Danielas Dagbok

05 oktober 2021, kl. 18:32

Mina bästa minnen från bröllopet

Ni har fått följa med resan fram till vårt bröllop i kategorin "Bröllop", och nu är det plötsligt en gift kvinna som skriver här på andra sidan skärmen (eller Ru, om man frågar Niko - han har ju kallat mig Mö ända sen jag blev hans fästmö den 24.7.2020, men från och med den 2.10.2021 när jag blev en fru, har jag varit Ru istället :'D).

En av de få bilder vår fotograf redan hunnit skicka åt oss ♥

Har behövt smälta allt i några dagar före jag kände för att logga in här på bloggen, men nu känner jag mig redo, och tänkte att vi börjar med att gå igenom mina bästa minnen från bröllopet. Det kommer dröja ett tag före vår bröllopsfotograf hinner gå igenom alla bilder hon knäppte under dagen, så i det här inlägget blir det en massa blandade bilder som olika människor skickat åt mig efter bröllopet (en stor del tagna av min gudmor Mona). Så, ett skepp kommer lastat med random bröllopsbilder och mina bästa minnen från bröllopet - let's get this party started!

♥ När vi lämnade festsalen på fredag kväll efter att ha dekorerat hela dagen och kände "det här blev bra!". Vi hade valt Åminne Folkpark som festplats och det kändes verkligen 100% rätt - inte bara för att det var där vi hängde första gången vi träffades, utan också för det fantastiska läget vid havet, det stora och luftiga utrymmet, alla tekniska möjligheter på plats och det stora antalet toaletter.

♥ När jag vaknade upp på lördag morgon (dvs bröllopsmorgonen), konstaterade att jag sovit sex timmar (vilket var sex timmar mer än väntat), tittade ut genom fönstret och insåg att det bjöds på alldeles perfekt höstväder dagen till ära

Magic made by Felli & Emppu

♥ När Emppu, Felicia, Ira och Josefina knackade på några timmar före vigseln - så fint att få göra sig i ordning med flera bästisar, luncha tillsammans och sedan köra till kyrkan ihopklämda i en och samma bil med fiilismusik på högsta volym

♥ När jag såg min pappa stå och vänta på mig utanför kyrkan

♥ När vi hörde Rosa Himmel börja spelas inifrån kyrkan på piano och önskade varandra snabbt lycka till före Emppu gick in i kyrkan först, följt av mig och pappa

♥ Hela vägen fram till altaret. Så mäktigt och obeskrivligt känslosamt att mötas av alla gäster och se Niko stå och vänta på mig i slutet av gången - kommer aldrig glömma det

♥ När vi sa "ja", men, den var ganska självklar, va?

♥ När vi gick ut på kyrktrappan och möttes av både höstsolen och ett hav såpbubblor som gästerna blåste på oss

♥ Bröllopsbilen och bilresan till festplatsen. Mycket bra överraskning av min älskade lillebror som satt bakom ratten!

♥ När vi fotat klart, gick in i festsalen och äntligen fick hälsa på alla våra gäster ordentligt. Vi hade bjudit 85 gäster varav omkring 70 dök upp, vilket kändes som ganska lite på förhand, men faktiskt visade sig vara en perfekt mängd på plats - vi var tillräckligt många för att stämningen skulle kännas både festlig och speciell, men tillräckligt få för att vi skulle hinna prata och umgås med alla utan att det blev stressigt.

♥ Att se min mamma sänka axlarna igen. Hon var nog mest nervös av oss alla inför bröllopet och hade gått omkring med axlarna uppe i öronen i flera veckor, men när hon satt där på sin plats såg jag hur hon drog en lättnadens suck, andades ut och äntligen slappnade av.

♥ Att se mer eller mindre alla hämta mer mat från buffén - det kändes som ett bra betyg!

♥ Att se Ira och Nipa GLÄNSA som toastmasters - blev så imponerad av dem så jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. De växlade smidigt mellan finska och svenska, hade lagt upp programmet och tidtabellen på ett både fungerande och smidigt sätt, höll lekarna som proffs och överraskade oss i slutet genom att kliva upp på scen för att sjunga och spela gitarr på ett helt trollbindande sätt. Helt som att de aldrig gjort något annat i sitt liv än att agera toastmasters på bröllop??

♥ Tilliten jag kände till min brudtärna Emppu och Nikos bestmen Ode och John. Vi behövde inte oroa oss över något under hela dagen, utan de såg till att allt löpte på hela tiden - att ringen hängde med till kyrkan, att någon delade ut såpbubblor, att gästernas jackor togs emot, att lamporna lyste på rätt sätt, att musiken började och sluta spela vid rätt tillfällen, att volymen hölls på passlig nivå hela tiden, osv osv osv (för att inte ens nämna deras tal). Helt som att de också agerat brudtärnor och bestmen vid flera tillfällen förut, fast det var första gången för alla.

♥ Min pappas tal. Finner inga ord.

♥ Att se photoboothen användas flitigt av gammal som ung - till och med av min 85-åriga farfar :D

♥ När Nikos förhandsinspelade tal spelades upp på en vit duk via projektor, följt av en video han klippt ihop åt oss med musik och bilder. Hade en PÖL på mitt bord efter det

♥ Tårtbuffén - behöver knappast utveckla mer än så. Eller, det kanske jag behöver, för den var nästan ännu godare än den var fin att titta på. Emma från Emmas Bakery, hörni - VILKEN talang!

♥ När Janina kom fram till mig och sa "Daniela, jag har aldrig haft så här nära till tårarna så här många gånger på ett bröllop förut".

♥ Att se att det var värt att sitta och kämpa med bordsplaceringarna i fem timmar. Hade verkligen gjort vårt allt för att placera folk på ett sådant sätt att de skulle trivas, och det kändes som att vi lyckades med det.

♥ Att ha alla våra närmaste, käraste och viktigaste människor under ett och samma tak. Bara en sån sak.

♥ Första dansen. Får jag bara välja ett favoritminne från hela dagen, är det den. Kändes typ som att jag och Niko var de enda människorna på jorden där och då.

♥ När min kusin steg upp för att läsa en text som min farmor skrivit. Den handlade bland annat om hur jag som liten vägrade leka med fina dockor och bara ville leka med en söndrig liten plastkossa istället, haha.

♥ Skoleken som helhet, men speciellt stunden när Ira och Nipa frågade vem av oss som ägnar längre tid åt att fixa håret på morgonen, och vi båda lyfte upp Nikos sko utan att tveka i ens en millisekund =)

♥ Att alla var på så gott humör och att stämningen var så god från början till slut. Älskade att se hur alla hängde med alla - både hur Nikos och mina vänner hängde med våra familjer men också med varandra. Liksom, i ett skede stod min brudtärna Emppu och pratade med min lillebror Alexander i typ en timme samtidigt som min pappa hängde där ute med Nikos bästa kompisar och Nikos bestman satt och pratade med min mamma - SÅ FINT.

♥ När mina högstadiekompisar steg upp och läste en dikt de skrivit. Den hette "Vägen till Niko" och kompletterades av bilder från resan dit - klockrent :'D

♥ Att Karro hade klippt ihop en video från min möhippa - ett så, så, så fint och uppskattat minne!

♥ När vår fotograf skulle åka hem, tackade för sig och sa "jag har aldrig känt mig så här välkommen på ett bröllop förut"

♥ Att få DANSA på ett DANSGOLV tillsammans med ANDRA MÄNNISKOR igen. Folk (inklusive vi själva) hoppade omkring som studsbollar från den stunden vår partylista började spela till den stunden när det var dags att åka hem. Insåg verkligen där och då hur mycket man saknat sånt de senaste (nästan) två åren.

♥ När vi klev ur vår taxi mitt i natten och såg att något lyste på vår trappa när vi gick hem i mörkret - nej men då hade våra grannar lagt lyktor, brinnande ljus och blommor på vår trappa tills vi skulle komma hem. ORKAR inte vad fint.

♥ När vi tömde boxen dit gästerna lagt alla sina kort på bröllopet, och pappret ovan trillade ut ur Emppus och Odes kuvert. Fortfarande 100% mållös.

♥ Och sist men inte minst: att Niko, som på förhand var så nervös över hur han skulle klara av att stå i centrum under hela bröllopet, dagen efter öppnade med frasen "Ru, när kan vi gifta oss igen? De va så roligt!!"

4 kommentarer