Månadens bok, februari - Mitt inte så perfekta liv
Kul att ni verkade gilla mitt nya bloggkoncept, månadens bok! I januari fick Himmel av Alaska av Kristin Hannah agera månadens bok (klick), och denna månad står Mitt inte så perfekta liv av Sophie Kinsella, på tur.
"Vad sysslar Kinsella med nu", tänkte jag tyst för mig själv efter att ha läst de första kapitlen av Mitt inte så perfekta liv. Även om Sophie Kinsellas böcker sällan bjuder på hemskt mycket djup och knappast kan klassas som litterära mästerverk, gillar jag ändå hennes böcker i den grad att jag läst nästan allihopa - förr när jag reste betydligt mer än jag gör nu brukade jag tycka att de var lättsam och trevlig läsning i flygplanet, vid poolen, under någon palm, etc. Mitt perfekta liv från 2018 hade jag dock missat, men under den första tredjedelen tänkte jag att jag nog inte missat speciellt mycket. Visst brukar böckernas handlingar vara lite överdrivna, men det mesta i den här boken kändes i början så överdrivet, att det snarare blev dåligt än trevligt och lättsamt.
Boken handlar om Katie Brenner, en ung kvinna som flyttat till London för att förhoppningsvis göra karriär inom PR-branschen. På Instagram håller hon skenet uppe om att hon lever ett spännande drömliv, men verkligheten är en annan - hon bor litet och trångt med knäppa rumskompisar, har det svårt ekonomiskt och har en jobbig chef. Gillade idén med att lyfta fram hur annorlunda någons verklighet kan se ut jämfört med personens Instagramflöde, men i den här boken blev det helt enkelt alldeles för överdrivet - om ni läser (eller har läst) den här boken, så fattar ni säkert.
Men, ungefär 150 sidor in i boken tar handlingen en (faktiskt) oväntad vändning, fokuset i handlingen blir ett helt annat och storyn blir åtminstone enligt mitt tycke betydligt mer intressant. Boken började liksom plötsligt kännas som en Sophie Kinsella-bok igen, och jag läste de sista två tredjedelarna av boken med betydligt större intresse. De sista sidorna kändes alltihopa så överdrivet igen att jag satt och himlade med ögonen i soffan, så själva slutet var kanske inte någon höjdare, men allt som allt var boken ändå sist och slutligen en riktigt okej chick lit. Och, så måste jag väl erkänna på att jag blev liiiite avis på att det inte var jag själv som kom på Instagram-grejen som lyftes fram mot slutet - kändes ju ändå som en lite kul och uppfriskande grej.
Är du inte bekant med Sophie Kinsella från förr, rekommenderar jag dock inte att du börjar med denna, utan välj t.ex. Mitt nya jag istället - den hör till mina favoriter bland hennes böcker.
Spännande! Tycker det kan var ganska intressant att läsa böcker som man kanske inte gillar egentligen, för att se vad man själv uppskattar i dem och inte. Men som sagt, ibland kan det bli lite väl överdrivet haha :)
Det här har inget med inlägget att göra, men jag har för mig att du hade varit på vinyoga i Helsingfors på din möhippa. Råkar du komma ihåg vad stället hette och skulle du rekommendera det? Håller som bäst P part planera en möhippa🙂
http://nouw.com/nebba