Ett aktivt viloveckoslut

 Jag har ju haft Niko här över veckoslutet, och orden jag tycker bäst beskriver vårt veckoslut, är ett aktivt viloveckoslut. Vi har liksom gjort mycket, men också vilat mycket, och nu när söndag kväll närmar sig känner jag mig så där passligt utvilad utan att vara det minsta uttråkad. Låt oss ta en titt på hur man ska bygga upp ett veckoslut för att åstadkomma en sådan känsla:
 
 
På fredag kväll åkte vi faktiskt till gymmet. Jag trodde ju inte att jag skulle få med Niko på fredagspumpen, men jag lyckades lura med honom med en sales pitch som löd ungefär "det känns alltid mycket bättre andra gången än första gången, och vi kan ju spela pingis och ligga i massagestolarna före timmen börjar". Så, vi åkte till gymmet, tog varsin 15 minuters massage i massagestolarna, spelade några svettiga pingismatcher i sisådär en halv timme och sedan....
 
 
...gick vi in i LesMills salen redo för Bodypump. Efteråt erkände Niko att jag hade rätt gällande vad jag sagt, att det kändes mycket bättre andra gången, så vi high five:ade, gav varandra en svettig puss och åkte sen hem och kollade Talang och ett avsnitt Bron före vi somnade. Så skön fredagskväll!
 
 
Sen vaknade vi förväntansfulla upp på lördag morgon. Vi hade nämligen bestämt att lördagen skulle bli en liten förskottsfödelsedag för Niko, eftersom han fyller nästa vecka men vi inte kan vara tillsammans den dagen. Så, vi steg upp 10-tiden, och gjorde oss färdiga för en dag full av roligt program. På bilden ser ni hur vi ser ut, ifall någon av er nu skulle ha råkat glömma. 
 
 
Vi började dagen med brunch på Cirkas. Jag har ju testat brunchen en gång tidigare och fullkomligt älskade den, men jag var liiiite orolig över vad Niko skulle tycka, eftersom det Niko brukar lassa mest på tallriken då vi brunchar är bacon och ägg, och Cirkas brunch inte riktigt innehåller så mycket av de där traditionella sakerna som brukar finnas på bruncher. Men, eftersom vi älskar brunch och det inte finns så stort utbud på olika brunchställen här i Vasa ville Niko ge Cirkas en chans, och det visade sig att min oro vad han skulle tycka var helt onödig - han åt nämligen så mycket att han var mätt ännu på kvällen.
 
 
Mätta i magarna åkte vi rakt in till stan, och traskade till Biorex för att se den tredje och sista Maze Runner filmen, The Death Cure.  Vi har också sett de tidigare två delarna tillsammans på bio och verkligen gillat dem båda två, och denna var minsann inget undantag - välgjord, spännande och väldigt rörande. Kan hända att jag grät i slutet, och kan också hända att jag efteråt fortfarande var så inne i filmen att jag i misstag kallade Niko för "Thomas" i bilen. Ups. 
 
 
Efter bion hade vi suttit sammanlagt i tre timmar, först på brunch och sedan i biosalen, så då kände vi för att aktivera oss lite igen. Av Nikos önskemål åkte vi till skidspåret igen, och den här gången gick det betydligt bättre än senast. Vi skidade spåret runt Skogsberget den här gången som vi båda gillade betydligt mer än Gerbyspåret, och jag kände mig inte det minst klumpig utan hade riktigt bra flyt den - det ni! Nästan så Niko hade svårt att hänga med, hehe. När vi skidat klart och Niko flåsande kom i kapp mig fick jag en ordentlig klapp på axeln med orden "huhhu sån skidmaskin du var idag". & Efteråt gick vi av Nikos önskemål bastun, även om jag inte är sådär superförtjust i att gå i bastu. Men, tänkte att man väl får ställa upp som sällskap när det nu ändå var Nikos förskottsfödelsedag. Kan väl erkänna att det faktiskt den här gången också var helt ok skönt efter en skidtur ute i spåret. 
 
 
På lördag kväll kollade vi sen Mello med mamma och pappa. Måste faktiskt säga att jag inte tyckte gårdagens bidrag var mycket att hänga i julgranen, inte ens favorit-Liam levererade? Hittills har jag alltid tänkt att om det nångång skiter sig med Niko satsar jag på Liam istället (höhö), men nu - nooooot so sure anymore.  Nåväl, bad pappa ändå knäppa en bild på tv:n (jag själv befann mig i dålig vinkel från tv:n och var för lat för att stiga upp) så jag skulle ha det dokumenterat inför detta inlägg, och bilden jag hittade i kameran idag såg ut så här. Öh.... Vet inte riktigt vad jag ska säga :D Svårt att avgöra om han försökte vara rolig (ser dock inte vad det roliga skulle vara), om han bara är extra stolt över sina tår (vilket jag inte heller ser varför han skulle vara, krokigare tår har man liksom sällan skådat) eller om han helt enkelt är en så dålig fotograf att han inte fattade att hans tår var med på bild (faktiskt det mest logiska alternativet), men nåja, här har ni hur som helst en bild på Mello-tvn och pappas fötter. Varsågoda bara.
 
 
Imorse steg jag upp lite före Niko, och sen fixade och trixade jag det sista med hans paket, före jag överräckte det åt honom. Även om han fyller 26 är han ännu som ett barn på det sättet att han när han får ett paket struntar i utsidan och bara sliter upp det, vilket vanligtvis irriterar mig lite men denna gång kändes lite som en lättnad, eftersom jag är helt hundra på att han inte ens kommer märka att jag hade använt ett gammalt julpapper till paketeringen (man tager vad man haver) :DDD Kortet hoppas jag dock att han kommer lägga märke till, det valde jag nämligen själv ut i butiken och skrev en liten text på baksidan om varför han är min superman (fattar nu i efterhand att det inte ens är superman på kortet, men nåja, tanken som räknas). Gulligt va.
 
 
Sen återstod den jobbiga åka-till-tågstationen-och-säga-hejdå-processen, men idag var det inte helt  lika farligt som det brukar vara. Orsak? Jag åker till Helsingfors om fem dagar, och efter det är det inte länge kvar tills vi får spendera några extra dagar tillsammans i Afrikas värme. 
 
 
Sist men inte minst, en bild tagen för ett par timmar sen. Från tågstationen åkte jag rakt till Sara (vars blogg annars nyss flyttat till Sevendays, ta en titt hääääär), för att gå och på söndagspromenad med henne och Bianca. Oj vad jag tycker om dom båda två alltså! Sara är alltid lika lätt att vara med och Bianca är alltid på lika gott humör och hänger glatt med, så man kan nästan omöjligt vara på dåligt humör när man går ut och gå me dem. Speciellt inte en vacker vinterdag som denna! Väldigt uppfriskande och trevligt.
 
& Nu återstår några timmars bloggjobb, ett pass Bodybalance och lite serietittande av denna dag, och sen börjar det här aktiva viloveckoslutet vara slut. Känns faktiskt helt okej, känner nämligen på mig att nästa vecka också blir en bra vecka. Håller tummarna att den magkänslan är rätt. Hoppas ni också haft ett fint veckoslut, och har en bra vecka framför er :) Heissulivei!




The Commuter

Sällan går det lika många intressanta filmer på bio som just nu, liksom filmer man riktigt längtar  efter att gå och se. The Commuter var en av dessa filmer, en ny thriller med Liam Neeson i huvudrollen. Ända sedan jag såg trailern första gången har jag bara räknat ned tills filmen skulle släppas på bio, för en thriller med Liam Neeson kan omöjligt gå fel.... Eller kan den? 
 
 
Filmen hade premiär i Finland 26,1, och 27.1 satt jag och Niko bänkande i biosalen, båda fans av både thrillers och mr Neeson. Förfilmerna tog slut, lamporna släcktes och det var dags att öppna karkkipåsen och luta sig tillbaka, och de följande 105 minuterna hoppeligen få njuta av en riktigt bra film.
 
Neeson må ha hunnit åldras i 10 år sedan första Taken filmen hade premiär, men skådespelartalangerna sitter fortfarande, och så även charmen, förmågan att få tittarens uppmärksamhet från första minut och hålla den tills sluttexten rullar in. Gubben närmar sig liksom 70 år, men orkar fortfarande slåss precis som förr i tiden för att ta sig ifrån alla kniviga situationer han hamnar i, och precis som alltid är det så där olidligt spännande (utan att vara för  hemskt) medan man väntar på att få se om han klarar sig, även om man egentligen vet att han löser det på ett eller annat sätt. Neeson löser det alltid, och Neeson levererar alltid. Så tycks det nog bara vara - aldrig har jag blivit besviken på en film där han spelar huvudrollen, och denna film var inget undantag. Visst, man kanske inte blir hemskt överraskad utan man får exakt det man förväntar sig (slagsmål, spänning, pang pang, mysterium osv), men man är nöjd ändå, för det är ju liksom exakt det man vill ha av en film. Åtminstone om man heter Daniela Skoglund =)
 
The Commuter hamnar helt klart i toppen på min lista av favorit-thrillers (där ni även hittar Taken, Taken 2, Taken 3, Non-Stop, Unknown, Run all night och säkert en massa andra filmer med Neeson jag inte kommer på just nu), och på IMDb har den fått 6,5 i betyg, så jag tycks inte vara den enda som gillar den. Bästa filmen jag sett på bio på länge, helt klart. Kolla trailern ifall ni tvekar, den ger en bra och rättvis bild av hur spännande och bra filmen är utan att avslöja för mycket! Sen är det bara att fara till Finnkino, Biorex eller vad det nu finns, och tacka mig för tipset efteråt. Varsågoda på förhand bara =)
 
P.s. Efterlyses: Person som skulle vara intresserad av att komma och se The Greatest Showman med mig på bio (helst någon jag känner då, annars vågar jag inte pga rädd för skummisar :D)! Det är nästa film jag jag riktigt lääängtar efter att gå och se på bio, och vill således helst se den asap. Kompisar, hör av er. 🙏🏻




Bortskämd, lycklig och ledsen...

...är ungefär hur jag känner mig just nu. Sitter i tåget påväg till Vasa igen, och det är dags att sammanfatta veckoslutet:
 
 
En förbaskat icke-Instagramvänligbild som ändå innehåller så mycket bra och representerar fredagen på både ett fint och sanningsenligt sätt. För vet ni vad (gör er redo för en massa pojkvänsskryt)? När jag klev in genom dörren på fredagen hade Niko 1) Städat lägenheten från golv till tak, 2) Bytt lakan i sängen så jag skulle få sova i mina favoritlakan, 3) Lagat hemgjorda batatfranskisar (!!) och hamburgare, 4) Köpt Cocis i metallburk (bästa sättet att dricka cocis på enligt mig) och en Magnumplatta (min favoritchoklad), samt 5) Fyllt kylen med grejer jag älskar att äta till frukost.  Och ja, inte nog med det, jag fick också en ask som innehöll ett presentkort till Spotify Premium, så att jag inte längre skulle behöva störa mig på att inte kunna välja låt då jag är och tränar/ute och går. Alltsååååååååååååååå ♥ Var nog lyckligare än lyckligast när jag sedan fick bädda ner mig i soffan i Nikos famn, äta en hög med batatfranskisar och kolla ikapp Bron. Bättre form av fredagsmys (och pojkvän) får man minsann leta efter.
 
 
Så här glada var vi sen efter att vi fått sova tillsammans och vakna upp tillsammans på lördagen. Vaknade förresten typ halv elva av att Niko pussade mig på pannan och sa "Gomoron puppe". Har alltid varit avis på att en av mina bästa vänner får bli kallad något så gulligt som "murmeln" av sin pojkvän, och ever since jag berättade det åt Niko har jag varit "puppe". Kanske inte lika sött som "murmeln", men  oh well, ändå bättre än "Trygve" som han brukade kalla mig före det. 
 
 
Sen hoppade vi i bilen och for till Iso Omena. Hade bestämt att vi skulle till något köpcenter på lördagen, och för att variera oss lite valde vi Iso Omena istället för Jumbo. Fick dock lite dålig fiilis då vi kom fram och det visade sig att de förnyat köpcentret helt, kände inte alls igen stället och det kändes inte alls som att vara i gamla, goda Iso Omena =( Buuuuuu. 
 
 
Men sen, sen fick jag syn på den här sötnöten, och Iso Omena kändes plötsligt som bästa möjliga valet den lördagen! Ifall någon missat det är det alltså presidentval i Finland idag, och typen på bilden, det vill säga Pekka Haavisto, var min självklara kandidat då jag förhandsröstade. Kul ändå att få träffa honom i verkligheten också, och konstatera att han var exakt så snäll och hjärtlig som man föreställt sig honom (visst påminner han något fruktansvärt om koala-emojin?! Precis lika gullig och lugn som en koala ju!). Jag tackade honom (på svenska) för att han står upp för både oss kvinnor och svenskspråkiga, varpå han bockade så djupt att huvudet nästan tog i golvet och log ett leende ända till öronen som svar, sedan tog vi en bild, skakade hand och så önskade jag honom lycka till. Håller alla tummar och tår för att han skulle klara sig till en andra omgång.
 
 
& Sen köpte jag ännu en smoothie till hemfärden, och vips kändes Iso Omena besöket ännu mindre värdelöst. Pink Panther är förresten bästa smoothien i Jungle Juice Bar, ifall ni nångång besöker stället och undrar vad ni ska beställa! I och för sig har jag nog aldrig smakat någon annan av deras smoothies än just den, men äh, är nog ändå övertygad om att den är godast. Alla vet ju ändå att rosa smoothies alltid är godare än gula och gröna smoothies, även om det finns människor som envisas med att visa bilder på sin gröna smoothie och ba "OJ vad gott med en kiwi-gurka-spenat-citron-ingefära-smoothie". Lika sant som choko är äckligt =)
 
 
Nåjo, sen till lördag kväll, som bestod av mitt favoritprogram, det vill säga mat och prat med två av de bästa människorna på denna planet (dvs Emppen och Ira) och ett vinglas i handen =) Vi besökte Manhattan Steak House för första gången, eftersom de i samband med "Syö Helsinki" serverade några rätter för endast 10 euro. Vi studerade menyerna flitigt var och en för sig väldigt länge, och när servitören sedan skulle ta våre beställningar hörde vi oss alla tre en efter en upprepa "jag tar laxen med klyftpotatisar som tillbehör" :'D Great minds think alike, osv. Sen spenderade vi de kommande timmarna med att äta, prata och bara ha det lika bäst som alltid när vi ses. 
 
 
När tiden för vår bordsreservation löpt ut kramade jag Emp och Ira hejdå, och skuttade vidare till Tennispalatsi längs Mannerheimvägen. Där mötte jag sedan upp Niko, som varit på match under tiden jag var på middag, för att gå på biodejt. Vi såg en film vi båda sett fram emot att se i flera veckor, The Commuter. Ska hålla spänningen uppe lite till och berätta vad vi tyckte om den först nästa vecka i ett eget inlägg!
 
 
Söndag morgon och valdag. Jag hade ju redan förhandsröstat på bästa koalan, men följde ändå med Niko till Arcada där han skulle rösta. Ojoj vilka minnen som mötte mig i samma stund jag steg in i byggnaden - SÅ många gånger jag gått in genom de dörrarna, så många tenter jag skrivit i de klassrummen och så många timmar jag spenderat sittandes vid matsalsborden skrattandes med mina klasskompisar. Vet att jag har det bra nu och att det är tack vare mina studieår i Arcada jag har fått de två fina fysioterapijobb jag haft/har, men kunde inte låta bli att längta tillbaka till de tiderna lite ändå. Hade nog bra studieår och är glad över att det var just här jag studerade, även om allt inte var perfekt och mycket hade kunnat förbättras. 2012-2015, 3,5 minnesvärda år. 
 
 
Sedan körde vi till tågstationen, och Niko fick än en gång stå och torka mina tårar i x antal minuter före jag kände mig redo att gå in. Man skulle ju kunna tro att man vänjer sig, men nä. Fy fan vad jobbigt det är att åka iväg, varenda en gång. Fördelen med denna gång var dock att jag inte behövde gå rakt in i tåget helt rödgråten, utan istället drack en kopp te med Maria på tågstationen före det var dags att kliva på tåget. Träffisar på tågstationen är så smidiga när man pendlar och bara har ett veckoslut på sig att träffa sina nära och kära, och det kändes betydligt bättre sen när det var dags att åka efter att jag hade pratat om trevliga saker med Maria i en timme. Nog för att jag ändå sen hade svårt att hålla mig för gråt när tåget väl rullade iväg och jag lämnade Helsingfors bakom mig, men lyckades hålla tillbaka och tänka som Nalle Puh istället - How lucky am I to have something that makes saying goodbye so hard. 
 
Tack för ännu ett bra veckoslut Helsingfors, och tack livet för att jag har haft turen att få träffa så här bra människor. Vi ses snart igen. 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Vilka pass går jag på på gymmet?
10 dagar kvar!
Vårens solglasögontrender & tävling!
Den finaste kommentaren jag någonsin fått
Tågkatastrof, brunchfavorit och Nikos födelsedagsfest



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12