Höstbilder, babyshower och ett tungt hejdå
V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
När ens fotointresserade kompis (läs: Olivia) frågar om man vill att hon knäpper lite höstiga bilder på en och ens partner före löven faller och babyn anländer, då tackar man inte nej, inte ens fast man nyss varit på gravidfotografering. Så, på fredag eftermiddag ställde jag och Niko oss framför kameran igen, och när jag fick en liten sneak peek på bilderna senare samma kväll, kunde jag ej annat än brista ut i ett Janice-aktigt O M G. Ska visa fler bilder senare, men kan sammanfatta dem så här - de var värda att frysa lite för =) Och, som tur fick jag värma mig inomhus efteråt, då en AW med Emilia, Jenna och Miili väntade.
På lördagen vaknade jag upp till den bästa sortens meddelande, då Emppu och Ira hade skickat en bild från tåget med texten "här kommer vi!". Några timmar senare plockade jag upp dem från tågstationen, och sedan fortsatte vi hem till oss...
...där ett gäng vänner stod och väntade och ropade "surprise" när vi kom in genom dörren ♥ ♥ ♥ Det var visserligen inte en hundraprocentig överraskning i och med att jag fått ett datum på förhand, men i mina mått räknades dagen definitivt som en enda stor överraskning ändå, då jag inte visste något annat än var jag skulle befinna mig och när. Jag minns att jag redan efter Heidis babyshower skrev att jag blev rörd bara av tanken att själv nångång få uppleva något liknande i mammans roll, medan det inte varit någon självklarhet att jag någonsin skulle få göra det - tänk att det faktiskt blev min tur den 21.10.2023 🥺🫶🏻
Mina vänner hade ordnat allting så himla fint, att jag inte vet hur jag ska kunna tacka dem nog för den här dagen - det var blommor och det var ballonger och det var bubbel och det var dekorationer och det var ett guldigt ordensband med texten "mom to be" och det var en massa mat och det var kaka och det var cupcakes och det var en blöjtårta så fin, att jag undrar om jag någonsin kommer kunna plocka isär den. Har dock förstått att blöjor är väldigt dyra, så det kommer väl nog komma en dag, då jag hellre nappar ett par blöjor från tårtan, än far till butiken och köper nya 😅 Men, fram tills den dagen kommer, kommer jag beundra blöjtårtan varje dag - ett riktigt masterpiece av Josefina!
Program hade de också ordnat - det skrevs baby predictions, det gissades babybilder och det tävlades i Kahoot-frågesport. Gällande födelsedatum har jag, trots att ingen av mina vänner tror på samma datum, beställt lillkillen till självständighetsdagen, i och med att 6.12 känns som ett riktigt bra datum av flera olika orsaker - dels skulle han då få dela födelsedag med Finland, dels skulle han alltid vara ledig på sin födis, dels skulle graviditeten då vara fullgången samtidigt som jag skulle slippa gå över tiden och dels är självständighetsdagen inte så nära julafton (...som fanns som födelsedatum bland mina vänners svar....). Gällande babybilderna kan man sammanfatta det som väldigt roligt men minst lika svårt och klurigt att försöka gissa rätt (lyckades med kanske lite över hälften) och gällande Kahooten blev det brons för min del - ett helt okej resultat om man tänker att vi ändå var över tio personer som tävlade, men ändå ett ganska dåligt resultat när man helst vill vinna :D
Tiden bara försvann någonstans, så det hann bli kväll före jag kramade de sista vännerna hejdå, trots att vi börjat redan före klockan två. En dag jag är så otroligt glad och tacksam över att jag fick uppleva och som jag kommer komma ihåg resten av livet ♥ Tack, tack, tack mina älskade, älskade vänner.
...och dagen var inte slut där, för lite senare på kvällen hade jag, Emppu och Ira ännu en bokning till Fröj! Fröj kändes ju ändå som en restaurang som de behövde få uppleva, nu när de kom på besök till Vasa. Båda rätterna vi åt var en upplevelse, förrätten kanske en lite väl saltig sådan, men huvudrätten en kort och gott fantastisk sådan. Det allra bästa var ändå sällskapet, i och med att kvalitetstid med Emppen och Ira (obviously) helt klart värderas högre än god mat.
På söndagen satt vi runt frukostbordet och babblade ett bra tag, sedan gick vi ut på en vintrig höstpromenad och avslutningsvis åt vi hejdå-pasta på Urban Pasta före jag skjutsade dem till tågstationen. Att säga hejdå till dem är aldrig roligt, men det var extra svårt den här gången, i och med att vi knappast kommer ses mer före babyn kommer, och inte heller vet när vi kommer ses efter att babyn kommit. Det kommer helt enkelt antagligen gå en längre tidsperiod än det brukar från denna träff tills nästa gång vi ses, så hur glad jag än var över hur bra veckoslutet varit, hur mycket jag än uppskattade att de kom på besök och hur bra orsaken än är till varför det antagligen går längre tid än vanligt före jag ser dem nästa gång, kunde jag inte låta bli att känna mig lite ledsen när de klev ombord på tåget.
Som tur har jag en katt som alltid ställer upp och tröstar när det behövs, och dessutom fanns det kakrester i kylen som jag kunde tröstäta till kvällsmål. Sedan fick jag ju också återberätta hela lördagen och söndagen åt Niko när han väl kom hem från Umeå (han hade, passligt nog, en kryssning inbokad med sitt fotbollslag samtidigt som min babyshower var) och höra att han haft det bra på sin resa, så, det blev ett fint avslut på veckoslutet 🙏🏻
