Åbo, Redi, bio, gym, fest och bloggträff

V e c k o s l u t s s a m m a n f a t t n i n g
 
 
Vårt veckoslut började faktiskt i Åbo, av alla ställen. Vi hade varit och firat vår 8-års dag på annan ort, så när vi skulle köra hem igen på fredagen valde vi att ta en lite avstickare via Åbo. Staden är inte speciellt bekant för någon av oss, så vi tänkte att det kunde vara intressant att bekanta sig med staden lite närmare, men istället slutade med att vi kände samma som de övriga gångerna vi besökt Åbo, det vill säga ingenting. Av någon orsak har Åbo inte alls lyckats charma oss, men nåja, det är nu inget problem egentligen - är ju inte som att någon tvingar oss flytta dit eller så :D Men ändå, vore ju kul om vi tyckte Åbo var lika najs som alla andra tycks tycka. Får se till att ge staden en ny chans nångång när vi har en Åbo-expert med oss!
 
 
Egentligen hade vi tänkt stanna och julklappsshoppa i Åbo, men eftersom vi som sagt inte riktigt feel:ade staden, åkte vi raka vägen hem till Helsingfors istället och for och julshoppade till Redi. Jag hade två julklappar kvar att handla, och det fixade jag i Redi i fredags, så den sjunde december handlade jag årets sista julklapp. Inte illa! Visst brukar jag alltid vara ute i god tid med allt, men det här måste ändå ha varit någon form av rekord, till och med för mig (*skryt skryt*). Svinnöjd med alla julklappar är jag också, inget onödigt skit utan bara en massa bra grejer i rimliga prisklasser (*mera skryt skryt*). Heja mig. Och heja Niko, som köpte årets första julklapp :'D
 
 
På fredag kväll styrde vi kosan mot andra köpcentret för dagen, vi hade nämligen bokat biobiljetter till nyöppnade Finnkino i Itis. Själva Finnkino var riktigt snyggt och modernt, men gällande filmen vet jag inte vad jag ska säga. Vi valde att se Widows eftersom thrillers som innehåller Liam Neeson brukar falla oss i smaken, men denna film var nog ganska annorlunda om man jämför med mr Neesons tidigare filmer. Huruvida den var annorlunda på ett bra eller dåligt sätt kan jag inte avgöra, för helt ärligt har jag ingen aning om vad jag egentligen tyckte om filmen. Varken bu eller bä, liksom. Typerna som har röstat på IMDb har dock verkat tycka att den varit helt toppen (7,4 har den fått i betyg), såååå det är bara att gå och se den och bilda en egen uppfattning. 
 
 
Lördagen inledde jag med ett träningspass, och för omväxlings skull valde jag att träna i salen. Det har blivit mestadels ledda grupptimmar för min del på sistone, eftersom jag inte varit så taggad på att planera min egen träning - när man ägnar hela dagarna åt att handleda andra i hur de ska röra på sig och träna, är det väldigt skönt att efter jobbdagen låta någon annan berätta åt en vad man ska göra, istället för att behöva fundera på det själv. Men, i lördags gick det inga passliga pass, så då fick jag lägga upp mitt eget träningspass, och konstaterade ganska snabbt att jag nog saknat det (åtminstone lite) - i samma sekund som jag satte hörlurarna i öronen och tryckte på min träningslista på Spotify, kände jag att det var exakt vad jag behövde den dagen. Armarna fick stryk och när jag skulle duscha efteråt bara skakade mina armar när jag skulle lägga shampoo i håret - älskar den känslan (inte ens ironisk).
 
Lol snygg rödvinsmun man hade...
 
Igår kväll gick jag och Niko på ännu en lägenhetsvisning, och sen hoppade vi i en taxi tillsammans med Emppu och Ode och åkte till Sibbo för att gå på Marias födelsedagsfest. Var rätt länge sen jag var på en "ordentlig" hemmafest eller vad man nu ska kalla det, och jag hade faktiskt jätteroligt. Fick mingla med lite nytt folk (då trivs jag som fisken i vattnet) och så vann mitt lag dessutom en beer pong match (att vinna är livet), så ja, blev en lyckad kväll för min del. Och säkert för alla andras del också, tyckte stämningen var riktigt bra från början till slut! Strax före vi skulle åka kom grannarna och knackade på, inte för att klaga, utan för att fråga om de fick joina för att de tyckte festen lät så rolig :D Det berättar väl ganska mycket, haha.
 
 
Jag och Niko bestämde redan före vi gick och sova igår att inleda dagen med pizza och film i sängen idag, så när vi vaknade skuttade Niko iväg till Kotipizza och mitt uppdrag blev att hitta film. Eftersom ni tipsade om The Christmas Chronicles i det här inlägget fick det bli den, och den var minsann inte dålig (speciellt inte för att vara en julfilm)! Så, tack för tipset bara - blev en skön start på dagen :)
 
Nu ska jag så småningom börja städa upp mig lite, och sen ska jag iväg på en liten julträff med några finlandssvenska bloggare. En julmys-bloggträff, typ. Blir kul! Återkommer med rapport hur det var en annan dag. Hoppas ni haft ett fint veckoslut, moikkelis!




Fem vardagstips från fysioterapeuten

Ni har önskat att jag kunde skriva "fysioterapeutiska inlägg" i bloggen lite oftare (för er som inte vet, är jag alltså utbildad fysioterapeut sedan tre år tillbaka), så idag tänkte jag kicka gång bloggveckan med att ge er fem stycken vardagstips ur fysioterapeutisk synvinkel. Hoppas ni gillar!
 
 
1. Tänk på hur du bär din väska
 
Jag upplever att en av de vanligaste orsakerna till varför folk besöker fysioterapeut är spända trapeziusmuskler (området vid nacke, axlar och skuldror), och ofta går en stor del av problemet att lösa genom att justera hur man bär sin väska. För det första: Bär du alltid din väska i samma hand/på samma arm/på samma axel? Se till att variera! För det andra: Om du ofta bär väskan på axeln, se till att inte spänna axeln och dra den upp mot örat (jättevanligt att folk gör så). Att bära en väska ensidigt bidrar alltid till någon form av osymmetri (som du kanske ser på högra bilden, är jag lite sned trots att jag inte spänner axeln) så det allra bästa alternativet är såklart ryggsäck, men använder du handväska/datorväska/dylikt rekommenderar jag att du börjar lägga märke till dessa saker! Många tar alltid spontant tag i väskan med samma hand utan att ens tänka på det, vilket leder till att kroppen regelbundet belastas på ett väldigt ensidigt sätt. 
 
 
2. Håll huvudet mot nackstödet medan du kör bil
 
Ett av de vanligaste "hållningsfelen" nu för tiden är att huvudet blir framåtskjutet vilket leder till att örat inte alls är i linje med axeln (som det borde vara), och en stor bov i det dramat är att 1) folk sitter med framåtskjutet huvud framför datorn, och 2) att folk inte håller huvudet mot nackstödet medan de kör bil, utan istället skjuter huvudet framåt vilket belastar nacken något enormt. Så, försök ha som regel att hålla örat ovanför axeln både när du står och när du sitter ner, så främjar du god hållning och förebygger problem med nacken. (Obs! Håll dock ögonen uppe medan du kör, jag råkade blinka just då bilden till höger togs :D) 
 
 
3. Pressa inte ihop knäna när du stiger upp/sätter dig ner
 
Vill du ha knäproblem? Ja då ska du låta knäna "gå inåt" varje gång du stiger upp från en stol och sätter sig ner (såååå många som gör detta omedvetet). Vill du undvika knäproblem? Då ska du se till att knäna pekar i samma riktning som tårna då du stiger upp. Ett bra sätt att kontrollera detta är att sätta dig framför en spegel och kolla hur det känns naturligast för dig att stiga upp, och sedan öva på att korrigera linjeringen ifall knäna antingen pekar för mycket inåt eller utåt. Ifall du stiger upp och sätter dig ner med fel teknik använder du flera muskler helt fel vilket inte enbart leder till muskelobalans, utan även felbelastning för flera olika leder (främst knän och vrister). 
 
 
4. Stå inte med tyngden på ena benet
 
Här har vi en punkt jag själv också ofta gör mig skyldig till, att stå med lutad mer mot ena benet är ju så bekvämt! MEN, ifall du regelbundet står så, och ifall du ännu till alltid har mera tyngd på samma ben, kan det leda till en rad olika problem. I den ställningen aktiverar du inte alls dina sätesmuskler vilket påverkar höften negativt, och i värsta fall kan en sån här ståställning bidra till felställning i ryggen som i sin tur kan bidra till en hel del andra olika problem. Så, varje gång du märker att du ställer dig så att du lutar dig mer mot ena benet, korrigera ställningen och ha lika mycket tyngd på båda fötterna istället. Båda dina höfter och din rygg kommer att tacka dig. 
 
 
5. Lås inte dina knän
 
Nu kanske skillnaden inte syns så tydligt på dessa bilder i och med att jag inte har överrörliga knän, men det ungefär värsta mitt fysioterapeutiska öga kan se, är då folk som har överrörliga knän låser knäna då de står (pressar knävecken bakåt, så att framsidan av benen nästan blir som en konkav båge). Det här är inte bara otroligt dåligt både för alla delar i dina knän (muskler, senor, korsband, menisker, ledytor osv), utan den ställningen bidrar också till ökad svank i ryggen, som i sin tur bidrar till försvagade magmuskler, som i sin tur bidrar till spända ryggmuskler, som i sin tur kan bidra till en massa andra otrevliga besvär. Så, bara stå inte så här. Lika mycket tyngd på båda benen, lätt böjda knän och lätt aktiverade magmuskler (här kan du läsa om hur du aktiverar dina magmuskler) - ok?
 
Fann du inlägget nyttigt och/eller lärde du dig något nytt? Tryck gärna på hjärtat/gilla-knappen i så fall, så vet jag om jag ska skriva fler liknande inlägg i framtiden!




This girl is on fire

I mitt och Nikos förhållande skulle jag säga att jag uppmuntrar honom oftare än tvärtom. Jag känner liksom inte att jag behöver  pepp så ofta, utan tar tag i det som behöver tas tag i, kommer mig iväg när det är dags att fara nånstans och har en vilja av stål när det gäller att göra sådant jag vill göra, samtidigt som Niko är den som lite oftare behöver en spark i baken för att saker och ting faktiskt ska bli gjorda. Men, för några veckor sen när jag blev medfrågad att joina ett hobbyinnebandylag, då var det minsann ombytta roller, och det kändes som att Niko höll pepptalk åt mig dygnet runt i flera dagar för att jag skulle våga fara. 
 
När det sedan blev måndag och träningarna ägde rum på kvällen ville jag backa ur lika mycket som tjuren Ferdinand vill sitta och lukta på blommorna ifred, men Niko räckte mig bestämt mailan, slängde träningsväskan på min axel och sa "nu far du". Och jag for. Visserligen med föreställningen om att jag antagligen skulle bli utskrattad för att jag skulle vara så dålig att jag knappast ens skulle träffa bollen, men jag for.
 
Person som i den stunden kände att hon kunde erövra världen
 
Efteråt svävade jag på rosa moln samtidigt som jag släpade mig till bilen, och ringde Niko och berättade exalterat om timmen. "Jag gjorde FEM mål!", "dom ville att jag kommer pånytt nästa vecka!", "jag orkade springa hela timmen!", "tänk om jag INT sku ha fari!!", och var bara så glad, så glad. Ännu bättre blev det när jag kom hem, och Niko i samma sekund som jag öppnade dörren började spela "This girl is on fire" på högsta volym (:DDDDDDD) och kom fram med världens största leende och gav mig världens hårdaste high five. När det sen var dags för nästa träning var jag inte ett dugg nervös längre - endast förväntansfull. 
 
Samma sak var det förra veckan då jag ville fara på konditionsboxning men inte riktigt vågade på grund av rädslan att jag inte skulle klara av det (= inte hänga med/inte orka). Niko peppade massor och mutade mig med att jag skulle få massage när jag kom hem ifall jag vågade fara, så till slut for jag - väldigt motvilligt nog, men ändå. Nå, gissa vem som idag är påväg på konditionsboxning igen, och dessutom har sett fram emot det i flera dagar? Känner liksom att Ferdinand kan sitta och lukta på blommorna bäst han vill - här ska det boxas!
 
Tänk vad mycket vi går miste om, smått som stort, bara för att vi inte vågar. Ska försöka göra ordspråket "friskt vågat, hälften vunnet", till mitt nya motto, för visst, det kan skita sig när man gör något man är jätterädd för, men oftast är det ju värt risken. Känslan som uppstår de gånger man möter en rädsla och lyckas, den känslan är fasen en av de bästa känslorna jag vet. I väntan på nästa gång jag vågar göra något jag egentligen inte vågar göra. 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Julig bloggträff i Helsingfors
Åbo, Redi, bio, gym, fest och bloggträff
8-års dagen till ära - 8 konstiga saker vi gör som par
Firar på hemlig destination
Poddarna jag lyssnar på



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12