Att sammanfatta sju år

Sju år. Sju år. Hur sammanfattar man det? Jag har ingen aning, men jag tänkte försöka i alla fall. 
 
En bild på oss från 2010
 
Ovan ser ni den första bilden som någonsin togs på oss två. När jag ser på den nu har jag svårt att tro att det verkligen är VI. Vi var så himla, himla små där, 17 och 18 år. Minns att jag tänkte "honom ska jag ha" genast jag såg honom, men hade någon sagt åt mig då att jag skulle få ha honom de kommande sju åren, hade jag aaaaaldrig trott på det. I och för sig kunde jag inte ens tro på att han faktiskt var min när vi blev tillsammans - han som var så snygg och snäll och sportig och omtyckt av alla, HUR kunde just han vilja vara med just mig, som dessutom bodde flera hundra kilometer ifrån honom? Nix, han skulle tröttna. Det kunde omöjligt hålla länge. 
 
En bild på oss från 2011
 
Men, dagarna blev veckor, veckorna blev månader och månaderna blev år. Han var där på min 18-års dag. Han var där när jag fick mitt körkort. Han var där när jag tog studenten. Han var där när jag blev ägare till min första smarttelefon. Han var där när jag började studera på Novia. Han var där när jag ett år senare flyttade till Helsingfors för att börja studera på Arcada. Han var där under alla år jag studerade. Han var där när jag blev utexaminerad. Han var där när jag började jobba i Helsingfors. Han var där när mitt kontrakt på jobbet tog slut. Och nu har jag flyttat till Vasa igen, och han är fortfarande där.
 
En bild på oss från 2012
 
Snygg och snäll och sportig och omtyckt av alla är han fortfarande, men under dessa år har jag fått lära mig att han är så mycket mer än det också, både på gott och ont. Jag har fått lära mig att han är en av de roligaste människorna jag vet. Jag har fått lära mig att han är mycket bättre än mig på att laga mat. Jag har fått lära mig att han inte kan spika upp tavlor och är fruktansvärt dålig på att skruva ihop möbler. Jag har fått lära mig att han är på skitdåligt humör när han måste stiga upp tidigt på morgonen. Jag har fått lära mig att han hämtar mig från stan mitt i natten om det behövs. Jag har fått lära mig att han alltid sover i flygplan trots att han innan lovat att han ska hålla mig sällskap hela vägen. Och framför allt har jag fått lära mig att jag helt enkelt är tvungen att leva med att jag kommer på andra plats när en viktig (eh, "viktig") fotbollsmatch visas på tv. 
 
En bild på oss från 2013
 
Tillsammans har vi bott på ett ruttet hotell i Nice. Gått omkring hungriga i Monaco för att vi inte hittat ett enda ställe där pastan kostar mindre än trettio euro. Gått omkring med en karta i händerna i ett regnigt och blåsigt Tallinn. Besökt Camp Nou i Barcelona. Delat lägenhet i Turkiet en vecka tillsammans med gemensamma vänner. Åkt upp i världens högsta byggnad i Dubai. Suttit i en roddbåt i Central park och stått på Times Sqaure i New York. Gått över karlsbron i Prag. Åkt jetski i Kroatien. Besökt Disney World i Florida. Åkt på lyxkryssning i Bahamas. Pussats under Eiffeltornet i Paris. Sett vilda valar på Madeira. Spikat upp en karta på väggen där vi skrapat fram länderna vi besökt. Drömt om minst lika många resor till. Skapat minnen man aldrig glömmer.
 
En bild på oss från 2014
 
Vi har också haft otaliga roliga konversationer, och valt att låta er ta del av dem här på bloggen i form av en bloggserie som heter "Nikos citat" (har ni inte ännu bekantat er med den, gör det HÄR). Ofta har vi skrattat tills vi gråtit, som den där gången Niko trodde att en gås heter ett göss. Eller när han konstaterade att jag har fruktansvärt stora näsborrar. Eller när han söndrade min klob. Eller när han tyckte vi skulle köpa en ny serpentin. Eller den där gången när han blev friterad. Ja, läs Nikos citat, så förstår ni :D
 
En bild på oss från 2015
 
Allt har dock inte alltid bara varit dans på rosor och skratt. Många gånger när vi inte förstått varandra alls har jag blivit så frustrerad att jag tänkt flytta ut på balkongen. Många gånger har jag varit så arg att balkongen inte räckt till, utan att jag snarare tänkt att det vore bäst att jag flyttar till månen. Dock har jag ju nog varenda en gång fått inse att det skulle bli ganska tråkigt utan honom där på månen, och att jag sist och slutligen antagligen skulle fara efter honom ändå. För, oavsett hur ofta jag blivit arg och behövt vara ifrån honom, så vill jag inte vara utan honom. 
 
En bild på oss från 2016
 
Folk frågar hur man gör för att hålla ihop så länge, och mitt helt ärliga svar är att jag inte vet. När jag tänker på allt vi gått igenom under alla dessa år, har jag ingen jäkla aning om hur vi hållit. Många som haft ett betydligt lugnare och jämnare förhållande har gjort slut, men vi har av någon anledning alltid klarat oss. För några veckor sen var jag lite orolig över en grej, och när jag ringde Niko sa han bara "men Danne, du behöver inte vara orolig, vi klarar ju allt tillsammans", och jag kunde inte låta bli att tänka att kanske, kanske har han rätt - vilket dock är väldigt ovanligt, eftersom det ju oftast är jag som har rätt ;) Men, den här gången tror jag att han kanske faktiskt har rätt. Åtminstone hoppas jag det. 
 
En bild på oss från 2017
 
Idag har vi varit tillsammans i sju år, och jag vågar påstå att ingen känner mig bättre än han, och ingen känner honom bättre än jag. Han kan läsa mig som en öppen bok och vet oftast exakt vad jag tänker utan att jag sagt ett ord, och vice versa. Han har sett mig både när jag varit mitt allra gladaste, snällaste och trevligaste jag, men han har också ett mig när jag varit som argast, vidrigast och ledsnast, och ändå tycker han om mig, just så här. Och vet ni, han kallar mig inte bara sin flickvän, utan också sin bästa vän och sin idol. Och det, att få vara både någons flickvän, bästa vän och idol, det om något är nog ändå ganska förbaskat fint.
 
 
Tack för att du alltid glädjs med mig när jag är glad, tack för att du ringt mig varje dag sen jag flyttade till Vasa, tack för att du aldrig stoppat mig från att följa mina drömmar, tack för att du sjunger duetter och dansar med mig hemma i vardagsrummet fast det både låter för jävligt och ser för jävligt ut, tack för att du gång på gång orkar fota till bloggen trots att du avskyr det, tack för att du är så bra på att färga mitt hår, tack för att du köper ny choko åt mig alltid när du varit dum och ätit upp min choko i smyg, tack för att du kommer så bra överens med min familj och mina vänner, tack för att du alltid hjälper mig installera allt i min dator och min telefon när jag inte kan själv, tack för att vi alltid har så roligt, tack för att du alltid pratar så fint om hur du vill att vår framtid ska vara, tack för att du städat även nu när jag inte varit hemma och tjatat, tack för att du tror så mycket på oss och tack för att jag alltid fått vara precis som jag är. Och ja, varsågod bara för alla gånger jag hjälpt dig och för allt jag gjort för dig också - är ju nog inte så tokig, jag heller. 
 
Glad 7-års dag älskling - gå ut i bilen och kika under högra sätet, så hittar du en liten 7-års överraskning... Du må vara en idiot ibland, men du är ju min  idiot, och någon jag dessutom råkar tycka om väldigt mycket, så därför passade jag på att gömma en liten present där när jag var i Helsingfors förra veckoslutet =)




Ett decemberveckoslut i Helsingfors

& Så sitter jag plötsligt i tåget igen. Känns som att jag och VR har blivit så bekanta de här senaste månaderna, att jag nog borde ägna vår relation ett helt inlägg. Men nåja, det får bli en annan gång, för nu ska vi ta en titt på veckoslutet som varit: 
 
 
När jag klev in i Nikos bil på fredagen, blev jag så glad att jag nästan började böla. Inte för att jag såg Niko (ok, nå kanske delvis därför också), utan för att DET DOFTADE BATATFRANSKISAR I HELA BILEN (ni som har läst det här inlägget förstår) ♥ Han hade köat i närmare en timme i Naughty Brgr bara för att jag skulle få batatfranskisar - nästan lika fint som Esplanadparkens juldekorationer var. Kvällen spenderades sedan i soffan med Niko på ena sidan, batatfranskisarna på andra sidan och de tända ljusen på bordet framför, fredagsmys som hette duga med andra ord. Somnade minsann både mätt och lycklig den kvällen. 
 
 
På lördagen utbytte vi sedan tjänster - Niko färgade mitt hår och fotade lite till en kommande blogg-grej i utbyte mot massage. Båda var glada och nöjda efter det,  både håret och bilderna blev nämligen så bra att jag gladeligen masserade i nästan en halv timme. (Annars, om ni nångång undrat vad Niko menar med att jag har stora näsborrar - på den här bilden ser ni)
 
 
Med nyfärgat hår skuttade jag iväg till spåran, som tog mig till Sörnäs där jag hoppade av och bytte till metron. Och, inte vilken metro som helst, utan THE LÄNSIMETRO. Ajaj vad det kändes stort. Att kunna hoppa på metron och åka till Hagalund så där bara, på typ femton minuter? Sjukt ju, på ett sjukt bra sätt! På tal om sjukt - medan jag väntade på metron kom två killar fram till mig och frågade helt seriöst om de befinner sig i Stockholm... Jag ba eeeh nä. Har fortfarande inte kommit underfund med om det var fråga om något vad, världens sämsta och konstigaste raggningsförsök eller typ hallucinationer. Tippar på det första eller sista, för sedan tackade de bara så hjärtligt för hjälpen och gick vidare :'D Haha alltså så konstigt.
 
 
Hagalund, ja. Varför jag tog metron just dit? Nå, inte bara för att åka länsimetro bara för skojs skull (även om det nog säkert varit en fullt trovärdig orsak för alla stolta helsingforsare och esbobor), utan för att jag skulle fira lillajul med Corinne! Vi åkte först och handlade, och for sedan hem till henne för att dricka glögg, lyssna på julmusik, laga hemlagad pizza (gissa vilken sida som är min - den med tre lager ost och en massa kött eller den gröna sidan? :'D) och förstås praaaaata. Alltså jag hade så mycket jag ville prata om med Corinne att jag hade skrivit en detta-ska-du-ta-upp-med-Corinne-lista på telefonen så att jag inte ens i misstag skulle glömma något :D :D :D Sen när alla "obligatoriska" ämnen var avverkade spårade samtalen iväg till allt från realtioner och framtidsplaner, och jag kunde nog inte annat än en gång konstatera att hon nog är så bra, Corinne. Har så svårt att förstå att vi känt varandra i mindre än ett år, har verkligen kommit varandra nära på den här tiden. 
 
 
Nåväl, eftersom lillajul inte var det enda som skulle firas på lördagen, plockade Niko upp mig några timmar senare, och så åkte vi till Clarion Hotel på drinkar. Kände ju nog ändå att vi behövde fira det faktum att vi har årsdag nästa vecka! Niko har tappat räkningen för länge sedan, men jag har ännu koll, så sju år blir det nu! SJU. Kändes nog som ett ypperligt ställe att skåla för det uppe i Clarions skybar med hela Helsingfors som utsikt!
 
 
På söndag morgon var det sen meningen att vi skulle åka och shoppa lite, men det räckte ganska länge före vi kom iväg eftersom Niko kramade om mig som någon boaorm hela morgonen samtidigt som han pep "snälla Danne åk inte bort" med sin allra ynkligaste röst. Var nog riktigt jobbigt för oss båda där ett tag, men efter att vi tagit oss samman och jag bättrat på mascaran för typ tionde gången, åkte vi iväg till Itis. Det kan hända att jag fick välja min julklapp själv, och det kan hända att Niko var på extra givmilt humör. Det kan också hända att jag redan nu ångrar att jag lämnade denna fantastiska sak kvar i Helsingfors för att Niko skulle paketera den själv och för att jag skulle få ta med den till Vasa först till julen - känns som värsta JULPLÅGERIET att jag ska behöva vänta i TJUGO dagar före jag får börja använda den. Men, den som väntar på något gott....
 
 
Sedan väntade ännu en brunch på Kiila tillsammans med Ira, för vad är nu ett bättre avslut på ett veckoslut än en fantastiskt god brunch med en fantastiskt fin vän. Fick dessutom ett fönsterbord precis vid fönstret, så medan vi satt och åt och gick igenom livets stora frågor hade vi Stockmann och Alexandersgatan som utsikt. 
 
 
Plösligt hade två timmar rusat förbi, och jag fick slänga min stora väska på axeln, krama Ira hejdå och halvspringa till tåget för att hinna. Ledsen över att lämna, men tacksam över allt jag har här. Nog är det ju ändå så jäkla fint att ha två städer som båda känns som hem och att ha människor i båda städerna som känns som familj. 




Nikos citat del fjorton

Del tretton och länk till tidigare delar hittas här
 
We are back! Några månader har passerat sen senast, men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;) Och ifall någon, mot förmodan, inte alls förstår vad jag pratar om nu (Nikos citat hör trots allt till mina populäraste inlägg och har redan publicerats tretton gånger tidigare), så är "Nikos citat" alltså en bloggserie där jag publicerar snuttar av min och min pojkväns konversationer. Här kommer den efterlängtade fjortonde delen, enjoyyyy:
 
 
Jag: Niko! Dom där solglasögonen du låna av mig för flera veckor sen, var e dom?
Niko: Huså?
Jag: Nå jag fick ju aldrig tillbaka dom
Niko: Visst gav jag dom tillbaka!
Jag: När då?
Niko: Nå när vi satt där i bilen efter att vi hade varit i butiken 
Jag: Jaha... Vart ha jag månne satt dom då?
Niko: De kan jag väl int veta
Jag: Nää de kan du väl int. Men hur kom du, som aldrig minns detaljer, specifikt ihåg var och när du gav dom tillbaka??
Niko: ....Haha, int minns jag ens att jag sku ha låna dom
 
*Jag berättar om en ny vän jag träffat några gånger*
Jag: Hon e jättekiva, de verkar som att vi har mycket gemensamt!
Niko: Aijaa, har hon också extremt illaluktande fötter?
 
*Ute och går*
Niko: Titta vilket stort kanadagäss där e!
Jag: Int kan man säga "gäss" i singularis, gäss e plural
Niko: Huhhu sån språkpolis du e, va ska man säga då? Ett göss?
Jag: ....En gås, heter de
Niko: Hahahahaha, GÅS?! Tror du att gäss och gås e samma djur???? Hahahahah
 Jag: Men snälla Niko, de heter en Kanadagås, flera Kanadagäss
Niko: Och var e logiken i de? Varför heter de int flera gåsar då, om de en gång e samma djur?
Jag: Nå int heter de ju en mus och flera musar heller
Niko: ....Gör de int?
Jag: Nääääää, flera möss heter de ju
Niko: Alltså vem e de riktigt som har hittat på dom här dumheterna?!
 
*Diskuterar min flytt till Vasa*
Jag: De kan ju nog föra med sig mycket bra saker också
*Niko lyser upp i ett stort leende*
Niko: Sant - nu behöver jag int byta lakan på åtta månader!
 
*Sitter i bilen och de pratar om militären i radion*
Jag: Haha, minns du då du va skallig?
Niko: Joo.. Va e de för roligt me de?
Jag: ...Nå de va ju nog kanske int den ultimata frisyren för dig
Niko: Vah??? Tyckte du int jag såg bra ut då?
Jag: Haha nå mest såg du ju nog lite rolig ut
Niko: Aha... Jag trodde du tyckte jag såg ut som Michael Scofield....
 
*I soffan*
Niko: Får jag komma och ligga med huvudet i din famn?
Jag: Joo
*Niko lägger sig ner och tittar upp på mig med ett stort flin*
Jag: Vad? Ligger du och tänker på hur fin du tycker att jag e?
Niko: 
Jag: Nähä. Va ler du då åt?
Niko: Hur stora näsborrar du har. Helt otroligt!
 
*När Niko kommer till Vasa och hälsa på*
Jag: Så du ha int hitta nån att replace:a mig med ännu?
Niko: Nånej, du e nog den enda tjejen....
*Jag ska just utbrista ett "aaaaaw"*
Niko: ....man just och just orkar med, hehe
 
*Besöker Bock's för första gången tillsammans*
Jag: Här finns getter också, vill du gå och se på dom före vi går in?
Niko: Jooo... De vill jag gettegärna!
 
*Jag prissätter saker till bloppisen jag ska sälja på*
Jag: Hoppas jag får mycket sålt nu!
Niko: Jag har en idé hur du kan göra säljsrekord!
Jag: Nå?
Niko: Vi trycker upp Nikos citat böcker, så kan du sälja dom där!
 
Jaa-a hörni, vad säger ni om det, Nikos citat böcker? Hade ni köpt ett exemplar? :'D Vem vet, om efterfrågan är stor, kanske vi förverkligar idén ;) Haha, nånä, skämt å sido - vi bjussar nog på dessa citat helt gratis och öppet här i bloggen (åtminstone tills vidare...). Men, som tack får ni gärna trycka på hjärtat nere i hörnet/Gilla-knappen här under (om ni gillar det ni läser, det vill säga), så får vi en liten belöning i alla fall =)







Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

När bloggen exploderar
Ett inlägg skrivet åt alla män
JAG VANN!!!
10-poängs veckoslut i Vasa
Mina nya glasögon - dessa valde jag!



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12