Månadens bok, 04/23 - Livlina
"Va, skriver Happy Jankell böcker?" tänkte jag förvånat när jag fick syn på boken Livlina i en bokhandel. Jag har visserligen inte så bra koll på Happy Jankell (bortsett från att jag minns henne från serien Portkod 1321), men hade ändå för mig att hon snarare var skådespelare och influencer, än författare. Efter en snabb googling insåg jag nog att jag varit inne på rätt spår och att det inte var så konstigt att jag inte visste att hon skrev böcker vid sidan om skådespelar- och influenceryrket - Livlina är nämligen hennes debutroman.
Livlina. Okej, låt oss börja med bokens titel, som kort och gott är genialisk. Dels har Happy Jankell bildat titeln av huvudpersonernas namn (Liv + Lina), dels har titeln också en annan betydelse som kommer fram senare i boken. Tycker också omslaget är riktigt, riktigt snyggt (färgerna!!), så kombinationen av ett gott första intryck och att jag var nyfiken på hur Happy Jankell skriver, ledde till ett köp.
Vad Livlina handlar om? Hälsoångest, komplicerade familjeförhållanden, heartbreak och en äckelgubbe. Typ de fyra grejerna skulle jag säga är bokens huvudteman, varav speciellt hälsoångesten bildar den starka röda tråden. Liv och Lina är systrar som är som natt och dag - Lina är den lyckade storasystern som (man tror) har allt, Liv är den hypokondriske lillasystern som nyss blivit dumpad. Lina står deras mamma nära, medan Liv känner sig utanför eftersom hon hanterat sin pappas död på ett annat sätt, än Lina och deras mamma gjort.
Det visar sig att Happy Jankell är minst lika bra på att skriva, som hon var på att spela Steph i Portkod 1321. Det börjar visserligen vara ett bra tag sen jag såg Portkod 1321, men minns att jag gillade serien, och vad jag också gillar är språket i Livlina och hur handlingen är uppbyggd. Det blir liksom varken rörigt eller för mycket, trots att boken har flera olika teman. Det som dock stundvis kändes knepigt med boken var att, som en person som själv lider av hälsoångest, läsa om en person som lider av hälsoångest. Annars har jag nog inget dåligt att säga om boken, men när det gäller den biten, känner jag mig lite kluven.
Ifall du definierar dig själv som hypokondriker eller har anlag för hälsoångest, vet jag inte om jag skulle rekommendera boken, eller avråda dig från att läsa den. Å ena sidan kan det vara skönt att eventuellt känna igen sig och således kanske känna sig mindre konstig och ensam med vissa tankesätt och beteendemönster, å andra sidan kan boken trigga igång både ångest och oro och bjussa på en massa info man inte vill ha. Den kan både avdramatisera och dramatisera ens hälsoångest på en och samma gång, så det är nog lite som att singla slant om man ger sig på denna bok som hypokondriker - det kan gå lite hur som helst, bära eller brista. Men, allt som allt är Livlina ändå en väldigt stark och välskriven debutroman. Annat kan jag inte påstå.
