Som ni kanske minns, var jag och sålde på Bock's Bloppis för ca en och en halv vecka sedan (
klick), och nämnde då att jag kom hem med en Ikeakasse med grejer jag tänkte sälja på nätet. Orkade inte gå igenom helt allting så en del sänkte jag bort, och resten publicerade jag på ett Facebookloppis i hopp om att någon skulle vilja köpa. Till min stora förvåning och glädje gick nästan allt åt direkt, och folk ställde sig till och med i kö efter sakerna. Härligt!
Trodde jag... Glädjen var nämligen inte hemskt långvarig, kan jag säga =) Låt oss resa tillbaka i tiden till förra veckans måndag, och ta en titt på hur det har varit sedan dess:
Jag har förr sålt enstaka grejer på Facebookloppis, och då varit helt för snäll i den bemärkelsen, att jag kört omkring med sakerna till platser som passat köpare enligt deras tidtabeller, och på så sätt knappt gått på någon ekonomiskt vinst (att köra till och från stan bara för att överlämna en fyra euros tröja är ju inte så smart nej), samtidigt som jag förlorat en massa tid. Så, den här gången, bestämde jag att allt går enligt min tidtabell, och att de som vill köpa något antingen hämtar det hemifrån oss när jag är hemma, eller kommer till stan före jag börjar jobbet/efter jag slutar jobbet. Och ja, så skrev jag klart och tydligt ut det på Facebookloppiset, så att inget skulle vara oklart. Låter väl hemskt enkelt, eller hur? Nå, det var det INTE.
Först och främst kan jag säga, att försök nu sen få till någon som helst vettig tidtabell med ca 10-15 köpare. Skulle allt ha löpt på som jag önskat skulle jag ha sagt åt alla typ "jag är hemma på måndag och tisdag mellan 17-18" och så hade alla kunnat komma då, mennnnn så funkar det ju inte i dagens värld när alla (inklusive jag själv) har så mycket att göra. Önskemål på tider och platser var hämtningen av sakerna skulle ske var exakt lika många som det fanns köpare, och jag fick hjärtklappning bara av att tänka på hur veckan skulle se ut. Försökte ändå behålla både lugnet och kontrollen och skrev upp en prydlig lista på när och var avhämtning skulle ske, vad personen skulle köpa och hur mycket det skulle kosta. So far so good. Jag fick ju liksom nog inse och acceptera att allt inte skulle gå helt enligt min tidtabell utan att jag nog blev tvungen att vara lite flexibel, men äh, jag skulle ju bli av med allt och det skulle vara värt det. Trodde jag. Tills jag några dagar senare bara ville sätta mig ner på golvet och riva mig själv i håret. Låt mig ge några exempel (och observera, exempel - detta är alltså inte allt som gick snett) på händelser från veckan:
● En person bad mig att posta en sak (erbjöd sig självklart att betala postavgiften), och även om jag som sagt starkt var inne på att alla som ville ha något skulle avhämta sakerna enligt min tidtabell, var jag snäll och gjorde ett undantag. Rusade till posten samma dag trots att jag hade skitbråttom och egentligen inte alls hade något ärende åt det håller dit posten ligger, och efteråt skickade jag postavgiften och kontonummer åt köparen och bad hen meddela när hen betalat. Fick ett tummen upp som svar, men när jag tre dagar senare inte ännu fått några pengar, skickade jag och påminde om betalningen. Fick ett "ursäkta, jag gör det ikväll" som svar. Pengarna kom in på mitt konto igår, tio dagar efter att jag var till posten.
● Jag hade stämt träff med en person hemma hos oss ett sådant klockslag att jag bra skulle hinna till en gymtimme efteråt. Men, klockan tickade och ingen syntes till, så jag skickade iväg ett meddelande och frågade var personen var, och då fick jag som svar att hen nog är påväg. Och då var ju frågan, skulle jag missa min gymtimme för att sitta hemma och vänta på någon som inte kom avtalad tid??? Man blir liksom så LÅST när man sitter hemma och väntar på någon, som inte dyker upp när man bestämt. Och detta hände inte endast en gång under veckan, utan jag var flera gånger i en sådan situation att jag skulle någonstans, och inte hann för att folk inte kom i avtalad tid. Kul kul.
● En person dök upp exakt som avtalat, och jag ba JESSSSSS. Hen hade dock med sig för lite pengar, så vi bestämde att hen skulle betala resten in på mitt konto. Inga problem sa jag (och menade det verkligen, spelar ju ingen roll om jag får pengarna som cash eller in på konto) och jag skickade mitt kontonummer åt personen. Bara att det igen gick flera dagar utan att någon betalning syntes till, och jag återigen blev tvungen att skicka iväg en påminnelse om betalningen. Sen fick jag nog ett "oj nej, ska betala asap" som svar och fick faktiskt pengarna sen, men ändå, så himla awkward att bli tuvngen att skicka och påminna om betalningar.
● En person hade jag väldigt svårt att hitta en passande tid med för att hen hade så tight tidtabell (och här funderade jag också på en sån sak, att om personen som först sagt att hen köper saken aldrig har tid att komma efter den utan bara skjuter upp och skjuter upp, i vilket skede har man sen rätt att sälja vidare till följande i kö, som kanske kunde hämta saken direkt? Liksom, varför ska jag sitta och vänta i veckor på att bli av med något när någon annan erbjuder sig att hämta saken genast?). Hur som helst fick vi in en liten lucka som passade personen i fråga, men jag poängterade flera gånger att jag verkligen verkligen verkligen var tvungen att åka vidare senast prick, för att hinna till ett väldigt viktigt ärende. När personen dök upp? Sju över. Och visst, i vanliga fall kanske det inte är så farligt att komma sju minuter för sent, men när jag klart och tydligt sagt att jag MÅSTE åka senast prick, då g-å-r det inte att komma för sent, även om det bara handlar om några minuter.
● Hade en tid avtalad med en person, men hen dök inte upp för hen glömde. Vi bestämde samma tid nästa dag, men hen dök inte upp för hen glömde. Vi bestämde samma tid nästa dag, men hen dök inte upp, för att hen glömde meddela att det inte sen heller passade. När samma sak hände för FJÄRDE gången tänkte jag att det var ett dåligt skämt, men oj om jag bara vetat att en femte no-show väntade. Alltså hur täcks man ens??? Inte dyka upp FEM gånger irad? Alla dessa gånger har jag tagit mig hem rakt från jobbet på grund av detta och (bokstavligen) suttit hemma redo med klädkassen i famnen och väntat på någon som aldrig kom. Helt som om jag inte skulle ha haft bättre saker för mig.
Så ja, efter den här veckan känner jag faktiskt bara att aldrig mera Facebookloppis. Jag förstår att det är mänskligt att glömma och komma för sent ibland (i slutet av förra veckan var jag så trött och råddig av hela loppissoppan att jag själv glömde att ta med mig ett par byxor till stan, så jag är inte perfekt heller) (fast då meddelade jag iofs genast att jag hade glömt så att personen inte skulle komma till stan i onödan sen på eftermiddagen), men när allt det här hände på en och samma gång blev det liksom bara f-ö-r m-y-c-k-e-t. Och så måste jag väl ändå säga, att liksom helt på riktigt, att om man inte klarar av/vill/har råd/hinner skicka iväg en betalning in på ett konto för en sak man köpt, så ska man ju helt enkelt inte köpa något via ett Facebookloppis. Och samma gäller om man känner att man inte klarar av att komma ihåg avtalad dag och tid, då kanske man bara ska handla i butik istället för att ha någon att sitta och vänta på en hela dagen. Men nåja, nu har jag ändå blivit av med det mesta (förutom de sakerna vars "nya ägare" aldrig dök upp) och fått alla slantar, men kan nog inte säga annat än att SÅ OVÄRT besväret. Som sagt, aldrig mer Facebookloppis. Åtminstone inte så att jag säljer flera saker på samma gång. Huhhu alltså.
P.s. Sorry för inlägg med ytterst negativ ton, men blev bara så trött på hela alltihopa att jag var tvungen att spy ut en liten klagovisa. Imoron ska jag försöka va glad igen - borde inte vara så svårt, med tanke på att jag inte längre behöver vänta på någon loppisköpare som aldrig kommer, utan istället åker till Helsingfors =)
