Danielas Dagbok

02 oktober 2017, kl. 09:47

Outfit 300917 & Allmän catch up

Klänning-Vero Moda, halsduk-H&M, stövlar-Din Sko, väska-Michael Kors

Hej på er! Tänkte vi kunde kicka igång bloggveckan med lite allmänt måndagsbabbel idag om hur det går osv, och så en outfit på det så att inlägget inte blir så enformigt/tråkigt/bildlöst, eller vad man nu vill kalla det. Hur låter det? Bra, hoppeligen, för nu börjar jag skriva i vilket fall som helst. Tre frågor förekommit ganska ofta på senaste tiden, så jag tycker jag lika gärna kan ge alla ett svar här på en och samma gång:

Hur trivs jag på nya jobbet? Tackar som frågar, riktigt bra! De två första veckorna gick mest ut på att försöka ta in så mycket info som möjligt, bekanta mig med klienterna och få ett grepp om arbetsbilden, så först förra veckan kändes det som att jag började jobba "på riktigt". Den veckan var också den bästa veckan hittills, så det känns ju väldigt positivt! Har också så småningom börjat hitta rytmen när jag ska gå och sova för att hinna sova tillräckligt och när jag borde vakna för att ha tillräckligt med tid för mina morgonrutiner och jobbsträckan, så ju mer jag vänjer mig vid de nya tiderna, desto bättre kommer det nog att gå. Men ja, kort sammanfattat - kivoga kollegor, kivoga arbetsuppgifter och kiva jobbplats - men väldigt annorlunda arbetsbild än jag är van med. Så, trött är jag ju, men det var helt väntat också. Blir nog säkert jättejättebra bara jag vänjer mig vid allting.

Hur känns det att bo hemma hos föräldrarna igen? Konstigt, men helt okej. Försöker att istället för att se det som ett misslyckande, se det som en stor möjlighet, för det kommer knappast mera en sån här chans att bo hemma en tid och spara pengar längre fram i livet. Dessutom vet jag ju att det är tillfälligt, och jag vet ju också att det inte beror på att jag inte skulle klara mig själv - har ju ändå bott hemifrån i sex år, så att. Men saknar lägenheten i Helsingfors, det gör jag ju nog, och nog skulle det ju vara betydligt trevligare att bo i lägenheten man själv har inrett än i rummet jag bor i nu, som jag inte alls orkat satsa på på något sätt. Men, som sagt - en tillfällig lösning, och en stor möjlighet. Dessutom ger mamma mig jättemycket space vilket jag är tacksam över, hon har helt klart insett att jag inte längre är 17 år nu. Lite annat är det med pappa, som en dag när jag kom hem femton minuter senare än vanligt från jobbet för att jag for till butiken, ringde och oroligt ba "MISSÄ SÄ OOT???", hahaha.

Hur går det att vara ifrån Niko? Inte är det roligt, men inte så farligt heller. Försöker att också se det här som en möjlighet med tanke på att han också får "lära sig" att bo ensam nu, tycker det är viktigt att få prova på det nångång och den chansen kanske inte kommer sen mera heller. Dessutom hörs vi ju varje dag och ses regelbundet, så åtminstone hittills har det inte gått någon större nöd på oss. Efter snart sju år tillsammans vet vi ju nog ändå exakt var vi har varandra, och dessutom är det säkert riktigt nyttigt att vi får sakna varandra riktigt ordentligt också. Räknar nog ändå ner dagarna tills han kommer hit nästa veckoslut, och sen är det inte länge tills vi åker till Madeira och får vara tillsammans en helt vecka. Jejejeee.

Japp, det var mina känslor i ett nötskal från dessa tre veckor jag hunnit vara här. Kort sammanfattat går det alltså helt bra - nu vet ni det! Och nu är det dags att sluta måndagsbabbla och fortsätta jobba istället, hoppas ni alla har haft en bra start på veckan =)

3 kommentarer