Då jag hittade min bröllopsklänning
Efter att i början av april ha skrivit ett halvstressigt inlägg om hur min drömklänning ser ut och rädslan att inte hitta den, kan jag idag med stor glädje och lättnad skriva detta inlägg, som, precis som rubriken avslöjar, kommer att handla om HUR DET GICK TILL DÅ JAG HITTADE MIN BRÖLLOPSKLÄNNING :')))))
Vi backar bandet till den 15.5 då jag hade bokat tid till Zazabella i Helsingfors. Sov knappt en blund natten före och var riktigt orolig och rastlös i kroppen hela förmiddagen - det var på den nivån att jag fick börja göra avslappningsövningar på hotellrummet före jag skulle gå. Med tanke på att det var mindre än ett halvår kvar till bröllopet kunde jag nästan höra klockan ticka inne i mitt huvud, för att inte ens prata om allt annat som rörde sig inne i skallen där och då - för tänk om ingen klänning skulle passa mig eller om jag kände mig ful i alla klänningar? Om jag skulle falla för någon alldeles för dyr klänning eller personalen i butiken skulle meddela att jag helt enkelt var för sent ute? Jag hade knappt en 200-meters promenadsträcka från hotellet till bröllopsbutiken, men hann ändå tappa räkningen på hur många tänk om-tankar jag tänkte på vägen. Huuu.
Utanför Zazabella mötte jag upp brudtärne-Emppu och toastmaster-Ira som skulle hänga med både som stöd och smakråd, och medan jag gick in i butiken med en puls på minst 100, studsade Emppu in mer som en ivrig studsboll medan Ira tänkte börja torka tårarna direkt hon såg klänningarna, haha ❤️❤️ Vi alla tre började snabbt utforska butikens utbud medan expediten gick igenom allt från bröllopsdatum och budget till visioner och önskemål med mig, och kort därefter presenterade hon omkring tio klänningar. Av dem fick lite mer än hälften följa med till provrummet medan Emppu och Ira bänkade sig utanför, och sedan var det bara att sätta igång!
Här har vi de två första modellerna jag provade. Båda helt fina på sitt sätt, men alldeles för tunga - att ha på sig bröllopsklänningar som dessa kändes, något förvånande, lite som att bära på ett gäng kettlebells, och jag konstaterade ganska snabbt att jag aldrig skulle orka gå omkring så en hel dag. Sedan stod en klänning som var av fel storlek på tur, varpå jag provade en betydligt tunnare klänning som jag upplevde att kändes så ofestlig att Emppu och Ira inte ens hann knäppa en bild på den före jag var påväg in i provrummet igen. Så, två klänningar som var för klumpiga, en klänning som var för stor och en som kändes mer som en strandklänning - det hade kunnat börja bättre.
The one 👰🏼
Bland alla klänningar som hängde i provrummet fanns det ändå en som jag hade fäst lite extra uppmärksamhet vid direkt expediten presenterade den åt mig, och efter fyra klänningar började jag känna mig så pass varm i kläderna att jag var redo att prova den. Så, expediten hjälpte mig att få på den, och jag tror jag visste den var *the one* innan jag ens sett hur den såg ut på. Den uppfyllde mer eller mindre allt jag hade listat i det här inlägget, speciellt när expediten sedan ännu till trollade fram ett silverfärgat bälte hon fäste kring midjan så att jag skulle få mina silverfärgade detaljer. Så, man kan väl nog säga att jag fick mitt "Say yes to the dress-moment" när jag klev upp på pallen och öppnade ögonen - klarade mig visserligen utan näsdukar, men log från öra till öra och hann knappt inspektera klänningen i mer än en minuts tid förrän jag meddelade att vi inte behövde prova några fler klänningar.
Vad jag gjorde sedan? Spontanringde Niko och sa "kan du komma hiiiit". Jag vet jag veeeeet att jag där och då bröt mot bröllopstraditionernas bröllopstradition i och med att man inte borde visa sig i bröllopsklänningen framför sin man före bröllopet och blabla, men, no regrets! För tusan, om vi nu en gång ska gifta oss vill jag väl nog att Niko också ska tycka klänningen är fin (vilket han som tur gjorde) ("helt perfekt", var rättare sagt orden han beskrev den med). Sedan Facetime:ade jag mamma, skickade bild i familjechatten och glädjedansade lite innan jag motvilligt tog av mig klänningen igen - helst hade jag ju flyttat in i den på direkten där och då 🤍🤍🤍
På tal om direkt - i och med att klänningen var ett provexemplar och satt så pass bra att den inte behövde några korrigeringar, fick jag ta den med mig hem direkt! Så, klockan 14.00 började provningen och ungefär 14.45 var klänningen köpt - kan med andra ord inte ha ljugit hemskt mycket när jag i början av besöket sa åt expediten att jag sällan lider av beslutsångest och hellre är effektiv än provar en massa klänningar "bara för att". Klänningen valet föll på råkade dessutom vara den billigaste bland alla klänningar jag provade samtidigt som de erbjöd en riktigt trevlig rabatt på den, så den här gången hade jag verkligen tur! Eller ja, egentligen var det väl min pappa som hade tur, hehe - mycket snällt av honom att betala den åt mig 🙏🏻
Här var det lätt att vara glad - brudtärnan på ena sidan, toastmastern på andra sidan och den nyköpta klänningen i handen. Hittills har jag varit rätt bjussig med bröllopsrelaterade detaljer och visat upp allt från hur min min vigselring till våra inbjudningskort ser ut, men klänningen som helhet visar jag nog upp först senare, så den här gången får ni nöja er med sneak peek:en ovan tills vidare! Om någon känner sig olidligt nyfiken kan det dock hända att jag slänger iväg en bild på Insta DM om ni frågar riktigt snällt - jag om någon vet ju hur det känns att vara jobbigt nyfiken och bara vilja VETA och inte vänta, haha :D
Nice (:
Fin klänning!
Svar:
Daniela Skoglund
Du har ändå tur att någon vill gifta sig med dig din lilla feta säl
Svar:
Daniela Skoglund
http://mittprivatakrig.wordpress.com/