Så blir du bättre på att mingla!

Som självutnämnd mingelexpert (hehe), har jag länge tänkt att jag borde samla mina bästa mingeltips i ett inlägg. Det verkar nämligen som att många tycker mingel är något obekvämt, pinsamt och stelt, och jag som tycker mingel är något av det roligaste som finns, ska försöka sprida lite mingelinspiration och uppmana till lite mingelglädje nu! Mingel behöver nämligen inte alls vara klumpiga hälsningar, pinsamma tystnader, tråkiga samtalsämnen och framtvingat småprat, tvärtom kan det vara något som både hjälper en att knyta nya kontakter och kanske rentav träffa nya vänner eller samarbetspartners. Så, nu har jag tagit tag i saken, och skapat en liten mingelguide där jag samlat mina bästa tips på hur man blir bättre att mingla. Läs och lär ;)
 
En bild från den finlandssvenska blogg-galan, ett perfekt ställe att öva på sina mingelkunskaper
 
Steg 1: Sträck på dig och le
Ingen vill prata med en surpuppa som sitter i något hörn som en hösäck. Se intresserad ut, sträck på dig och le, så ska du se att folk känner sig mycket mer "välkomna" att komma fram och prata med dig än om du håller dig undan och med kroppsspråket tydligt visar att du tycker situationen är väldigt obekväm.
 
Steg 2: Hälsa på ett naturligt sätt
Här gäller det att läsa av situationen först. Är det en tillställning där det passar att skaka hand (i så fall, please, skaka hand med fast handslag och ögonkontakt - inga döda fiskar och blickar ner i golvet!) eller gäller det en mer avslappnad stämning där man bara kan gå fram och säga hej eller till och med hälsa med en kram? Känner du dig osäker är det bara att först kolla hur andra gör, men kom ihåg att inte bara läsa av situationen utan även människan. Alla vill inte bli kramade, oavsett hur avslappnad tillställningen än är.
 
Steg 3: Var artig och ge en komplimang
First impression made (hoppeligen med en rak rygg, ett leende och en passande hälsning), och nu är det dags att börja prata. Åtminstone jag tycker det är väldigt artigt att i början av samtalet säga att det är roligt att träffa personen, och att ge någon form av komplimang brukar vara en ganska bra icebreaker. Dock inget framtvingat (!!!), men tycker du att personen har en fin klänning, en bra blogg eller höll ett bra tal tidigare på kvällen, kan du bra säga det. Liksom, vem blir inte glad av att höra sånt? Och vem vill inte fortsätta prata med någon som nyss gjort en glad? Eeeexakt. 
 
 
Steg 4: Skippa ja- och nej frågorna
Personligen tycker åtminstone jag att det är mycket lättare att få igång en flytande konversation om man undviker ja och nej frågor, för i så fall kan samtalen lätt bli korta och hackiga. I stället för att fråga "har du haft en rolig kväll?" kan du t.ex. fråga "hurudan har din kväll varit?" eller "vad tycker du om kvällen hittills?", och istället för att fråga "går det bra i skolan?" kan du fråga "hur går det med studierna?". Skillnaden på hur samtalen kan forma sig:
 
Du: Går det bra i skolan?
Personen: Jo, för dig då?
Du: Jo
---> End of discussion --> måste byta samtalsämne snabbt --> hackig konversation
 
VS
 
Du: Hur går det med studierna?
Personen: Har nyss börjat skriva på min kandi, så det är lite stressigt, men annars går det nog bra
Du: Jag förstår, när jag skrev min kandi.............
---> Diskussionen fortsätter
 
Steg 5: Förberedda samtalsämnen
Blir diskussionen, mot förmodan, kort och hackig ändå, kan det vara bra att ha några förberedda samtalsämnen så det inte uppstår pinsamma tystnader. Ett par exempel på samtalsämnen som alltid funkar är att prata om tillställningen ni är på (där har ni genast något gemensamt) och att ställa frågor om personen. Alla kan prata om sig själva, så frågor som "var studerar du" och "vad jobbar du med" är lätta att svara på. Samma gäller saker som musiken/maten/dylikt på tillställningen, ni är ju båda där och upplever det, så båda kan prata om det. Hittar man något gemensamt brukar det oftast vara lättare att prata!
 
Steg 6: Var genuint intresserad
Big no no's: Att stå och se dig omkring när personen talar med dig, att inte svara något på vad personen säger utan bara ge ett "mhmm" och en nick här och där och det värsta av allt: att ta fram din telefon medan personen talar. Just don't. Visa istället att du är intresserad av vad personen säger genom att t.ex. föra diskussionen vidare med följdfrågor. 
 
Steg 7: Var dig själv och HA ROLIGT
Ser du mingel som något jobbigt, obekvämt och tråkigt är det klart att det inte kommer vara roligt. Mycket handlar om inställningen, och det mesta blir roligt och mindre obekvämt när man vågar vara sig själv. Så, försök tillämpa dessa tips till hurudan du är som person, och sen ser du till att ha en så positiv attityd till mingel som möjligt!
 
Steg 8: Att avsluta samtalet på ett bra sätt
När du börjar känna att det är dags att mingla vidare, får du precis som i steg 2, försöka hitta ett naturligt sätt att avsluta diskussionen. Återigen, gäller det att känna av både tillställningen och personen - är det en handskakning och ett "trevlig fortsättningen på kvällen", är det ett "Nämen där är Lisa, jag ska gå och säga hej åt henne, kanske vi råkas senare igen!" eller är det en kram och ett "verkligen roligt att få träffa dig, hoppas vi ses senare", det är upp till dig att avgöra. Är du osäker så är åtminstone ett "Det var trevligt att träffas" alltid ett säkert kort.
 
Steg 9: Fortsättningen?
Har du träffat någon intressant du verkligen gillar och tycker du klickade bra med? Våga föreslå att ni nångång ses t.ex. över en lunch! Känner du däremot att ni inte riktigt klickade, var artig ändå och önska t.ex. personen en trevlig kväll.
 
Steg 10: Öva, öva, öva
Ja, med tanke på att du valt att läsa det här inlägget, antar jag att mingel inte faller dig lika naturligt som mig. Och då kan jag inte säga annat, än att öva, öva, öva!
 
Så, sammanfattningsvis: Var välkomnande, läs av situationen, se till att göra ett bra första intryck, var intresserad och för diskussionen vidare. Svårare än så är det inte, tvärtom kommer man väldigt långt med ett leende och en genuin komplimang. Och hur uttjatat det än må låta, så bara VÅGA. Övning ger färdighet, och du kommer aldrig bli bättre på att mingla om du aldrig vågar försöka.
 
På nästa tillställning du är, ställ upp ett mål för dig själv att t.ex. gå fram till tre personer under kvällen, och sen kommer du att se att det nog inte var så farligt (på riktigt, vad är det värsta som kan hända?) och några tillställningar senare går du plötsligt fram till tio personer så där bara. Vem vet vem du kommer att träffa - vips har du knytit många nya bekantskaper, träffat både nya vänner och kunder och vem vet, kanske till och med din framtida partner.  Lycka till, you can do it!




"Min drömtjej väger under 50 kg"

Kommer hem från en tung jobbdag. Känner att jag behöver nolla huvudet lite genom att se en underhållande serie som inte kräver så mycket tankevärksamhet, och knäpper på en ny säsong av Ex On The Beach. Ett par avsnitt senare är jag snarare rasande än avkopplad. Det jag möts av är nämligen en kille i tv-rutan, som helt öppet sitter och säger att hans drömtjej väger under 50 kilo
 
Andas, Daniela, bara andas, tänker jag och kollar vidare. Han bara råkade säga något dumt, han kommer att ångra sig, och de andra kommer minsann att låta honom få höra sanningens ord om det här uttalandet, det måste de ju? Jo, jag är helt säker. Men vad som händer? Tjejerna blir upprörda, men killarna sitter där och försvarar honom. "Om han gillar smala tjejer bestämmer han väl inte det själv, han gillar väl smala tjejer på grund av sina känslor och då måste han ju få göra det också", är deras argument till varför det han sa är helt ok. Killen som från början gjort uttalandet fortsätter med att berätta att han inte bryr sig om någon tar illa upp eller får anorexi på grund av vad han sa, för han vill kunna kasta omkring sin drömtjej och "göra vad han vill med henne", och då måste hon väga under 50 kg för att han ska kunna göra det. Och ja, sen så där allmänt tycker han också att man borde dra en strandgräns på 50 kg, för folk som väger mer än så borde ju inte få vistas på stranden. 
 
bildkälla
 
Alltså, man blir ju helt paff. Låt mig räkna upp några orsaker till varför det han säger är helt absurt:
 
1) Han är 22 år. Hade han varit 16 hade man kanske delvis kunnat skylla det på åldern, men killen är freaking 22 år. Och ja, så har han ju skrivit ett blogginlägg där han berättar precis samma saker som han gjorde i programmet, så man kan inte ens skylla på alkoholen som var inblandad den kvällen han sa det på tv. Det här är liksom klart och tydligt hans åsikt, och han har inga problem med att tuta ut det i ett känt tv-program och i sociala medier framför tusentals unga människor. 
 
2) Det låter som om han talar om några uppblåsbara dockor, när han i själva verket talar om riktiga människor. En kvinna som väger under 50 kilo och går med på att han får göra vad han vill med henne och kasta omkring henne, det är hans definition på drömtjejen. Så, låt oss säga att han träffar en härlig, snygg tjej med humor och bra personlighet som han verkligen klickar med, mennn hon väger tyvärr 52 kg och har en egen vilja ➜ Naaah, next? (Och btw, av ren nyfikenhet - eftersom det där med att tjejen inte väger över 50 kg tycks vara så jäkla viktigt, hur kollar han egentligen upp det? Har han en våg vid dörren alla tjejer måste stiga på före de kommer in, eller kanske han bara helt kallt frågar vad tjejerna väger på första dejten? Bara undrar)
 
3) Och sen det som jag tycker är det sjukaste av allt: Han konstaterar att jo, han vet att vikt är ett känsligt ämne för många tjejer och han är medveten om att hans uttalande kan leda till att tjejer får ätstörningar, men han bryr sig inte. Jag skulle minsann vilja se om han fortfarande oberört skulle sitta där och flina och säga att han inte bryr sig, om han såg se en 15-årig tjej som insjuknat i en livsfarlig sjukdom, på grund av hans uttalande om hur hon borde se ut för att duga. På riktigt. 
 
Han tycker att människor som väger över 50 kg inte borde få vistas på stranden, jag tycker att människor som gör så idiotiska uttalanden som han inte borde få ens några sekunders skrämtid, eller möjlighet att uttala sig om sånt i offentligheten över huvudtaget. Jag tänker på alla unga människor som ser på det här programmet och tycker att han är en häftig kändis, kanske rentav en förebild. Jag tänker på hur många killar som nu vill bli som honom, och hur många tjejer som nu vill bli såna som han vill ha. Och jag tänker på hur mycket jag bara önskar att de kunde förstå, att man aldrig, aldrig, aldrig ska låta ett sådant idiotiskt uttalande påverka hur man ser på sig själv eller på andra människor. Jag tänker på alla människor som tog åt sig av det han sa, och tyvärr kommer att bry sig mycket mer än han gör. Jag tänker på hur jag önskar att varenda en människa som såg det där avsnittet alltid kunde hålla i minnet, att den dagen de ska träffa sin drömpartner, kommer det inte spela någon roll hur snygg utsidan än är, om personligheten är ful. Jag tänker på hur jag önskar att alla förstår, hur någon som bara "sorry, du väger över 50 kilo, alltså några kilo för mycket för att vara min drömtjej" INTE ÄR NÅGON SOM ÄR VÄRD EN. Inte ens en procent av en. 
 
Vanligtvis brukar jag säga att man ska respektera att alla inte tycker lika som en själv och att man kan försöka lära sig något av andras åsikter istället för att tycka att de som inte tycker likadant som en själv har fel, men i det här fallet kan ni bara glömma det. Alla ni som väger under 50 kilo och alla ni som väger över 50 kilo, bara skit i det han sa, för han har fel. Den här gången finns det inget att respektera i hans åsikter, och det finns inget att lära sig av dem (förutom hurudana människor man ska lära sig att inte lyssna på, då).
 
Och så en liten avslutande hälsning åt den här killen: Vill du ha något som väger under 50 kg som du kan kasta omkring hur som helst, rekommenderar jag att du skaffar dig en korgboll. Den väger helt säkert under 50 kg, och den kan du kasta bäst du vill. 




Bara liv som går vidare

Gårdagen var en grå och dyster dag. "Nej, nej, nej, inte Stockholm också" var det enda jag kunde tänka när jag gick hem från jobbet och möttes av rubrikerna om vad som hänt. Inte Stockholm. Det är nära nu. För nära. Det har varit mycket nu. Helt för mycket.
 
Från när jag var påväg hem från en av många Stockholmsvistelser för ett par år sedan
 
Egentligen var det väl inte oväntat. Egentligen var det väl bara en tidsfråga. Storstad efter storstad i Europa har blivit drabbad, och det har bara kommit närmare och närmare hela tiden. Först var det Frankrike, sen var det Belgien, sen var det Tyskland, sen var det England. Närmare, närmare, närmare. I början av den här veckan smällde det i vårt ena grannland i St Petersburg, och bara några dagar senare smällde det i vårt andra grannland i Stockholm. Nu är smällarna närmare än någonsin. Nu är de så nära de bara kan bli, utan att de faktiskt har hänt i Finland. Kanske inte oväntat, men definitivt overkligt. 
 
Otaliga gånger har jag besökt Stockholm, jag har gått på den där gatan i Nice, jag har stått på den där bron i London, jag har besökt det där torget i Berlin, min föredetta klasskompis bor i Bryssel och igår befann sig min kompis bror bara några hundra meter ifrån Åhléns när det hände. Det kunde varit jag, det kunde varit du, de kunde varit någon av mina kära, det kunde varit någon av dina kära. Hittills har både jag och mina nära och kära haft turen att inte befinna oss på fel plats fel tid, men många har inte haft lika bra tur, och det känns både otroligt hemskt och skrämmande att tänka på. Att det att en lastbil kommer körandes i syftet att döda så många oskyldiga människor som möjligt, inte längre är oväntat. 
 
Jag vill verkligen inte vara rädd, men jag är det ändå. Och jag vill inte begränsa mitt liv, men ändå har jag undvikit metron ända sen terrorattacken i Bryssel. Ändå har jag börjat tveka om jag vågar köpa biljetter till stora evenemang såsom festivaler. Ändå har jag börjat akta mig för stora folkmassor. Ändå har jag börjar titta oroligt omkring mig när jag befinner mig på flygfält. Ändå känner jag ständigt av en oro som inte ger med sig. Men ändå vägrar jag att sluta resa, jag vägrar att sluta uppleva och jag vägrar att sluta leva. 
 
Idag har jag mycket roligt program inplanerat, allt mitt inne i stan. Egentligen skulle jag bara vilja lämna hemma i tryggheten idag, imorgon, nästa vecka och nästa år, men jag vägrar låta rädslan vinna. Galna Dagarna skippar jag (att gå på Stockmann idag efter det som hände på Åhléns igår känns bara som för mycket), men photoshooten, en brunch och en kompisträff blir det ändå. Livet har orättvist nog stannat för många oskyldiga människor i dessa attacker, så låt oss inte frivilligt stanna våra liv också. Livet går vidare, och nu kan man inte annat än hoppas att dessa hemskheter tar slut. Inga fler attacker, inga fler lastbilar, inga fler bomber, inga fler drabbade storstäder och inga fler oskyldiga människor som dör, bara liv som går vidare.  Sköt om er 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Äntligen lite shopping!
Att göra tydliga framsteg
En kväll med Mary Kay
Härligaste veckoslutet
På Sevendays framsida!



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar