Danielas Dagbok

16 september 2017, kl. 11:57

Vår vänskap (och våra vinkvällar)

För ungefär fyra år sedan träffade jag Karro för första gången. Jag hade läst hennes blogg ett tag då och tänkte att hon säkert skulle vara någon jag skulle komma bra överens med, och när jag någon månad senare fick en bloggförfrågan jag kände att jag behövde bolla lite med någon, skickade jag åt Karro och frågade om hon ville gå på kaffe nångång. Kan erkänna att jag var skitnervös när jag gjorde det eftersom 1) Jag hade aldrig tidigare föreslagit åt någon vars blogg jag läst att vi skulle ses så jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera, och 2) Jag var liiiite rädd för henne. Ja, rädd :D Hon verkade liksom så himla cool och självsäker att jag var rädd för att hon bara skulle se mig som någon liten tönt typ, hehe. Men, Karro tackade glatt ja till kaffe, det sa klicketi klick när vi sågs, och sen dess har vi träffats mååånga, mååånga gånger. Igår var en av de gångerna, då vi efter min första vecka på nya jobbet, gick ut till O'Malleys på några glas vin. Och idag, mina damer och herrar, tänkte jag visa hur det kan se ut på våra vinkvällar, in case you ever wondered:

Vi frågar Karros kompis Moa (som också var med) ifall hon kunde ta en bild på oss. Karro var beredd, det var uppenbarligen inte jag.

Karro märker att jag uppenbarlingen inte var beredd.

Karro ba känner sig nöjd över att hon hängde med bättre än jag, och jag ba bitch please du kan ju nog meddela istället för att try to shine on your own...

Hehehheeeee nånnääää skojaa.

Ok, nu skärper vi oss båda och försöker få en lyckad bild.

...Gick ju sådär.

...Gick ännu sämre.

....Ooooch det spårar ur helt. Ingen chans att få en sansad, lyckad bild mera.

Karro ger upp och ba nä nu räcker de.

Och jag ba de gör de int alls.

Sen slutade kvällen vid Ollis, fast jag egentligen hade tänkt att jag skulle tidigt hem och sova. Men, det brukar gå så när man är med Karro, det har jag lärt mig. Och sen den där gången vi träffades för första gången, har jag lärt mig några andra saker också. Jag har bland annat lärt mig att Karro inte alls är en skrämmande typ som tycker jag är en tönt, utan att hon tvärtom är snäll, trevlig, rolig, pålitlig, artig och omtänksam. Jag har lärt mig att hennes efternamn verkligen inte uttalas Ååsmuus, som jag först trodde, utan Åssmuss (eller var det Åssmoss?) (i och för sig har hon inget att påpeka om saken, eftersom jag också lärt mig att man enligt hennes dialekt uttalar U som Y - ska vi far yt och nu blir ja syr, till exempel). Jag har lärt mig att man kan prata om så gott som allting med Karro, och att det man berättar åt henne stannar där. Jag har lärt mig att hon är en jättebra vän, som man kan ringa alltid när det behövs, och som man kan vara precis som man är med. Och ja, så har jag ju lärt mig att våra vinkvällar alltid är lika roliga, mennnn that one goes without saying =) Tackis för igår bästa du, det här ska vi göra om många gånger nu under min Vasatid ♥

2 kommentarer