10-poängs veckoslut i Vasa

Det här med att jag på söndagskvällarna sätter mig vid datorn och sammanfattar veckoslutet i ett blogginlägg börjar nästan bli en tradition, har ju gjort det de senaste veckorna och idag är inget undtantag. Men, gillar ju traditioner och tycker faktiskt detta är en rätt mysig/kiva/rolig tradition, plus att ni på basis av läsarsiffrorna också verkar gilla dessa inlägg, sååå varför byta ett vinnande koncept? Låt mig presentera 8-10.12 i bilder och text: 
 
 
På fredagen for jag till Ladies Club rakt från jobbet för att gå på Fitball med Filippa (haha, "Fitball med Filippa" låter typ som något dåligt svenskt tv-program :'D). Fitball är ett av mina absoluta favoritpass på gymmet och Filippa är min absoluta favorit-träningskompis (iofs min enda också, men :D), så det var minsann en bra start på veckoslutet! Har annars alltid trott att jag är en person som helst tränar ensam, men sen träffade jag Filippa på gymmet av en slump för några veckor sedan, och vi bestämde oss för att börja träna tillsammans ibland. Nu har vi gått på pass tillsammans ca två gånger i veckan de senaste veckorna, och det har verkligen bara varit roligt och bra på alla sätt och vis (har säkert mycket att göra med att Filippa alltid  är så sjukt glad och peppig och positiv och energisk, att hon till och med lyckas vända värsta minuterna på Bodyattack-passen till något roligt och bra). Mer träningskompisar åt folket bara!
 
 
Efter träningspasset for jag hem till mamsen, och så korkade vi en av mina födisflaskor och bänkade oss framför Idolfinalen. Kläffin vann, fast vi båda hejade på Hanna. Blööö. Okej, kanske inte blööö,  han är ju nog jättebra på att sjunga osv, men tycker han varit lite enformig och tråkig jämfört med Hanna. Nåja, månne inte Hanna kommer klara sig fint ändå, brukar ju bli så att det till och med går bättre för de andra finalisterna än själva vinnarna i Idol. 
 
 
Lördagsmorgnarna är vanligtvis reserverade för att sova, men igår hade jag väckning redan klockan åtta. Orsak? Jag skulle gå på spaaaaaaa. Ändå en bra orsak att stiga upp i tid! Hade ju fått ett par riktigt generösa spa-presentkort i 25-års present, så hade bokat in en Aroma Hot Stone behandling (1 h hot stone massage och 30 min ansiktsbehandling) på Vaasa Day Spa, och ajaj vad jag såg fram emot att bara få ligga still och ha det skönt och inte behöva tänka på någonting i en och en halv timme. Dock hade jag tydligen lite svårt att slappna av i början, för även om stenmassagen var väldigt skön, så låg jag samtidigt och tänkte på saker som "Hmmm, undrar från vilket land fågeln som kvittrar i avslappningsmusiken kommer?", "Tänk om jag blir kissnödig och måste till vessan nu när jag ligger här i underkläder med en massa varma stenar på mig?" och "Vart allstans i Finland skulle jag hinna köra på en och en halv timme från Vasa... Kokkola? Alahärmä? Rauma?", haha. Nåväl, senast under ansiktsbehandlingen slappnade jag av helt och hållet, och då var nog det enda jag tänkte på att jag ville att den aldrig skulle ta slut, vilket den ju tyvärr gjorde, helt för snabbt. Men, som tur har jag ännu lite money kvar på ena presentkortet, så blir nog någon till behandling inom snar framtid =)
 
 
Med glow i ansiktet körde jag sedan till Finlands glow:igaste by - jag pratar naturligtvis om Petalax. Skulle hälsa på mormor, och hade tagit med lite godsaker åt oss från Sweet Vaasa. Tror nästan hon blev gladare av att se bakelserna än mig, hon mumsade nämligen i sig dem så snabbt att jag nästan blev utan :D :D :D Nåja, bra att det smakade, bara. Och nog vet jag ju att hon var glad över att se mig också, för när jag några timmar senare skulle börja köra tillbaka till Vasa sa hon med ynklig röst "men ska du åka redan?". Älskade mormor 
 
 
På lördag kväll hade jag äran att hänga med Karro och hennes finska gäng (klick), och ja, det blev ju minst sagt en rolig men väldigt annorlunda kväll. Ni som har mig på Snapchat, ni vet, ni som inte har mig på Snapchat, ni får skylla er själva ;)
 
 
Sen blev det söndag och dags för bloggbrunch. Tror det vara Sara som tog initiativet till detta för några veckor sen och föreslog stället, vilket hon nog borde få guldstjärna för, för oh my vilket ställe och vilken brunch! Som den brunchälskare jag är har jag ju hunnit testa både ett och annat brunchställe, men detta var liksom solklart den bästa brunchen jag någonsin ätit. Väldigt Instagramvänligt (både själva stället och maten), otroligt genomtänkt, annorlunda och intressant utbud, och ja, helt f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t gott. Cirkas - det ska ni lägga på minnet! Men, tips från coachen: När ni ska köra till Cirkas, kör INTE till adressen som google föreslår, utan knappa bara in "Stundars" på navigatorn istället. Förstår att det kan låta lite mystiskt, men ba trust me on this one.
 
 
Så en lite halvstel och halvmisslyckad bild på oss då. Får väl bara säg som Chevelle, "Nå man sir ju va he föreställer i alla fall", haha. Men, ifall ni inte gör det, så från vänster har vi alltså mig, Karro, Chevelle och Sara, och vi har då allihopa lärt känna varandra tack vare bloggandet. Och även om det på bilden kanske ser ut som att vi inte riktigt trivs med varandra, så får ni väl bara trust me on this one too, när jag säger att vi klickar skitbra och har jätteroligt tillsammans. När jag körde hem tillsammans med Karro efteråt sa hon "oj vilken bra fiilis de lämna av den här brunchen!", och jag kunde inte annat än hålla med. Gillar verkligen verkligen verkligen dessa typer! Nästan lika mycket som jag gillade maten på Cirkas.... Hehe. 
 
& Nu sitter jag här i mitt rum medan julmusiken spelar. Har just pratat i telefon med ma love från Helsingfors, ska strax paketera lite julklappar och sen äta lite till eftersom food is life. Kanske se en julfilm också... Okej, det där sa jag bara för att det passade in, egentligen ska jag se nyaste säsongen av "Unelmien poikamies". Skäms nästan, men bara nästan - de ska faktiskt besöka Finland i den här säsongen, och det om något är väl en giltig orsak att se på programmet =) Jeppjepp, nu vet ni det - dags att ta sig an julklapparna! Hoppas ni har haft ett riktigt bra veckoslut, ni med.




Ett modigare mat-jag & Helsingfors fräschaste sallader

Ända sen jag bestämde mig för att försöka börja äta mer vegetariskt (klick), har jag märkt att jag sakta men säkert blivit betydligt modigare gällande nya smaker. Jag är ju verkligen en person som helst bara skulle äta makaroner och kött med ketchup, och kan tycka att det rent utsagt är skrämmande  att äta något jag aldrig ätit förut, men, har som sagt nu blivt mer öppen för nya maträtter! T.ex. var brunchen vi ordnade med flickorna i söndags (klick) helt vegetariskt, och jag smakade bland annat på ärtbaserad hummus och någon sössö bestående av soltorkade tomater, oliver och grejer för första gången. Stolt över mig själv!
 
 
Hur som helst, på tal om ett modigare mat-jag, var jag rätt modig igår också. Efter fyra lyckade dagar i Helsingfors och två givande kursdagar, skulle Helsingforsvistelsen avslutas med ett besök till Pupu med Corinne före jag hoppade på tåget. Och, ifall ni nu reagerar som jag först gjorde, och tänker att ni inte kan ta ett ställe som heter "Pupu" på allvar, säger jag direkt: Tänk om! För letar ni bra matställen i Helsingfors, är nog Pupu ett ställe ni ska ta på fullaste allvar när ni överväger vart ni ska gå. Jag ska berätta varför:
 
 
Gemast jag klev in fick jag ett helt härligt välkomnande av tjejen bakom disken, och när jag förskräckt ögnade igenom menyn som bestod av en massa megahälsosamma och megamystiska ingredienser och tjejen frågade om hon kunde hjälpa till, kände jag mig helt bekväm med att öppet berätta att jag inte är så modig när det gäller ny mat och inte vet vad jag ska våga beställa. Tillsammans funderade vi sen på vilken portion som skulle passa mig bäst, och till slut övertygade tjejen mig om att våga smaka en sallad som innehöll bland annat batat, rödkål och quinoa. Jag var nog väldigt  skeptisk eftersom sallad för mig vanligtvis betyder typ isbergssallad, gurka och paprika, men tjejen log bara världens största leende och sa "du ska få se att dessa smaker passar utmärkt ihop", och ja, hon hade ju rätt. Allt smakade  otroligt gott, fräscht och intressant (på ett bra sätt!), och portionen var så stor att den gott och väl räckte åt både mig och Corinne. Det ni!
 
Så, Pupu är nog inte alls töntigt, tvärtom är det ett riktigt imponerande ställe (liksom hallå, de lyckades få mig att äta rödkål frivilligt och blanda ihop det med så många andra goda grejer att jag inte ens kände den äckliga kål-smaken?!) och det kändes härligt nytänkande. Att äta sallad hade kanske aldrig känts lika intressant, och jag går mer än gärna tillbaka för att smaka på deras andra kombinationer också. Äntligen ett ställe som faktiskt kan leva upp till löftet om att tillverka mat som faktiskt är både svingod och svin-nyttig. Och ja, ekologisk också dessutom!
 
 
PUPU
 
Mannerheimvägen 4
Uudenmaankatu 13
 
Enjoy!




Mina sista dagar i Helsingfors

Första dagen på nya jobbet idag, iiks. Medan jag högst antagligen för tillfället blir överöst med information, tänkte jag att ni kunde få ta en titt på vad mina sista dagar i Helsingfors innehöll. Där och då ville jag ju lägga tiden på annat än att blogga om vad jag gjorde, vilket säkert är förståeligt, men, några bilder blev ändå knäppta, så här kommer en throwback till förra veckans torsdag-söndag:
 
 
På torsdag kväll efter att jag packat upp från Paris och packat ner till Vasa, åkte jag till Esbo för att hänga med Oona. När jag väl kom fram möttes jag av en Oona som i full fart höll på att tillreda tortillas, och när jag frågade hur jag kunde hjälpa till fick jag bara ett glas vitt vin i handen med ordern "Sitt! Jag fixar, nu ska du bara ta det lugnt". Om det berodde på att hon ville vara snäll eller om hon bara var rädd för att jag skulle förstöra maten är oklart, men jag lydde snällt och satte mig ner med vinglaset. Snart var maten färdig, och sen åt, pratade och bara hängde vi i flera timmar. Att hinna hänga med Oona före jag åkte var jätteviktigt för mig (och hoppeligen för henne också), så jag är jätteglad över att vi fick det att passa. En jättefin och minnesvärd kväll fylld av bra diskussioner 
 
 
På fredag morgon fick jag kicka igång min sista hela dag i Helsingfors på bästa möjliga sätt, nämligen genom att gästa Radio X3M och Prillan! Pratade om lite dittan och dattan, och det var precis lika roligt som förra gången jag var där och fredagssnackade. Dock känner jag att jag kanske inte varit mitt bästa jag de två gångerna jag varit där, med tanke på att jag förra gången hade värsta jetlag:en och den här gången naturligtvis var ganska ledsen, men det kändes ändå jättekul att de ville ha med mig en gång till! Så, Prillan, om du läser det här (hon nämnde att hon läser min blogg ibland, jeeee): Taccckkk för att jag fick vara med igen, det var skoj!
 
 
Efter att jag lämnade Yle räknade jag ut att jag hade ca tolv vakna timmar kvar i Helsingfors, så i väntan på att Niko skulle sluta jobbet åkte jag via min kära förförra arbetsplats för att säga hejdå åt mina kära föreföredetta kollegor, och sen åkte jag till mitt kära gym för att ta ut alla känslor på ett bodypump-pass. Sen kom Niko hem och frågade vad jag ville göra, och jag svarade att jag ville åka in till stan en sväng. Sagt och gjort, så for vi in till centrum och traskade runt en stund, medan jag i mitt huvud tog farväl av alla platser (jösses vad dramatisk jag låter nu, men nåja, det var ju faktiskt det jag gjorde).  
 
 
När vi rörde oss mot Alexandersgatan svängde jag in till & Other Stories, och bestämde mig för att ge örhängena jag kikat på så många gånger i hejdå-present åt mig själv. Femton eurosar fattigare och ett par örhängen rikare fortsatte vi mot Lönnrotsgatan och....
 
 
...ett fullproppat Naughty Brgr! Jag hade aldrig varit dit förr men Niko övertygade mig om att jag skulle gilla stället, och det gjorde jag också. Dock var där så himla mycket folk att vi bestämde oss för att ta med maten hem istället för att äta där, och det visade sig vara ett riktigt bra val. Att ligga i soffan i Nikos famn och mumsa på batatfranskisar framför Vain Elämää, var nämligen ett riktigt bra avslut på min sista, hela Helsingforsdag. För en stund lyckades vi nästan glömma alla flytt-tankar, och istället helt som vanligt sitta och kommentera avsnittet och skratta med (okej, ibland åt, också) deltagarna. När vi sen skulle sova blev det nog en lite större gråtfest, men, tycker ändå att endast ett gråtutbrott för hela fredagen, sist och slutligen var ett ganska bra saldo. 
 
 
På söndagen steg jag upp tidigt, försäkrade mig om att pappsen inte hade missat bussen, och packade sen det sista. 11-tiden åkte jag in till stan eftersom jag skulle på hejdå-brunch med flickorna, och mycket riktigt möttes jag av Emppu, Ira och Maria vid SIS Deli på Kalevagatan halv tolv. Vi brunchade i ungefär en timme och försökte mest hålla samtalsämnena till glada saker, men när pappa ringde och meddelade att bussen hade anlänt till Kampen, var det nog inte långt till tårarna när vi skulle säga hejdå. Mina fina, fina vänner ♥ Kommer sakna dem så himla mycket. 
 
 
När jag skulle gå överräckte Maria en liten påse åt mig, innehållandes två chokoplattor och det här kortet. "Du kommer nog att lämna ett så stort tomrum i mångas liv här, men samtidigt är jag säker på att det i Vasa finns samma tomrum som bara väntar på att du ska fylla det", stod det bland annat på baksidan. Gissa om jag bölade eller om jag bölade när jag läste?
 
 
Sen hämtade jag pappa från busstationen (ja, han hade tagit tidigaste morgonbussen från Vasa till Helsingfors, bara för att jag skulle slippa köra upp till Österbotten ensam. Har jag nämnt att jag har världens bästa föräldrar?), och då var det nog slut på gråten :'D När han klev in i bilen frågade jag nämligen om han hade kunnat sova på bussen, och han svarade nöjt att han sov gott hela vägen. "Hur är det möjligt?" frågade jag, och då fiskade han med ett stort flin upp hörlurarna på bilden ur sin väska och sa att personen som satt bredvid nog tittade lite konstigt på honom, men att hörlurarna minsann skötte sin uppgift. Alltså jag kunde ej FÖRSTÅ att han på fullaste allvar har suttit med de där på huvudet hela bussresan från Vasa till Helsingfors bara för att få sova ifred, tänkte dö av skratt :D :D :D Nu vet ni varifrån jag ärvt min no shame attityd, ifall ni någonsin undrat.
 
Hur som helst, sen for vi till lägenheten efter alla mina saker, och när vi burit allt till bilen, väntade det svåraste av allt; att säga hejdå åt Niko. Tänker ej gå in på några detaljer om hur jobbigt det var, men, när det var avklarat, var också mina sista Helsingforsdagar slut. Och det, mina damer och herrar, var historian om min sista tid som Helsingforsbo, och jag har redan påbörjat nedräkningen till när jag återförenas med staden och människorna nästa gång - tolv dagar kvar, sen ses vi igen!







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

När bloggen exploderar
Ett inlägg skrivet åt alla män
JAG VANN!!!
10-poängs veckoslut i Vasa
Mina nya glasögon - dessa valde jag!



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12