Sameblod - sevärd, rörande och lärorik

 
I lördags gick jag, mamma och mommo på bio, och vi valde filmen Sameblod. Den kändes som en film som kunde vara intressant och passande för både en tjugoplussare, en fyrtioplussare och sjuttioplussare, och rätt hade vi. 
 
Sameblod tar oss tillbaka till samernas liv 1930 och den 14-åriga sameflickan Elle Marja, som är trött på rasismen som riktas mot samer och drömmer om ett annorlunda liv. Handlingen påminde inte om någon film jag sett tidigare, och den var både intressant och väldigt lärorik. När jag insåg hur lite jag visste om samernas livsstil och deras kultur skämdes jag nästan - hade t.ex. ingen aning om att de blivit utsatta för rasism och ansedda vara ett smutsigt folk med liten hjärnkapacitet.
 
På tal om att skämmas, fick filmen mig att känna en massa andra känslor också. Ibland var scenerna så starka och hemska att jag var tvungen att titta bort, ibland blev jag så arg att jag märkt att jag satt och kramade om godispåsen så hårt att den nästan gick sönder och ibland kändes filmen så komisk att jag inte kunde hålla mig för skratt. Speciellt i en scen som involverade en kille som Elle Marja träffat bara kände jag hur jag snart skulle brista ut i gapskratt, och när jag såg mot mamma märkte jag att hon också satt och höll sig för skratt, och så mumlade hon "men söta öde" och vi började skratta båda två, medan mormor satt och ruskade på huvudet :D
 
När filmen tog slut ungefär två timmar senare, kände jag mig besviken. Först tänkte jag att det berodde på att jag var missnöjd med slutet och att några frågor kändes obesvarade, men sen kom jag fram till att det helt enkelt berodde på att den tog slut för snabbt. Jag hade gärna uttt kvar i ytterligare två timmar, bara jag hade fått följa hennes liv till den punkten hon befann sig på när filmen slutade. Hade så gärna viljat se hur hon tog sig fram i livet, och vad allt som hände på vägen. Och det, att man blir så nyfiken på en film, det om något är väl ett bra vitsord. 7,5 säger IMDb, 8 säger mamma, 9 säger mormor och 8,5 säger jag. 
 
P.s. Ni som med stor iver väntar på att få veta hur det gick på gårdagens frissabesök - håll ut! Hann helt enkelt inte skriva om det igår, så ni får vänta tills imorgon =)




Pirates of the Caribbean - Salazar's Revenge

 
Kommer aldrig att glömma när jag såg den första Pirates of the Caribbean filmen, The Curse of the Black Pearl, för första gången. Jag gick i lågstadiet och vi hade sleepover hos en kompis tillsammans med några tjejer från klassen. Vi hade föräldrafritt, och skulle göra något så vilt som att se en K11 film, fast alla inte ens hade fyllt elva ännu. Ve och fasa! Hur som helst, vi släckte lamporna, tände några ljus, plockade fram våra godispåsar och satte på filmen. Redan under första halvtimmen ångrade jag mig och ville hem - hade typ aldrig tidigare sett något lika skrämmande som de äckliga sjörövarspökena. Tror vi alla kände ganska samma sak, vi var nämligen så uppslukade av filmen att vi inte ens märkte att en krukväxt hade tagit eld av ett ljus och börjat brinna. Liiiite mer dramatisk kväll än vi hade trott att den skulle bli, när vi malligt släckte lamporna, tände ljusen och skulle se skrämmande fim utan vuxna. 
 
Hur som helst, efter den kvällen fick jag ändå för mig att Pirates of the Caribbean var min favoritfilm (säkert mest för att det kändes coolt att svara "Pirates of the Caribbean när någon frågade vad ens favoritfilm var :D), och när uppföljaren, Dead Man's Chest, kom ut några år senare, skulle jag förstås se den också. Minns att jag ändå inte tyckte den var så bra, och när jag ytterligare några år senare såg At World's end på bio och tyckte att tiden gick så långsamt att jag trodde den aldrig skulle ta slut, svalnade mitt Pirates intresse rejält. Fyran, On Stranger Tides, tror jag jag aldrig såg, men när Emppu och Ira för en tid sen frågade om jag ville komma och se den nyaste Pirates filmen, Salazar's Revenge på bio, tänkte jag att jag för gamla goda tiders skull, kunde hänga med.
 
Hade trott att jag inte alls skulle hänga med i filmen längre när jag ändå hade haft så många års paus från allt som heter Pirates of the Caribbean, men i samma sekund som mr Jack Sparrow visade sig på bioduken, kom alla minnen sakta men säkert tllbaka. Plötsligt kom jag ihåg förbannelsen, vad som hänt med Will Turner och hur de tidigare filmerna slutat, och att Jack Sparrow faktiskt var ganska rolig. Plötsligt märkte jag att jag skrattade högt med jämna mellanrum, samidigt som jag tyckte filmen var nästan olidligt spännande i nästa sekund. Plötsligt insåg jag att jag faktiskt tyckte filmen var riktigt bra, och plötsligt kom jag ihåg varför jag en gång i tiderna gillat serien så mycket. Och plötsligt, plötsligt hade lite mer än två timmar passerat, och jag satt och höll tillbaka tårarna i slutet av filmen. Jag som hade trott att jag inte skulle bry mig ett dugg om filmen, märkte plötsligt hur lycklig jag blev över hur fint slut allting fick. 
 
& Plötsligt får jag lite ålderskris när jag skriver det här och inser att det är 15 år (fatta, femton!!!) sedan jag såg den första filmen, men nåja, vi ska inte fokusera på det nu. Säger istället, att om ni också följt med Pirates of the Caribbean genom åren, så ska ni gå och se denna film, även om ni skulle känna att ni har tröttnat och inte längre bryr er eller riktigt minns vad filmerna handlar om. Lovar, det är värt det. Till och med Emppen tänkte fälla några tårar i slutet, och det, mina damer och herrar, händer inte ofta. 




Varför det är bra att ha bloggläsare

 
När jag hade sömnproblem (klick), kom ni med en massa bra tips på hur jag kunde somna lättare. När jag ville börja äta mer vegetariskt (klick), kom ni med en massa bra tips som passade just mig. När jag listade mina favoritserier och efterlyste serietips (klick) tänkte jag att jag knappast skulle få några nya tips i och med att jag redan sett så många serier, men istället kom ni med en massa, bra, nya, serietips. Jag valde att börja med "Blacklist" som ett par av er tipsade om, och jisses vilken bra serie alltså!!! Dessutom var Blacklist ingen av serierna som precis kommit upp när jag försökt googla efter nya serier att börja kolla på, så det är verkligen toppen att ha engagerade bloggläsare. Vem behöver Google när man har bloggläsare, liksom :D
 
Så, tack till er som tipsade om Blacklist, nu tipsar jag vidare: Har ni inte sett Blacklist och gillar spännande serier - se den!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Dum vs Tråkig
Elva hårrelaterade frågor
Bloggbeteenden som irriterar mig
Mot Madeira!
En Grotesk kväll med tjejerna



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar