20 saker jag inte kan

Nu ska jag visa mig svag för er, tänkte nämligen räkna upp tjugo saker jag inte kan :D Visst är det viktigt att känna igen sina styrkor och kunna berömma sig själv, men det är också bra att känna igen sina svagheter och kunna bjuda på sig själv lite nu som då, sååå, denna lista bjuder jag på måndagen till ära. Tjugo saker jag inte kan, varsågoda: 
 
 
1. Göra fiskbensflätor. Vill dock lära mig! Någon som vet var jag hittar en enkel och tydlig tutorial?
 
2. Skratta tyst. Har ett såååå högt skratt. Blir riktigt trött på det själv ibland haha... Försöker ofta dämpa det men det slutar bara med att det byggs upp och till slut kommer ut dubbelt högre :D
 
3. Räkna huvudräkning. 1+1, 2+3, 6+4 och sånt går, men direkt vi rör oss mot tal som 27+34 eller 51-22 tar det stopp.
 
4. Vissla. Nope, Daniela 23 år kan inte vissla. Inte ens lite.
 
5. Namnet på medlemmarna i band. Är ryyyyysligt dålig på musiker. Kan t.ex. inte räkna upp ens hälften av medlemmarna i legendariska band som The Beatles, Spice Girls, Queen och Backstreet Boys.... Skäms lite. 
 
6. Se en skräckfilm utan att titta bort. Blir liksom traumatiserad trots att jag 50% av filmen blundar och håller för öronen.
 
7. Historiska händelser. När började första världskriget? När pågick franska revolutionen? När sjönk Titanic? Vet ej. 
 
8. Koppla klädstilar till årtal. Ni vet när det är maskerad med teman i stil med 20-tal, 60-tal och 80-tal? Bortsett från 90-talet har jag INGEN ANING om vad folk klädde sig i andra årtal. Alla ba "jo men det där är typisk 30-tals stil" och jag ba "mhmm jaa men exakt..!"
 
9. Fara hemifrån om sängen är obäddad. Enda undantaget är förstås om någon sover i den. 
 
10. Lyssna på musik på ojämn ljudnivå. 4, 6, 8, 10, 12 funkar, men att bli tvungen att lyssna på musik på ljunivå 7? Mardröm!
 
11. Länders flaggor. Vet hur Finlands, Sveriges, Estlands, Brasiliens, U.S.A's, Kanadas, Polens, Australiens, Japans, Norges, Tysklands, Storbritanniens och Kinas flaggor ser ut, men that's about it. 
 
12. Ta hela shottar. Det bara går inte. I och för sig är det ju helt bra att det är så. 
 
13. Sjunga i stämmor. Har helt okej öra när det gäller musik (hör genast när någon sjunger falskt och så), men att själv hålla en viss stämma när någon annan sjunger på ett annat sätt samtidigt? Icke sa nicke. 
 
14. Stå på händerna. Förstår inte hur folk kan stå, och GÅ, på händerna?! Vad är hemligheten?? Snälla berätta!
 
15. Locka håret snyggt. Antingen är det fel på mitt hår eller så har det varit fel på alla mina platt/locktänger. Hoppas på sistnämnda. 
 
16. Gå i höga klackskor. Har gett upp hoppet. Det är bara jobbigt och smärtsamt. 
 
17. Namnen på idrottsstjärnor. Är så ointresserad att kolla sport på tv eller läsa om sport, att något mycket ointressantare kan jag inte komma på. Kan t.ex. inte nämna en enda känd längdhoppare, höjdhoppare eller långdistanslöpare, men om jag riktigt försöker får jag kanske klämt fram tre namn på finländska ishockeyspelare (Teemu Selänne, Mikael Granlund och... öööö.... Laine? Minns ej förnamnet). 
 
18. Rita. Ritar seriöst sämre än en 7-åring, har NOLL talang när det gäller saker som att rita, måla och pyssla. Hatade bildkonst i skolan, tyckte det var så pinsamt när man skulle hänga upp sina målningar på väggen och mina ALLTID var överlägset fulast :(
 
19. Vara utan choklad. Eller nå, jag kan (har testat), men jag vill inte. Är en lyckligare människa när jag har choklad i mitt liv.
 
20. Förstå hur jag tänkte när jag färgade håret kolsvart, klippte pannlugg och noppade bort ögonbrynen. Varför, varför, varför? Det var varken smart eller fint på något sätt, jag ville inte göra uppror och jag behövde inte mer uppmärksamhet, så VARFÖR???? (Vill ni ha bildbevis, så här har ni. Fint va?)
 
Sådärja, nu har jag skämt ut mig tillräckligt för idag :D Någon som vågar anta utmaningen och göra en liknande lista? ;)

Bridget Jones's Baby

 
 
Som jag redan nämnde tidigare, såg jag och Nina Bridget Jones's Baby på bio igår. Den var utan tvekan både den bästa och den roligaste Bridget Jones filmen, har säket aldrig skrattat så mycket under en film förr? Faktum är att jag nog aldrig hört människorna i en biosalong skratta så mycket under en film förr. Biosalongen var helt fullsatt, och jag tror faktiskt att Bridget lyckades charma varenda en kotte i den där salen. 7,5 har den bedömts som på IMDb, och det betyget är den verkligen värd. En riktigt, riktigt bra feel good film!

Pizza @ Dennis

 
Fredagens planer sket sig totalt på när jag fick besök av en så hemsk huvudvärk, att jag i ett skede till och med var riktigt orolig. Det kändes väldigt ledsamt att bli tvungen meddela tjejerna att jag inte kunde komma eftersom jag sett fram emot kvällen hela veckan, men när inga värkmediciner bet och det kändes som en stor ansträngning att bara stiga upp ur sängen, var det bara att inse att det var bättre att stanna under täcket. Trots att jag upplevt både ett och annat migränanfall under mina 23 år, så tror jag faktiskt att fredagens huvudvärk tar priset som värsta huvudvärken hittills. Fy fasen vad obehgaligt det var. 
 
När jag vaknade igår kunde jag lättat konstatera att huvudvärken gett med sig lite, och efter en värktablett till morgonmål och flera glas vatten kände jag mig äntligen som en människa igen. Lördagsplanerna behövde således inte avbokas, så på eftermiddagen tog jag mig in till stan för att äta pizza på Dennis tillsammans med Nina. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Att sitta och diskutera livets både större och mindre frågor med en vän samtidigt som man äter god mat, det är nog en av mina absoluta favoritsysslor. 
 
Eftersom vi hade bestämt oss för att ha en ordentlig tjejkväll, fortsatte vi på bio efter maten. Filmen vi såg var såklart Bridget Jones Baby, den ultimata filmen för en tjejkväll! Ska recensera filmen i ett skilt inlägg senare idag, men så mycket kan jag avslöja, att vi båda två gav den tummen upp. En riktigt suverän lördag med andra ord :)

En dag på Yle

Igår fick jag vara med om något riktigt roligt och spännande, jag spenderade nämligen några timmar i Yle-huset! Vi hade tyhy dag från jobbet, och en av programpunkterna var ett besök till Yle. Måste säga att förväntningarna inte var särskilt höga när vi började traska mot Böle, tänkte att vi mest skulle få stå och lyssna medan någon pratade och med god tur få kika in i några rum. Ojoj vad fel jag hade, vi fick se så mycket intressant att jag inte alls hade viljat gå därifrån när rundturen var över! När guiden sa att det var fritt fram att fota så mycket man ville var jag snabb med att gräva fram kameran, så nedan följer några bilder från rundan: 
 
Hej från nyhetsbordet! Jag kände mig så hemma där bakom disken att jag riktigt fick slita mig därifrån när det var dags att gå vidare. Yle, behöver ni någon som hoppar in och läser nyheter är det bara att höra av sig, jag lovar att sköta jobbet bra!
Vi fick också leka meterologer. Vitsi vad det kändes knäppt att stå framför den där skrämen man sett på tv tusen gånger.
Följde med en inspelning samtidigt som guiden berättade om vad allt som måste förberedas, göras och tänkas på inför en inspelning. Hade aldrig kunnat tänka mig att en sådan mängd arbete låg bakom alla sändningar, jag menar, varenda en lampa ni ser på bilden måste ställas in varenda en gång inför varenda en inspelning. De första brukar vara på plats 03.00 för att börja ställa i ordning allt, huhhu!
Buu Klubbens kulisser!!!
Alltså, ser det inte ut som att vi är helt gjorda för detta? Kanske man borde starta en egen talkshow, hehe. 
Gick igenom den enorma garderoben. Tänk er en enorm garderob gånger hundra ungefär, så har ni storleken på Yles garderob. Trodde att den aldrig skulle ta slut, när vi gick igenom rum efter rum efter rum fyllda av kläder och accessoarer. 
Gänget jag gick med på rundan, aka mina arbetskompisar. 
När rundan var slut hade jag konstaterat följande saker: Typerna på Yle tycks jobba hårt, stämningen i huset var god, huset var minst fem gånger större än jag hade tänkt mig och vår guide var riktigt duktig. Stort tack åt Yle för en väldigt intressant och rolig upplevelse! 
 
P.s. En vacker dag tänker jag stå där och antingen läsa nyheter eller delta i en talkshow, bara så ni vet. 

Outfit 180916 och veckoslutsplaner

Tröja-H&M, byxor-Zara, solglasögon-Chimi Eyewear, skor-Nelly
 
Hej hej hej, det är fredag IGEN! Hinner verkligen inte med mera, veckorna bara flyger förbi. Just började ju augusti, och nu är det snart slut på september, vad händerrrr. Nå, hur som helst, betyder ju fredag att jag har två lediga dagar framför mig, och jag har riktigt trevligt program inplanerat, så fredagsfiilisen är extra stark denna vecka. Det vankas tjejkväll, bio, brunch, sovmorgnar och sånt, bara en massa saker jag tycker om med andra ord. Ska nog strunta i att byka den här söndagen, bara för att inte bryta min bara-en-massa-saker-jag-tycker-om putki. Låter som en bra plan! Trevligt veckoslut på er, se ni också till att göra saker ni mår bra av!

Min första...

Lista hittad hos Kissie!
 
 

Min första kärlek: Var i lågstadiet, när jag gick på tvåan eller trean. Då var jag så himla kär i en kille att jag trodde jag skulle spricka, och denna kille råkade dessutom vara en av mina bästa vänners tvillingbror. En dag tog jag modet till mig och skrev en lapp åt honom där det stod "Jag är kär i dig h. Daniela", och denna lapp gav sen hans tvillingsyster åt honom. Gissa vem som blev lyckligast i världen när jag fick en lapp tillbaka och fick veta att mina känslor var besvarade! Vår romans höll väl på i några veckor, och sen var den sagan slut när han blev kär i en tjej som hette Linda istället.... Brukar fortfarande ta upp det där när vi ses nu för tiden, haha. 

 

Min första kyss: Vill jag inte ens tänka på. Det var när vi lekte ryska posten på ett disco och det var bara äckligt. 

 

Första gången jag fick mitt hjärta krossat: Oj. Om vi räknar bort killen som valde Linda istället, så var det väl när jag var 15 år. Jag gick på nian då och en dag i skolan fick jag höra att han träffat någon annan (what's up med att alla mina killar träffat någon annan? :D), och jag tror faktiskt det var den enda gången någonsin jag gråtit i skolan under alla mina skolår. Fy fasen vad sjukt det tog, trots att jag bara var 15 år. 

 

Min första pojkvän: Hade jag också på nian, dock tyckte jag egentligen aldrig riktigt om honom. Det var coolt att ha pojkvän den tiden, och när han uppenbarade sig och visade intresse tänkte jag att man väl lika gärna kan ge det ett försök då. Vi höll ihop i några månader och att göra slut var ungefär ett lika svårt beslut som att välja Tupla eller Kismet i butiken. 

 

Min första mens: Kom väl när jag var 13 eller 14? Jag kunde inte fatta vad det var för konstig känsla jag hade i magen, och när det började och jag blev tvungen att använda binda för första gången, minns jag att jag gnällde åt mamma att det kändes som att ha en blöja på sig :D

 

Min första tidningsartikel: Jag har varit med i tidningen några gånger, men tror inte det har skrivits en artikel om mig? Eller jo, om artikeln om Natural Cycles (klick) räknas, så!

 

Första gången jag var med i TV: Det var då när jag ännu flitigt tävlade i Judo. Ett team kom och filmade våra träningar en dag, och sen valde vår tränare tre stycken ur gruppen som skulle intervjuas, och jag var en av dem *stolt*. 

 

Min första lön: Fick jag när jag hade mitt första sommarjobb. Jobbade som jordgubbsplockare då, och det var nog en av de värsta månaderna i mitt liv... Det enda jag gjorde efter jobbet var att 1) räkna hur många dagar det var kvar, och 2) räkna hur mycket pengar jag tjänat den dagen, och jag minns ännu också fiilisen då lönen trillade in på kontot efter sista dagen. Exakt 552,50 euro fick jag i handen, den glädjen på den tiden alltså!

 

Min första bil: Is still going strong, tro det eller ej! När jag var 17 började vi kolla på bilar med pappa, och jag sa att det inte har någon skillnad hurudan bil vi skaffar bara den inte är röd, och ja, en röd bil blev det ju. Även om den där arma bilen ställt till med mycket besvär under de senaste åren och jag ibland bara viljat föra den till soptippen, har den ändå skänkt mig otroligt mycket glädje och frihet. Trots att jag kallar den för skrothögen, är jag nog ändå innerst inne bara väldigt glad och tacksam över att jag har den. 

 

Min första sport: Var balett. Jag var sämst i gruppen, så jag slutade. Bytte till friidrott, men var sämst i gruppen där också, så jag slutade. Bytte till judo, märkte att jag var ganska bra, och tränade tills jag var bäst i gruppen. Allt eller inget, sån var jag (och är väl delvis ännu också).

 

Min första resa: Om inte Sverige räknas, så var det när jag var nio år och vi åkte till Rhodos med släkten. Mina minnen från den resan? Mamma sa att jag inte fick klättra upp i citronträden så jag klättrade i smyg med pappa när mamma inte var med (sorry mamma), jag var arg på att jag måste ha hatt på huvudet fast jag inte ville, en pojke i poolen hade en uppblåsbar fåtölj jag var otroligt avundsjuk på, åsnorna luktade illa, maten var konstig, det fanns inga fjärilar i fjärilsdalen och jag fick spysjukan. 


Recensioner på de två senaste böckerna jag läst

 
 Inlägget innehåller adlinks
 
Nu börjar det verkligen vara på tiden att jag recenserar de två senaste böckerna jag läst, nämligen Disa av Denise Rudberg och Flickan från tjugotalet av Sophie Kinsella. Ni som har följt med min blogg vet säkert vid det här laget att jag älskar att läsa, speciellt när jag är på någon resa, och dessa böcker hade jag alltså med mig när vi besökte Kroatien i augusti. Jag är alltid väldigt mån om att välja rätt böcker när jag åker på resa, för när man har med sig en riktigt bra bok, då är nog att ligga och läsa vid poolen bland det bästa jag vet. Om jag gjorde rätt val denna gång? Det ska ni få läsa om nedan:
 
DISA - DENISE RUDBERG (hittas HÄR): Som jag gått och väntat på att Denise Rudberg ska skriva en ny chic lit! När jag fick veta att den första boken i serien Sthlm Queens hade kommit ut, var det självklart att den boken skulle få följa med till Kroatien. Måste dock börja med att påpeka att jag tycker "Sthlm Queens" var ett rätt dåligt val av namn på serien, det ger ett rätt töntigt och barnsligt intryck, men i och för sig är pärmbilden väldigt snygg, så det blir väl lite plus minus noll. Hur som helst, jämför man "Disa" med Rudbergs tidigare chic lits, är denna annorlunda på det sättet att handlingen mera simpel än den brukar vara, boken bjuder inte direkt på några oväntade vändningar i handlingen och jag tycker hon skriver mindre detaljerat än hon brukar. Ändå läste jag nog med nöje från början till slut, och jag ser fram emot att läsa resten av böckerna i serien. Man fastnade verkligen för de tre karaktärerna boken huvudsakligen handlar om, och även om inget jätteoväntat högst antaglien kommer att ske, vill jag ändå veta hur det ska gå för de två andra tjejerna också. Betyg: ★★★/★★★★★
 
FLICKAN FRÅN TJUGOTALET - SOPHIE KINSELLA (hittas HÄR): Flickan från tjugotalet är utan tvekan den allra knäppaste chic lit:en jag någonsin läst, helt klart en bok man antingen hatar eller älskar. När jag insåg att handlingen innehöll ett spöke tänkte jag att Kinsella inte längre har alla mumintroll i dalen, och ungefär den första femtedelen av boken var jag fortfarande av åsikten att det spårat ur totalt. Men, jag läste vidare, och jag insåg ganska snabbt att den inte alls var så tokig. Faktum var, att fast den var väldigt knäpp, så var den också ganska underbar och riktigt rolig. Till skillnad från många av Kinsellas tidigare böcker tar denna dessutom många oväntade vändningar, och någonstans i mitten av boken insåg jag att jag inte hade någon aning om hur boken skulle sluta. När jag kom till slutade så konstaterade jag två saker 1) Jag, konstigt nog, älskade boken 2) Men jag var väldigt glad att den tog slut där och då, för den var ganska lång och mycket mer hade jag nog inte orkat läsa. Läser man recensionerna på Adlibris så stämmer min teori att man antingen hatar eller älskar boken rätt bra, men de flesta verkar faktiskt vara av samma åsikt som jag. Så jag tycker absolut ni ska ge den en chans, ni kommer inte ha någon aning om vad ni ska vänta er! Betyg: ★★★★/★★★★★

Outfit 170916

När jag kom ut ur salongen i lördags kände jag mig så fin i mitt nya hår, att jag messade Maria som bor där brevid, och frågade om hon hade passligt att komma ut en sväng och knäppa några bilder. Fem minuter senare träffades vi i parken utanför Johanneskyrkan, och vi passade på att slå två flugor i en smäll och samtidigt fota dagens outfit också:
 
Klänning-Cubus, stövlar-Din Sko, halsduk-H&M
 
& Nu i efterhand märker jag ju att jag både hade hål på strumpbyxorna och dragkedjan öppen på ena stöveln (modebloggarna gråter säkert blod nu :D), men äh, det är sånt som händer. Hoppas ni gillade bilderna ändå!

Fårholmen - tips på vandringsled i Helsingfors!

Och så kom dagen när jag, Daniela Skoglund, som trivs betydligt bättre i storstäder än i skogar, ska tipsa om en vandringsled! Dock snackar vi inte någon tre dagars rutt i Lappland, utan en några kilometers rutt i Helsingfors, men ändå :D I början av min semester var jag nämligen ut och gick med Cassandra en kväll, och då undrade hon om vi inte kunde gå till Fårholmen (Lammassaari på finska), och efter mitt "varför inte" svar, var vi påväg.
 
Vi började med att gå mot Majstads strandpark från Arcada, och när vi nått den gick vi längs strandpromenaden i ca 1,5-2 kilometer tills vi kom till den stora bron (alla som bor i Majstrandens lägenheter torde veta vad jag talar om, resten får kolla Google Maps). När vi sedan gått över den stora bron var det i princip bara att fortsätta rakt framåt tills ni når "trästigen" på bilden nedan, och sedan är det bara att fortsätta rakt tills ni kommer till Fårholmen!
 
Vi gick förbi helt supervackra vyer på vägen, och ungefär 20 minuter senare nådde vi Fårholmen. Där valde vi att svänga till vänster, eftersom det stod på en skylt att det skulle finnas ett fågeltorn några hundra meter in i skogen, och då fick vi gå igenom värsta sagoskogen tills fågeltornet uppenbarade sig och vi klättrade upp. 
På bilderna ser ni utsikten från fågeltornet, men jag vågar påstå att bilderna inte ger verkligheten rättvista. Det var verkligen ett jättevackert och rofyllt ställe, och korna, som för övrigt har sin hage i värsta ko-paradiset, skuttade glatt omkring längs vattenbrynet. Ser ni annars kossorna på bilderna? Hehe, det tog ett tag för mig att se dem från fågeltornet kotornet också, men de är alltså de vita prickarna i vänstra hörnet av bilden! Jag tittade fascinerat på kossorna en lång tid och undrade om a) det inte var farligt för dem att vara så nära vattenbrynet, och b) om någon kossa månne skulle rymma och simma iväg, men nä, de verkade helt enkelt vara de lyckligaste kossorna man någonsin sett :)
 
När vi hade beundrat utsikten (och kossorna) färdigt och klättrat ner igen gick vi samma väg tillbaka, och ungefär 1,5 timme efter att vi startat befann vi oss vid Arcada igen (utan pratpauser och beundra-utsikten-och-kossorna-pauser hade vi säkert avklarat hela rutten på en timme). Riktigt, riktigt passlig rutt för mig som inte är någon friluftsmänniska, men ändå tycker det är viktigt att få frisk luft och tycker om att vara ute och gå!

Mina åsikter om Idol och Paradise Hotel 2016

 
 
Som jag redan nämnde, så var jag väldigt taggad inför Idol och Paradise Hotel starten! Måste säga att jag tycker Idol är bättre än det varit på många år, väldigt underhållande har det varit! Rådiggar den nya juryn, för att inte tala om hur många galet duktiga och intressanta människor som är med i tävlingen i år. Bänkar mig ivrigt framför tv:n varje gång det är dags att se ett nytt avsnitt, och jag blir bara mer och mer imponerad hela tiden. Ovan kan ni lyssna på tre av mina favoriter bland deltagarna, ska bli superintressant att följa med hur det kommer att gå för dem!
 
Paradise Hotel tycks däremot bli sämre för varje år som går... Första året jag följde med Paradise Hotel var 2013 (bland annat Samirs och Ainas år) och då var jag heeelt fast, 2014 med bland annat Smail och Saga var också bra, men förra året var jag riktigt besviken, och bättre tycks det inte bli. Tycker varken bu eller bä om årets deltagare, och det berättar ganska mycket (=TRÅKIGT), kommer liksom inte ens ihåg vad någon annan än "Tarzan" heter. Men, jag ger det några avsnitt till, det känns ju ändå som att Paradise Hotel hör till hösten. Blir det inte bättre än så här, så kan det dock bra hända att det här blir första gången på fyra år som jag inte orkar följa med programmet.
 
Har ni följt med Idol och Paradise Hotel i år? Vad tycker ni i så fall? Berätta!

Den hemliga meddelandemappen på Facebook

För några dagar sen upptäckte jag en meddelandemapp på Facebook, som jag inte ens visste fanns. Det är tydligen här meddelanden man får av människor man inte är vän med hamnar, och ja, det fanns både ett och annat i den där hemliga mappen...
 
På grund av att jag hittade den där mappen först nu, har jag bland annat gått miste om en radiointervju, ett bloggsamarbete och att jag vunnit VIP-biljetter till min favoritkrog under sommaren, SÅ SURT...! Dessutom har jag missat att svara på meddelanden jag fått av bloggläsare och meddelanden av folk som viljat köpa mina saker jag sålt på olika loppisar via internet, shit vilken kärring jag måste verka som alltså... Har såklart svarat dessa människor nu, förklarat situationen och bett om ursäkt, men visst stör det ändå lite. 
 
Hur som helst, det jag tänkte skriva om var ändå det som majoriteten av mappen innehöll, nämligen äckliga meddelanden av okända män (överdriver inte när jag säger att det handlade om minst ett femtiotal meddelanden). Det började oftast med något i stil med "Hello you beautiful lady do you want to chat", och sen tog det antingen slut där när jag inte hade svarat, eller så hade de försökt få min uppmärksamhet genom att bli lite mer... radiakala, om man säger så. Dock var det nog en typ som LÄTT tog hem priset för de allra knäppaste, äckligaste, konstigaste och creepygaste meddelandena, och jag måste säga att jag hade riktigt svårt att tro mina ögon när jag läste vad han hade skrivit. Håll i er nu:
 
Det börjar med att typen på engelska berättar, att han är väldigt intresserad av mig, och att bara jag tar kontakt med honom *telefonnummer*, så lovar han att han varje dag ska behandla mig som att jag är en vacker blomma. En dag senare, så har han skickat ytterligare några meddelanden, som endast innehåller bilder på hjärtan, "I love you" texter, kyssar och ett par som masserar varandra. När jag inte heller har svarat på dessa meddelanden, då har typen tagit till Google Translate och skickat på typisk översatt finska, att han tittar på min profilbild flera gånger per dag, att han lovar att stödja mig i allting, att han är väldigt allvarlig i allt han säger och om jag vänligen nu kan kontakta honom *telefonnummer*.
 
Okej, det där var kanske ännu inte SÅ farligt, men sen, sen blev det riktigt sjukt. För sen, sen ska jag minsann veta att HAN BOR I HELSINGFORS, och det har ingen skillnad om jag vill vara HANS FRU ELLER HANS DOTTER, så länge han får mig. Han hoppas att jag accepterar hans GENERÖSA ERBJUDANDE, och ber mig återigen att kontakta honom *telefonnummer*. När jag ännu inte heller svarar skickar han "bevis" på att han bor i Helsingfors genom att bifoga en bild där han sitter på Domkyrkans trappa, samt en till bild på själv där han sitter och poserar i någon äcklig ställning (här kan även nämnas att typen uppskattningsvis är 50-60 år), och han upprepar än en gång, att han är väldigt allvarlig i det han säger, och att han hoppas vi kan gifta oss så snabbt som möjligt. När jag inte heller på några dagar har svarat på dessa meddelanden, har jag fått ett sista meddelande där det står "I miss you". Min reaktion?
 
OMG vilken fin kille han verkar vara och vilka fina saker han skrivit till mig! Och det där med att han är äldre än min pappa, spännande!!
Och tänk att han fattat vinken och fortsatt skickat fast jag inte svarat, där fick han mig verkligen på kroken!
Undrar om jag hellre blir hans fru eller dotter? VERKLIGEN svårt val när man får ett så GENERÖST erbjudande!
Nä men jag tror vi kör med bröllop, kan vi snälla gifta oss redan imorgon? I miss you too!!!
.....ELLER SÅ INTE. 
Snarare undrar jag WHAT THE **** IS WRONG WITH YOU MAN???????!!!!!!!!!!
Typer som dig får mig att vilja sätta mig ner och slå huvudet i väggen en stund. 
När jag ser på bilderna på dig tänker jag också på en blomma, nämligen en riktigt rutten, köttätande växt. Du kan ta ditt erbjudande och stoppa upp det någonstans, och sen skulle jag rekommendera att du går en kurs där man lär sig lite vett och etikett. 
Och så ännu en liten hälsning åt alla män som tycker det är okej att tala till kvinnor på det sättet, som inte kan behandla kvinnor med respekt, som inte fattar när någon inte är intresserad, som inte kan ta ett nej, som försöker få 35 år yngre flickor att gifta sig med dem och som tror att de ger en ett GENERÖST erbjudande, när erbjudandet de facto är bland det vidrigaste och mest motbjudande man någonsin hört. Jag blir helt mållös och obeskrivligt trött på tankesätt som era fortfarande existerar.
 
Tack för mig och ha en trevlig måndag allihopa! Förutom alla äckelgubbar, er måndag kan gott och väl vara mindre bra. 

För du vet, ja du vet, att det väntar nåt mer

Ni vet när man hör en låt på radion och bara fastnar direkt? Här har vi en sån. Lyssna och njut. 
 
 
 
Plötsligt är du tjugo och livet ger igen
Tjugotvå, tjugotre, tjugosex och allt tog slut på en kväll
Plötsligt är du framme, du är namnet på din dörr
I hallen hänger orden "kommer aldrig bli som förr"
Det kommer aldrig bli som förr, nä
Bara bli bättre, bli bättre

Mitt nya hår!

Som jag redan skrev igår (klick), så skulle jag till frissan för att göra en hårförändring för första gången på flera år. Det var en väldigt nervös tjej som klev in på Salon Duessa klockan tolv, men där blev jag genast varmt mottagen av Hanna som snabbt fick mig att känna att jag var i trygga händer. Jag berättade lite om min hårhistoria samt hurudan förändring jag nu önskade mig, vi tittade på inspirationsbilder jag letat upp och jag berättade uppriktigt åt henne att det finns två saker jag inte tål hos vissa frissor:
 
1) När du ber dem att klippa riktigt lite, och de utan förvarning tar åt sig rätten att kapa av halva håret.
2) När man går till frissan, ber om en förändring, betalar en förmögenhet, och ser exakt likadan ut efteråt.
 
Hanna skrattade och sa att jag inte behövde vara rädd för sånt där, men hon berättade ändå ärligt vilka saker som kunde gå snett med färgningen jag önskade mig (t.ex. att håret inte skulle ta emot färgen så bra eftersom det är blonderat). Hon sa ändå att hennes motto är att ingen ska gå ut genom dörren missnöjd, och att om håret t.ex. inte tar emot färgen tillräckligt bra, färgar vi bara om. Jag godkände planen, och sen gick hon iväg för att blanda färgen till min första bayalage  (här kan ni se hur en blond bayalage ser ut). 
 
Utgångsläget. Orsaken till varför jag ville färga bayalage var dels för att inte ha så mycket problem med utväxten i fortsättning, dels för att jag var sugen på en förändring och dels för att bayalage kändes som en perfekt färg till hösten. Jag bad henne också klippa bort ganska mycket med längden, men då sa hon "en varmasti leikkaa" (:D) för att hon tyckte håret var så långt och fint, så vi fick kompromissa oss fram till ungefär 8 cm haha. Jag hade ju också tänkt att mitt hår hade blivit i ganska dåligt skick och därför behövde klippas bort, men enligt Hanna mådde håret tydligen hur bra som helst, så det fanns inget behov av att klippa bort så mycket. 
Själva färgningen var en ganska lång process, men Hanna var supertrevlig så vi pratade om allt och ingenting under tiden, och timmarna bara flög iväg. Man märkte att hon var väldigt noggrann med allt hon gjorde och att hon verkligen jobbade för att man som kund skulle bli nöjd, och sånt uppskattar jag. När vi hade kommit så långt att färgen skulle sköljas ur blev jag dock så himla nervös att jag sa "jag vågar inte titta", och då kom vi på idén att jag inte skulle få se hur jag såg ut innan hon var helt färdig :D Så när jag gick upp från tvättstolen höll jag blicken i golvet, och sen svängde hon frissastolen bort från spegeln medan hon torkade, klippte och stylade håret. Här vände det och det kändes som att sekunderna bara släpade sig fram, jag ville ju bara se hur jag såg ut! När Hanna äntligen sa "Noniin, nyt oltais valmiita" och vände om stolen, samlade jag mig i några sekunder innan jag vågade öppna ögonen, och då möttes jag av detta: 
Resultatet. Jag kunde nog inte vara nöjdare. Håret känns höstigt, rätt och mer levande, så så här ska jag nog trivas riktigt bra hela hösten. Dessutom känns färgen på något sätt mer som jag, jag hade ju brunt hår i väldigt många år, så det känns bara bra och bekant att ha lite brun färg i håret igen Stoooort tack till Hanna, nästa gång jag ska gå till frissan i huvudstadsregionen är det nog ingen fråga om vilken salong jag går till och vilken frissa jag frågar efter!

Hårförändring på kommande!

Förr gjorde jag stora förändringar med mitt hår med jämna mellanrum - det var kort, det var längre, det var pannlugg (både rak och sned), det var klippt i våningar, det var rakt, det var brunt, det var svart, det var ljusbrunt och det blev blondt. När mitt hår sist och slutligen blev helt blondt när jag var omkring 20 år märkte jag att jag trivdes allra bäst så, och sen dess har jag haft den färgen och bara låtit håret växa. Samtidigt började jag också tänka på att verkligen ta hand om mitt hår, så jag slutade använda plattång/fön och skaffade bättre hårprodukter. Sen dess är mitt hår det jag får överlägset mest komplimanger för, och just nu är situationen denna: 
 
 
Ja, som ni ser har det blivit otroligt långt (och svårskött). Tyvärr mår det inte heller längre lika bra, utan jag märker att det har tagit stryk av alla hemmafärgningar och hemmaklippningar med kökssaxen. Eftersom jag vill fortsätta ha tjockt, starkt och välmående hår, så tog jag tummen ur tidigare i veckan, och såg till att äntligen beställa en frissatid som äger rum IDAG, närmare sagt om ungefär två timmar! Det var verkligen på tiden kan jag säga, minns inte när jag skulle ha varit till frissan senast... Ups. 
 
Nå, nu till den spännande delen.... Eftersom jag nu haft samma hårstil väldigt länge kände jag att jag ändå kan passa på och göra en förändring nu när jag en gång går till frissan, och just nu är jag riktigt nervös. Som sagt har jag haft väldigt många olika hårstilar och färger, men jag har ALDRIG haft en sån färg. Tänkte nästan ringa och avboka frissatiden igår när jag publicerade en bild Instagram och många kommenterade hur fint hår jag hade, haha :D Men, när jag hittade bilden på hårstilen som jag ska färga efter lite googlande, kände jag bara "Yes, så där vill jag att mitt hår ska se ut", så nu får vi bara hoppas på att frissan är duktig och håret vill samarbeta, så blir det nog bra... Och blir det fel, är det ju ändå sist och slutligen bara hår. Livet är för kort för att inte våga testa nya saker nu som då. 
 
Ni ska såklart få se bilder på hur det blev sen, men tills dess får ni bara hålla tummarna för mig! Snart är det dags, iiiik...

Att umgås med människor man verkligen trivs med

 
Under de senaste åren har jag verkligen insett vikten av att umgås med människor man mår bra av att vara med. Att hitta vänner som man vet exakt var man har, som man vet att man kan dela både glädje och sorg med och som man vet att tycker om en exakt som man är, såna är kanske inte de lättaste att hitta, men har man sådana människor i sitt liv ska man se till att verkligen uppskatta det. Ikväll har jag fått umgås med exakt en sån typ, jag tog nämligen ett glas fredagsvin på Villi Wäinös terrass med Emppu.
 
Måste nog säga att det var lite som en lottovinst att jag och Emppu råkade hamna på samma klass. Hon har sett mig gråta, skratta, vara förbannad, vara stressad, vara orolig, göra bort mig, när jag varit mitt allra fulaste jag (vi snackar söndriga långkalsonger nivå :D), vara överlycklig, när jag råkat dricka lite för mycket, ja hon har till och med sett mig när jag haft värsta spysjukan jag någonsin haft, och ändå har jag aldrig någonsin behövt fundera på var jag har henne. Sånt hörni, sånt ska man se till att värdera högt
 
Nu väntar ännu kvällens Vain Elämää avsnitt, och sen är det här fredagsmyset komplett. Hoppas ni också har haft en fin fredag 


Välkommen till en salig blanding av åsikter, humor, outfits, shopping, tips, vardag, träning, kärlek och resor -
i denna blogg finns det inte brist på någonting.

Bakom bloggen står jag, Daniela, en glad och färgstark finlandssvensk 23-åring som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Hoppas du gillar min dagbok och kikar in snart igen!

KONTAKT: daniela.skoglund@gmail.com IG & SC: danielaskoglund Facebook: Danielas Dagbok

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar





RSS 2.0