Om nya och gamla vänner

 
Igår var det dags att träffa ännu en ny bloggbekant! Hittills har jag ju blivit vän med Karro, Emma och Sara tack vare bloggandet, och igår kväll träffade jag Jennifer för första gången. Det är ju alltid lite lustigt när man träffar någon vars blogg man läst, för på ett sätt känns det ju som att man känner personen eftersom man fått läsa om personens liv i bloggen, men samtidigt är det ju en helt ny människa man lär känna. Med Jennifer var det hur som helst inga konstigheter, utan hon kändes verligen som en gammal bekant när vi traskade omkring i Arabiastranden i en timme, så det gör vi helt säkert om nångång. Dessutom slängde Jennifer fram det fenomenala förslaget att vi borde hjälpa varandra med att fota till bloggarna i fortsättningen, alltså SÅ roligt att man har möjligheten att träffa likasinnade människor så här tack vare bloggen!
 
Idag ska jag hur som helst få besök av en desto äldre bekantskap, min barndomsvän Heidi ska nämligen komma hit och hälsa på över veckoslutet  Heidi är ju en av mina allra äldsta vänner, och jag ser fram emot det här veckoslutet supermycket, vi har nämligen en massa roligt i planerna! Dessutom har vi inte setts sen sommaren (så kan det tyvärr bli när den ena bor i Jeppis och den andra i Helsingfors), så det här veckoslutet har vi äntligen tid att catcha up riktigt ordentligt. Så, jag borde åtminstone ha ett riktigt trevligt veckoslut framför mig, önskar er det samma!

Andra luckan

 
Dags att öppna lucka nummer två, och där hittar vi Felicias Mode!
 
 Print screen från feliciahblogg.webblogg.se
 
Felicias Mode (klick) är en blogg som jag nog läst i flera år nu. Bloggen drivs alltså av en finlandssvensk tjej som bor i Umeå, och hon verkar verkligen vara hur go som helst (fun fact: jag hade haft möjlighet att hälsa på henne på Galan, men kände inte igen henne i hennes nya hårfärg :D Tänkte flera gånger under kvällen att "vitsi den där tjejen liknar Felicia", och sen efteråt läste jag i hennes blogg att hon färgat håret, haha!).
 
Orsaken till att jag följt bloggen så länge är att den känns så äkta, och för att man alltid lämnar bloggen med ett leende på läpparna. För en bokmal som mig är hennes boktips som dyker upp nu som då också en stor bonus, har läst flera av böckerna hon tipsat om, och aldrig blivit besviken :) Låt er därmed inte luras av bloggnamnet Felicias Mode, bloggen innehåller mycket mer än mode också!

E du alls nå ung å crazy?

 
"Du ångrar bara sakerna du inte gjorde". Vem har inte hört de orden? Nå, säkert alla. I och med att jag är en ganska feg människa som är dålig på att ta risker, så försöker jag påminna mig själv om den meningen så ofta som möjligt. Åtminstone hittills har det stämt rätt bra, att jag bara ångrat sakerna jag inte gjorde. Tänker jag liksom på saker jag ångrat att jag gjort så är det ingenting som ploppar upp i huvudet direkt, medan jag kan komma på hur många saker som helst som jag ångrar att jag inte gjorde. Blev faktiskt riktigt irriterad på mig själv, när jag kom fram till hur många gånger jag i efterhand tänkt "tänk om", när jag inte tagit chansen då jag hade den.
 
Nå, så var det den där kvällen för någon vecka sen när jag körde hem från jobbet och KAJs Yolo-låt spelades i radion, och de sjöng "E du alls nå ung å crazy?". Och jag ba, nä.  Ung kanske jo (än så länge), men crazy? Icke. Där och då bestämde jag mig för att det var dags att göra en förändring nu och börja våga lite mera och faktiskt göra de där sakerna som jag vet att jag senare tänker "tänk om", ifall jag inte gör dem. 
 
I och med att jag oftast också följer mina planer när jag en gång bestämt mig, så ledde det här beslutet till att jag tog steget och började fylla i en ansökan till en grej som jag redan länge lite på skoj tänkt att jag skulle vilja söka till. Jag trodde ju aldrig att jag faktiskt skulle  göra det, men vips var ansökan ifylld, och jag hade tryckt på "skicka". Sekunden efteråt kom oh-no-you-didn't-känslan, men bara efter några minuter kände jag mig mest nöjd och modig (och ganska crazy). Jag hade vågat, och jag hade ju faktiskt inget att förlora med att söka. Eller nå, det beror ju lite på hur man ser på saken, men...
 
Jag ringde åt mamma och berättade vad jag hade gjort och hennes reaktion var "va, gjorde du det PÅ RIKTIGT?!", pappas reaktion var "oho, no nyt katotaan sit miten käy", Nikos reaktion var "näää, nu måst du skämta" och Emppus reaktion var "hahahhaaa ei vitsi vad bra!". Någon som kan gissa vad det rör sig om? ;)  För ja, jag tänker vara superstörande och inte berätta mer än så, i och med att jag inte ännu ens vet om jag blir antagen eller inte. Chansen att bli antagen är väl rätt minimal, men jag tycker faktiskt att min spontana ansökan egentligen blev ganska bra och jag tror att den sticker ut ganska mycket, så vem vet hur detta slutar....
 
Nå, oavsett hur det går kan jag nu ändå känna mig nöjd över att jag faktiskt vågade, och nästa gång KAJ sjunger "e du alls nå ung å crazy", kan jag med gott samvete vråla "Jåo jåo nåo e ja jåo YOLO ja nåo!!!" till svar, hehehe. To be continued...

Första luckan

 
Då var det dags att öppna den första luckan och således också presentera den första bloggen:
 
Print screen från brutalvardag.wordpress.com
 
BRUTALVARDAG (klick) är en relativt nystartad blogg som drivs av en ung man vid namnet Frans. Ja, en MAN! Så alla ni som gnäller på att det knappt finns några manliga bloggare, här har ni en, och en riktigt bra sån dessutom! Dock kan det hända att jag kanske är lite partisk nu eftersom jag faktiskt känner denna trevliga typ från förr, så nu kopierar jag helt kallt av hans egen beskrivning på bloggen, så får ni läsa och själva avgöra vad ni tycker :) Ett urklipp från BRUTALVARDAG:s allra första inlägg, varsågoda:
 
"Bloggande e ju en ganska kul grej som många kvinnliga individer håller på med, men vafför sku int de andra könet o kunna göra de? Jag har inga tankar på att bli nån Viktor Frisk (eller ung Jockiboi för den delen…), och aldrig i livet att jag orkar skriva helatiden, men nu o då kan man ju kasta en minut på er arma stackare som öppnat den här sidan.

 

Bloggen heter ‘’brutalvardag’’ o ti skillnad från 90% av dagens bloggare så skippar jag bildediteringar, falska inlägg om hur perfekt min värld e och allt nonsens som man kan hitta i dagens bloggvärld (int för att jag e insatt, haha). Jag orkar inte heller använda ett korrekt språk till dehär tidsfördrivet, så alla grammatiknazister kan tejpa fingrarna innan ni börjar kommentera onödiga saker hit, eller så kommenterar ni modigt bara, ja e ganska bra på att roasta tibax"

 

Ja, det låter ju ganska intressant, eller vad säger ni? Åtminstone jag har gillat det jag läst hittills, så heja Frans!


Outfit 181116

Tröja-Hunkydory, byxor-Zara, skor-Nelly, klocka-Daniel Wellington
 
Här är en outfit från ett par veckor tillbaka, har helt glömt att visa den! Denna tröja från Hunkydory är en av mina absoluta favorittröjor nu på vintern, hade den inte varit så förbaskat dyr hade jag helt säkert ägt den i flera färger, drömmer om att också ha en grå, svart, mörkblå eller beige <3 Håller hela tiden utkik på sidor som tori och huuto, men än så länge har ingen dykt upp... Så ifall någon av er vet att en Hunkydory wing knit i någon av de färgerna säljs någonstans för ett överkomligt pris, får ni gärna hojta till! 
 
P.s. Jätteroligt att jag fick så bra respons gällande julkalendern, är superglad över att ni gillade idén! :)

Julkalendern som hyllar finlandssvenska bloggar

Jag hade egentligen inte tänkt ha någon bloggjulkalender i år. Visst var det roligt att ordna julkalender ifjol och den blev ju riktigt omtyckt, men det var väldigt tidskrävande och jag kände att jag varken hade tiden, orken eller idéerna i år.  Men, så när jag satt och trampade på konditionscykeln igår efter jobbet fick jag plötsligt en snilleblixt, och idén kändes helt enkelt för bra för att inte förverkligas. Så, nu blir det en julkalender i år också, även om den är väldigt annorlunda än den jag hade ifjol (den kan ni läsa om här). 
 
 
Planen är alltså att öppna en ny lucka varje dag klockan 09.00, och i varje lucka presentera någon av mina favoritbloggar i den finlandssvenska bloggvärlden. Vid juletider är det ju meningen att sprida glädje, så förutom att så här tipsa folk om bra bloggar, så hoppas jag ju också att jag kan göra någon glad :) Jag läser ju verkligen massor med finlandssvenska bloggar, så att komma på tjugofyra läsvärda bloggar att hylla är inget problem. Vi kör igång imorgon, så glöm inte att kika in då för att se vem den allra första bloggaren är!
 
SAMMANFATTNINGSVIS:
 
VAD? Bloggjulkalender
VAR? danielasdagbok.com
NÄR? Varje dag 1-24.12 klockan 09.00
VARFÖR: För att lyfta fram läsvärda finlandssvenska bloggar
 
Hoppas ni gillar idén lika mycket som jag! :)
 
P.s. Kommer antagligen inte att dela dessa "luckor" i Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare speciellt ofta eftersom jag också har mycket annat material på lager, så nu får ni helt enkelt själva komma ihåg att titta in här klockan nio varje morgon ;) Är ni glömska (eller annars bara vill göra mig glad) kan ni gilla bloggens Facebooksida HÄR, där kommer jag nämligen att länka rakt till luckorna varje dag. 

Om ett megamysigt café och en megafin vän

Igår var det tänkt att jag och Ira skulle gå på julkonsert, meeeen vi hade missat att man tydligen borde ha anmält sig på förhand, så det blev inte av. Konserten byttes därmed ut mot aw på ett café, och inte vilket café som helst, utan "Tila 51", som kanske är det mysigaste cafét i hela Helsingfors. Galet gullig inredning och personal, och det bästa av allt - det bjöds på gratis pepparkakor! ♥ Man fick ta hur många man ville, så gissa vem som åt fem... Hehe. Ni hittar cafét i slutet av Mechelingatan, tips tips tips!
 
 
Vill också slänga in lite kärlek åt Ira, för människor som hon växer inte på träd. Så godhjärtad och genuint snäll, men ändå så knasig och rolig = en vinnande kombination! När jag fyllde år fick jag ett meddelande av henne som både fick mig att fälla ett par tårar och skratta högt, och just sån är hon - någon man både kan skratta och gråta med ♥ Igår fick jag med andra ord både vara glad och tacksam över en fin kompis och gratis pepparkakor, vissa måndagar är helt enkelt bättre än andra. 

En ruskigt spännande serie

 
När jag och Niko kollat klart "The Fall" behövde vi en ny serie att se på. Som på beställning tipsade en bloggare (nu kan jag inte för något i världen komma på vem det var, så kan tyvärr inte ge cred åt henne) om Svartsjön, och vi bestämde oss för att börja se på den. Niko var lite tveksam i början och frågade om jag var säker att den inte var för skrämmande för oss (vi är ju som sagt riktiga fegisar båda två), men jag svarade att den inte handlade om spöken utan om olösta mordgåtor (filmer med övernaturliga fenomen är det mest skrämmande vi vet), så vi kom fram till att vi nog klarar av att se den. Dessutom spelas ju huvudrollen av en av mina svenska favoritskådisar, Filip Berg, så vi var ju illa tvugna att ge den en chans.
 
Vi gömde oss under varsitt täcke, kramade varandras händer och tryckte på play, och fick till vår förskräckelse redan under första avsnittet konstatera, att Svartsjön nog inte sen heller var någon helt spökfri serie. Den var ändå för spännande för att vi skulle kunna sluta titta, så nu har vi kollat alla avsnitt hittills, trots att vi på kvällarna ibland blivit tvugna att avbryta och sen kolla färdigt på morgonen, eftersom det varit för skrämmande när det varit mörkt :D Senast förra gången vi kollade slutade det med att vi båda blundade en så stor del av avsnittet, att vi kom fram till att det nog bara var att ge det ett nytt försök på morgonen, haha. Men ruskigt spännande och bra är den, trots att den ibland är så skrämmande att man blir riktigt illamående. Ge den en chans, om ni vågar det vill säga! / Mvh hon som nu för tiden är rädd för att vakna med ett rött öga och varje kväll dubbelkollar att Mikkhel inte befinner sig under sängen...
 
 
 
Svartsjön, 7,3 på IMDb, finns på Viafree!

Rör mig inte, tack

 
När jag var ute förra veckoslutet, befann jag mig, som alltid, största delen av tiden på dansgolvet. Ett väldigt fullproppat dansgolv, dessutom. Att det var trångt störde ändå inte, för musiken var bra, mina kompisar var där och alla bekymmer var långt borta. Fiilisen var helt klart på topp, enda tills jag plötsligt kände ett par händer någonstans där de verkligen inte borde vara. Hade det inte varit ett riktigt ordentligt kläm hade jag kunnat tänka mig att det var ett misstag med tanke på trängseln, men här var det inget snack om saken - någon hade helt klart och tydligt bestämt sig för att helt kallt känna "lite" på min rumpa. 
 
Jag vände mig ursinnigt om, men kunde på grund av trängseln inte direkt avgöra vem det var som hade gjort det, tills jag en stund senare såg en kille nöjt stå och flina mot mig några meter bort. Om blickar kunde döda hade den typen kollapsat direkt, men där stod han bara med armarna i kors och såg ut som om han just hade gjort något han kunde vara riktigt stolt över. Förbannad som jag var började jag armbåga mig fram genom folkmassan tänkandes att den här människan minsann skulle få höra några sanningens ord, men jag hann bara gå några steg innan jag kände en hand på min axel, när min kompis stoppade mig. 
 
Kompisen: Vad gör du? Varför blev du så arg?
Jag: Den där typen tog mig just på rumpan!
Kompisen: Okej... Och nu tänkte du göra vadå?
Jag: Nå gå dit!
Kompisen: ...Och göra vadå?
Jag: Nå va tror du, läxa upp honom såklart!
Kompisen: Och vad hjälper det att gå dit och bråka?
Jag: Nå.... Int vet jag, men int kan han nu bara slippa undan!
Kompisen: De e ingen vits, han kommer ändå int att bry sig
Jag: ...Va menar du?
Kompisen: Oavsett vad du säger, kommer han säkert ändå att fortsätta som förr
 
Jag blev ganska paff när jag insåg att kompisen antagligen hade rätt, och kände mig plötsligt ännu argare på att det faktiskt var så. Att även om jag hade gått dit och skrikit åt typen att han är en idiotisk skitstövel som tror han kan bete sig hur som helst, så hade han ju inte brytt sig. Antagligen hade han bara fortsatt stå där och flina med armarna i kors, och inom en halv timme tagit nästa tjej på rumpan. Sorgligt, frustrerande och otroligt fel - men högst antagligen sant. Typer som honom, som tror sig ha rätten att gå omkring och ta på folk hur som helst, kommer inte att ta det på allvar när tjejen vågar säga ifrån. 
 
Samtidigt som jag insåg detta, insåg jag ändå en annan sak också, och det var att det inte har någon skillnad om typer som han inte bryr sig, jag kommer ändå att stå upp för mig själv. Varenda en jävel som inte kan hålla händerna i styr kommer minsann att få höra exakt vad jag tycker om dem och deras äckliga beteende, jag kommer ALDRIG att bara stå där och tillåta det, för att "det bara är så" och "man inte kan göra något åt det". Det spelar ingen roll om de inte tar mig på allvar, det spelar ingen roll om folk kommer att anse att det är jag som ställer till med problem och det spelar ingen roll om jag måste göra det hundra gånger - jag kommer ALLTID att stå upp för mig själv och min kropp. 
 
Typen förra veckoslutet slapp undan eftersom jag tappade honom ur synfältet, men det var första och sista gången. Som sagt, varenda en jävel som lägger händerna på mig i fortsättningen kommer att få höra exakt vad jag tycker om dem, och oavsett om jag måste upprepa mig själv tusen gånger kommer jag inte att sluta. Kanske tjänar det inget till, men det är i alla fall bättre än att bara försöka acceptera läget. Jag vågar nästan påstå att minst hälften av er som läser nu nångång varit med om liknande, och jag VÄGRAR acceptera att det ska fortsätta, för att "det bara är så". Nej, jag kommer att säga ifrån varenda en gång, och hoppeligen kommer det en dag när man lyckas banka in lite vett i hjärnan på dessa typer, och sudda bort det där förbaskade hånlinet från deras ansikten.
 
Så, till alla er som läser och känner igen er som antingen den som blivit tagen på eller den som tagit på: Förstnämnda, orka och våga stå upp för er själva, även om det är jobbigt. Och sistnämnda, gör aldrig om det och lär er att hålla era händer för er själva. Bara rör mig inte, tack. 

Lillajulfesten som gick till historien

Eftersom det inte ordnas någon lillajulfest via jobbet, bestämde vi (= jag, Ira, Markus, Oona, Oskari) oss för att ta saken i egna händer och ordna en egen lillajulfest. Festen ägde rum igår, och den festen, ja den gick nog till historien. Här kommer lite bilder: 
 
Vi började med en och en halv timmes bowling. 
Ett stycke Oona. 
Ett stycke Oskari. 
Ett stycke Markus. 
Resultaten efter första varvet. Jag hade tydligen någon nians förbannelse över mig, för som ni ser så fick jag omkull nio känglor ungefär varje gång. Ingen dålig förbannelse dock, blev ju liksom på andra plats i första omgången (att jag blev sist i andra behöver vi inte ta upp nej)! Dessutom tycker jag faktiskt nästan att man kan säga att jag vann första omgången, för när vi ganska snabbt märkte att Oskari var ganska mycket bättre än oss alla andra, ja då kläckte han ur sig att han vuxit upp i en familj med proffsbowlare. Den skurken!
 
Efter bowlingen for vi till oss för att förfesta, och sällan har man varit med om en så rolig förfest alltså! Vi spelade spel, sjöng allsång och dansade till bland annat Backstreet Boys, tills klockan närmade sig elva och det var dags att ta taxi till stan. Sen blev det dans både på Kokomo och Kalle i några timmar, innan det var dags att avrunda, hämta nattmat och åka hem.
 
Ja, igår hade vi väldigt roligt, men idag har jag mest varit ledsen. Som det ser ut nu kommer jag nämligen inte att fortsätta jobba med det här gänget från 2017, och det känns verkligen så otroligt ledsamt. Sällan hittar man kollegor som man har så roligt med och klickar så bra med, så jag skulle verkligen inte vilja skiljas från dem. Men, ännu är inget hugget i sten, så jag försöker hålla humöret uppe så gott det går. Har flera gånger fått lära mig att det är onödigt att ta ut sorger i förskott, så nu är det bara att vänta, se och hålla tummarna så länge. Hoppeligen löser sig allt riktigt bra på något sätt till slut :)

Min stad

Under timmarna jag gick omkring på stan igår spred sig verkligen julkänslan i hela kroppen. Man kan minsann det här med julpynt i Helsingfors, jag stannade liksom flera gånger bara för att beundra det jag såg! Här kommer några bilder jag knäppte: 
 
Alltså, hur vackert?
 
Jag måste annars säga att den här staden gör mig så otroligt lycklig. Jag minns när jag åkte på inträdesprov till Helsingfors år 2012 och redan då tänkte hur rätt den här staden kändes, och nu när jag har varit helsingforsbo i snart fem år, kan jag konstatera att det finns få saker som känns lika rätt som att bo här. Visst saknar jag Vasa och människorna där, men Helsingfors är verkligen min stad. 
 
Varje gång jag traskar på dessa gator påminns jag om att det nog är exakt här jag hör hemma, och inte en dag går utan att jag tänker på hur bra jag trivs här. Älskar alla möjligheter den här staden gett (och ger) mig, att utbudet på caféer, restauranger och butiker aldrig tar slut, att det alltid finns något roligt evenemang att gå på, att det är så otroligt vackert och att det är en perfekt mix av storstadsmiljö men också lugn bara man vet vart man ska söka sig. Älskar att det är så lätt att hoppa på tåget som tar en till Vasa på några timmar, att det är så lätt att ta båten över till Stockholm eller Tallinn och att det är så lätt att åka vart som helst i världen från flygfältet. Bara älskar att jag då för några år sen faktiskt vågade ta steget och flytta hit, för det är nog något jag aldrig kommer ångra. 
 
Nu ska jag ut och gå längs vackra Arabiastranden, och ikväll vankas det egenordnad lillajulsfest med mina favoritkollegor. Vi får se vart kvällen för oss, men månne inte Helsingfors har något bra att erbjuda. Hoppas ni har en fin lördag ni också, oavsett om ni befinner er i Finlands bästa stad, eller någon annanstans 

Kuppi & Muffini

Fredagsfiilisen var på topp idag när jobbdagen var över och jag hoppade i bilen och körde in till stan för att träffa Emppu. Vi började med att gå omkring i lite butiker i och med att det är Black Friday idag, och jag gjorde faktiskt några riktigt bra julklappsfynd! När vi gått igenom både Forum och Kampen var det dags för kaffepaus, och då styrde vi stegen mot Kalevagatan 17 där Kuppi & Muffini ligger. 
 
 
Ingen av oss hade besökt cafét innan, men jag tror vi båda fick ett väldigt gott intryck av stället genast vi klev in genom dörren. Så mysigt, så stämningsfullt och så bra utbud! Deras cupcakes såg så smarriga ut och de olika smakerna lät så lockande, att det var svårt att inte beställa halva sortimentet, men sist och slutligen föll valet på hallon-choklad smaken. Måste dock definitivt tillbaka nångång för att också smaka på citron-lakrits, kokos-choklad och äppel-kanel muffinsarna, jag menar, HUR GODA låter inte de?!
 
 
Hallon-choklad cupcaken visade sig ändå vara ett riktigt bra första val, den var nämligen helt gudomligt god, faktiskt ungefär så perfekt som en cupcake bara kan bli. Ja, där mådde jag och Emppen riktigt bra i någon timme, och när cupcaken var uppäten, kaffet var uppdrucket och ungefär femtio samtalsämnen var avverkade, fick vi tacka för oss. Att vi nångång återvänder hit är dock ett som är säkert, Kuppi & Muffini klättrade nämligen väldigt högt upp på min favoritcaféer-i-Helsingfors-lista! Så, lägg namnet bakom örat, och se till att gå dit nångång ni befinner er i Helsingfors :) Rekommenderar varmt!

Outfit 171116

Tröja-H&M, "päls"väst-H&M, byxor-Zara, stövlar-Din Sko, mössa-H&M, väska-By Malene Birger
 
Alltså hörni, stort tack för alla kloka funderingar och bra tips jag fick på gårdagens inlägg angående sömnen, uppskattar verkligen att så många tog sig tid att skriva åt mig!  Mvh hon som igår började titta på en "meningslös" serie klockan åtta, sen gick till sängs med attityden att det bara är att acceptera att jag inte sover så bra just nu, låg blickstilla i femton minuter och somnade före klockan nio (!!!!). 

En sämre period

bildkälla
 
Jag har alltid varit en person som varit dålig på att sova, men också klarat mig med lite sömn. Enda sen jag var liten har mitt största problem gällande sömnen varit att somna, och jag har flera gånger konstaterat att ligga vaken sömnlös och räkna ner timmarna tills man måste stiga upp, är en av de värsta känslorna som finns, speciellt när man vet att man har en dag framför sig när man måste göra något viktigt. Att titta på klockan och konstatera att man inte sovit en blund trots att man ska stiga upp om tre timmar för att åka på jobb (i värsta fall på dubbelskift) eller till skolan för att skriva en krävande tent, det är allt annat än roligt.
 
Just nu är jag inne i en väldigt dålig period när det gäller sömnen. Jag vet inte riktigt varifrån det plötsligt kom eftersom jag faktiskt sovit ganska bra hela det här året, men jag antar att jag kanske har mer än vanligt som snurrar i tankarna just nu.. I två veckors tid har det så gott som varje natt räckt mig flera timmar att somna, och nästa natt har samma upprepat sig igen, oavsett hur trött jag än varit. De två senaste nätterna har jag sovit sammanlagt endast några timmar, och trots att jag klarar mig med lite sömn, är det nog alldeles för lite, till och med för mig. 
 
Så, ni får ursäkta mig för att jag inte är världens produktivaste bloggare just nu. Istället för att skriva intressanta inlägg kämpar jag med att hålla mig koncentrerad om dagarna, för att sen komma hem och vara frustrerad för att jag inte ens lyckas somna när jag försöker powernap:a, för att sen ligga vaken (minst) halva nätterna och fundera på allt från rymdens storlek till hur internet fungerar. Får väl  fortsättningen ägna mina vakna timmar åt att fundera ut fiffiga blogginlägg jag orkar skriva sen igen när jag sover bättre (vilket hoppeligen är snart), men tills dess blir det nog inlägg ur mappen "Utkast" som publiceras här, eller så inga alls.
 
P.s. Har ni några dundertips på hur man somnar lättare får ni ju väldigt gärna lämna en kommentar. Jag har redan gömt min klocka så att jag inte ser den, testat dricka te före läggdags, skippat skärmtid någon timme före, haft svalt i rummet, haft varmt i rummet, gått och lagt mig tidigare, gått och lagt mig senare och gjort avslappningsövningar, utan resultat. Men har ni övriga idéer tackar jag och tar emot!
 
P.p.s. Sorry för ett ytterst icke-välskrivet inlägg som säkert innehåller hundra stavfel, orkar ej gå igenom och rätta den här gången. 

Favoritmärke när det gäller smycken

 
När det gäller smycken finns det verkligen ett märke som gång på gång lyckas fånga min uppmärksamhet mer än andra, och det är Syster P. Så otroligt stilrena smycken som ändå har det där lilla extra, går inte annat än att gilla! Såg nu dessutom att en av mina favoritsidor, Bootz, har tagit in deras smycken, så igår gick en timme åt att beundra och plocka ut mina favoriter till collaget ovan. Det guldiga D-halsbandet har jag redan (mitt absoluta favoritsmycke), men oj oj vad sugen jag skulle vara på att bli ägare till fler av deras smycken, speciellt de två första armbanden på collaget och ringarna nere i hörnet (jag som inte ens brukar gilla ringar). Näe hörni, Syster P, det är nog mitt absoluta favoritmäre när det gäller smycken  Ta ni också en titt på deras fantastiska skapelser HÄR (adlink). 


Välkommen till en salig blanding av åsikter, humor, outfits, shopping, tips, vardag, träning, kärlek och resor -
i denna blogg finns det inte brist på någonting.

Bakom bloggen står jag, Daniela, en glad och färgstark finlandssvensk 23-åring som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Hoppas du gillar min dagbok och kikar in snart igen!

KONTAKT: daniela.skoglund@gmail.com IG & SC: danielaskoglund Facebook: Danielas Dagbok

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar





RSS 2.0