Att vara en sån som fäster sig vid saker och ting

Som ni säkert redan förstått vid det här laget, är jag en riktig känslomänniska. Samtidigt som jag ser det som en styrka är det också en svaghet, för även om jag tycker det är fint att kunna och våga känna väldigt starkt och ge 100% när man ger sig in på något, betyder det också att jag fäster mig vid saker väldigt lätt, vilket i sin tur betyder att jag ofta upplever avslut som jobbiga. Saker och ting, både större och mindre, får liksom lätt ett väldigt stort känslomässigt värde för mig, och då är det inte alltid så lätt när det sker förändringar som leder till att man måste ge upp något man fäst mig vid. En av mina kompisar har försökt lära mig att tänka "ainoa pysyvä asia on muutos", men det är fasen svårt!
 
För att inte bara svamla kan jag ju försöka konkretisera med några exempel, och om vi börjar med ett lite "större" exempel, kan vi ju ta att flytta. Det känns som att de flesta tycker det jobbigaste med att flytta är just den själva praktiska flytten, medan det jobbigaste för mig utan tvekan är att lämna ett HEM. Medan andra oj:ar sig över allt packande och hur jobbigt det är att bära alla lådor och möbler, oj:ar jag mig  över hur ledsamt det ska bli att lämna ett ställe som varit ens trygga plats, hur konstigt det kommer att kännas att inte längre gå längs samma promenadstigar och hur sorgligt det känns att något som varit ens hem nu kommer att bli någon annans hem. Det spelar ingen roll att jag vet att jag flyttar till ett nytt hem där jag säkert kommer trivas minst lika bra, för jag lämnar ändå något som haft ett stort känslomässigt värde för mig. Hänger ni med?
 
Inte behöver det vara så dramatiskt som en flytt heller, om jag nångång haft en väska jag tyckt riktigt mycket om, kan det kännas jobbigt att sälja den trots att jag inte längre använder den, just för att den har ett känslomässigt värde för mig. Jag tänker liksom inte "nåja nu säljer jag den här väskan, jag använder ju den ändå inte", utan trots att jag vet att det är vettigt att sälja en väska jag inte längre använder, tänker jag "ååh vad synd att sälja den här väskan, det var ju så stort för mig när jag köpte den som belöning efter att jag blabla och jag har ju haft den med mig här och där och blabla". Jag kan också tycka att det är jättejobbigt att göra slut med en kompis jag inte längre trivs med bara för att relationen HAFT stort känslomässigt värde för mig, för att inte tala om saker som när jag gick ut grundskolan eller blev utexiaminerad från Arcada. 
 
 
Hur som helst, min point med det här inlägget var egentligen, att jag fick en massa bra feedback av er på min bloggenkät (fyll gärna i den om ni inte ännu gjort det!), och en stor del av förslagen på förbättringarna berörde designen och att den börjar kännas lite föråldrad. Alltså, egentligen VISSTE jag ju det här, men nu är ju grejen den, att eftersom jag tyckt om den här designen så mycket och haft den så länge, har jag hunnit fästa mig vid den så mycket, att det har känts som en mindre katastrof att börja ändra om den. Typ som att det inte längre skulle kännas som MIN blogg ifall den inte såg ut så här (joo alltså lol, hör ju själv hur det låter att fästa sig vid en design). Men, tack vare enkäten och er sakliga, vettiga och ärliga feedback, ska jag nu äntligen ta tag i saken och förnya designen inom snar framtid. Lovar! Är dock inte så bra på att fixa och trixa med html koder, så det kan ta ett tag före det reder ut sig och det kan hända att jag måste ta hjälp av någon. Bara så ni är förberedda, om ni nån dag plötsligt möts av en råddigogga när ni klickar in er här! Ska också sammanställa all er annan feedback från enkäten i ett annat inlägg, men måste gå igenom alla svar lite mer noggrannt först och vänta ifall fler svar trillar in :)
 
*Knäpper på Let it go på Spotify och gör mig redo att vinka hejdå åt designen som kännetecknat Danielas Dagbok de senaste åren*

När två favoriter slår ihop sig

Senast två av mina favoritartister slog ihop sig blev resultatet den fantastiska låten "Se på mig nu" av Petter och Linnea Henriksson, och nu märkte jag nyss att ytterligare två favoriter slagit ihop sig, nämligen Kygo och Selena Gomez. Att trycka på play var riktigt spännande, och inte blev jag besviken! It ain't me heter låten, och jag vågar påstå att den är en av de bästa låtarna 2017 bjudit på hittills:
 
 
Nu ska jag fortsätta yla med "It ain't me" i refrängen medan jag går igenom dagens resultat av enkäten. När jag loggade in nyss möttes jag redan av dubbelt mera svar än jag ens vågade hoppas på att jag skulle få in allt som allt, ni är grymma!!!! 

Tio frågor till ER!

Hörni, nu ska jag be er om en liten tjänst. Det är nämligen så, att jag har skapat en enkät med tio frågor som ni väldigt, väldigt gärna får svara på, så att jag kan göra den här bloggen så bra som möjligt. Ni kan se det lite som en omvänd frågestund, eller så kan ni helt enkelt se det som en möjlighet att påverka, så det blir ännu trevligare för er att kika in här :) Det räcker ungefär fem minuter att svara på frågorna, och de fem minuterna tycker jag ni kan ge mig med tanke på alla timmar jag lägger ner på den här bloggen varje vecka. Visst? 
 
 
Enkäten kommer ni till HÄR, tack på förhand till alla er som svarar! 

Blondintrio på vift

 
Vad händer när man kombinerar Vasas blondaste och roligaste trio, lite (okej, mycket) vin och två av Vasas bästa barer i form av Ollis och Hullupullo? Ja, då händer årets roligaste kväll hittills.  Alltså HERRE vad roligt vi hade igår. Förfestade hos Karro och redan där typ vred jag mig av skratt på golvet, och i samma takt fortsatte det resten av kvällen - skratt, prat, skål, dans, repeat. Tänk att jag träffat dessa två tack vare bloggandet, och tänk vad många roligheter jag gått miste om ifall vi inte bloggat och således aldrig lärt känna varandra. Tacka vetja bloggandet, och typen som uppfann vinet också. Oj vad mycket tråkigare livet vore utan vänner och vin, vinkvällar med tjejkompisar är fasen bland det bästa som finns.
 
 
Idag har det dock varit mindre roligt, men det är ju sånt som man får ta då. Dagens räddning var helt klart Jenna och pizzorna vi blev serverade på Dallas, för att inte snacka om cocisen! Aaah vad gott det var med cocis, o-s-l-a-g-b-a-r-t. Satt kvar i några timmar efter att vi hade ätit också, och när jag for hem igen kände jag mig nästan som en ny människa. Nästan. För det är ju nog en helt klar skillnad på återhämtningen dagen efter fest nu för tiden och när man var typ 19 år, jag menar, kan inte förstå hur jag kunde festa fem dagar irad på första Pampasveckan jag var på? I dagsläget vore det helt otänkbart, alltså HELT otänkbart. Det är liksom kul att fara ut en kväll nu som då, men fem dagar irad? Hah, aldrig.
 
Nåja, nu ska jag fortsätta återhämta mig och kolla på någon serie som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Och vänta på att få se hurudana legendariska blogginlägg Emma och Karro trollar fram om gårdagen. Hehe. 

Inte riktigt som alla andra - del sju

Nu var det rätt länge sen jag publicerade ett "Inte riktigt som alla andra" inlägg, så jag tyckte det började vara dags igen! Idag ska vi således för sjunde gången ta en titt på några grejer alla utom jag tycks gilla/göra/tycka, och ifall någon känner igen sig, får ni som vanligt väldans gärna slänga iväg en kommentar, så jag inte känner mig så ensam. & Ifall ni har missat mina tidigare "Inte riktigt som alla andra" inlägg, så hittar ni del sex och länkar till alla tidigare inlägg här! Men ja, dagens punkter:
 
 
Alla tycker studenten var en av de bästa dagarna i deras liv, men det gör inte jag. När jag tänker på de bästa dagarna i mitt liv, är min studentdag nog inte ens i närheten av den listan. Jag fick ett jättefint stipendium och blev verkligen superuppvaktad på min studentfest (som mamma och pappa för övrigt ordnat jättejättebra) vilket jag såklart är glad och tacksam över, men överlag var jag ganska ledsen hela dagen. Jag minns att jag hade så jäkla ont i magen från morgon till kväll, att jag inte åt en endaste en liten kakbit på min fest, inte kunde njuta av maten på Strampen och inte klarade av att festa speciellt hårt senare på kvällen heller... Önskar så att jag kunde göra om den här dagen, och faktiskt få känna mig lika lycklig som de flesta andra alltid verkar vara på sina studentdagar. (Har knappt kvar några bilder från min studentdag heller, så bilden ovan är från någon valborg)
 
 
 Alla tycks drömma om att flytta in i ett äldre hus och renovera det, men det gör inte jag. Rättare sagt, gör jag VERKLIGEN inte. Alltså, om jag nångång blir husägare, så ska det nog vara ett nytt och fräscht hus där man behöver göra så lite ändringar som möjligt.... Jag är liksom en sån som hellre behåller en lite fulare tapet än börjar tapetsera om för att få en tapet jag valt själv :D Att börja slå ner väggar och grejer för att få en "öppnare planlösning" och vad annat man nu brukar hålla på med när man renoverar hus, det är nog inget jag drömmer om, det låter snarare som en jäkla mardröm. Drömmen, däremot, skulle vara att flytta in i ett typ riktigt nytt parhus, där jag färdigt har neutrala färger, ytor och material, och behöver göra absolut ingenting åt saken :D
 
 
Alla tycker penkkis är ett av de finaste minnena från gymnasietiden, men det gör inte jag. Alltså ååå vad jag känner mig utanför som varken hade en speciellt lyckad studentdag eller penkkisdag, blir riktigt ledsen nu när jag tänker på det.... Men, jag måste nog tyvärr säga, att penkkis inte alls var någon minnesvärd upplevelse för mig. Var helt febrig på flaket (minns typ ingenting av det), på kvällen var jag i så dåligt skick att jag bara stannade hemma och inte blev det ju någon abikryssning för min del heller. Känns verkligen som att jag gått miste om något så "stort och viktigt" man borde uppleva under gymnasietiden :( 
 
 
Och sist, men inte minst: Alla gillar fastlagsbullar, men det gör inte jag. Alltså, att den här skapelsen är en bakelse folk går omkring och LÄNGTAR efter att få äta, nej det förstår jag bara inte. Själva bullen smakar ju så tråkigt som ett bakverk bara kan smaka, och att man sen ännu ska sätta grädde (hatar grädde) dit emellan?! Urk alltså... Bilden är förresten lånad från Pixabay, mitt arkiv strömmar ju liksom inte direkt över av bilder på fastlagsbullar,  som ni säkert redan förstod.
 
Nåja people, vad säger ni? Tycker alla jag är spritt språngande galen som aldrig skulle renovera ett gammalt hus eller frivilligt äta en fastlagsbulle, eller har jag några renoverings- och fastlagsbullehatande soulmates där ute? Och snälla säg nu att jag inte är den enda som haft en mindre lyckad studentdag/penkkis? Jag KAN ju inte vara den enda som inte tycker att studenten var en av de bästa dagarna i mitt liv och/eller att penkkis var mitt bästa skolminne? Eller?

Två serietips

 
Hörni, serienörden (= jag) har två nya tips åt er! Ett för er som gillar serier i stil med Johan Falk och ett för er som gillar Skam:
 
 
 
För er som gillar serier i stil med Johan Falk och/eller Bron, kan jag varmt rekommendera Gåsmamman. Kort sagt handlar serien om Sonja som lever ett helt vanligt familjeliv, tills hon plötsligt blir inblandad i sin mans knarkaffärer. Verkligen en jättespännande och fängslande serie som man mer än gärna maratontittar. Tror vi avverkade tre avsnitt första kvällen, och sedan räckte det nog inte många dagar före vi kollat igenom båda säsongerna. 7,4 är betyget på IMDb, och det betyget är den verkligen värd. 
 
 
För er som kollat igenom alla säsonger av Skam och ivrigt väntar på den fjärde säsongen, kan jag rekommendera "Portkod 1321" för att stilla den värsta Skam-abstinensen. Visst, Portkod 1321 når inte upp till samma nivå som Skam och den är kanske riktad till en lite yngre målgrupp, men nog går den bra att se på som tidsfördriv. Känns lite som en modern version av Adam & Eva och handlar om ungefär samma sak som Skam, det vill säga ungdomar och deras liv i högstadie- och gymnasieålder. 6,8 har den fått på IMDb, inte helt fy skam (hehe) jämfört med Skam som fått 9,0. 
 
Så, ni som bojkottar Melodifestivalen men ändå tänkte ha hemmakväll ikväll, nu har ni två bra alternativ att välja mellan. Jag älskar ju Mello men kommer att missa det ikväll, Vasas blondaste och roligaste bloggtrio (det vill säga jag, Emma och Karro) ska nämligen ut ikväll, woop. Tur det finns repriser, en dag i soffan framför Mello kommer säkert att passa bättre än bäst imorgon :D

Jackor i pastellfärg

Inlägget innehåller adlinks
 
Godmorgon från Finlands soligaste stad! Jag kom tryggt fram till Vasa igår och känner åtminstone inte ännu några tecken på att jag skulle ha blivit smittad av norovirus trots att blåsan vann igår... Vi får hoppas att det fortsätter i samma bana, och att min tur äntligen vänder nu! Tänkte att vi kan börja den här fredagen idag med något så trevligt, som att kika på lite fina jackor: 
 
 
Jag har ju flera gånger berättat att jag är svag för jackor, och något jag också är svag för är ljusblått och rosa. Att kombinera dessa två är således ett vinnande koncept för mig, speciellt nu när våren närmar sig - då om någonsin är det ju snyggt att ha en jacka i pastellfärg. Surfade runt lite för att kolla läget gällande hurudant utbud på snygga pastellfärgade jackor det finns, och då snubblade jag över dessa två, som dessutom båda är på riktigt bussig rea! Jag hade så gärna blivit ägare till någondera (helst båda), men på grund av att jag 1) nyss shoppade massor i USA, och 2) nyss klickade hem en jacka jag drömt om hela vintern, så får jag nog låta bli den här gången.
 
Det att jag måste stå över betyder ändå inte att ni inte kan slå till, så ni hittar: 
 
Den ljusblåa för 69,95 35,00 euro HÄR
Den rosa för 89,95 53,97 HÄR
 
Varsågoda för tipset bara. Så avis på alla er som är/blir ägare till någon av dessa skönheter. 

Outfit 080217 & en liten klagovisa från tåget

Hej från tåget! Jag är påväg hem till Vasa på långvisit, tänkte spendera nästan två veckor där och jag vet inte NÄR det skulle ha hänt senast. Förutom att det så där allmänt känns bra att få vara hemhemma en längre tid, känns det extra bra efter den här hemska veckan - är fortfarande så ledsen och slut av alla motgångar jag fått kämpa med, att jag helst av allt bara skulle gråta mot den okända typens axel som sitter bredvid mig... Men, typen skulle knappast uppskatta det speciellt mycket, så tror det är bäst att stå över :) Dessutom känns det annars också smartast att hålla sig så långt borta från människor som möjligt i dessa norovirustider, jisses, det är nu bara det som skulle fattas den här veckan, att jag skulle få norovirus... ELLER att tåget går sönder. Eller, vänta - att jag drabbas av norovirus i tåget, och SEN går tåget sönder. Skulle faktiskt inte förvåna mig det minsta efter all otur jag fått uppleva de senaste dagarna. Huhhu alltså. 
 
Nåja, ska vi ta och pigga upp det här inlägget (som visst blev en liten klagovisa), med en kiva outfit? Ja, det tycker jag. För att säga något positivt så älskar jag verkligen den här blusen jag köpte inne på Urban Outfitters i USA, utan tvekan resans bästa köp! Att sedan kombinera den med min älskade fluffjacka, ljusa jeans och mina sköna Nikes - ajaj vad jag trivdes bra i den här outfiten: 
 
Jacka-Zara, blus-Urban Outfitters, byxor-Zara, skor-Nike
 
Alltså, visst är det snyggt med den där lilla detaljen blusen har?! Ångrar nu i efterhand att jag inte köpte blusen i fler färger, det fanns en massa fina alternativ och jag hade helt säkert använt alla flitigt, men nåja, inget man kan göra åt det nu i efterhand. Nu ska jag fortsätta med att typ hålla andan och inte röra något för att slippa noroviruset, hålla mina tummar att tåget kommer fram i tid och räkna ner minuterna tills jag slipper hem till mamma  Vi får höras mer från Vasa sen, hoppas er vecka har varit bättre än min har varit hittills!
 
P.s. Jag har suttit i tåget mindre än en timme och är redan sjukt kissnödig, men vågar inte gå till wc because of rädslan för norovirus. Ifall tåget håller tidtabellen, är det tre timmar kvar tills jag är framme. Ska bli spännande att se vem som vinner - envisheten eller blåsan...

Magic Kingdom - Walt Disney World

Under vår sista hela dag på resan var det dags för det jag nästan väntat allra mest på - Disney World. Jag hade drömt om att besöka Disney World så länge jag kan minnas, och när vi hoppade i bilen och ställde in navigatorn på Walt Disney World - Magic Kingdom, ja då pirrade det nog i min mage riktigt ordentligt! Man kan lugnt säga att Niko inte var lika excited som jag, "alltså jag förstår inte varför du tycker det ska bli så spännande att gå omkring och se på ett slott" var en av sakerna han sa på vägen, men OJ om han hade vetat vilken drömdag som väntade... Vi tar det från början till slut!
 
 
Vädret var, som de flesta andra dagar under resan, toppen, och bilfärden dit räckte endast omkring tjugo minuter från vårt hotell. Jag hade hört och läst på förhand att det alltid är fullsmockat med folk i Disney World och att man får förbereda sig på att ägna ungefär hela dagen åt att köa, så vi var inställda på att det skulle räcka ganska länge innan vi faktiskt skulle befinna oss inne i parken, men icke - ungefär femton minuter senare hade vi parkerat bilen, gått igenom biljettförsäljningen och åkt den korta tågfärden till parkens ingång. 
 
 
Jag kunde skymta slottet redan från tåget, men oj vilken overklig känsla som uppstod när det uppenbarade sig framför en på nära håll. Alltså, jag var så lycklig och ivrig att jag nästan tänkte börja böla, haha! Ännu gladare blev jag när jag märkte att det inte var så farligt fullsmockat som jag hade tänkt mig - alltså visst var det mycket människor i parken, men inte så mycket att jag skulle ha upplevt det obehagligt en enda gång (och då är jag en sån som har svårt för att vistas i stora folkmassor). Jag menar, att få en bild på sig själv framför slottet var inget problem, och inte en enda gång att vi skulle ha behövt köa till wc, när vi skulle köpa dricka, eller dylikt. 
 
 
Vi anlände till parken ganska passligt till paraden, vi hade nämligen hört att man absolut inte får missa den. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men hade nog aldrig i min vildaste fantasti kunnat föreställa mig hur MÄKTIG den skulle vara. Till och med Niko, som före ju inte förstod vitsen med att gå omkring och titta på något slott, stod och spärrade med ögonen, gapade med munnen och ba "oho". Här kommer några favoriter från paraden: 
 
 
Jag hade först tänkt presentera figurerna under varje bild, men äh, ni känner ju nog igen dem! :D Dock måste jag säga, att oavsett hur häftig den eldsprutande draken var, så förblev den ett mysterium för oss. VARIFRÅN är den riktigt???! Någon som vet?
 
 
Nåja, när paraden var slut, var det dags att börja utforska parken på riktigt. Och nu mina damer och herrar, så vill jag bara ge er ett litet tips: När folk säger att parken är jäkligt stor, så överdriver de inte - den är ENORM. Parken är indelad i Main Street, Liberty Square, Adventureland, Frontierland, Fantasyland och Tomorrowland, och oj vad jag var glad över att jag på förhand prickat ut vilka ställen jag ville besöka på en karta, annars hade besöket nog blivit en enda råddigogga. Så, kära ni, före ni besöker Magic Kingdom, läs på! Ni sparar så otroligt mycket tid och kommer att få så mycket mer ut av besöket om ni har lite koll på hur parken är uppbyggd och vart ni vill prioritera att gå. Ok? Bra. Låt oss då ta en titt på attraktionerna: 
 
 
Alltså, jag kan säga så här: När man åker i Magic Kingdoms attraktioner, känns det som att man aldrig besökt ett nöjesfält förr. T.ex. Borgbackens och Magic Kingdoms berg- och dalbanor går inte ens att JÄMFÖRA, och inte på det sättet att Magic Kingdoms berg- och dalbanor skulle ha varit mer skrämmande eller fartfyllda, utan för att allt i Magic Kingdom var så himla detaljerat och imponerande. Åkte man liksom i Seven Dwarfs Mine Train var det precis som att faktiskt vara i en gruva, åkte man i Pirates of the Caribbean båten var det helt som att kliva rakt in i en Pirates of the Caribbean film och i spökhuset var det på riktigt som att befinna sig i ett gammalt hus där det spökar. Så himla häftigt! Vi gillade verkligen allt vi åkte i, men våra favoriter förblev:
 
✩ Splash Mountain (Frontierland)
Pirates of the Caribbean (Adventureland)
Big Thunder Mountain Raildroad (Frontierland)
Haunted Mansion (Liberty Square) 
Seven Dwarfs Mine Train (Fantasyland)
Space Mountain (Tomorrowland)
 
...varav absoluta favoriten var Space Mountain. Och ja, gällande kötider, så var det nu inte alls så farligt som vi hade trott. Skulle säga att vi i medeltal köade ungefär 15-20 minuter till varje attraktion, vilket kändes som vilket nöjesfält som helst en dag när det är fint väder? Dessutom har parken 1) Wifi, så man kunde ägna kötiden åt att surfa, 2) FastPass biljetter, som man kan kan köpa för en lite dyrare peng ifall man inte orkar köa, och 3) En skylt som vid varje attraktion visar uppskattad kötid. Anser man att tiden är för lång, är det ju bara att gå någon annanstans, och komma tillbaka senare om man så vill. 
 
 
Som sagt är parken alltså VÄLDIGT stor, så det lönar sig att ta på sig bekväma skor, det blir nämligen en hel del steg när man traskar omkring där en hel dag. Att man ibland fick gå rätt långt från attraktion till attraktion störde dock inte ett dugg, parken är nämligen, som ni ser, väldigt fin, och man kan riktigt bra ibland pausa och bara beundra det man ser. Speciellt vackert blev det mot kvällen när det blev mörkt, belysningen i parken var... bara wow. 
 
 
När dagen närmade sig sitt slut, samlades de flesta framför slottet för att se de omtalade fyrverkerierna. Om vi förstår varför dessa fyrverkerier är omtalade? Nå, vi kan säga så här: De var det vackraste vi någonsin sett. Jag har inte speciellt många bilder från showen eftersom jag ville njuta av att bara se på den, men ovan får ni åtminstone ett litet smakprov. När man besöker Magic Kingdoms hemsida möts man av texten "The Most Magical Place On Earth", och där och då hade jag inte kunnat hålla med mer. Bättre avslut på vår resa hade vi inte kunnat önska oss. 
 
 
Vår dag i Disney World var alltså en riktig drömdag från början till slut, och man kan lugnt säga att Magic Kingdom överträffade alla våra förväntningar, trots att jag drömt om att besöka parken ungefär hela mitt liv =) Tänkte avsluta inlägget med några "fördomar" jag läste/hörde om Disney World före vi besökte stället, och hur vi upplevde dessa saker:
 
"Åk till Disney World om ni vill trängas och stå i kö hela dagen"
Tja, det enda stället vi köade till var attraktionerna, dit vi ändå inte upplevde att köerna var speciellt farliga. Antalet sekunder vi köade efter parkeringsplats, till tåget, till kassan, till ingången och till wc var noll. Gällande trängseln så upplevde vi nog ingen trängsel som skulle ha stört oss, men vill man stå längst framme vid slottet vid fyrverkerierna, då kan jag nog tänka mig att man får vara beredd på att trängas.
 
"Disney World är bara för barn"
Hej från två 24-åringar som upplevde en av de bästa dagarna någonsin i parken!
 
"Man behöver minst en hel dag för att uppleva parken"
Här måste jag nog nästan säga att jag faktiskt håller med. Vill du inte åka i något utan bara gå omkring i parken kanske en halv dag räcker, men vill du hinna åka i några attraktioner och se paraden + fyrverkerierna, ja då behöver du nog en dag. Dessutom vill du nog INTE åka till Disney World och missa paraden och/eller fyrverkerierna, tro mig!!!
 
"Disney World är fruktansvärt dyrt, det är inte värt pengarna"
Ja, alltså billigt, det var det ju inte. Att betala för två biljetter plus parkeringen sved nog i plånboken för oss trots att det bara var vi två, så kan tänka mig att det blir ett fruktansvärt dyrt kalas för en familj på t.ex. fyra. Dock är ju ett besök till parken verkligen något utöver det vanliga, och vi båda var nog överens om att det var så himla värt pengarna. Men, det är ju upp till var och en att avgöra vad man tycker är värt omkring 100 dollar, och vad som inte är det. 
 
 
Ja, det var väl det jag hade att säga om vår dag i Disney World, och faktiskt hela resan också. I och med att vår resa tog slut efter dagen i Disney World, tar också mina blogginlägg om resan slut nu. Som ni säkert redan förstått, har denna resa utan tvekan varit den bästa vi någonsin varit på, rättare sagt bland det bästa vi någonsin varit med om. Kunde inte vara nöjdare och gladare över att vi såg till att faktiskt förverkliga vår drömresa, trots att det både kostade en hel del pengar och krävde en hel del tid och planering. Det där ordspråket "Travel is the only thing you buy that makes you richer", det är nog så sant som det är sagt.  I väntan på nästa resa!
 
P.s. De tidigare inläggen jag skrivit om resan hittar ni i kategorin "Resor" (klick), och ifall det finns något ni ännu undrar om Disney World eller själva resan, får ni givetvis fråga :)

När flickvänspoängen trillar in

Den här veckan har hittills varit riktigt usel. Allt började med att min bil gick sönder på måndag morgon, och sen dess känns det som att allt som bara kunnat gå fel, också har gått fel. Idag har jag ändå försökt rycka upp mig och vara på gott humör i och med att min kära sambo fyller 25, och jag tror att jag lyckades riktigt bra. Såklart gick ju allting med presenten också fel, men fick allt fixat (bättre än bra dessutom) till slut, och när Niko kom hem från jobbet möttes han av synen ni ser på bilderna. Flickvänspoängen bara trillade in!
 
Så här behandlar jag folk som bor under samma tak och fyller år. Nästan så att man vill bli ihop med sig själv ;)
 
Hade såklart varit mer romantiskt om jag lagat middag och bakat kaka själv, men när man varken kan laga mat eller baka, ja får man helt enkelt ta hjälp av Kotipizza och Starbucks, så är det bara. Mycket smidigare och betydligt godare på det sättet. Nu ska vi fortsätta fira typen som plötsligt blivit halvvägs till 50 (?!?! får ju börja kolla efter gråa hårstrån snart), och sen ska jag fortsätta fasa över vad annat som månne kommer hända under denna otursvecka. Ha en fin onsdag alla, hejsvejs!

Shoppingen i Florida

Som väntat blev det en (hel) del shopping i Florida, det var ju verkligen rena rama shoppingparadiset. Dock hade vi väntat oss att shoppingen skulle vara bäst i Miami, men Orlando slog faktiskt Miami! Beror säkert dels på att vi fick en del grymma tips av pappan i familjen vi åt middag med på kryssningen, han hade nämligen bott i Orlando i några år. Hur som helst har jag ju redan berättat var vi shoppade, men tänkte köra en snabbrepris före vi går vidare till mina köp! Så, ställena vi besökte i shoppingsyfte var följande:
 
Dolphin Mall, Miami (Miamis största outletköpcenter)
Lincoln Road, Miami Beach (Mysig och fin shopping-gata)
The Mall at Millenia, Orlando (Stort och fräscht köpcenter som innehåller allt från H&M till Chanel)
Orlando International Premium Outlets (Vår absoluta favorit! Samling av en massa outlets, här fyndar du märkeskläder SVINBILLIGT)
 
& Så mina köp då:
 
Blå kjol från A'Gaci, Dolphin Mall (Velade av och an mellan denna rätt länge eftersom jag inte visste när jag skulle använda den, men gillade färgen och formen så mycket att det blev ett köp till slut!)
 
T-shirt från Calvin Klein, Dolphin Mall (Har ju använt min gråa CK t-shirt så mycket att jag passade på att köpa en i svart också, den var nämligen mer än tre gånger billigare i USA än i Finland ;))
 
Sportbh från Victoria's Secret, Orlando International Premium Outlets (Förutom att den är bekväm, snygg och ger bra stöd, är det superdupersmidigt med dragkedja där framme! Alltid så ofräscht att dra sportbh:n över huvudet när man är genomsvettig ju)
 
Skogsgrön topp från Guess, Dolphin Mall (Har ju plötsligt börjat gilla den här färgen)
 
Grå tröja från Ralph Lauren, Orlando International Premium outlets (Skön, enkel och mysig vardagströja)
 
Bh från Calvin Klein, Dolphin Mall, och underkläder från Victoria's Secret, Orlando International Premium Outlets (Alltså VS outleten i Orlando var magiskt, så stort utbud och galet billiga priser!)
 
T-shirt från Urban Outfitters, The Mall at Millenia (Faktiskt mitt favoritköp från hela resan, älskar att den är så snygg trots sin enkelhet, och materialet är så skönt att den kan vara det skönaste plagget jag äger. Jag tänkte annars först köpa den på Lincoln Road, men gjorde det inte för att jag tyckte den var så dyr. Lyckan som uppstod när jag sen hittade den på rea i The Mall at Millenia alltså!!!)
 
Halsband från Rainbow, Lincoln Road (Där kan man tydligen fynda ursnygga smycken för ca 2-3 dollar styck)
 
Bikiniunderdel från Victoria's Secret, Orlando International Premium Outlets (Jag älskar ju bikinis, och tyckte denna var så söt att jag inte kunde motstå. Fanns tyvärr ingen övredel i min storlek, men äh, får väl matcha med någon annan vit eller ljusrosa övredel istället)
 
Smink från Kiko, Lincoln Road (Där var det megarea, så passade på att köpa lite smink och några nagellack)
 
Gant tröja, Orlando International Premium Outlet (Också ett favoritköp! Fyndade den för mer än dubbelt billigare än vad min mörkblåa och rosa Gant tröja kostat, kaaaaaap)
 
Om jag är nöjd med köpen? Eh, JA. Om Niko fyndade lika mycket bra som jag? Ja, kanske t.o.m mera. Om jag fick sitta på mitt lilla handbagage för att få fast väskan? Hehe, ja :D. Om jag nu kommer att ha shopstop ungefär resten av livet? Borde jag åtminstone, ja....

Vi måste bli bättre på att döma mindre

"Hon är en sån jävla skitstövel som var otrogen"
"Han är just en sån som bara sitter hemma och inte lyfter ett finger, dit går skattepengarna då"
"Hon är bloggare, kan hon inte skaffa sig ett riktigt jobb?"
"Han dansar balett, han måste vara bög" 
"Hon dricker helt för mycket. Tar inget ansvar, bara festar hela tiden"
"Han fick en riktigt bra studieplats men tog inte emot den, hur dum kan man bli?"
"Hon tog två mellanår efter gymnasiet. TVÅ. När ska hon börja göra något vettigt med sitt liv?"
"Han går hem med en ny tjej efter varje kväll på krogen, vilken douche"
"Hon måste vara sjukt osäker som använder så mycket smink"
"Han måste nog vara riktigt uppmärksamhetssjuk som sökte till Paradise Hotel"
"Hon har blivit så smal på sistone, borde nog söka hjälp före hon blir riktigt anorektisk"
"Hans nya flickvän är tydligen tjugo år yngre, alla förstår ju att hon bara vill ha hans pengar"
"Hon fick barn som 20-åring, måste ha varit ett misstag"
 
 
Att döma andras liv, andras val, andras misstag. Kan vi prata lite om det idag? För det är så lätt, så lätt, att dra en slutsats om att någon är en idiot eller en dålig människa, när man hör av någon att någon gjort något man inte själv tycker om eller håller med om. Det är så lätt, så lätt, att låta sig själv bilda en uppfattning eller åsikt om vem någon är eller vad någon gjort, fast man inte ens känner personen. Det är så lätt, så lätt, att kommentera vad man tycker om någon annans beteende eller utseende, och slänga ur sig en halvtaskig kommentar, trots att man egentligen inte vet någonting om den människan eller situationen. Det är alldeles för lätt att döma, speciellt i dagens samhälle, när man ofta bildar sig uppfattningar om människor endast genom  deras sociala medier. 
 
HUR många gånger har man inte fått höra kommentarer i stil med dem jag räknade upp ovan? Kanske har du till och med själv råkat slänga ur dig någon av kommentarerna någon gång? Jag kan åtminstone erkänna att jag gjort det. Tänker inte sitta här och skriva och leka något helgon, för visst dömer jag, jag med - helt för lätt, helt för ofta och oftast helt omedvetet. Det är liksom så vanligt att döma, att jag oftast inte ens reagerar på att jag automatiskt tänker "vilken skitstövel" när jag hör saker som att någon t.ex. varit otrogen. Det spelar ingen roll fast jag inte känner personen som varit otrogen och att jag får höra det av en kompis kompis kompis. Nix. Otrogen = S-k-i-t-s-t-ö-v-e-l. Bara att det inte alls nödvändigtvis alltid är så.  Och när jag läste att 23-åriga Erika inlett ett förhållande med 74-åriga Danny? HA, som om hon skulle tycka om honom på riktigt. Bara att varför skulle hon inte kunna göra det. 
 
Det sägs ju att man inte ska döma någon före man gått en mil i hans mockasiner, men vet ni, jag vet inte om det ens räcker. Man formas ju som person under hela livet, och då är det nog ganska lite, att hänga med i bara en mil. Faktum är, att jag tror att ingen annan än en själv, någonsin kan förstå en helt och hållet. Vi är ju så himla många människor på den här planeten, var och en med sina egna tankar, personligheter och erfarenheter. Vad som är rätt för just en själv, kan därför vara allt annat än rätt för någon annan, och ändå är vi så jäkla snabba med att tänka dömande tankar direkt någon sticker ut lite, när någon väljer en annan väg än en själv eller när någon gör något som man själv anser att är fel. Bara för att du själv började studera direkt efter studenten, behöver det inte betyda att personen som börjar studera först fem år senare (eller kanske aldrig ens börjar studera) gör fel, och bara för att du själv inte vill gå hem med någon okänd från krogen, behöver det inte betyda att den som gör så gör fel. Kanske är det fel enligt dig och kanske skulle det vara fel för just dig, men det betyder inte att det är fel för alla andra också, och det ger dig sannerligen inte rätten att döma andras val och beslut. 
 
Jag tror att det är otroligt viktigt att påminna sig själv om dessa saker. Att bli mer medveten om när man dömer. Att hejda sig själv när man märker att man börjar tänka dömande tankar om någon man inte ens egentligen känner. Att säga stopp när man märker att man dömer någon bara för att den inte tycker och tänker lika som en själv. För otrogen är inte automatiskt lika med skitstövel. Mycket smink är inte automatiskt lika med osäker. Smal betyder inte automatiskt anorektisk. Att bli mamma som 20-åring betyder inte automatiskt misstag. Som utomstående vet man inte. Man vet inte vad som ligger bakom otroheten, man vet inte om personen helt enkelt gillar smink, man vet inte om personen kämpat med att gå upp i vikt i hela sitt liv och man vet inte om barnet varit både planerat och efterlängtat. Man vet inte, och ändå dömer man. Och vi måste bli bättre på att döma mindre. Vad är nu en passligare dag att börja med det än vändagen? 
 
P.s. Vet ni vad som är mycket trevligare, snällare och bättre än att döma? Att berömma! Vi kan ju ta det som gemensamt mål, att hädan efter alltid se till att berömma oftare än att döma. Visst? 

Fifty Shades Darker recension

 
Lovade ju er att berätta vad jag tyckte om Fifty Shades Darker som jag såg på bio med Ira i lördags, sååå, here we go: 
 
 
Nu är jag lite kärringen mot strömmen igen, för jag tyckte ju faktiskt att första filmen, det vill säga Fifty Shades of Grey, var helt okej (ni kan läsa mitt inlägg om filmen här), medan jag tyckte Fifty Shades Darker var betydligt sämre. Kollar man på IMDb verkar de flesta andra tycka tvärt om, att den Fifty Shades Darker var bättre, i och med att den fått betyget 5 medan Fifty Shades of Grey fått betyget 4,1. Obs! Läser ni vidare kan ni stöta på spoilers. 
 
Orsaken till att jag tyckte Fifty Shades Darker var sämre än första filmen, var väl främst att jag tyckte den var så råddig. Det kändes som att de hade försökt klämma in helt för mycket i en och samma film, det var liksom allt från att bli tillsammans igen och ha problem med chefen till galna föredettingar och helikopterkraschar? Allt kändes väldigt osammanhängande och allt gick för snabbt, i ena stunden är de liksom på en maskeradbal och i nästa sekund är Mr Grey plötsligt ute och flög med sin söndriga helikopter, i ena sekunden sårar grabben Ana och hon springer gråtande ut ur lägenheten, och sen plötsligt friar han...? Nääääe alltså, hade jag inte läst boken på förhand, hade jag nog inte hängt med över huvudtaget. Ska man säga något positivt, så var andra halvan av filmen ändå bättre än den första (jeij haha), och så var musiken riktigt bra även i denna film. Mycket annat bra har jag nog inte att säga denna gång, tyvärr. 
 
Gällande det här med att Mr Grey lyfts fram som ett galet, kvinnoförnedrande kontrollfreak, så kan jag väl delvis hålla med, ja. Men sen å andra sidan tycker jag att det blir väldigt kontroversiellt, när t.ex. serien The Fall, där Jamie Dornan (= människan som spelar Christian Grey) spelar en seriemördare som plågar kvinnor, hyllas och får fantastiska betyg, medan filmerna där han har lite rough sex med någon som frivilligt går med på det, klankas ner på för att de är kvinnoförnedrande... Förstår inte riktigt logiken bakom det, för mig går det liksom inte ihop att någon först ba "omg The Fall är sååååå bra" och sen ba "Alltså Fifty Shades filmerna, så otroligt kvinnoförnedrande!". Bara en liten tanke som dök upp. 
 
Det var kort sagt mina tankar om Fifty Shades Darker det. Någon som vill tillägga något? Någon som sett filmen och håller med mig? Någon som sett filmen och inte håller med mig? Någon som har någon teori om varför folk tycker The Fall är bra medan Fifty Shades filmerna anses kvinnoförnedrande? Bara att slänga iväg en kommentar! 

En dag i Tampa

En av orsakerna till att vi bodde i Orlando under resans sista dagar var att vi skulle se en NHL match i Tampa, som ligger ca 1,5 timmes bilfärd från Orlando. En dag roadtrip:ade vi alltså till Tampa, och eftersom vi inte visste hurudan trafik vi skulle vänta oss, startade vi i god tid. Trafiken visade sig vara väldigt lugn, så bara en timme efter start var vi framme i Tampa, och då var det ännu flera timmar tills matchen skulle börja. Men vet ni vad? Det gjorde absolut ingenting, för Tampa visade sig vara resans största positiva överraskning. Vi hade verkligen inga förväntningar på själva Tampa, men det visade sig att Tampa var en helt OTROLIGT fin stad!
 
 
Solen sken från molnfri himmel även i Tampa, och vi njöt av att bara promenera omkring och beundra det vi såg. Tampa kändes lite som en blandning av livliga Miami och vackra lugna Orlando - visst fanns det skyskrapor här och där, men tempot i staden var inte lika högt som i Miami och trafiken var betydligt lugnare, samtidigt som där fanns relativt mycket grönska och bra promenadmöjligheter, precis som i Orlando. Pricken över i:et var alla mysiga kanaler som finns i staden, härligt att kunna promenera längs vattnet mitt i en storstad. 
 
 
Plötsligt såg vi en skylt med orden "Sunset Cruise", och vips hade vi stigit ombord på båten. Om det visade sig vara ett bra beslut? Eh, JA. Förutom att vi fick se mer av Tampa och uppleva en alldeles fantastisk solnedgång, var "kaptenen" jättetrevlig och rolig, samt spelade precis den musiken man önskade. Vilken fiilis att sitta på i båt på ett otroligt vackert ställe och se solen gå ned medan bra musik spelar i bakgrunden alltså!  Ska låta bilderna tala för sig: 
 
 
Ja, ni ser ju. Som jag sa, en otroligt vacker stad och en riktigt trevlig minikryssning!
 
 
Under båtturen uppmanade guiden oss att spana efter delfiner, det lär nämligen finnas gott om dem (och hajar) i Tampa Bay. Tyvärr, tyvärr såg vi inga delfiner, hade varit SÅ häftigt att få se dem fritt i naturen i sin egen miljö. Inte såg vi några hajar heller, men det var ju bara tur. Något vi däremot såg var fågeln på bilden - har jag helt fel, eller är det en pelikan?
 
 
Båten återvände till hamnen riktigt passligt ca en halv timme före matchen skulle börja, och sen traskade vi till Amalie Arena och letade upp våra platser. Jag kan inte påstå att jag varken skulle ha tyckt att matchen var speciellt spännande eller intressant, meeen Niko njöt åtminstone till tusen, och nog var det ju en upplevelse att sitta där i arenan. Dock tyckte jag nog att matchen var lite väl lång, så gladast var jag nog ändå när den (äntligen) var över, hehe. Hur som helst var vi alltså båda två väldigt positivt överraskade av hur fin stad Tampa var och hur bra vår dag där blev, om vi nångång återvänder till Florida ska vi helt klart se till att spendera mera tid där!
 
Nu har jag inte många inlägg om resan kvar att publicera, but I saved the best for last - det som återstår är nämligen shoppingen och Disney World. De inläggen vill ni INTE missa, så kom ihåg att kika in under de kommande dagarna :) Trevlig måndag på er, hoppas ni får ha en fin start på veckan!

Ett veckoslut i lugnets tecken

 
På torsdag kväll kände jag en förkylning smyga sig på, och rätt hade jag, för på fredag vaknade jag med en väldigt täppt näsa och en väldigt sjuk hals. Typiskt att det skulle hända just då när jag skulle prata i radio! Som tur tyckte ingen annan än Niko av dem jag pratat med efteråt att det hördes att jag var flunssig, så det var ju tur. Veckoslutet fick ändå gå i lugnets tecken så att förkylningen inte skulle bli värre, och ett lugnt och skönt veckoslut blev det minsann.

På fredag kväll fick jag besök av Emppu och Ira, vi dukade fram lite smått och gott (som ni ser på bilden) och satt runt bordet och pratade i ca 5-6 timmar. Det brukar bli så när vi ses, att vi sätter oss till bords kring 18-tiden, och sen plötsligt säger någon "oho, klockan e över tolv". Fredagen var inget undantag, timmarna flög förbi och skratten hördes säkert till grannarna. Älskar verkligen att umgås med dem två, det finns inte mycket vi inte skulle kunna prata om och vi har alltid lika roligt. Bästa typerna 
 
På lördagen var planen caféhäng med Oona, men hon var ännu flunssigare än mig, så det blev avbokat och jag och Ira gick istället spontant på bio för att se Fifty Shades Darker. Vi såg ju ettan tillsammans på bio ifjol, så det kändes passligt att också se tvåan tillsammans :D Filmen, eller nå, filmerna, är ju rätt omtalade, så vi kan ta mina åsikter om den i ett eget inlägg! Lördag kväll spenderades sedan under en filt i Nikos famn med en tekopp i handen medan vi kollade Haluatko Miljonääriksi och Melodifestivalen, och på söndag morgon kände jag mig som en helt ny människa när jag för första gången sen vi kom hem från resan hade sovit gott en hel natt. 
 
Idag har vi inte gjort mycket annat än lunchat i Sibbo, och det känns faktiskt riktigt bra att fortsätta göra ingenting resten av dagen. Tänkte ägna kvällen åt att pyssla med bloggen och läsa mina favoritbloggar - det är ju nog en av mina absoluta favoritsysslor (speciellt när jag inte ännu är tillräckligt frisk för att kunna träna), och ikväll ska jag öppna mitt bokpaket jag fick hem från Adlibris igår. Som sagt, ett veckoslut i lugnets tecken, men ett riktigt bra sådant


Välkommen till en salig blanding av åsikter, humor, outfits, shopping, tips, vardag, träning, kärlek och resor -
i denna blogg finns det inte brist på någonting.

Bakom bloggen står jag, Daniela, en glad och färgstark finlandssvensk 24-åring som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Hoppas du gillar min dagbok och kikar in snart igen!



KONTAKT:
daniela.skoglund@gmail.com IG & SC: danielaskoglund Facebook: Danielas Dagbok


bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar






RSS 2.0