Ett förlängt veckoslut i Gdansk, Polens pärla

Då var Nikos julklapp till mig utnyttjad, och vi är hemma igen efter ett förlängt veckoslut i Gdansk! Låt oss ta en titt på hur vår resa (som innehöll både highs and lows) såg ut, samt vilka tips jag har att dela med mig av efter att ha utforskat staden i några dagar:
 
 
Man kan lugnt säga att resan fick en mindre bra start då vi landade på fredag morgon och trötta tog oss till vårt "lägenhetshotell" för att lämna av våra väskor,  bara för att en timme senare stå och klia oss i huvudet med ett gäng andra turister vid adressen där vårt 4-stjärniga boende borde ha varit. Där fanns inga skyltar och ingen personal, och ingen svarade heller på telefonnumret som fanns i både bokningsbekräftelsen och på alla hotellsidor. Vi trodde vi hade blivit lurade och släpade med väskorna till ett frukostställe medan vi funderade på vad vi skulle göra, och sent på eftermiddagen,  just då vi tänkte ta in någon annanstans,  då svarade de äntligen i telefon och vi fick checka in. Visade sig att vår lägenhet fanns i ett helt vanligt bebott höghus,  och det var verkligen inte som vi hade väntat oss. Visst,  själva lägenheten var fin och läget var bra, men det kändes bara som att mycket inte stämde (t.ex. spa:t som vi hade uppfattat skulle ingå i bokningen,  hade aldrig ens hört talas om dessa lägenheter).  Så, boendet var helt klart resan besvikelse - tyvärr. City Center Apartments Spa & Wellness hette det, ifall någon undrar. 
 
 
Fredagsfrukosten intogs på Zakorkowani, och det kändes minst sagt uppiggande efter dagens dåliga start. Väldigt vänlig personal, väldigt mysigt och Instagramvänligt ställe och väldigt tilltalande meny. Beställde in toast, croissanter och burritos och delade på allt, och allt var väldigt gott och fräscht. Vi fick dock vänta rätt länge på maten, men det berodde enbart på att de lagade croissanterna from scratch, så det kändes ändå som en ganska godtagbar ursäkt =)
 
 
När vi äntligen fått lämna väskorna på rummet kunde vi ta oss in till stan och verkligen njuta av att vara där, vilket inte var speciellt svårt med tanke på att VÄRSTA VÅRVÄDRET rådde. Konstaterade snabbt att Gdansk var en väldigt speciell, behaglig och fin stad - passligt stor, passlig mängd folk och passligt med saker att se och göra. Det allra bästa var nästan alla hus - lika många söta och fina hus har jag nog inte sett någon annanstans. Tror liksom jag hade varit nöjd och glad även om hela resan gått ut på att gå omkring och se på alla hus, SÅ fina var de. 
 
 
På fredag kväll åt vi på en lite finare restaurang, Nikos födelsedag till ära. Prisnivån var ganska mycket högre än på de flesta andra restaurangerna i Gdansk, men det kändes väldigt värt det. Restaurangen hette La Pampa, och i och med att stället hade specialiserat sig på biffar, åt vi carpaccio till förrätt och biff till huvudrätt. Förrätten var den bästa förrätten jag någonsin ätit, och biffen var verkligen inte dålig den heller. Väldigt trevlig kväll!
 
 
På lördagen hade jag bokat in en massage åt Niko som födelsedagspresent, och i och med de låga priserna passade jag på att själv också ta en manikyr och gå på huvudmassage under tiden. Var verkligen supernöjd med båda, personalen var jättetrevlig men medan de jobbade var de helt tysta, och det var så SKÖNT. Gillar ju att babbla annars, men de få gångerna jag unnar mig något sånt här vill jag bara njuta i lugn och ro - minns hur mycket jag tyckte det förstörde när jag en gång gick på hot stone massage, och massören pratade non stop under hela behandlingen... Så, ja, var väldigt nöjd med behandlingarna och bemötandet på Marina Day Spa, och tyckte naglarna blev riktigt fina också! Det sammanlagda priset för Nikos ryggmassage, min huvudmassage och manikyren blev dessutom under 50 euro, så kändes väldigt prisvärt. Tips, tips!
 
 
Resans bästa lunch åt vi på lördagen, då vi spontant gick in till ett café vi råkade gå förbi. Bread & Wine tror jag det hette? Här åt jag hur som helst den godaste ceasarsalladen jag ätit i hela mitt liv, Niko åt en pajbit han var väldigt nöjd med och drinkarna var också färskpressade, goda och fräscha. En öl och muffins på det, och ändå betalade vi knappa 15 euro för hela kalaset. Very nice. 
 
Baltycka / Madison / Forum
 
En av Nikos favoritsysslor att göra utomlands är att åka till stora shoppingcenter, så vi fortsatte födelsedagsfirandet med att besöka typ alla köpcenter i hela Gdansk (kändes det som i alla fall) så att Niko skulle få välja ut en present och shoppa åt sig själv. Jag tyckte först att det var lite onödigt att besöka så många köpcenter, men Niko var nöjd och glad och hittade allt han ville ha, och jag gjorde några riktigt bra köp själv också (kan visa senare), så sist och slutligen var det nog en riktigt bra shoppingrunda. Sammanlagt besökte vi tre köpcenter (Baltycka, Forum och Madison), och alla var riktigt bra på sitt sätt. Baltycka hade bäst utbud av kedjor, Forum var störst och lyxigast och i Madison hittade man många intressanta lokala butiker man inte besökt tidigare.
 
 
En sak vi minsann fick lära oss under vårt förlängda veckoslut i Gdansk, var att man borde ha bokat bord till alla restauranger man ville äta på i goooood tid på förhand. Vi trodde inte detta skulle vara nödvändigt nu i och med att det är lågsäsong, men tji fick vi - fick vända om i dörren på flera restauranger på grund av att de var fullbokade. På lördag kväll KÖADE vi in till Chleb i Wino i 40 minuter, vilket kändes lite störigt, men som tur visade sig vara värt det - galet stora och goda pizzor, och fantastiskt bra service. Drack också (av servitörens rekommendation) min första Moscow Mule någonsin, and yes, it was gooooood.
 
 
Som de typiska turister vi är, besökte vi såklart Gdansks kändaste sevärdheter också. I och med mitt knä blev det inget klättrande upp i något kyrktorn (eller annat torn), men vi gick och kollade på kyrkorna, och Gdanskbokstäverna och pariserhjulet Amber Sky, såklart. Funderade länge av och an om vi skulle åka pariserhjulet eller inte, men bestämde oss till slut för att avstå, främst på grund av min höjdrädsla. Älskar pariserhjul i teorin, men i praktiken brukar en åktur innebära att jag sitter och blundar, skakar, mår illa och bara väntar på att det ska vara över =) På tal om typiska turister kan jag annars här också passa på att inflika att det var väldigt  mycket svenska och finska turister i staden, inget som störde mig (tycker snarare det känns lite mysigt och hemtrevligt när man hör finska och svenska utomlands), men kanske bra att veta för sådana som helst undviker så "turistiga" ställen - vet att många nämligen kan störa sig på sånt.
 
 
Och sist men inte minst, vill jag visa några bilder jag knäppte på en av våra kvällspromenader. Alltså, Gdansk på kvällen måste ha varit bland det vackraste jag någonsin sett - så otroligt mysigt, vackert och stämningsfullt! Har inte besökt några andra städer i Polen men utnämner nu ändå Gdansk till Polens pärla, för kan fasen inte tänka mig att något skulle toppa det här. En sagovärld, helt enkelt.
 
 
Tusen tack för en minnesvärd julklapp älskling, och vilket bra resemål du lyckades välja! Med tanke på den goda och billiga maten, den korta flygresan och de vackra husen, kvalar Gdansk nog in på min top trea av weekend-destinationer i Europa, tror jag! Men dem kan vi kanske diskutera mer i ett annat inlägg, för nu var det slut på reserapport för denna gång. Tack och hej, eller pożegnanie, som man enligt Google Translate skulle säga på polska =)




Weekend i Gdansk coming up!

 
Shoo! När ni läser det här borde jag sitta i ett flygplan, eller kanske är jag redan framme. Fick ju en resa till Gdansk i julklapp av Niko, och nu åker vi iväg för att spendera ett förlängt veckoslut i en stad vi båda länge varit intresserade av att besöka. Planen är att fira Nikos födelsedag, äta och dricka gott, kanske shoppa lite, turista och bara gå omkring och (förhoppningsvis) ha det bra =)
 
Har ej tidsinställt några inlägg för dessa dagar vi är borta, så vill ni hänga med i hur vi har det kan ni följa mig på Instagram @danielaskoglund, eller vänta tills veckoslutssammanfattningen antagligen dyker upp nångång i början av nästa vecka. Japp, he va allt för idag (och några dagar framåt), trevligt veckoslut på er!




Vem har rätt att flyga?

Egentligen hade jag inte tänkt ge mig in i den här debatten, men efter att ha läst x antal inlägg och artiklar om att flyga på sistone, har så många tankar och funderingar väckts hos mig, att jag nästan känner mig tvungen att ventilera lite. Speciellt nu när det endast är några dagar kvar tills jag sätter mig på ett flyg nästa gång känns ämnet extra aktuellt för mig, och hela 86% av er uppmuntrade mig även i en Instagramomröstning att skriva om saken, så, vi kör!
 
 
Jag läser en hel del bloggar och följer många influencers på Instagram, och det som de flesta av dem har gemensamt, är att de reser väldigt mycket. För mycket, påpekas det flitigt bland kommentarerna. Och då undrar jag: Vad är att flyga för mycket?  För är det något jag lärt mig av alla upplysande kommentarer, så är det flygen har så mycket utsläpp, att det inte går att kompensera - oavsett hur mycket vegetarisk mat man än äter och oavsett hur ofta man väljer cykeln framom bilen, så kan man inte klimatkompensera de utsläppen som flygresan orsakat. Så, innebär det då inte i princip, att helt enkelt att flyga är att flyga för mycket? Att varenda en flygresa är en flygresa för mycket? Eller att vi nog kunde fortsätta flyga, men i betydligt mindre mängder? Och vad är i så fall den mängden? Tio korta flygresor per person per år? Tio flygresor per person per tio år? Ett par längre flygresor per person per tio år? Det finns ju (vad jag vet) inga tydliga riktlinjer, så hur ska man kunna avgöra vad som är en "passlig" och acceptabel mängd att flyga, om en sådan ens existerar?
 
...vilket leder mig till min nästa fundering: Vem har rätt att flyga? För mängden flyg borde ju uppenbarligen minska, men alla människor kommer knappast att sluta flyga, så vem har då rätt att förbruka de flygresorna vår planet klarar av? Är det personen flyger i jobbrelaterade sammanhang för att gå på businessmöten? Är det influencern som flyger jorden runt för att fota content? Är det familjen som varje år sparar ihop till den där ena resan till Kanarieöarna? Är det abiturienten som ska ta mellanår och vill ut och upptäcka världen? Är det personen som åker iväg på välgörenhetsresor? Studeranden som ska på utbyte? Personen som är i ett distansförhållande eller ska åka och hälsa på en vän som bor utomlands? Eller är det resebloggaren vars största intresse är att resa? Och, största frågan av dem alla: Vem är det som ska avgöra var gränsen går? Vem som får flyga och hur mycket?
 
Så här: Jag tycker det är helt obegripligt att folk från Norden flyger till Kina för att gå på ett jobbrelaterat möte som gott och väl kunde tas över Skype, och lika obegripligt tycker jag det är att influencers kan åka utomlands bara för att få snygga bilder att lägga upp på Instagram. Men, sen å andra sidan - det är väl klart att jag tycker det, jag som varken har ett jobb som innefattar att resa eller en miljon följare på Instagram som väntar på att få se nästa fantastiska bild jag fotat utomlands. Skulle jag vara den som reser mycket i jobb eller tjänar storkovan på mina Instagrambilder, då är det inte omöjligt att jag skulle tycka annorlunda. Men nu, nu är det ju lätt för mig att säga och tycka att det är just de som är bovarna i dramat. Att det är de som borde sluta med sitt sanslösa flygande. 
 
"Det viktigaste är att bli medveten om hur flygresor påverkar miljön" får man läsa i var och varannat svar på tal som influencers ger om sitt flygande då deras läsare ställer dem mot väggen, men det tycker jag mest är skitsnack. Liksom, det är 2019 nu, vem tusan är inte medveten om att det är dåligt för miljön att flyga? Det vet ALLA, och ändå flyger folk. Så, vad hjälper det att säga att man är medveten, när man ändå sätter sig på det där planet och åker iväg till Maldiverna och tar de där bilderna som kommer att öka ens följarantal och gillningar ytterligare lite till? Nä, det där med att säga att det första steget är att bli medveten om problematiken och sedan ändå sätta sig på ett plan och flyga iväg, det är inget annat än att linda in skit i silkespapper. Kanske för att försöka lindra sitt eget samvete? För att få ens eget flygande att låta ens liiite bättre än det egentligen är. 
 
Jag tycker i grund och botten att alla som flyger har ett val att låta bli, oavsett ursäkt. Jo, vissa ursäkter kanske är mer giltiga än andra (fast då, återigen - vem bestämmer vilka ursäkter som är tillräckligt giltiga?), men om man riktigt tänker efter så är det ingen som kan säga att man måste  flyga - har du ett jobb där resande ingår kan du  byta jobb, är du i ett långdistansförhållande kan någondera  flytta och är du en influencer kan du lägga upp bilder du fotat hemma istället. Visst, jag fattar att det inte är helt så där simpelt i praktiken, men ändå - pointen är hur som helst att ingen egentligen kan använda det som ursäkt att man "faktiskt måste flyga", utan varje flygresa är ett aktivt och mer eller mindre själviskt val. Du kanske tycker att du "måste" få åka på jobbresa, "måste" få åka och träffa din partner och "måste" få åka bort ett par gånger per år för att koppla av, men när man tänker att det är vår planet som står på spel, så känns alla ursäkter sist och slutligen ganska obetydliga och fjuttiga. Och ändå fortsätter vi. Ändå fortsätter jag.
 
Jag satt på sammanlagt åtta stycken flygplan ifjol, allihopa pga nöjesresor. Om det är mycket? Ja om man jämför med den där familjen som åkte utomlands en gång ifjol, nej om man jämför med influencern som satt på flera plan varje månad. Om det ändå, oavsett vem man jämför med, var för mycket? Mycket möjligt, men som konstaterat, det är svårt att avgöra var gränsen går. Om jag ändå tyckte det var värt det, att åka på de där 3-4 resorna ifjol, trots att det kan ha varit för mycket ur miljöperspektiv? Tydligen, eftersom jag valde att sätta mig på de där planen, och inte ens ångrar det nu i efterhand. Det känns liksom svårt att ångra när man inte brutit mot någon tydlig regel, utan bara gjort något man vet att inte var jättebra, men som ändå gav en väldigt mycket positivt.  
 
Jag vet att mitt resande är dåligt för miljön och det suger, men fasen vad det också suger att det är just det där dåliga som råkar vara en av de sakerna jag älskar mest av allt i hela världen. Några av mina allra finaste minnen är skapade under mina resor då jag åkt iväg till mina drömdestinationer och jag brukar vara som allra lyckligast på resande fot, så bara tanken på att jag aldrig mer skulle få uppleva det gör mig helt knäckt. Det kanske inte är en giltig ursäkt, men det är min ursäkt, och jag kan på grund av det inte tänka mig att aldrig mer flyga. Visst, jag kan tänka mig att minska  på mitt resande och jag har t.ex. inte flugit inrikes på flera år trots att det (med tanke på hur VR fungerar) många gånger hade varit mycket smidigare att flyga Helsingfors-Vasa istället för att ta tåget, men utomlands kan jag kan inte tänka mig att sluta flyga helt och hållet så länge möjligheten finns där, och jag kan inte heller låta bli att tänka allt det där man inte borde tänka: Att det är de som är "värre" än mig som borde ändra på sitt flygbeteende, att min insats ändå inte skulle göra någon skillnad och att det är någon annans problem att lösa. Fast sanningen bara är att jag är för självisk för att låta bli. Att de flesta är för själviska för att låta bli.
 
Så, för att svara på frågan i rubriken, vem som har rätt att flyga? Ur miljöns perspektiv antagligen väldigt få, ur eget perspektiv antagligen nästan alla. Nej, man borde inte se flygandet som en självklar rättighet, men jag tror tyvärr majoriteten av människorna som flyger regelbundet kommer fortsätta göra det ändå, åtminstone så länge de där flygresorna finns endast ett par klick ifrån en - att försöka förbjuda/hindra/avskräcka folk från att flyga samtidigt som möjligheten att flyga så enkelt finns där, det känns ganska orealistiskt och kanske som för mycket att begära. Samtidigt känns debatten om vem som borde få flyga och vem som inte borde få flyga på något sätt så himla onödig (onödig som det-finns-ändå-inget-svar-onödig), i och med att allt egentligen handlar om personliga åsikter och upplevelser som inte riktigt går att mäta eller ställa mot varandra. Samtidigt som personen som ska flyga och hälsa på sin partner hävdar att hen måste få göra det för att hen saknar personen så mycket, kan en annan person hävda att hen måste få åka och resa för att hen älskar att resa så mycket. Svårt för en tredje part att komma in där och se på något så subjektivt på ett objektivt sätt. 
 
Min poäng med det här inlägget är väl kort och gott att alla flygresor som görs i princip är lika dåliga oavsett vem det är som sitter på det där planet och av vilken orsak, men att det är ett problem som är svårt att lösa på grund av flygresornas lättillgänglighet, människornas själviskhet och bristen på tydliga gränser och riktlinjer. I den bästa av världar skulle det uppfinnas en lösning som skulle leda till att folk kunde fortsätta flyga utan att förstöra miljön, och med tanke på hur mycket all utveckling går framåt är det knappast omöjligt, men det tar antagligen en hel del tid att skapa en sådan förändring, och det är ju exakt det vi inte har obegränsat av. Skulle ändå SÅ önska att det här problemet fick en lösning som inte hängde på individen, men om vi som flyger regelbundet i väntan på den lösningen åtminstone kunde komma överens om flyga lite mer sällan? Att hitta en någorlunda rimlig balans mellan nolltolerans och att se regelbundet flygande som en självklarhet, och att välja andra alternativ än flyg då det finns andra vettiga alternativ? Minska på flygandet istället för att sluta helt, liksom. Något bättre än så har jag tyvärr inte att komma med. Och ja, att de gånger man flyger välja så vettiga flygbolag som möjligt, såklart. Jag själv flyger i 9/10 fall med Norwegian, och deras miljöpolicy och utsläpp kan ni läsa om här
 
Det var allt jag hade att säga om det här ämnet (sorry för lång text men kände jag ville få med alla mina tankar när jag en gång tog upp saken), och nu vill jag veta: Hur ofta flyger du, hur resonerar du kring ditt flygande och var står du i den här debatten? Berätta gärna!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg på Galan -16. Framröstad till Årets blivande stjärnskott hos blogg.se -17. Skrivs av en 25-årig färgstark finlandssvensk Helsingfors- och Vasabo, som kännetecknas av långt blondt hår och ett högt skratt. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Vad jag shoppade i Gdansk
Saker jag funderat på på sistone
Ett förlängt veckoslut i Gdansk, Polens pärla
Weekend i Gdansk coming up!
Vad vore jag utan er?



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat & podden · Fest · Filmer & serier · Frågor & listor · Kärlek . Mat · Musik · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Fysioterapi · Text & åsikter · Träning . Veckoslutssammanfattningar



Arkiv

2019
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2018
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12