Månadens bok, 02/23 - Näkymätön tyttö
År 2011 läste jag Ghost Girl av Torey Hayden och tyckte då att den var den bästa boken jag någonsin läst. Nu, mer än tio år senare, kan jag inte längre påstå att Ghost Girl är den bästa boken jag någonsin läst, men står fortfarande fast vid att den är en väldigt, väldigt bra bok. Minns fortfarande hur jag drogs in i handlingen som var både kuslig, fascinerande och intressant och hur svårt jag hade att lägga boken ifrån mig.
När jag stötte på hennes nyaste bok i Akademiska bokhandelns hylla i december bestämde jag mig för att köpa den när den kommit ut som pocket, eftersom jag var väldigt nyfiken på den, men tyckte det kändes lite väl saftigt att betala över 30 euro för en bok jag antagligen bara skulle läsa en gång. Så, jag höll spaning på Adlibris och klickade hem den direkt som den kom ut på pocket, denna gång på finska eftersom jag inte hittade den på svenska.
För er som inte är bekanta med Torey Hayden, är hon alltså en amerikansk psykolog, speciallärare och författare som skriver böcker om barnen och ungdomarna hon jobbat med. Majoriteten av hennes böcker är därmed baserade på sanna historier, så även månadens bok, det vill säga Näkymätön tyttö (The Invisible Girl) som är hennes nyaste bok.
Näkymätön tyttö handlar om tonåringen Eloise. Eloise har inte bara blivit sexuellt utnyttjad när hon var yngre, utan hon har även saknat all sorts stabilitet när hon vuxit upp och blivit skickad mellan sina föräldrar, olika fosterhem och andra boenden. När Torey kommer i kontakt med Eloise har Eloise börjat trakassera en person från ett tidigare fosterhem, och det blir en utmaning för Torey att komma underfund med varför Eloise beter som hon gör. Blandar Eloise ihop verklighet och fantasier? Har Eloise inlärningssvårigheter eller är hon bara obrydd? Är hon ofarlig eller kunde hon rentav skada någon annan?
Är man intresserad av psykologi, lönar det sig verkligen att bekanta sig med Torey Haydens böcker. Jag läste lång psykologi i gymnasiet, skrev psykologi i studenten och har alltid tyckt att psykologi är intressant, så jag läste även denna bok med stor fascination och stort intresse och hade svårt att ta pauser i läsandet efter att jag kommit in i handlingen - ville ju bara veta vad Torey skulle komma fram till, hur det skulle gå för Eloise och om allt skulle reda upp sig.
Två saker i boken jag väldigt gärna skulle ha viljat få svar på förblev tyvärr oklara, men det är ju något man får acceptera när boken är baserad på verkliga händelser. Bortser man från den lilla frustrationen jag kände på grund av de obesvarade frågorna, får även denna bok fullt betyg av mig - grät och grät och grät i slutet, utan att riktigt förstå varför. Blev bara så berörd av det hela, ledsen över hur många barn som far illa och hur fint det är att det finns folk som hjälper (eller årminstone försöker hjälpa) enligt bästa förmåga med de resurser som finns.
Jag vill definitivt läsa fler böcker av Hayden i framtiden och har redan siktat in mig på att beställa denna i något skede. Jag vet att jag redan skrev det, men vill ändå avsluta med att upprepa mig och säga: tycker du psykologi är det minsta intressant, se till att bekanta dig med Torey Haydens böcker!
