ful jag var
 
Visst hade jag fått en och annan halvelak kommentar tidigare, men jag kommer aldrig glömma hur det kändes, när jag för första gången fick en kommentar som enbart handlade om hur fet och ful jag var. Även om jag den övergripande känslan var att jag tyckte lite synd om personen som ägnat sin tid åt att skriva sånt åt mig anonymt (det är ju rätt uppenbart att sådana personer antagligen inte mår så bra själva), blev jag ganska ledsen ändå. Som revansch klädde jag mig nästa dag i megatighta kläder och blev fotad av bästa Felicia som fick mig att känna mig jättefin, men visst har de där orden hängt med i bakhuvudet sen dess ändå. Så, snälla ni, tänk efter både en och två gånger före ni gör något så onödigt som att skriva skit åt någon anonymt på nätet - det är sådant som kan såra på riktigt och som man inte glömmer i första taget.
 
 
6. När jag fick veta att jag sluppit in till drömutbildningen
 
Året var 2012 och jag befann mig på mitt sommarjobb. Ungefär en månad tidigare hade jag varit på inträdesprov till min drömutbildning, och jag visste att jag vilken dag som helst skulle få veta antagningsreslutatet. Ville så gärna bli antagen och få flytta tillbaka till Helsingfors för att få förverkliga drömmen om att studera fysioterapi, men visste också att chanserna var minimala i och med att så många sökt, så känslorna var väldigt kluvna och det var minst sagt väldigt nervöst. När jag på matpausen tog fram min telefon och möttes av ett "GRATTIS DANNE!!!" förstod jag först ingenting, så jag svarade "Va? För vadå?", och sen svarade min kompis "Men du slapp ju in, visste du inte?!". Jag bara gnuggade mina ögon, läste meddelandet om och om igen och vågade inte tro att det var sant.... förrän jag gick in på Arcadas hemsidor och såg mitt namn. Där och då glömde jag nog allt vad ordet "professionell" innebär, och bara rusade ut till mina kollegor med tårar i ögonen och skrek  "MÄ PÄÄSIN SISÄÄN! MUSTA TULEE FYSIOTERAPEUTTI!!!!", och sen följde ett stort kramkalas och telefonsamtal till alla nära. Jag tackade ja till utbildningen direkt och flyttade till Helsingfors endast några veckor senare, och det är utan tvekan bland det bästa jag någonsin gjort hittills.
 
 
7. När vi klev in genom dörren till Nikos överraskningsfest
 
Hemligheten jag hade planerat i flera veckor skulle snart avslöjas. Jag hade överlämnat vår extranyckel åt Emppu, dekorationerna, presenterna, ballongerna, skumppan och chipspåsarna var gömda längst in i vårt klädskåp och jag och Niko åkte iväg för att fira hans 22-års dag med lite bowling. Jag kunde inte alls koncentrera mig under den timmen, utan tänkte bara på vad som snart skulle hända och hur jag klara av att verka normal och inte avslöja något. I bilen påväg hem bara skakade mina händer, och när vi klev ur bilen och började gå mot vår lägenhet knappade jag snabbt in ett "Redo!!!!" åt Emppu. Bilden ovan är tagen exakt i samma sekund när vi steg in, satte på lamporna och alla Nikos vänner hoppade fram och började sjunga "Ja må han leva" bland ballonger, presenter och tårta. Hade kanske aldrig tidigare sett Niko lika chockad och glad som då =)
 
 
8. När jag var med i direktsändning i Radio X3M
 
Att få prata i radio hade länge varit en dröm för mig, och i början av det här året gick den drömmen i uppfyllelse när jag gästade Radio X3M för att vara fredagssnackare. Var faktiskt inte speciellt nervös före utan mest bara taggad, glad och excited, men kommer nog ändå aldrig att glömma den stunden när jag fick hörlurarna på öronen, mic:en framför mig och Prillan sa "Nåja, nu kör vi!" - då pirrade det nog rejält i magen. Sändningen gick ändå bra, och att prata i radio är helt klart en av de roligaste sakerna jag gjort. Fortfarande så glad över att jag fick möjligheten att vara med!
 
 
9. När jag köpte min första märkesväska
 
Hade i flera års tid suktat efter en Michael Kors väska, men alltid när jag tänkte slå till ångrade jag mig till slut, och tänkte att det inte är så smart att som studerande sätta en sån summa pengar på en väska. 2014 jobbade jag ändå så hårt och så mycket, att jag på sommaren bestämde mig för att det var dags att belöna mig själv med väskan, såååå jag klickade hem den. Kommer fortfarande ihåg ivern när jag äntligen fick köra den till posten och hur spännande det var att öppna paketet :D Minns att jag tänkte att uttrycket "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" aldrig hade stämt lika bra som då, och jag var så rädd om väskan att det räckte flera dagar före jag vågade börja använda den, haha.
 
 
10. När jag tog emot min allra första patient
 
I december 2015 blev jag utexaminerad fysioterapeut, och i januari 2016 befann jag mig på mitt nya jobb. Jag hade lyckats haffa drömvikariatet direkt, och där satt jag då plötsligt i mitt rum och skulle ta emot min första patient. Helt själv. På mitt ansvar. Utan någon som övervakar. Satte mig på plinten och höll en liten pepptalk åt mig själv före det var dags, och jag tänkte på allt från hur jag månne skulle presentera mig till en massa worst case scenarion. Min sista tanke före jag öppnade dörren och gick ut och kallade in patienten var "huhhu, TÄNK om hen skulle veta att hen är min första patient NÅGONSIN", men vet ni, inget har kanske känts lika naturligt som när jag sen gick fram, skakade hand med patienten och sa "Fysioterapeutti Daniela Skoglund, päivää". Själva besöket gick riktigt bra, och den dagen var början på året som jobbmässigt skulle bli mitt bästa år någonsin. Tänk, om jag hade vetat det då, när jag avslutat min sista kurs i Arcada, och oroade mig över hur allt riktigt skulle gå. Fortfarande tacksam över varenda en dag jag fick på det jobbet. 
 
Det var tio av ögonblicken jag aldrig glömmer, och här känns det bra att avsluta idag. Har såklart många andra ögonblick bakom mig jag heller aldrig glömmer så jag kan ju fortsätta med listan en annan dag, om ni gillade det här inlägget? Jag tyckte i alla fall det var roligt att skriva, så önskar ni ett "Ögonblick jag aldrig glömmer - del två" kan ni ju klicka på "Gilla" knappen nedan som uppmuntran :) Glad måndag på er, hoppas ni har en fin start på veckan!




Favorit i repris: Låt oss snacka Natural Cycles

För lite mer än två år sen började jag använda mig av preventivmetoden Natural Cycles, och någon månad senare bloggade jag om mina tankar kring metoden. Inlägget heter "Låt oss snacka Natural Cycles", och det inlägget är fortfarande ett av mina mest lästa inlägg. Det trillar fortfarande in både kommentarer och mejl angående inlägget med jämna mellanrum, så jag tänkte passa på att ge er en liten uppdatering, eftersom folk uppenbarligen är nyfikna och fundersamma kring Natural Cycles. Ska också återpublicera inlägget jag skrev då eftersom jag fortfarande kan stå för allt jag skrev för två år sen, men vi börjar med den korta uppdateringen:
 
Den vanligaste frågan jag får, är om jag fortfarande använder metoden och fortfarande är nöjd. Svaren är ja och ja. Den andra vanligaste frågan är om jag skulle rekommendera metoden, och på den frågan kan jag inte svara annat än att metoden har passat mig, min livssituation och min kropp, och att jag  inte kunde vara nöjdare. Hur bra den passar någon annans livsstil och kropp kan jag däremot inte ta ställning till, och det är viktigt att ni kommer ihåg det när ni läser. Precis som p-piller funkar bra för många men inte funkade för mig, kan den här metoden funka bra för mig men sämre för någon annan. 
 
 
Sedan till återpubliceringen, skrivet 20.08.2015:
 
Hormonella preventivmedel har aldrig varit något för mig. Jag åt p-piller tills jag fick veta att det var farligt i samband med migrän, sen bytte jag till minipiller och höll ut i ungefär ett halvt år tills jag fick nog av alla hemska biverkningar. Med andra ord passar jag och hormonella preventivmedel helt enkelt inte ihop, så för ungefär fem månader sen började jag med Natural Cycles. Jag antar att de flesta av er redan hört om NC vid det här laget, men för er som har missat det, kan jag kort berätta att det är en preventivmetod som går ut på att man varje morgon mäter sin temperatur före man stiger upp, sen fyller man i temperaturen i en app och på basis av värdet man fyller i visar appen antingen grönt (=ingen risk för att bli gravid) eller rött (= risk för att bli gravid).
 
Jag har fått väldigt blandade reaktioner när jag berättat om Natural Cycles, vissa tycker det låter toppen och vill höra mera, medan andra tycker att man är knäpp om man litar på en app. Nu tänkte lyfta fram några saker jag fått höra, samt ge svar på tal: 
 
"Använder du en APP som preventivmedel? Är du helt galen? "
 
För det första så lever vi år 2015 och smarttelefoner används till allt. Om folk använder en app när de sköter sina banksaker, varför skulle det då vara omöjligt att använda en app som preventivmedel? För det andra är det ingen nyhet att temperaturen stiger när en kvinna har ägglossning, så åtminstone i mina öron låter det hur logiskt som helst att utgå ifrån sin kroppstemperatur istället för att utsätta sig för hormoner dagligen. En kvinna kan bli gravid ungefär 6 dagar per månad, varför äta hormoner varje dag i månaden om man på basis av kroppstemperaturen kan räkna ut när dessa dagar är?
 
"Det där låter helt för invecklat/Jag har inte tid att börja hålla reda på temperaturen varje dag"
 
Jag är långt ifrån ett tekniksnille, och kan ändå säga att NC är allt annat än invecklat. Jag blev medlem via deras hemsida, betalade en summa på ca 50 euro (för det fick jag ett års medlemsskap + termometer), fick hem termometern och anvisningar på posten några dagar senare, laddade ner appen och började. Processen jag går igenom varje morgon före jag stiger upp räcker ungefär en minut, så det där med att man inte skulle ha tid är nog inget problem. Jag vaknar, sätter mätaren i munnen, efter 30 sekunder piper den, jag fyller i värdet i appen på ca 15 sekunder och så visar appen direkt rött eller grönt. Så det är nog inte många sekunder du sparar när du öppnar väskan, tar fram dina piller, petar ut dagens piller och sväljer. 
 
"Jag har läst om så många som blivit gravida med den där metoden"
 
Oavsett vilket av alla preventivmedel du väljer, så finns det alltid någon som har blivit gravid trots att den använt preventivmedlet. Visst, om du googlar något i stil med "Blev gravid trots Natural Cycles" så kommer du att få träffar, liksom du också kommer att få träffar om du googlar "Blev gravid trots p-piller". Det finns säkert t.o.m någon som blivit gravid trots sterilisering. Hur stor procent det är som blivit gravida mot sin vilja när de använt NC har jag ingen aning om, men kom ihåg att man också kan använda NC om man vill  bli gravid. När man registrerar sig får man nämligen välja "plan" eller "prevent", så om ni läst om någon som skrivit att den blivit gravid när den använt NC kan det också vara med vilja. 
 
"Det där fungerar bara för tanter som lever rutinerat liv"
 
Här kommer vi till det här med eget ansvar, för när du använder ett preventivmedel, är det på ditt ansvar att använda det rätt. Appen utgår ifrån dina normala värden, så har du varit ute och festat hela natten, sovit väldigt dåligt eller blivit tvungen att stiga upp mitt i natten för att åka till flygfältet - lägg inte in det värdet i appen då för det värdet är inte ditt normala värde. Hellre ett tomt värde än ett missvisande värde. Hur mycket t.ex. oregelbundna arbetstider påverkar kan jag inte svara på, men vad jag har förstått är det viktigaste att du har sovit ordentligt före du mäter och att du mäter före du stiger upp ur sängen. & Ifall du ofta glömmer att mäta din temperatur före du stiger upp, så då händer inget värre än att appen har svårare att lära sig din cykel och du kommer att få flera röda dagar.
 
"Jag har oregelbunden mens så det skulle nog inte passa mig"
 
Allas cykler är individuella och NC utgår ifrån det. Jag har inte heller helt regelbunden mens, men på basis av temperaturen så räknar NC ut en prognos när mensen börjar och slutar och den har prickat rätt nästan varje gång för mig, vilket också har underlättat mitt liv.
 
"P-piller har fungerat bra för mig, jag har ingen anledning att byta"
 
Ifall hormonella preventivmedel fungerar bra för dig, så visst. Jag kan inte riktigt ta ställning till det här eftersom jag själv har så dåliga erfarenheter av hormonella preventivmedel, men jag har läst om flera kvinnor som börjat må mycket bättre efter att de slutat med hormonella preventivmedel, trots att de inte upplevde att de mådde dåligt under tiden de använde det hormonella preventivmedlet. 
 
"Jag skulle aldrig kunna lita på appen"
 
Som sagt, när du använder ett preventivmedel bär du ett ansvar för att använda det på rätt sätt, och använder du det på rätt sätt minskar chansen för att bli gravid märkbart. Efter att ha använt appen i några månader så har jag lärt mig hur min kropp fungerar så bra, att jag vet när ett mätvärde är konstigt och då förstår jag att inte föra det värdet i appen utan att dubbelkolla. Jag har lärt mig att min kroppstemperatur normalt är ca 36,22 och när jag har ägglossning stiger temperaturen till ca 36,66. Om temperaturen då plötsligt visar t.ex. 35,80 en morgon så förstår jag ju att jag antagligen mätt dåligt och måste mäta pånytt. Det viktiga är att mäta på samma sätt varje morgon - Sätt mätaren i munnen före du stiger upp ur sängen, placera den alltid på samma sätt, stäng munnen ordentligt, andas lugnt, ligg stilla och gör inget annat medan du mäter. Oftast när jag får ett konstigt värde handlar det om att jag inte stängt munnen ordentligt eller koncentrerat mig på annat medan jag mätt, t.ex. kollat instagram. Appen kan inte veta det att du mätt slarvigt utan den fungerar som preventivmetod utgående ifrån det värdet du lägger in i appen - att mäta på rätt sätt är alltså ditt ansvar. När jag började använda NC mätte jag två gånger varje morgon under de första veckorna, bara för att försäkra mig om att jag fick samma värden båda gångerna. 
 
"Det där KAN ju inte fungera"
 
Jag har snart använt NC i ½ år, och för mig har det fungerat hur bra som helst. Temperaturen stiger och sjunker som den ska, ägglossningen sker som den ska och mensen kommer som den ska. Det är också ett plus med appen, att det känns som att jag har fått bekräftelse att min kropp fungerar som den ska. Som sagt tycker jag den här metoden är hur logisk som helst, och för just mig fungerar den bra. Hur bra den fungerar för andra kan jag inte uttala mig om, men ifall ni är intresserade av att börja med ett hormonfritt preventivmedel tycker jag ni ska läsa in er på detta för att se om det skulle vara något för er. 
 
Jag är alltså väldigt nöjd med Natural Cycles, och är väldit glad över att jag börjat med den här metoden. För tillfället har jag ungefär 17-20 gröna dagar och 10-12 röda dagar per månad vilket känns helt rimligt med tanke på tiden jag använt metoden. Jag tror att en stor orsak till att jag känner att jag kan lita på den här metoden är att min temperatur faktiskt stiger och sjunker som den ska väldigt tydligt varje månad, plus att jag känner min kropp så bra att jag alltid själv känner när jag har ägglossning. I och med att appen stämmer överens med mina egna känningar/symptom eller vad man nu ska kalla det, så känns det tryggt. Jag kommer dock alltid ihåg att bära mitt eget ansvar och lägger aldrig in ett slarvigt mätt värde i appen. 
 
Ja, det var väl ungefär det jag hade att säga om NC. Jag vet inte hur det är med er, men för mig känns denna metod mycket mer logisk än utsätta sig för hormoner som bl.a. förhindrar ägglossning och orsakar konstgjorda blödningar. Tankar, funderingar, erfarenheter och frågor tas gärna emot i kommentarsfältet, jag svarar på frågorna så gott jag kan och diskuterar gärna med er :)
 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Imorgon släpper jag bomben!
Fem finlandssvenska bloggar jag gillar
Ett efterlängtat paket från NA-KD
Den lugna lördagen
AW på Relandersgrund



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar