Dum vs Tråkig

- Detta är ett av de tidsinställda inläggen som borde dyka upp medan jag är på Madeira - 
 
 
För någon vecka sedan gick jag en första hjälpen kurs, och något som verkligen förvånade mig under kursen, var andelen olyckor som är orsakade av ren och skär dumhet. Nu kommer jag inte ihåg exakta siffror längre, men antalet olyckor som kunde förebyggas och undvikas med sunt bondförnuft handlar inte om någon droppe i havet - det tycks handla om typ halva havet. 
 
Exempel på hur olyckor som beror på dumhet (/ovisshet?) sker? Nå. Folk sätter sig bakom ratten efter att de druckit alkohol, eller kanske dricker de tills de tappar allt som heter logisk slutledningsförmåga och beger sig ut på en simtur. Dricker de tillräckligt behöver de inte ens göra något annat dumt, för tydligen är en stor del av dem som behöver första hjälpen sådana människor som helt enkelt druckit tills de fått alkoholförgiftning, och i värsta fall i slocknat tillstånd börjat spy och kvävts. Alltid behöver det inte heller vara alkohol inblandat i bilden, en del tycker nämligen att det är en bra idé att till exempel hoppa ner i mörkt havsvatten från en klippa med huvudet före. Eller köra omkring 200km/h och filma det till Snapchat. Eller kolla hur nära man kan gå en huggorm utan att den biter. 
 
Medan jag förundrad satt där och lyssnade på föreläsaren som berättade den ena sjuka historian efter den andra, kunde jag inte annat än känna mig himla tacksam över de lärdomar som jag fått hemifrån, och stolt över att jag till och med i tonåren vågat vara "den tråkiga" som stått och tackat nej till roligheter (läs: dumheter) som jämnåriga haft för sig. Aldrig har jag satt mig på moppen (eller i bilen, för den delen heller) efter några cider, för att "det inte skulle vara så farligt". Aldrig har jag heller som tredje person hoppat på någons mopo, "för att det är kul", eller kört iväg utan hjälm, "för att det ändå inte händer något". När andra hoppat ner i vattnet från klipporna har jag valt att klättra i från stegen eller hoppat från bryggan med fötterna före, och när andra på fester skickat runt flaskor innehållandes häxdryck i form av spritblandningar ur föräldrarnas barskåp, har jag snällt hållit mig till min lonkero. Telefonen ligger på sätet bredvid medan jag kör, och hastighetsbegränsningarna följer jag, oavsett hur tråkigt och långsamt det än kan kännas.
 
Visst hade jag kunnat klara mig utan minsta skråma även om jag hade brutit mot precis allt ovan, men hade det varit värt risken? Hade det varit värt risken om jag varit en av dem som blivit förlamad för att jag hoppade i vattnet med huvudet före och träffade en sten? Hade det varit värt risken om jag varit den som suttit mig i bilen efter att jag druckit och råkat köra på en annan människa? Hade det varit värt risken om jag filmat in en cool video till Snapchat medan jag kört 200 kilometer i timmen och tappat kontrollen över bilen? Hade det varit värt risken om jag varit en av dem som druckit ur häxblandningsflaskan och fått åka ambulans till sjukhuset för att bli magpumpad? Svar: Nej, det hade det inte.
 
Lärdomarna jag fick hemifrån från ung bär jag fortfarande med mig idag, och även om det då kanske kändes lite tjatigt, är jag idag så himla glad och tacksam över att mina föräldrar när jag var yngre gick igenom saker som hur alkohol påverkar hjärnan och vilka följder det kan få om man faller för grupptrycket när andra tycker det är dags för roligheter (läs fortfarande: dumheter). Jag påstår inte att jag aldrig gjort minsta lilla dumma sak eller att jag aldrig kommer råka ut för olyckor trots att jag "väljer den tråkiga vägen", men siffrorna talar för sig - bristen på sunt bondförnuft leder till onödigt många olyckor och dödsfall. 
 
Det sägs ju att det inte går att lära gamla hundar att sitta, men kanske unga? De flesta av er som läser min blogg är ju ändå mellan 15-30 år. Så, ifall någon av er kände igen sig på mina exempel på dumt beteende som leder till en stor del av olyckorna i Finland idag, ta er en tankeställare, fundera på om det är värt det, och konstatera sedan att det inte är värt det. I sammanhang som dessa vinner alltid "tråkig" över dum. Och dessutom går det faktiskt att vara "tråkig" i sammanhangen förebygga olyckor, och vara skitroligt för övrigt. Jag lovar. 
 
Avslutningsvis vill jag ännu slänga iväg en uppmaning åt er. Oavsett om du identifierat er som "den dumma" eller "den tråkiga" i det här inlägget: Har du inte gått en kurs i första hjälpen,  GÖR DET. Du behöver inte ägna mer än några timmar av ditt liv åt att lära dig livsviktig kunskap. Livsviktig kunskap du kommer att ångra att du inte har den dagen du är den första som anländer till en olycksplats, personen som råkar stå i samma hiss med mannen som får en hjärtinfarkt eller råkar hitta en livlös person på en avskild gata. Så, bara ägna några timmar åt att lära dig baskunskaperna i första hjälpen, och inte nog med att du kommer att bli en klokare människa, en dag kanske du kommer rädda någons liv. Bara en sån sak. 




Bloggbeteenden som irriterar mig

- Detta är ett av de tidsinställda inläggen som borde dyka upp medan jag är på Madeira - 
 
Vet inte om det är jag som varit mer lättirriterad på sistone eller om folk inom bloggvärlden faktiskt varit mer irriterande än vanligt, men nu har jag faktiskt blivit så störd på så många bloggrelaterade grejer den senaste tiden, att jag inte kan hålla mig ifrån att lista dem. Vad jag vill uppnå med listan? Nå, drömscenariot skulle ju vara att folk ska bli mindre irriterande (hehe), mennnn eftersom det känns ganska osannolikt, så kanske ett mer logiskt önsketänkande skulle vara en massa kommentarer av folk som ba "I feel u sister!". Men, vi får se hur det går. Här kommer en hel hop bloggrelaterade som mer eller mindre får det att ryka ur öronen på mig: 
 
bild från Pixabay
 
X Click baits
 
Visst är det smart att formulera sina rubriker på ett sådant sätt att de är så pass intressanta att folk känner att de vill läsa inlägget i och med att det leder till bättre statistik, men ibland tycker jag det går mer åt det desperata än smarta hållet... Som när någon skriver en rubrik i form av "NI KAN INTE TRO VAD SOM HÄNDE IDAG" och så handlar inlägget typ om att personen glömde köpa en gurka när hen åkte till butiken. Okej, lite dåligt exempel, men ni vet, typ om någon döper rubriken till "När jag plussade", och så handlar inlägget om en dröm där personen fick veta att hon var gravid. Då känner jag nog mest bara att men kom igen.... Men nåja, vill man att ens läsarskara ska bestå av slumpmässiga besök där läsaren klickar på en intressant rubrik bara för att sedan bli besviken och irriterad, så varför inte. Då är detta säkert en utmärkt taktik =)
 
X När någon försäger sig i kommentarerna
 
Sen finns det ju de gånger, när man har skapat en intressant rubrik där innehållet i inlägget faktiskt är relevant och har med rubriken att göra, och så går någon och försäger sig i kommentarerna. Exempel: Jag döper rubriken till "Hit skall jag resa i höst", och så berättar jag i inlägget att jag ska resa till t.ex. Australien. Så hinner jag redan tänka att jag skapat ett smart sätt som både leder till bra statistik samtidigt som nyfikna läsare får svar på det de undrar över, och så delar jag inlägget i t.ex. Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare. Fem minuter senare går någon dumbom och kommenterar UNDER FACEBOOKLÄNKEN "Åh, Australien, dit har jag också alltid viljat åka!", och vips är allt förstört. Vet dock inte om folk faktiskt gör så här för att jävlas eller om folk helt enkelt inte tänker på saken, men i vilket fall som helst - plz stop. 
 
X Omärkt reklam
 
Gaaaah vill riva mig i håret bara av att skriva ner orden "omärkt reklam". Alltså vet ni hur många bloggare (även storbloggare) som antingen märker ut sponsrade inlägg dåligt, eller struntar i det helt och hållet? Vet ni hur många bloggare som proppar sina inlägg fulla av adlinks utan att säga ett knyst om saken? Svar: Många. Ser det nästan dagligen, och usch vad bittert det känns när man själv med sina några hundra läsare per dag snällt märker ut varenda en liten adlink, och sedan kommer någon med tiotusentals läsare i veckan undan med att smyga in reklam och adlinks här och där? Fattar för det första inte hur de täcks vara så oproffsiga, och fattar för det andra inte hur de ens vågar. Sånt kan ju faktiskt få ganska ordentliga konsekvenser. 
 
X Företag som ber en göra smygreklam
 
När vi nu en gång är inne på smygreklam, kan vi ju lika gärna diskutera företag som ber en göra smygreklam också. Det är inte bara en eller två gånger företag mejlat mig med samarbetsförslag som låtit riktigt lovande, och sen när allt varit så gott som klappat och klart så kommer de med den "lilla detaljen" att de önskar att man inte ska märka det som reklam i inlägget. Suckkkkk. Har vi på riktigt inte kommit längre än så? Minst lika oproffsigt av företag att ge sådana förslag, som det är av bloggare att inte märka ut reklam. 
 
X När någon tar åt sig äran av ens inläggsidéer
 
Regel nummer ett gällande god moral i bloggvärlden: Har någon annan skapat en blogglista, en bloggserie eller någon annan inläggsidé, och du känner att det var ett så bra inlägg att du också vill skriva om det i din blogg, DÅ HÄNVISAR DU TILL BLOGGEN DÄRIFRÅN DU FÅTT IDÉN. Punkt. Minns när jag t.ex. publicerade Mom Tag:en och ännu till skrev så här i inlägget "Jag tog inspirationen till en del av frågorna härifrån (källa), men en stor del av frågorna har jag ändrat om och lagt till själv, så kopierar ni listan får ni gärna komma ihåg att hänvisa hit", och ändå fanns det personer som kallt av bara kopierade listan till sina bloggar utan att någonstans nämna varifrån inläggsidén och frågorna härstammade. Man ba tack tack. 
 
Sen finns det ju andra irriterande grejer, som folk som målar upp helt falska bilder av sig i sina bloggar, nättroll som skickar iväg fega anonyma kommentarer och att bloggtoppens statistik är åt skogen, men de sakerna orkar jag inte gå in på desto mera nu, utan den här listan får lov att räcka till. Så, nu har vi alltså kommit till den punkten när det är läge för er att klicka på "kommentera" och skriva "DET DÄR STÖR MIG OCKSÅ SÅÅÅÅÅ MYCKET!". Och ja, så är det ju fritt fram att fylla på listan med irriterande bloggbeteenden också, ifall ni känner att nånting fattas. Bara att sätta igång. 




Aldrig mera Facebookloppis

Som ni kanske minns, var jag och sålde på Bock's Bloppis för ca en och en halv vecka sedan (klick), och nämnde då att jag kom hem med en Ikeakasse med grejer jag tänkte sälja på nätet. Orkade inte gå igenom helt allting så en del sänkte jag bort, och resten publicerade jag på ett Facebookloppis i hopp om att någon skulle vilja köpa. Till min stora förvåning och glädje gick nästan allt åt direkt, och folk ställde sig till och med i kö efter sakerna. Härligt! Trodde jag... Glädjen var nämligen inte hemskt långvarig, kan jag säga =) Låt oss resa tillbaka i tiden till förra veckans måndag, och ta en titt på hur det har varit sedan dess: 
 
 
Jag har förr sålt enstaka grejer på Facebookloppis, och då varit helt för snäll i den bemärkelsen, att jag kört omkring med sakerna till platser som passat köpare enligt deras tidtabeller, och på så sätt knappt gått på någon ekonomiskt vinst (att köra till och från stan bara för att överlämna en fyra euros tröja är ju inte så smart nej), samtidigt som jag förlorat en massa tid. Så, den här gången, bestämde jag att allt går enligt min tidtabell, och att de som vill köpa något antingen hämtar det hemifrån oss när jag är hemma, eller kommer till stan före jag börjar jobbet/efter jag slutar jobbet. Och ja, så skrev jag klart och tydligt ut det på Facebookloppiset, så att inget skulle vara oklart. Låter väl hemskt enkelt, eller hur? Nå, det var det INTE.
 
Först och främst kan jag säga, att försök nu sen få till någon som helst vettig tidtabell med ca 10-15 köpare. Skulle allt ha löpt på som jag önskat skulle jag ha sagt åt alla typ "jag är hemma på måndag och tisdag mellan 17-18" och så hade alla kunnat komma då, mennnnn så funkar det ju inte i dagens värld när alla (inklusive jag själv) har så mycket att göra. Önskemål på tider och platser var hämtningen av sakerna skulle ske var exakt lika många som det fanns köpare, och jag fick hjärtklappning bara av att tänka på hur veckan skulle se ut. Försökte ändå behålla både lugnet och kontrollen och skrev upp en prydlig lista på när och var avhämtning skulle ske, vad personen skulle köpa och hur mycket det skulle kosta. So far so good. Jag fick ju liksom nog inse och acceptera att allt inte skulle gå helt enligt min tidtabell utan att jag nog blev tvungen att vara lite flexibel, men äh, jag skulle ju bli av med allt och det skulle vara värt det. Trodde jag. Tills jag några dagar senare bara ville sätta mig ner på golvet och riva mig själv i håret. Låt mig ge några exempel (och observera, exempel - detta är alltså inte allt som gick snett) på händelser från veckan:
 
 En person bad mig att posta en sak (erbjöd sig självklart att betala postavgiften), och även om jag som sagt starkt var inne på att alla som ville ha något skulle avhämta sakerna enligt min tidtabell, var jag snäll och gjorde ett undantag. Rusade till posten samma dag trots att jag hade skitbråttom och egentligen inte alls hade något ärende åt det håller dit posten ligger, och efteråt skickade jag postavgiften och kontonummer åt köparen och bad hen meddela när hen betalat. Fick ett tummen upp som svar, men när jag tre dagar senare inte ännu fått några pengar, skickade jag och påminde om betalningen. Fick ett "ursäkta, jag gör det ikväll" som svar. Pengarna kom in på mitt konto igår, tio dagar efter att jag var till posten.
 
● Jag hade stämt träff med en person hemma hos oss ett sådant klockslag att jag bra skulle hinna till en gymtimme efteråt. Men, klockan tickade och ingen syntes till, så jag skickade iväg ett meddelande och frågade var personen var, och då fick jag som svar att hen nog är påväg. Och då var ju frågan, skulle jag missa min gymtimme för att sitta hemma och vänta på någon som inte kom avtalad tid??? Man blir liksom så LÅST när man sitter hemma och väntar på någon, som inte dyker upp när man bestämt. Och detta hände inte endast en gång under veckan, utan jag var flera gånger i en sådan situation att jag skulle någonstans, och inte hann för att folk inte kom i avtalad tid. Kul kul.
 
 En person dök upp exakt som avtalat, och jag ba JESSSSSS. Hen hade dock med sig för lite pengar, så vi bestämde att hen skulle betala resten in på mitt konto. Inga problem sa jag (och menade det verkligen, spelar ju ingen roll om jag får pengarna som cash eller in på konto) och jag skickade mitt kontonummer åt personen. Bara att det igen gick flera dagar utan att någon betalning syntes till, och jag återigen blev tvungen att skicka iväg en påminnelse om betalningen. Sen fick jag nog ett "oj nej, ska betala asap" som svar och fick faktiskt pengarna sen, men ändå, så himla awkward att bli tuvngen att skicka och påminna om betalningar. 
 
● En person hade jag väldigt svårt att hitta en passande tid med för att hen hade så tight tidtabell (och här funderade jag också på en sån sak, att om personen som först sagt att hen köper saken aldrig har tid att komma efter den utan bara skjuter upp och skjuter upp, i vilket skede har man sen rätt att sälja vidare till följande i kö, som kanske kunde hämta saken direkt? Liksom, varför ska jag sitta och vänta i veckor på att bli av med något när någon annan erbjuder sig att hämta saken genast?). Hur som helst fick vi in en liten lucka som passade personen i fråga, men jag poängterade flera gånger att jag verkligen verkligen verkligen var tvungen att åka vidare senast prick, för att hinna till ett väldigt viktigt ärende. När personen dök upp? Sju över. Och visst, i vanliga fall kanske det inte är så farligt att komma sju minuter för sent, men när jag klart och tydligt sagt att jag MÅSTE åka senast prick, då g-å-r det inte att komma för sent, även om det bara handlar om några minuter.
 
● Hade en tid avtalad med en person, men hen dök inte upp för hen glömde. Vi bestämde samma tid nästa dag, men hen dök inte upp för hen glömde. Vi bestämde samma tid nästa dag, men hen dök inte upp, för att hen glömde meddela att det inte sen heller passade. När samma sak hände för FJÄRDE gången tänkte jag att det var ett dåligt skämt, men oj om jag bara vetat att en femte no-show väntade. Alltså hur täcks man ens??? Inte dyka upp FEM gånger irad? Alla dessa gånger har jag tagit mig hem rakt från jobbet på grund av detta och (bokstavligen) suttit hemma redo med klädkassen i famnen och väntat på någon som aldrig kom. Helt som om jag inte skulle ha haft bättre saker för mig. 
 
Så ja, efter den här veckan känner jag faktiskt bara att aldrig mera Facebookloppis. Jag förstår att det är mänskligt att glömma och komma för sent ibland (i slutet av förra veckan var jag så trött och råddig av hela loppissoppan att jag själv glömde att ta med mig ett par byxor till stan, så jag är inte perfekt heller) (fast då meddelade jag iofs genast att jag hade glömt så att personen inte skulle komma till stan i onödan sen på eftermiddagen), men när allt det här hände på en och samma gång blev det liksom bara f-ö-r m-y-c-k-e-t. Och så måste jag väl ändå säga, att liksom helt på riktigt, att om man inte klarar av/vill/har råd/hinner skicka iväg en betalning in på ett konto för en sak man köpt, så ska man ju helt enkelt inte köpa något via ett Facebookloppis. Och samma gäller om man känner att man inte klarar av att komma ihåg avtalad dag och tid, då kanske man bara ska handla i butik istället för att ha någon att sitta och vänta på en hela dagen. Men nåja, nu har jag ändå blivit av med det mesta (förutom de sakerna vars "nya ägare" aldrig dök upp) och fått alla slantar, men kan nog inte säga annat än att SÅ OVÄRT besväret. Som sagt, aldrig mer Facebookloppis. Åtminstone inte så att jag säljer flera saker på samma gång. Huhhu alltså.
 
P.s. Sorry för inlägg med ytterst negativ ton, men blev bara så trött på hela alltihopa att jag var tvungen att spy ut en liten klagovisa. Imoron ska jag försöka va glad igen - borde inte vara så svårt, med tanke på att jag inte längre behöver vänta på någon loppisköpare som aldrig kommer, utan istället åker till Helsingfors =)







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Dum vs Tråkig
Elva hårrelaterade frågor
Bloggbeteenden som irriterar mig
Mot Madeira!
En Grotesk kväll med tjejerna



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar