När man inte vill vara feg men inte vågar vara modig

Att kämpa mellan att vara feg och vilja stanna kvar i det trygga och göra som man alltid har gjort, och att tänka att man bara lever en gång och måste våga ta risker ibland. Känner någon av er igen sig i det?
 
 
En av mina gamla vänner sa en gång att hennes största rädsla är, att hon när hon är gammal ska bli tvungen att tänka "tänk om". Tänk om hon bara faktiskt hade sett till att fara på det där utbytet när hon hade chansen, tänk om hon hade sökt det där jobbet hon trodde att hon inte var tillräckligt bra för, tänk om hon hade vågat berätta åt den där killen att hon gillade honom och tänk om hon faktiskt hade tagit det där mellanåret och åkt och bacpackat i Asien. Tänk om, tänk om, tänk om.
 
Jag har tänkt på det där "tänk om" rätt mycket under den senaste tiden. Jag har flera gånger i år befunnit mig i situationer när jag viljat göra något, men inte riktigt vågat. 2017 har varit ett utmanande och tungt år på många sätt, och jag har flera gånger tyvärr varit fegare än jag önskat. I många sammanhang, som när det gäller att hålla en presentation framför en stor publik eller ta kontakt med en ny människa, är jag väldigt modig, men i situationer där det gäller att ta risker, är jag tyvärr ofta väldigt feg. Balanserar alltid mellan "kommer jag att bli tvungen att ångra att jag tog den risken?" "eller "kommer jag att ångra mig sen om jag inte vågade?", och sorgligt nog, är det ofta rädslan för att behöva ångra risken efteråt, som vinner.
 
Jag är den där personen som står framför en skrämmande attraktion på ett nöjesfält, och starkt känner att jag skulle vilja våga åka - men ändå alltid drar mig ur till slut. Jag kanske redan ställt mig i kön och varit på god väg att faktiskt spänna fast mig i den där bänken, men ändå alltid ångrat mig i sista sekund. Sen åker jag istället i den där samma, gamla, vanliga berg- och dalbanan jag åkt i tusen gånger förut, där jag vet exakt när man kommer att åka hårt, hur det kommer kännas i magen och var den värsta nedförsbacken kommer. Och jag skulle inte vilja vara sån längre.
 
Jag vet att jag aldrig kommer bli den som hoppar bungee jump, åker i alla attraktioner på Six Flags och kastar mig ur ett flygplan med en fallskräm - men det vill  jag inte heller. Det enda jag vill, är att jag skulle bli modigare gällande saker jag faktiskt är  nyfiken på och faktiskt skulle vilja  våga göra - oavsett om det gäller tillfälliga saker som att våga åka i den där ena lite mer skrämmande attraktionen på nöjesfältet, eller att våga göra större förändringar i sin vardag, såsom att åka iväg på en längre resa eller flytta till en ny stad. 
 
Det finns mycket jag skulle vilja göra, som jag inte riktigt vågar. Det finns så många drömmar som jag skulle vilja förverkliga, så många saker jag skulle vilja testa och så många saker jag rentav känner att jag borde  göra, men oj vad svårt det är att faktiskt våga ta steget, när man inte vet hur det faktiskt kommer att bli sen. För så är det ju när man ska göra något nytt - man kan inte veta hur det slutar på förhand. Nu har jag ändå kommit fram till att jag tror det är bättre att våga ta den där risken och sedan bli tvungen att ångra sig, istället för att aldrig testa och aldrig veta. För då har man i alla fall vågat, och då vet man i alla fall.  Då behöver man åtminstone inte fundera på det sen, utan man vet att det kanske inte blev lika bra som man hade hoppats, men att man ändå vågade. Att man vågade, och slipper tänka "tänk om" resten av livet. Det MÅSTE väl ändå vara bättre, än att alltid fundera på vad som kunde ha varit? Eller?
 
Ääähh, jag har kanske aldrig förr önskat och behövt kommentarer på ett blogginlägg lika mycket som nu. Ni brukar ju ha så bra tankar, funderingar, synpunkter och tips, så nu om någonsin är det dags att klicka på "kommentera" och låta tankarna flöda! Är det någon som känner igen sig i det jag skriver och förstår mig? Vad tycker ni, är det bättre att våga ta en stor risk med chansen att mycket skiter sig, eller att låta bli och sedan bli tvungen att tänka "tänk om"? Och HUR blir man modigare? HUR blir man en sån som vågar, när man inte vill vara feg men inte vågar vara modig? H-e-l-p. 



Yvonne
CorinneGrönholm

Jag brukar försöka tänka: vad är det som får mig att inte våga göra det här? Är det bekvämlighet, rädsla, en känsla i magen eller att det känns för stort och nytt eller något annat? Oftast när man vet varför de känns som att man inte vågar , så är det lättare att ta tag i saken. Till exempel: flytta till en ny stad. Om du inte vågar för att du inte vet om du kommer trivas så tycker jag man helt enkelt bara ska prova , för man kan alltid flytta tillbaka dit man bodde innan. Visst är det mycket praktiskt som blir jobbigt, men det går. Tvekar man däremot för att det inte känns rätt, Så kanske man ska fundera efter om det verkligen är något för dig och varför det inte känns rätt. Helt enkelt försöka komma på varifrån "jag vågar inte" känslan kommer och sedan jobba med det ☺️ Hänger du alls med haha?

Svar: Hmm. Det stämmer säkert, att det skulle hjälpa en att våga om man visste varför man inte vågar! Hänger med, tack!!
Daniela Skoglund

Anonym
Marias Memoarer

Jag försöker lyssna på min magkänsla så gott det går. Det är sällan det slutar med katastrof om jag gör det. Och skulle något gå lite snett/inte som jag tänkt mig så försöker jag så gott jag kan tänka att det var meningen att det skulle bli så, att situationen för med sig någon lärdom o.s.v. Jag tror att livet för en dit där det är meningen att man ska. Jag menar förstås inte att man ska sitta och rulla tummarna och vänta på att livet faller på plats, man måste ju göra saker och ting själv också för att det ska hända något. Sen om något går lite "dåligt" så kanske det är just den händelsen som leder en vidare på en annan stig som leder till något helt fantastiskt. Jag upplever att det är det som hänt mig de senaste två åren; en svår breakup, arbetslöshetsångest m.m. ledde mig till 9 fantastiska månader i Australien :) Vad är egentligen det värsta som kan hända om du t.ex. flyttar till en ny stad? Du kan ju komma tillbaka om det visade sig att det inte riktigt var din grej trots allt, se det inte som ett misslyckande om det skulle bli så. Om du t.ex. ska flytta eller på längre resa, försök göra så mycket research du kan och ha så bra kontroll på läget som möjligt, men ha i bakhuvudet att allt kanske inte kommer gå på räls, så du är beredd att improvisera om det behövs :) Vet inte om detta hjälper, men ungefär såhär är min syn på livet och hur jag försöker hantera det :) Nog tänker jag också på riskerna och "ska jag verkligen", men man måste ju ta beslut förr eller senare.

Svar: Samtidigt som vi tänker lika på många sätt (t.ex att man ska lyssna på magkänslan) tänker vi också olika på många sätt (t.ex. har jag svårt att tro på att livet för en dit det är meningen. Sen försöker jag, som du säger, tänka att man ju får ångra sig och "komma tillbaka" om det inte visade sig vara lika bra som man trodde, men problemet är ju att man sen kanske inte längre kan komma tillbaka till samma sak. T.ex. Om jag nu skulle ge upp en bra lägenhet för att flytta till en ny stad, är det ju inte sagt att jag kan komma tillbaka till samma lägenhet sen mera om jag skulle ångra mig. Men mycket research underlättar säkert många gånger på många plan!
Daniela Skoglund

Kugge

Jag försöker tänka att jag inte har nåt att förlora om jag vill testa nåt nytt. Det kanske skiter på sig, det kanske aldrig blir nåt, men vad är det värsta som händer då? Oftast ingenting. Att låta bli att göra saker för att en är rädd är så onödigt slöseri av rädsla och energi. Det ÄR skrämmande och det ÄR pirrigt, men tänk om det leder till nåt bra? Och om det inte blir nåt så vet du i alla fall. Värst är ju att inte våga leva ut!

Svar: Jag förstår vad du säger och håller med att värst måste vara att inte leva ut - men problemet är att det flera gånger känns som att jag verkligen har något att förlora om det inte går som tänkt. Om jag nu, som du, skulle börja skriva en bok, och kämpa i flera år och aldrig fått den utgiven, då HAR jag ju förlorat en massa tid. Och visst skulle jag säkert ha lärt mig massor under den tiden, men var det
ändå verkligen värt risken? Så tänker jag (= feg), och därför vågar jag sällan. Förstår du hur jag menar?
Daniela Skoglund

Jenn - forever abroad

Sååå intressant tankar du delar med dig av! Och bra pepp du fått här ovan i tidigare kommentarer. Jag är övertygad om att du absolut inte är ensam om att känna såhär.

Jag skulle vilja säga att en dröm och ett mål kan kännas överväldigande, och då blir det lätt väldigt läskigt och känns också riskfyllt. Så mitt tips (och det jag själv gjort väldigt nyligen som jag snart kommer kunna berätta mer om på min blogg) är att försöka skala ner målet/drömmen/"det där stora och läskiga" i mindre bitar.

Vad det än är, byta jobb, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, så kan man dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans. Och sedan sakta, sakta, utan att man knappt märker det, ta steg mot det där större, som en dag inte längre känns lika stort. Man måste inte alltid hoppa för att kunna flyga, ibland kan man liksom promenera nedför bergets kant och ändå känna vinden i håret. Gud vad djupt det blev, men du kanske förstår hur jag menar ;)

Exempel på små steg: nätverka med andra som gjort samma (gå med i en fb-grupp, fråga någon bekant som gjort/gör det mer om det), ta reda på mer information, börja lek med tanken om hur livet skulle vara om du tog steget, gör små förberedelser (behöver du spara pengar, börja söka jobb, läsa en kurs osv).

Och tack för inspirationen, jag måste skriva ett inlägg om det här i min blogg med mina erfarenheter!

Kram

Svar: Tusen tack för din kommentar - fylld av ännu mera bra pepp och en massa smarta tankar. Tack, tack, tack!
Daniela Skoglund

Jennifer

Åh vad svårt för jag är lite lagd som du - händer mer ofta att jag fegar ut än att jag faktiskt vågar. Men magkänslan brukar ju ofta styra en åt rätt håll och verkligheten är ju ofta sådan att "man måste våga för att vinna". Jag brukar tänka på personer som jag inspireras av. De brukar säga olika saker men poängen har ofta varit densamma - saker började rulla när de klev out of their comfort zone och gjorde något som gav dem lite fjärilar i magen. Okej nu svamlar jag bara :D

Svar: Nej du svamlar inte alls, tvärtom - så mycket smart ju!! Tack!
Daniela Skoglund

Anonym
Evah Åberg

Jag känner igen mig i tankarna du beskriver, men jag anser mig själv ändå vara en risktagare. Jag går igenom alla tankar som du också, men i slutändan är jag den som sen tänker "men what the hell, vi provar väl ändå!" (I de flesta fallen, inte alltid såklart). Såklart har jag ångrat mina beslut ibland, men i såna fall brukar jag tänka på vad risken jag tog har fört med sig och vad jag har lärt mig utav det. Jag har ett ganska bra exempel på det som är ett ganska stort beslut jag tagit:
Jag flyttade utomlands och lämnade allt hemma. Såklart ångrar jag att jag inte är här så att jag kan spendera tid med min familj och mina mor-/farföräldrar, som börjar bli gamla. Ibland när jag kommer och hälsar på och jag ser hur mycket nya kompisar mina gamla kompisar fått och de känner alla varandra och har en gemenskap (ankdammen i gott och ont alltså haha) kan jag ångra att jag inte tillhör den gemenskapen längre. Och en massa andra saker jag kan ångra ibland, men fan jag har lärt mig mycket om livet OCH mig själv med att bo utomlands! Och jag har ju träffat en massa härliga människor jag inte hade annors träffat.

Ångrar man ett beslut man tagit går det oftast att fixa. Till exempel mitt beslut med att flytta utomlands: man kan alltid flytta tillbaka! Min pappa säger alltid att då har man ändå provat och nu vet man hur det var. Som någon annan redan sa så ångrar man bara de risker man inte tar och man lär sig alltid någonting! Till exempel att "okej, nästa gång jag ska göra ett liknande beslut ska jag tänka på den här saken också" eller något i den stilen. Och man får ju en berättelse av det som man kan berätta och kanske lära andra.
Min magkänsla berättar mig också väldigt mycket, känns det inte bra i magen är det kanske inte en risk värd att ta, ibland är också det trygga ett väldigt bra beslut.

Svar: Tack för att du delade med dig av dina tankar och erfarenheter, jätteintressant med konkreta exempel och allt!
Daniela Skoglund

Jenn - forever abroad

Blev som sagt så inspirerad, så skrev ett inlägg på ämnet: https://jennifersandstrom.se/2017/08/08/hur-vagar-man-ta-steget-mot-sin-drom-eller-gora-nagot-som-skrammer-en/

Vet inte om du får pingbacks när någon länkar till ett inlägg, men tänkte att jag skriver det här i alla fall! :)

Svar: Har läst ditt inlägg och gillade det jättemycket! Så kul att någon spinner vidare kring ens tankar och att något man skriver kan väcka diskussioner på det här sättet :)
Daniela Skoglund

Anonym
Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Fick meddelande om att du svarat på en kommentar. Kommentaren är skriven från mitt konto men jag har inte skrivit den :O Vet inte hur det har gått till, men sett att man blir inloggad på andras användare de gånger blogg.se har problem. Har skrivit till blogg.se om detta, för kommentaren ovan (undertecknad Evah Åberg) har inte jag skrivit.

Svar: Men, vad konstigt! Jo jag har också sett det där med inloggningen, men aldrig hört om något sådant problem med kommentarerna :O tack att du meddelade och bra att du tog kontakt med blogg.se!
Daniela Skoglund





Namn:

E-mail (publiceras ej):

Blogg:













Nominerad till Årets blogg & Årets personliga blogg 2016. Skrivs av en 24-årig färgstark finlandssvensk Helsingforsbo, som kännetecknas av långt blont hår och ett leende på läpparna. Varmt välkommen till Danielas Dagbok, i denna blogg finns det inte brist på någonting!

Kontakt: daniela.skoglund@gmail.com


Senaste inläggen

När bloggen exploderar
Ett inlägg skrivet åt alla män
JAG VANN!!!
10-poängs veckoslut i Vasa
Mina nya glasögon - dessa valde jag!



Kategorier

Allmänt · Bloggrelaterat · Fest · Filmer & serier · Foton · Frågor & listor · Kärlek · Musik · Outfits · Resor · Samarbeten & tips · Shopping · Skola & jobb · Text & åsikter · Träning



Arkiv

2017
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2016
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2015
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2014
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2013
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2012
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2011
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2010
01 · 02 · 03 · 04 · 05 · 06 ·
07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12

2009
06 · 07 · 08 · 09 · 10 · 11 · 12