Fem saker jag vill blogga om just idag


1. Jag har klippt mitt hår. Eller ja, brorsans flickvän har klippt mitt hår. Mitt hår är ju nog det jag får överlägset mest komplimanger för och barnen på jobbet brukar förtjust pipa att jag ser ut som Elsa från Frozen medan de ivrigt rycker och drar i håret, men har nog på sistone känt mig mer som en, eh, vanvårdad vilde, än Elsa från Frozen. Eller ja, kanske Elsa-djungelboken-edition, då. Hur som helst fick jag en kväll helt enkelt nog av den här Mowgli-meininkin när jag försökt reda ut håret i typ en halv timme utan resultat, så gick in i brorsans rum och sa "snälla klipp" åt hans flickvän. Sagt och gjort, hon tog med sin frissasax, vi traskade iväg till vårt ytterst Instagramvänliga badrum (kollar ni noga kan ni nog skymta farsans smutsiga kalsonger där i tvättkorgen) och så satte hon igång och började reda ut kaoset. "Hur mycket?" frågade hon före hon började klippa. "Mycket" svarade jag. Slutresultatet ser ni nedan. Känner mig lite naken, men det känns också att mitt huvud blivit ca 5 kg lättare. I det här fallet väger fördelarna mer än nackdelarna. 
 
 
2. Världens godaste chokostång. Jag har hittat världens godaste chokostång - och nu menar jag verkligen världens godaste chokostång. Som ni säkert redan förstått har jag ätit en och annan patukka under mina 25 år, men ingen av dem kan typ ens jämföras med det här Double Chocolate underverket från Magnum???? Köpte liksom två stycken, och medan jag åt första frågade Niko om han fick smaka lite, och efter att han smakat hade vi värsta fighten om vem som skulle få den andra (tänkte på riktigt bli riktigt osams och det slutade med att jag slukade hela den andra med typ två tuggor så att Niko säkert inte skulle hinna få något :DDD). Så, ja, har ni inte smakat ännu, så är det hög tid att fara till Citymarket och handla nu! För åtminstone vad jag sett, så säljs de än så länge typ ingen annanstans? Iofs nog totally worth it att fara till Citymarket bara för att köpa dessa. 
 
 
3. När jag inte vågade hjälpa. En dag när jag körde till jobbet förra veckan på morgonen och stod stilla i trafikljusen, såg jag en flicka (kanske i 8-års åldern) helt i panik springa efter bussen, missa den med ett par sekunders marginal och brista ut i gråt på busshållsplatsen. Eftersom det var samma buss jag förr åkte till skolan med och jag således visste att den far in till stan, och jag själv också var in påväg in till stan, tänkte jag att jag lika gärna kan fråga flickan om hon vill ha skjuts. Jag höll redan på att stanna bilen och väva ner rutan, när jag plötsligt kom på att jag nu, som en helt främmande människa, höll på att erbjuda ett barn kliva in i min bil, och att det är något ALLA barn nog fått höra av sina föräldrar - att man ALLTID ska akta sig för främlingar som försöker locka in en i bilen. Så, jag konstaterade att min hjälp antagligen skulle vara lika välkommen som den där gången jag erbjöd min plats i spåran åt en gammal dam som började gapa om att hon minsann inte är någon gamling som inte kan stå själv, och vevade upp rutan, tryckte på gaspedalen och körde vidare. Tänkte på vägen till jobbet, att det är synd ändå att det ska vara så. Att det finns så många människor här i världen som gör så hemska saker mot barn, att man själv inte vågar hjälpa en gråtande flicka på en busshållplats, i rädslan av att själv bli misstolkad. Usch och blä.
 
 
4. Att testa något nytt. Jag tror det är jättehälsosamt att med jämna mellanrum testa nya saker (och i samma veva gärna passa på att gå utanför sin comfort zone), så förra veckan testade jag Air Yoga för första gången. Kändes ju minst sagt lite, eh, utmanande, med tanke på att jag knappt behärskar yoga på marknivå, men är stolt över att jag vågade, och förvånad över hur roligt det var! Dessvärre blev jag också förvånad över hur smärtsamt det (stundvis) var, men ändå helt klart mer roligt än smärtsamt. Jag som är världens klumpeduns, kände mig faktiskt rätt smidig också, och vågade till och med hänga upp och ner! Det SÅG ju kanske inte lika smidigt ut som det kändes, men äh, det är känslan som räknas. Säger vi. 
 
 
5. En jäkla massa bloggvänner. Jag börjar mer och mer inse hur många människor jag lärt känna och hur många nya vänner jag fått ENBART tack vare av bloggandet? Helt sjukt ju. Och helt sjukt bra också! Liksom, i helgen hängde jag med Ellen och Karro, igår besökte jag Sweet Vaasa med Sofie, just nu sitter jag som bäst och whatsappar med Chevelle, på veckoslutet är planen att dra igång ett lite större projekt med en bloggvän och om ett par veckor ska jag gå på brunch med ytterligare några bloggvänner i Helsingfors. Helt fantastiskt ju? Got to love blogger life. Eller finlandssvenska blogger life, kanske man borde säga.

Ja, det var vad jag hade på hjärtat idag. Vad funtsar ni på, en onsdag som denna?





Mitt veckoslut var bättre än ditt veckoslut

När jag skrev på mitt 9-månaders jobbkontrakt i Vasa i september 2017, lovade jag mig själv att jag skulle ta ut allt av den här tiden, och se till att göra en massa roliga grejer som inte är lika lätta att göra då jag är i Helsingfors. Har nog lyckats med det bra överlag tycker jag, men speciellt det här veckoslutet kommer jag nog minnas som ett av de bästa veckosluten under dessa månader. Så här såg det ut;
 
 
På fredag åkte jag till Intersport rakt efter jobbet. Hade sett att de hade en massa bra erbjudanden och tänkte att det nu om någonsin var rätt tillfälle att slå till och köpa nya sneakers till våren. Efter lite beslutsångest och en omröstning på mina Instastories föll valet på ett par vita, fräscha, snygga, bevkäma Nikes med silverfärgade detaljer - kanske lite opraktisk färg, men det var ändå kärlek vid första ögonkastet. Skuttade ut ur butiken väldigt glad och nöjd. Ändå få saker här i livet man blir lika glad över som nya Nikes.
 
 
Sen bar det av raka vägen till gymmet. Befinner man sig i Vasa på en fredag kväll, så är ju nog nästan det ända rätta stället att befinna sig på kl 19.15 fredagsbodypumpen på WSC. Hade (ofc) sällskap av Filippa, och pumpen drogs (ofc) av Janna. Bättre start på veckoslutet får man leta efter, tror nog fredagspumpen är både mitt och Filippas absoluta favoritpass att gå på!
 
 
Efter pumpen bänkande jag mig i sen i soffan här hemma, för att kolla Let's Dance med mamma. Första avsnittet för mig för i år, har liksom bara inte blivit av tidigare även om jag varit väldigt nyfiken på programmet i och med årets deltagare (Viktor Frisk, Margaux Dietz, Britt Ekland, Jon Henrik Fjällgren osv). Men, denna fredag så kunde jag äntligen ägna en och en halv timme åt att se på detta underhållande program, och besviken blev jag inte (förutom lite på Viktor Frisk, där hade jag faktiskt förbättrat mig bättre dansskills)! Kan nog bli bästa säsongen hittills, tror jag. Och Jon Henrik är nog den som tar hem det i år, tror jag. 
 
 
På lördag morgon var jag lite irriterad på mig själv, eftersom jag hade möjlighet till en riktigt ordentlig sovmorgon, men ändå vaknade av mig själv klockan 8.15.... Så störigt. Men nåja, humöret blev betydligt bättre sen när klockan närmade sig tolv, och jag åkte till gymmet igen för att gå på Bodybalance. ÄLSKAR lördagsbalancen - om fredagspumpen är veckans bästa träningspass, kommer nog lördagsbalancen som en väldigt stark tvåa. Att dagen efter ett tufft pass Bodypump få fokusera på att andas, sträcka ut sig, öva balans och stärka musklerna i ett lite långsammare tempo i ett varmt rum - aaaah. 
 
 
Efter balancen var det bara att åka hem, hoppa i duschen, smätta lite smink i ansiktet, packa väskan, sätta sig i bilen, koppla i hörlurarna och påbörja färden mot Jeppis (för ja, det var till Jeppis jag skulle och bo på hotell och åka hem till en kändis det här veckoslutet). Gillar verkligen gillar att köra bil ensam, och konstaterade att sträckan till Jeppis är en riktigt behaglig sträcka att köra. Lagom lång (man hinner liksom koppla av men ändå inte bli uttråkad), inga onödiga kringelikrokar och man kan hålla jämn fart så gott som hela vägen. Lyssnade igenom två poddavsnitt, feat:ade Pikku G i några låtar, och vips var jag framme. 
 
 
Sen gick jag och checkade in på mitt hotellrum. Eh, "hotellrum". Jag brukar ALLTID göra jättebra research före jag bokar hotell, men den här gången bokade jag mest bara första bästa med tanken "äh, hur fel kan det gå en natt i Jeppis". Vi kan säga så här: Det kan gå fel. Väldigt fel. Man kan t.ex. hamna i ett hotellrum med GLASDÖRR där folk som går förbi bara kan kika in och se vad man har för sig??? Mvh person som offrade sin handduk åt att hänga upp den över glasrutan samtidigt som hon lovade sig själv att aldrig, aldrig mer skippa researchen.
 
 
Lämnade "hotellrummet" snabbt som attan, och for till Friends & Brgrs och mötte upp Heidi istället. Att hänga med Heidi var lika bra som vanligt, men kan tyvärr inte säga samma om hamburgaren. Att den var lika bra som vanligt, alltså. Alla tidigare gånger jag ätit här har jag älskat att maten känts så fräsch, men den här gången smakade hampparen faktiskt mer flottigt än fräscht. Jättesynd. Nåjo, bättre lycka nästa gång. Och franskisarna var åtminstone lika goda som vanligt. #positivethinking #positivevibesonly osv
 
 
Sen hoppade jag i bilen igen och körde hem till KarroFick dock dubbelkolla att jag faktiskt hörde adressen rätt före jag matade in den i navigatorn, för det var nog den märkligaste adressen jag någonsin hört. Tycker annars också att Jeppis valt lite mystiska gatunamn och så där, för medan jag körde möttes jag plötsligt en skylt där det stod "LONDON" åt höger, och vips befann jag mig i Australia??? Liksom, Jeppis, ja, du är helt mysig, men har du inte liiiiite för höga tankar om dig själv nu??? :D Nåjo, anyways, hittade fram, och hängde med Karros familj medan Karro sprang omkring och fönade håret, valde outfit inför kvällen och letade sin halsduk, och jag kom ganska snabbt fram till att det nog inte är så konstigt att Karro har blivit en så bra typ som hon är. Kan liksom knappast gå på så många andra sätt, om man växer upp med så trevliga människor som hennes föräldrar verkade vara. Helt härlig familj. 
 
 
När håret var fönat, outfiten vald och halsduken hittad for vi till Prisma. Karro skulle nämligen också hänga med hem till kändisen, och vi ville ju inte åka dit tomhänta, när vi nu skulle hälsa på hemma hos någon för första gången. Eftersom vi vet att personen gillar att laga mat och dessutom lagar väldigt annorlunda mat än t.ex. jag som helst äter kycklingpasta eller makaronilåda, kom jag på den brillianta idén att vi skulle ta med oss lite kryddor. Sagt och gjort, och till kassan gick vi med Anis, Juustokumina och Garam Masala - de tre konstigaste kryddorna vi kunde hitta i hyllan.
 
 
Sen var det bara att traska iväg hem till kändisen, som då tydligen hellre blir kallad Ellen än kändis. Delade ut kryddorna åt henne och Pär (tror dom blev glada) (eller så var dom bara artiga), och sen slog vi oss ner i sofforna och pratade, och där satt vi fortfarande fem timmar senare då Karro plötsligt utbrast "oj hörni nu måst vi nog gå om vi ska hinna till Netti och Melody!". Måste väl ändå vara ett tecken på en ganska bra kväll, om man liksom åker hem till någon för första gången, och inte märker att klockan plötsligt är mitt i natten. Och ja, på tal om mitt i natten - jag, Ellen och Karro stannade på Melody till typ fem minuter före valomerkki???? Det om något är åtminstone ett mycket väl godkänt betyg från min sida, jag som alltid åker hem typ senast klockan två. Nääääe alltså, bara så trevlig och så rolig och så bra kväll på alla sätt och vis. Så glad över att vi fick till detta! Och så glad över att jag anlände till hotellet så sent (eller egentligen tidigt) att jag inte behövde spendera mer än några timmar där :'D
 
 
På morgonen steg jag tappert upp klockan 9, då väckarklockan började ringa. Ville ju inte missa hotellfrukosten, och tänkte att äta hotellfrukost ensam dessutom skulle vara ett utmärkt sätt att öva på att bli lite bättre på att vara bekväm med att göra saker ensam. Skadar väl liksom aldrig att öva på att trivas i sitt eget sällskap, och då är väl ett utmärkt sätt att göra det, att t.ex. äta frukost ensam på ett hotell. Och ensam, ja det fick jag sannerligen vara också, för jag var nämligen den enda människan i hela salen :D :D :D Inget mig emot dock, det betydde ju bara att jag fick ha all mat för mig själv, plus att jag ju verkligen fick öva på att trivas i enbart mitt eget sällskap. Så, drack en kopp te, åt upp det som syns på bilden, och tackade sedan för mig och checkade (ganska lättat) ut. Liksom, helt intressant upplevelse att sova där ensam en natt, jo, men återvänder knappast inom någon snar framtid, om vi säger så. 
 
 
På hemvägen hämtade jag pizza (att jag satt 30 min utanför Kotipizza och väntade på att de skulle öppna behöver vi inte prata om), och sedan kom jag hem och slängde mig i sängen med pizzan och Jaga Vatten. Jaga Vatten, ja. Frågade Ellen hemma hos dem om hon har ett exemplar att sälja åt mig (har ju liksom viljat beställa boken ända sen den kom ut men Ellen är så poppis att den blev slutsåld på Adlibris i ett nafs), och då gick hon iväg till något av alla deras rum i lägenheten, rotade en stund och kom sedan skrockande tillbaka med boken i handen och överräckte den med orden "du får den" (alltså ♥). Recension kommer så fort jag har läst - men det kan hända att det räcker en stund, eftersom att jag överväger att spara den till resan. Kan dock hända att jag inte kan hålla mig så länge pga jättenyfiken, meeeeeen, vi får se, helt enkelt.
 
& Nu börjar veckoslutet lida mot sitt slut, och jag kan bara konstatera att mitt veckoslut nog varit bättre än ditt veckoslut. Eller, så kanske jag inte riktigt borde säga eftersom 1) jag har ingen aning om hur ditt veckoslut har sett ut, och 2) fast mitt veckoslut kanske varit bättre än ditt behöver jag väl ändå inte rub it in your face, liksom. Så, jag säger väl istället, bara att jag hade ett bra veckoslut. Väldigt bra. Tack för det, alla inblandade! Eller ja, alla utom Ellens ena katt, då. Den jäveln bet mig i handen. 




Då jag tog farväl av pampasveckan

Här är jag - som utlovat! Det är söndag och det är dags för veckoslutssammanfattningen - veckoslutssammanfattningen som kommer handla om då en 25-åring som blev utexaminerad år 2015 och en evighetsstuderande 26-åring tappert skulle fira pampasveckan hela veckoslutet. Hur det gick? Det ska ni få veta ettttt tvåååå treeeee NUUUU:
 
 
På fredag efter jobbet var jag så trött, att jag egentligen helst av allt bara hade åkt hem och sovit. Men, istället var det bara att åka hem, göra världsrekord i att duscha snabbt, göra världsrekord i att äta snabbt och göra världsrekord i att sminka sig snabbt, sen dra på sig halaren och åka iväg in till stan. Jag som länge funderat på hur det skulle kännas att dra på sig halaren igen efter en så lång paus hann inte reflektera över det ens en sekund, men väl framme hos Karro hade jag tid att spegla mig lite samt analysera bilden hon snabbt knäppt utanför. Konstaterade att det kändes förvånansvärt bra, typ som när man träffar en gammal vän man inte sett på länge, men allt ändå känns helt som förr. Blev i samma veva lite taggad. Kanske skulle detta bli både min första och sista nationaldag då jag faktiskt skulle ha riktigt roligt hela kvällen? Det återstod att se. 
 
 
Några vinglas (öl för Karros del) senare for vi iväg på ett par förfester. Där och då insåg jag att jag inte ser charmen i det längre - att hänga i en överfull lägenhet med överfulla människor och bli tvungen att överanstränga både rösten och öronen för att höra vad man själv säger och för att höra vad personen man pratar med svarar åt en. Förr var sånt kul, men nu kändes det mest... ja, som att man var för gammal, helt enkelt. Men, vi hängde kvar en stund på förfest ett, och efter förfest två var det dags för det "roligaste" momentet; Att ställa sig i kön till kvällsfesten. Vi var ute i väldigt god tid, och ändå var kön helt brutal. Egentligen borde jag ju, efter x antal upplevda pampasveckor, inte längre bli förvånad, men man tycks nog efter varje gång förtränga hur illa det verkligen är. Turen i oturen var ändå att vi råkade hamna bredvid typ jordens roligaste människor i kön, utan dem är det nog ingen omöjlighet att vi hade gett upp och gått iväg. Men, tack vare ständig underhållning höll vi ut i den där evigheten tills vi var inne i Rewell Center, och hade dessutom fiilisen åtminstone någorlunda i behåll när vi äntligen kom in. Det ni.
 
 
En ytterst skarp och fin "dagens outfit" bild =) Med tanke på att folket i Rewell högst antagligen hade festat hela veckan såg de flesta förvånansvärt fräscha ut, med snyggt smink, lockat hår och någon fin topp eller blus. Jag och Karro körde mössa och varsin t-shirt från Karros pojkväns garderob. Funkade också fint. 
 
 
Själva kvällsfesten, då. Mindre trängsel än väntat, bättre fiilis än väntat. Så ja, jag hade faktiskt riktigt roligt på kvällsfesten för första (och antagligen sista) gången i år! Jag hade bästa möjliga sällskap, Bastupojkarna ägde och jag fick dessutom bloggberöm några gånger under kvällens lopp! Så kiva och trevligt och roligt och alltinggggg. Dock stack vi före Albin kom, för att vara på en konsert där man känner till bara en av artistens låtar, hör ju inte direkt till de mest roliga upplevelserna man kan vara med om. Hela grejen med konserter är ju liksom att sjunga med och se fram emot att få höra låtarna man lyssnat sönder hemma, live. Så, kort efter att Bastupojkarna slutat spela for vi bort från Rewell, och fortsatte till....
 
 
...Roska. Och jag måste bara säga, att även om kvällsfesten i Rewell överraskade positivt i år, så var den där känslan då man kom in till Roska heeeeeelt fantastisk. Ingen kö till vessorna. Ingen kö till bardisken. Ingen trängsel. Ingen som spillde dricka på en. Och gott om utrymme på dansgolvet. Så, vi, våra halare, mössor och blomhalsband ägde sönder dansgolvet till en massa hiphopmusik, innan det var dags att åka hem via Hese. En kväll som hade några ups and downs, men huvudsakligen var bra! Somnade nöjd och trött. 
 
 
På lördag morgon vaknade jag klockan tio då väckarklockan började tjuta, och det första jag konstaterade var att jag sovit på en franskis. #Fresh #Mys #Donttrythisathome. Nåjo, pallrade mig upp och skickade åt Karro och kollade om hon var vaken, och mot alla odds såg det faktiskt ut som att vi skulle orka till sillizen. Wow. Riktigt berömde varandra för hurudana kämpar vi var på vägen till Smedsby Uf, bara för att komma fram och konstatera att vi skulle bli tvugna att stå så länge i kö att vi antagligen aldrig skulle slippa in, och helt garanterat missa Sås & Kopp. Svor en stund över att vi bra bara kunnat sova vidare, men sen tog vi oss samman och tog veckoslutets bästa beslut: Att skita i sillizen och åka till Ollis.
 
 
Karro hade aldrig tidigare varit till Ollis på pampaslördagen, medan det har varit det som jag alltid tyckt varit överlägset roligast under pampasveckan. Dock har också den kön alltid varit överlägset jävligast, så på vägen till Ollis satt vi och upprepade "Låt det vara kort kö, låt oss slippa in snabbt, låt det vara kort kö, låt oss slippa in snabbt", och vet ni, det visade sig att vi anlände i EXAKT rätt tid, för vi köade seriöst i max tio minuter före vi var inne. Ett freaking mirakel med tanke på hur många timmar (ja, timmar) jag blivit tvungen att köa tidigare år. Kändes typ mer lyxigt än att, inte vet jag, åka på lyxresa, att slippa in till Ollis på tio minuter istället för att bli tvungen att köa i tre timmar.
 
 
Så, där var vi då, i ett smockfullt Ollis mitt på dagen. Och det var precis lika roligt och bäst som jag kom ihåg.  Det känns ju nog lite som att man befinner sig mitt i en knäpp dröm när man står där, inklämd på dansgolvet med en cider i handen mitt på dagen, och hoppar i takt till musiken tillsammans med resten av svenskfinland, helt som om det inte fanns någon morgondag. Alla vet att veckan lider mot sitt slut, och alla ÄR helt slut, men ändå orkar man på något sätt ha så himla bra fiilis den där sista dagen. Helt jäkla otroligt alltså. En kort, kort stund hann jag sörja över att det här ändå är en tid i mitt liv som är över och antagligen aldrig kommer igen, samtidigt som jag avundsjukt kollade på alla gulisar som ännu kommer ha detta framför sig i många år, men sen struntade jag i det och fortsatte ha roligt. Beundrade Karros Party Hard brillor hon snott av någon. Skrattade åt att jag vanligen var på gymmet den tiden på lördagar. Och vrålade med till High School Musicals "Breaking Free". 
 
 
Några timmar senare valde jag att göra det smarta beslutet, att avrunda då allt var som bäst och roligast (tips från 25-åringen; det lämnar alltid bäst fiilis efteråt då man gör så), och åka hem med en pizza under armen. Och den stunden, den stunden vet ni, då jag efter två dagars fest fick ligga ner i sängen med en pizza och en Suffeli Puffi påse, ai ettttttttttä. Låg så resten av dagen/kvällen, och idag kickade jag sedan igång dagen med att vända upp och ner på Instagram genom att i min Instastory skriva det chockerande meddelandet att det faktiskt heter Suffeli Puffi och inte Suffeli Puffeli. En upptäckt jag själv gjorde för några år sedan, och nu valde att dela med mig av till resten av omvärlden. Folk blev på riktigt upprörda (:DDDDDDDD) och jag fick flera meddelande efter meddelande av chockerade människor som undrade om jag var säker på att namnet inte nyss ändrat :DDDDDD Fint ändå att choko kan väcka så starka känslor hos andra än mig också!
 
 
 På tal om saker som väcker starka känslor... Inatt vreds klock-jäveln fram en timme, och det här måste ju nog vara ett av de dummaste och onödigaste påhitten jag vet. För det första förlorade jag en timmes nattssömn vilket är helt tillräckligt irriterande som det är, men att ännu sen bli tvungen att stiga upp och börja ändra om alla jävla klock-jävlar... Nej huhhu alltså. Så mycket onödigt besvär. Undrar just vem som kommit på den här fenomenala klockändraridén...
 
 
Nåjo, när irritationen gått över, kände jag mest stolthet och tacksamhet. Stolthet för att jag klarat #pampas18, tacksamhet över att det var över och att jag nu skulle få återgå till mitt vanliga liv. Packade gymväskan, åkte genom en spökstad (det var INGA människor ute, så knäppt att tänka på att det måste bero på att typ hela Vasa ligger hemma i krabbis), anlände till ett folktomt gym (eller ja, en kille som luktade sprit på flera meters radie var faktiskt också där. Tapper krigare minsann!), skickade ett meddelande åt min saknade gym-buddy (som faktiskt inte var borta pga krabbis utan pga resa) och körde ett pass bodypump. Och nu sitter jag här och bloggar och planerar den kommande veckan, och känner mig faktiskt ganska glad över att vara en utexaminerad 25-åring istället för en studerande 20-åring. Halaren är längst in i skåpet igen, precis där den hör hemma nu för tiden, och jag ska befinna mig på jobb imorgon, precis där jag hör hemma nu för tiden. Som mamma brukar säga, allt har sin tid.
 
& Det var historien om veckoslutet då jag tog farväl av pampasveckan. Vem vet om vi återförenas någon vacker dag ännu, pampasveckan och jag, men just nu känns det faktiskt som att det får räcka nu. Har ägnat så många timmar av mitt liv åt att stå och köa med hundratals andra halarklädda människor, att jag tror det är dags att använda de timmarna till annat nu i framtiden - till exempel till att blogga om alkoholanvändning. Har länge tänkt göra det, och har onekligen extra mycket inspiration till det efter det här veckoslutet. Jepp, så får det bli. Stay tuned. 







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Tånaglar, parkeringsplatser och en massa stress
En film, en serie, en låt
Förhållandefrågelistan
En urusel måndag
Då den perfekta vårjackan blev min



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning . Veckoslut



Arkiv

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12