Onsdagspadel

"Hej puppe, kan jag boka in överraskningsprogram åt oss ikväll?"
sa Niko igår då han ringde mig på dagen.
 
"Mm, bara jag får powernap:a först"
svarade jag, trött efter att ha varit och simmat i en timme före.
 
Lite senare kom Niko hem, väckte mig och berättade att vi skulle och spela padel. Blev ivrig, hoppade upp ur sängen, drog på mig träningskläderna och så åkte vi iväg. 
 
 
Jag och Niko brukar ibland spela tennis och squash tillsammans, men ingen av oss hade tidigare testat padel (som är lite som en blandning av båda ovannämnda), så det var med stor spänning vi klev in i padelhallen. Fick en snabb genomgång av reglerna och tekniken av en kille från personalen, och sedan fick vi tid att träna lite, innan han skulle komma tillbaka lite senare och kolla hur det gick. 
 
 
Det bor ju en liten pingisguru inom mig och jag är inte helt usel på tennis heller, så om jag får skryta lite så fattade jag padel-galoppen ganska snabbt. När killen ca femton minuter senare kom och kollade läget konstaterade han bara att "hyvin menee, mua ei kyllä täällä enää tarvita", så då kunde vi sätta igång och spela ordentligt. Svettigt, utmanade och otroligt roligt, så skulle jag nog beskriva padel i ett nötskal! Så kul onsdagsaktivitet - får hoppas på liknande överraskningsdejter i framtiden =)




Stunder från vecka 22

Fyra dagar efter det lilla tacktalet bryter jag tystnaden. Flyttlasset har gått, och jag sitter som bäst i bilen (en väldigt fullproppad sådan) någonstans i närheten av Björneborg. Medan Niko kör tänkte jag passa på och utnyttja dessa timmar som återstår åt att blogga om mina sista Vasadagar, så låt oss ta en titt på några stunder från denna vecka;
 
 
Före jag skulle åka överraskade jag kollegorna med inhemska jordgubbar och lite godsaker från Arnolds. Kan berätta att det ALDRIG tidigare har varit lika svårt att lämna en arbetsplats som det var i torsdags - allt med det här jobbet har gått rakt in i hjärtat. Men, hur ledsen jag än var den där sista dagen, så var jag ändå mest glad och tacksam - blev nämligen överöst med så mycket pepp, så många tack och så fin feedback, att jag åkte därifrån med känslan att jag både gjort något riktigt bra och kommer göra mycket bra i framtiden också. "Sä tulet pärjäämään aivan loistavasti minne ikinä menetkään, ja onnekas on se työpaikka joka sut saa", var det sista jag fick höra före jag åkte, så finare avslut får man ju nog ändå leta efter. 
 
 
"Uttorkad", är nog ordet som beskrev mig bäst på torsdagen. Efter att jag gråtit slut på alla mina tårar på jobbet åkte jag nämligen ännu till WSC på dubbelpass sista träningsdagen till ära, och efter både 30 min Zumba och 60 min Bodypump fanns det nog varken en enda tår eller svettdroppe kvar att klämma ur mig. Men, kände ändå att jag fick bästa möjliga avslut på WSC också - båda mina favoritpass under en och samma kväll, bästa möjliga sällskapet och bra energi på båda passen. Har på känn att träningsvärken kommer påminna mig om det här ljuvliga gymmet i minst ett par dagar till. 
 
 
På fredag morgon skippade jag sovmorgon för att stiga upp tidigt och åka och säga hejdå åt Karro. På ett tak. Snacka om att sluta på topp, haha. Nä, men taket hade att göra med lite bloggfotografering, hejdå:t sa vi nog sen helt på marken. Dock var vi väldigt noga med att det inte var något hejdå, utan ett "vi ses snart", så inga ledsna miner över det!
 
 
Efter fotograferingen åkte jag och Niko till Kristinestad, med det huvudsakliga syftet att äta. För, om ni inte redan visste det, så får man världens godaste mat på Kristinestads restaurang Crazy Cat, och världens största glassar på Kristinestads camping Pukinsaari. Ovan ser ni alltså vad man får när man beställer "en glassboll" (som dessutom är billigare än glassbollar är i de allra flesta glasskioskerna) på campingen, och på fredagen råkade det ännu till vara schnitzelbuffé, vilket innebar att vi fick äta hur mycket vi ville av vår favoritmat (bernaiseschnitzel) för tio euro. Typen som en gång sa till mig "Daniela, när något verkar vara för bra för att vara sant, beror det på att det oftast är för bra för att vara sant" hade helt klart aldrig besökt Kristinestad för att äta =)
 
 
Befinner man sig i Kristinestad lönar det sig också att passa på och fota lite, mer fotovänliga väggar får man nämligen leta efter (jösses, låter nästan som att jag gör smygreklam för Kstad här :D :D :D). Så, ovan har ni mig i mina nya favoritbrallor, som kommer från, hör och häpna..... TOKMANNI. Japp, ni läste rätt! Sen jag köpte dem för några veckor sedan har jag nog använt dem minst tio gånger, och fått minst tio frågor av folk som undrat varifrån mina snygga byxor är. Så nu vet ni he - vill ni ha förbaskat snygga, bekväma och prisvärda byxor, så är det Tokmanni som gäller! Måste nog åka tillbaka snarast och ta mig en bättre titt på deras klädutbud, dessa nappade jag nämligen bara åt mig i all hast då jag råkat spilla på mina andra byxor, så kan bara tänka mig hur många andra snygga och bra plagg där måste finnas!
 
 
På lördagen, aka min sista dag i Vasa, ordnade mina kära föräldrar en hejdå-middag åt mig på villan. All grillmat jag älskar mest slängdes på grillen, till efterrätt serverades det chokladkaka från Saluhallen och efter det chillade vi på bryggan i timmar medan solen sken från molnfri himmel. Perfekt dag. 
 
 
På lördag kväll åkte jag och Niko sen in till stan för att gå på YleXPOP på Vasa torg. Vi anlände passligt till Evelinas konsert, och efter det hoppade Mikael Gabriel upp på scenen. Jag gillar hans musik jättemycket (helt klart en av mina favoriter bland finska artister), och medan han sjöng rådde det verkligen en så himla fin stämning i publiken. Åh vad jag älskar att lyssna på bra livemusik alltså - när han sjöng "Älä herätä mua unesta", publikens händer var uppe i luften och Niko höll om mig, var det nästan så jag önskade att den stunden aldrig skulle ta slut. Men, allt har ju ett slut, så när Miklu hoppade av scen gick vi via Venn för att hämta varsin platta, bara för att konstatera att de också tog slut helt för snabbt. Så kan det gå när man är hungrig och serveras god mat. 
 
 
Avslutningsvis en bild på min kära katt. Har under dessa sista dagar i Vasa försökt mysa med Skrållanbollan extra mycket, och när jag sent igår kväll gick ut på gården för att klia henne på magen medan hon chillade på gräsmattan tänkte jag nog att OJ om man kunde vara lika nöjd med livet och ha lika lite kroppskomplex som Skrållan. Där låg hon liksom på rygg med tassarna i vädret och surrade på, och brydde sig inte ett skvatt fast jag stod där och fotade henne ur hennes, eh, inte-direkt-mest-smickrande-vinkel. Nästan så man borde göra en meme av henne??? :D "This is Skrållan. Skrållan doesn't look like society wants her to, but she doesn't care and is happy and satisfied anyway. Skrållan is smart. Be like Skrållan ". Typ så.
 
& Då var det dags att stänga datorn, har ej mer att tillägga till det här inlägget, och vi ska strax byta kusk. Håll tummarna för oss att vi kommer tryggt hem ikväll (HEM HEM HEEEEEEM ♥) och var gärna gulliga och håll tummarna för att allt går bra för mig imorgon också - har en väldigt viktig dag framför mig då, nämligen. Jess, he va allt - hoppas ni haft ett fint veckoslut, grattis till alla studenter, tack Vasa för dessa nio månader, och så vidare, och så vidare. Mama I'm coming home!
 




Ett riktigt somrigt Vasaveckoslut

Och så har vi plötsligt kommit till den näst sista veckoslutssammanfattningen från min Vasatid - kan ej förstå att tiden gått så snabbt att nästa veckoslut är det sista veckoslutet före denna period på nio månader är över. Men, mer tankar kring det får vi ta i ett annat inlägg - nu ska vi fokusera på veckoslutet som varit!
 
 
I fredags åkte jag till Strampen raka vägen från jobbet. Först hängde jag med Josefina, vi drack varsitt glas skumppa och beställde in lite mat. I samma veva som maten (= batatfranskisar ♥) anlände, anlände även Frans och Janina, och sen räckte det inte länge förrän en Sangriakanna också stod på bordet. Verkligen en aw som hette duga, och när jag ett par timmar senare tackade för mig för att åka till gymmet fick jag höra att jag var g-a-l-e-n som lämnade soliga Strampen för en svettig gymsal. Men, galen eller ej - har man bara två veckoslut kvar i Vasa så missar man inte fredagspump:en, så är det bara. Dock fick jag så brutal mensvärk under passet att jag inte kan påstå att det skulle ha varit mitt bästa pass under dessa månader, men nåja, kämpade mig igenom det, och åkte sen ylande hem i bilen och låg ynklig framför Let's Dance resten av kvällen. I väntan på dagen då ett bra botemedel mot mensvärk hittas...
 
 
På lördag mådde jag (som tur) bättre, och vädret var fortfarande trevligt, så intog frukosten/lunchen i form av picnic med Josefina på Strömsö. Alltid lika nostalgiskt att besöka det stället - var ju där jag spenderade majoriteten av kvällarna av mina ungdomsår. Eller borde kanske säga tonår. Vill ju nog ändå kunna kalla mig ungdom ännu - SÅ inte redo för att bli någon medelålders-Daniela...
 
 
Nåjo, sen på lördag kväll hade jag ytterst trevligt program framför mig - i kalendern stod det nämligen "fira Chevelles födelsedag på landet", och jag hade sett fram emot den kvällen i eeeeevigheter. Orsak? Har redan flera gånger fått konstatera att Chevelle är bäst på fest, och att då få uppleva en fest ORDNAD av Chevelle? Kunde ej bli annat än succé. Vilket det inte heller blev. Jag menar, direkt när jag och Karro steg in i huset och möttes av en festbuffé i ena rummet och ett gäng glada, tjoande skäriboar (eller vad dom nu kallade sig :D) i andra rummet, visste vi att det här, det här blir bra.
 
 
Vi hade såklart med oss en liten present också, och man kan nog inte annat än att än en gång konstatera, att det är så himla smidigt, bra och lätt, när födelsedagsbarnet på förhand listar presentönskemål i bloggen. Att fråga "Vad önskar du dig", få svaret "Jag vet inte" och sedan svettigt springa omkring i butiker i jakt på en present bara för att sen råka köpa något personen egentligen inte behöver/vill ha, VS att se en sån där lista, och lugnt kunna paketera in ett par champagneglas, ett springbälte och åka via blombutiken efter en bukett och VETA att personen blir glad, säger ju sig självt - det senare alternativet är ju överlägset bäst, för alla inblandade. 

 
"En frissa med härlig personlighet,
hur man kan va så fantastisk, e de ingen som vet.
Tog oss båda med storm,
och lagar jäkligt god tacogratäng i form.
Ung och galen men klok ändå,
dig är det få som kan slå.
Snygg, rolig och otroligt snäll,
det i ett nötskal är vår Chevelle!
Grattis, grattis, nu ska vi fira,
vem vet vart denna kväll kommer slira...."
 
 
Vi tre - ett ganska oslagbart gäng. Just saying. Många av våra kvällar tillsammans har utan tvekan varit bland höjdpunkterna på mina nio månader i Vasa.
 
 
Själva festen då? Precis lika rolig som väntat, om inte ännu roligare. Förutom att Chevelle fixat fantastisk mat och att festfolket var ungefär så roligt som ett festfolk bara kan vara, så hade Chevelle ordnat lite lekar också, och vi fick bland annat tävla i vem som hittar ett kryp snabbast (:'DDDDDD). Skrattade så jag nästan kissade på mig när folk kastade sig in i rabatterna och började gräva :DD Sen väntade ännu några lekar och ännu fler skratt, och vips stod taxin som skulle föra oss till Ollis på gården. Kvällen/natten fortsatte således på Ollis, och några timmar senare stupade jag i säng, nöjd, glad och ganska trött. Vi kan säga så här: Hade födelsedagsbarnet en lika rolig kväll som mig, kan man nog klassa det som en lyckad födelsedag =)))
 
& Idag har dagen, som alltid på söndagar, bestått av bloggjobb, och nu ska jag ännu ikväll både jobba med *DeT hEmLiGa PrOjEkTeT* (som jag och personen jag jobbar med tänkte avslöja nästa vecka, iiiih), samt hänga på Jennas balkong. Riktigt somrigt och trevligt veckoslut det här må jag säga - till och med jag, som inte är ett speciellt stort fan av sommaren, har njutit lite extra. 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Ett veckoslut i mitten av juni
En blogg, en podd och en Instagramprofil
Onsdagspadel
När ledighet känns främmande
Ny, fräsch, somrig header på plats!



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12