Ett modigare mat-jag & Helsingfors fräschaste sallader

Ända sen jag bestämde mig för att försöka börja äta mer vegetariskt (klick), har jag märkt att jag sakta men säkert blivit betydligt modigare gällande nya smaker. Jag är ju verkligen en person som helst bara skulle äta makaroner och kött med ketchup, och kan tycka att det rent utsagt är skrämmande  att äta något jag aldrig ätit förut, men, har som sagt nu blivt mer öppen för nya maträtter! T.ex. var brunchen vi ordnade med flickorna i söndags (klick) helt vegetariskt, och jag smakade bland annat på ärtbaserad hummus och någon sössö bestående av soltorkade tomater, oliver och grejer för första gången. Stolt över mig själv!
 
 
Hur som helst, på tal om ett modigare mat-jag, var jag rätt modig igår också. Efter fyra lyckade dagar i Helsingfors och två givande kursdagar, skulle Helsingforsvistelsen avslutas med ett besök till Pupu med Corinne före jag hoppade på tåget. Och, ifall ni nu reagerar som jag först gjorde, och tänker att ni inte kan ta ett ställe som heter "Pupu" på allvar, säger jag direkt: Tänk om! För letar ni bra matställen i Helsingfors, är nog Pupu ett ställe ni ska ta på fullaste allvar när ni överväger vart ni ska gå. Jag ska berätta varför:
 
 
Gemast jag klev in fick jag ett helt härligt välkomnande av tjejen bakom disken, och när jag förskräckt ögnade igenom menyn som bestod av en massa megahälsosamma och megamystiska ingredienser och tjejen frågade om hon kunde hjälpa till, kände jag mig helt bekväm med att öppet berätta att jag inte är så modig när det gäller ny mat och inte vet vad jag ska våga beställa. Tillsammans funderade vi sen på vilken portion som skulle passa mig bäst, och till slut övertygade tjejen mig om att våga smaka en sallad som innehöll bland annat batat, rödkål och quinoa. Jag var nog väldigt  skeptisk eftersom sallad för mig vanligtvis betyder typ isbergssallad, gurka och paprika, men tjejen log bara världens största leende och sa "du ska få se att dessa smaker passar utmärkt ihop", och ja, hon hade ju rätt. Allt smakade  otroligt gott, fräscht och intressant (på ett bra sätt!), och portionen var så stor att den gott och väl räckte åt både mig och Corinne. Det ni!
 
Så, Pupu är nog inte alls töntigt, tvärtom är det ett riktigt imponerande ställe (liksom hallå, de lyckades få mig att äta rödkål frivilligt och blanda ihop det med så många andra goda grejer att jag inte ens kände den äckliga kål-smaken?!) och det kändes härligt nytänkande. Att äta sallad hade kanske aldrig känts lika intressant, och jag går mer än gärna tillbaka för att smaka på deras andra kombinationer också. Äntligen ett ställe som faktiskt kan leva upp till löftet om att tillverka mat som faktiskt är både svingod och svin-nyttig. Och ja, ekologisk också dessutom!
 
 
PUPU
 
Mannerheimvägen 4
Uudenmaankatu 13
 
Enjoy!




Mina sista dagar i Helsingfors

Första dagen på nya jobbet idag, iiks. Medan jag högst antagligen för tillfället blir överöst med information, tänkte jag att ni kunde få ta en titt på vad mina sista dagar i Helsingfors innehöll. Där och då ville jag ju lägga tiden på annat än att blogga om vad jag gjorde, vilket säkert är förståeligt, men, några bilder blev ändå knäppta, så här kommer en throwback till förra veckans torsdag-söndag:
 
 
På torsdag kväll efter att jag packat upp från Paris och packat ner till Vasa, åkte jag till Esbo för att hänga med Oona. När jag väl kom fram möttes jag av en Oona som i full fart höll på att tillreda tortillas, och när jag frågade hur jag kunde hjälpa till fick jag bara ett glas vitt vin i handen med ordern "Sitt! Jag fixar, nu ska du bara ta det lugnt". Om det berodde på att hon ville vara snäll eller om hon bara var rädd för att jag skulle förstöra maten är oklart, men jag lydde snällt och satte mig ner med vinglaset. Snart var maten färdig, och sen åt, pratade och bara hängde vi i flera timmar. Att hinna hänga med Oona före jag åkte var jätteviktigt för mig (och hoppeligen för henne också), så jag är jätteglad över att vi fick det att passa. En jättefin och minnesvärd kväll fylld av bra diskussioner 
 
 
På fredag morgon fick jag kicka igång min sista hela dag i Helsingfors på bästa möjliga sätt, nämligen genom att gästa Radio X3M och Prillan! Pratade om lite dittan och dattan, och det var precis lika roligt som förra gången jag var där och fredagssnackade. Dock känner jag att jag kanske inte varit mitt bästa jag de två gångerna jag varit där, med tanke på att jag förra gången hade värsta jetlag:en och den här gången naturligtvis var ganska ledsen, men det kändes ändå jättekul att de ville ha med mig en gång till! Så, Prillan, om du läser det här (hon nämnde att hon läser min blogg ibland, jeeee): Taccckkk för att jag fick vara med igen, det var skoj!
 
 
Efter att jag lämnade Yle räknade jag ut att jag hade ca tolv vakna timmar kvar i Helsingfors, så i väntan på att Niko skulle sluta jobbet åkte jag via min kära förförra arbetsplats för att säga hejdå åt mina kära föreföredetta kollegor, och sen åkte jag till mitt kära gym för att ta ut alla känslor på ett bodypump-pass. Sen kom Niko hem och frågade vad jag ville göra, och jag svarade att jag ville åka in till stan en sväng. Sagt och gjort, så for vi in till centrum och traskade runt en stund, medan jag i mitt huvud tog farväl av alla platser (jösses vad dramatisk jag låter nu, men nåja, det var ju faktiskt det jag gjorde).  
 
 
När vi rörde oss mot Alexandersgatan svängde jag in till & Other Stories, och bestämde mig för att ge örhängena jag kikat på så många gånger i hejdå-present åt mig själv. Femton eurosar fattigare och ett par örhängen rikare fortsatte vi mot Lönnrotsgatan och....
 
 
...ett fullproppat Naughty Brgr! Jag hade aldrig varit dit förr men Niko övertygade mig om att jag skulle gilla stället, och det gjorde jag också. Dock var där så himla mycket folk att vi bestämde oss för att ta med maten hem istället för att äta där, och det visade sig vara ett riktigt bra val. Att ligga i soffan i Nikos famn och mumsa på batatfranskisar framför Vain Elämää, var nämligen ett riktigt bra avslut på min sista, hela Helsingforsdag. För en stund lyckades vi nästan glömma alla flytt-tankar, och istället helt som vanligt sitta och kommentera avsnittet och skratta med (okej, ibland åt, också) deltagarna. När vi sen skulle sova blev det nog en lite större gråtfest, men, tycker ändå att endast ett gråtutbrott för hela fredagen, sist och slutligen var ett ganska bra saldo. 
 
 
På söndagen steg jag upp tidigt, försäkrade mig om att pappsen inte hade missat bussen, och packade sen det sista. 11-tiden åkte jag in till stan eftersom jag skulle på hejdå-brunch med flickorna, och mycket riktigt möttes jag av Emppu, Ira och Maria vid SIS Deli på Kalevagatan halv tolv. Vi brunchade i ungefär en timme och försökte mest hålla samtalsämnena till glada saker, men när pappa ringde och meddelade att bussen hade anlänt till Kampen, var det nog inte långt till tårarna när vi skulle säga hejdå. Mina fina, fina vänner ♥ Kommer sakna dem så himla mycket. 
 
 
När jag skulle gå överräckte Maria en liten påse åt mig, innehållandes två chokoplattor och det här kortet. "Du kommer nog att lämna ett så stort tomrum i mångas liv här, men samtidigt är jag säker på att det i Vasa finns samma tomrum som bara väntar på att du ska fylla det", stod det bland annat på baksidan. Gissa om jag bölade eller om jag bölade när jag läste?
 
 
Sen hämtade jag pappa från busstationen (ja, han hade tagit tidigaste morgonbussen från Vasa till Helsingfors, bara för att jag skulle slippa köra upp till Österbotten ensam. Har jag nämnt att jag har världens bästa föräldrar?), och då var det nog slut på gråten :'D När han klev in i bilen frågade jag nämligen om han hade kunnat sova på bussen, och han svarade nöjt att han sov gott hela vägen. "Hur är det möjligt?" frågade jag, och då fiskade han med ett stort flin upp hörlurarna på bilden ur sin väska och sa att personen som satt bredvid nog tittade lite konstigt på honom, men att hörlurarna minsann skötte sin uppgift. Alltså jag kunde ej FÖRSTÅ att han på fullaste allvar har suttit med de där på huvudet hela bussresan från Vasa till Helsingfors bara för att få sova ifred, tänkte dö av skratt :D :D :D Nu vet ni varifrån jag ärvt min no shame attityd, ifall ni någonsin undrat.
 
Hur som helst, sen for vi till lägenheten efter alla mina saker, och när vi burit allt till bilen, väntade det svåraste av allt; att säga hejdå åt Niko. Tänker ej gå in på några detaljer om hur jobbigt det var, men, när det var avklarat, var också mina sista Helsingforsdagar slut. Och det, mina damer och herrar, var historian om min sista tid som Helsingforsbo, och jag har redan påbörjat nedräkningen till när jag återförenas med staden och människorna nästa gång - tolv dagar kvar, sen ses vi igen!




Göra-saker-jag-tycker-om-i-Helsingfors-veckoslut

Som rubriken redan avslöjar, så hade jag ett göra-saker-jag-tycker-om-i-Helsingfors-veckoslut. Helt enkelt ett veckoslut där jag kombinerade en massa saker jag tycker om med Helsingfors, för att hinna ta ut allt av min sista tid här och njuta till max av det bästa med den här staden. Så, nångång under förra veckan satt jag mig ner och funderade vad allt jag skulle vilja göra på veckoslutet, och skrev en lista med saker jag ville pricka av. På listan stod det shoppa på Mango och Zara, äta på Vapiano, besöka Hernesaarenranta och testa en ny brunch. Sagt och gjort, så här såg veckoslutet ut: 

 

 

På fredag efter jobbet åkte jag och Niko till Jumbo, som nog är mitt favoritköpcenter i hela Finland - främst för att där finns så gott som alla mina favoritbutiker, dessutom på passligt avstånd från varandra. Tillät mig själv att shoppa loss lite, för jag vet ju faktiskt inte hur länge det räcker tills jag nästa gång har tid att gå i dessa butiker (de veckoslut jag kommer och hälsar på hit kommer knappast besök till några klädaffärer vara det jag prioriterar högst). Säg hep om ni vill se innehållet i påsarna, så visar jag upp mina fynd!

 

 

Några timmar senare tackade jag Niko för tålamodet, och sen fortsatte vi till Vapiano. Jag beställde en Crema di Pollo med Tagliatelle, som vanligt, och det var megagott, som vanligt. Efteråt var vi båda så mätta att det kändes som att vi skulle spricka, så resten av kvällen spenderades i matkoma framför ett par avsnitt Blacklist. Fast det kanske låter som världens tråkigaste fredagsyssla att kolla serier, måste jag ändå säga att jag uppskattar fredagsserietittande (hittade kanske nyss på ett nytt ord) otroligt mycket! Vetskapen om att man kan kolla ett eller två avsnitt mer än vanligt eftersom man inte har bråttom och sova eftersom man inte har tidig väckning morgonen därpå, den känslan är ju typ bäst. Mer fredagsserietittande (hehe, måste ju passa på och använda det ordet en gång till :D) åt folket!

 

 

(HUR snygga vänner har inte jag???!!!)

 

 

På lördagen sov jag länge och hängde bara hemma (får passa på och göra det så mycket som möjligt nu också, för fyyy vad jag kommer sakna den här lägenheten), och på kvällen åkte jag hem till Ira för att hänga med henne och Oona. Senare åkte vi till Hernesaarenranta för att uppleva deras venezianska afton, och även om det var ett väldigt annorlunda villa-avslutningsfirande än jag är van med, så var det ett väldigt fint sådant ändå. Vi hann se lite av deras raketer, beundra brasan och hänga vid havet inlindade i filtar. Och ja, så joinade Corinne oss också! Tycker det är något så fint över när ens vänner från olika håll träffar varandra för första gången, och klickar precis lika bra som man hoppats och tänkt sig. Exakt så gick det på lördag kväll, och jag, Corinne, Ira och Oona dansade glatt tillsammans nonstop i timmar. Det spelades så himla bra musik, det var så himla bra stämning och vi hade bara så himla roligt. 

 

 

När jag och Corinne skiljdes åt på natten tittade vi på klockan och ba "jahapp, då ses vi om några timmar igen då", för på söndagen hade vi bokat in en brunch med Jennifer. Kan erkänna att det kändes liiiite tungt när väckarklockan ringde nio morgonen därpå, men, jag steg tappert upp och åkte iväg till SIS Deli+Café i Rödbergen. Kände mig nog allt annat än pigg under vägen dit, men den tröttheten försvann som tur ungefär i samma sekund som jag möttes av bubbliga, glada Jennifer och ett bord fullt med god mat. Så småningom dök även Corinne upp, och sen åt vi i flera omgångar samtidigt som samtalsämne efter samtalsämne avverkades. Riktigt god mat (speciellt gröten som var gjord på banan och kokos, nammmm!) och riktigt bra sällskap resulterade i en riktigt trevlig söndagsbrunch, och dessa alla saker tillsammans resulterade i ett riktigt trevligt veckoslut. Tack för det, Helsingfors och alla inblandade ♥

 

P.s. Tänkte så småningom börja gå igenom frågestundens frågor och publicera svaren om ett par dagar, så har ni ännu något på hjärtat gäller det att skicka iväg frågan/frågorna snarast möjligt. Ännu hinner ni!








Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

Dum vs Tråkig
Elva hårrelaterade frågor
Bloggbeteenden som irriterar mig
Mot Madeira!
En Grotesk kväll med tjejerna



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12









bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar