Spruckna byxor, afterwork, Avicii och inflyttningsfest
Söndag eftermiddag och dags för veckoslutssammanfattning!
Mitt veckoslut fick väl en mindre lyckad start, när jag fick en så hård mensvärkskramp att jag blev tvungen att sätta mig på huk, och det hördes ett högt "KRÄTSSCHHH" till följd av att mina byxor sprack =) Alternativen var att gå omkring på stan med röven bar eller linda jackan runt midjan och frysa, så jag valde det sistnämnda. Gick huttrade omkring och sörjde att byxorna som varit mina favoritjeans i flera år skulle åka i roskisen, helt ovetandes omn vilken sorg världen skulle drabbas av bara några timmar senare.
Som tur behövde jag inte frysa särskilt länge, gick nämligen in till Venn där jag mötte upp Janina och Josefina för en välbehövlig aw. Pratade om åsnor i Kanada, livskriser och andra viktiga saker i någon timme, samtidigt som vi åt och drack av alla de ytterst Instagramvänliga drinkarna och maträtterna som vi blev serverade. Och vet ni, när det gäller Venn, är maten faktiskt precis lika god som den ser ut - ÄLSKAR deras platta med avokado, kycklig och soltorkade tomater! Mocktailen i kopparmuggen beställde jag dock både för första och sista gången, men det är nog det enda jag någonsin haft att klaga på gällande Venn. Helt klart ett nytt favoritställe i Vasa.
Sen åkte jag, som oftast på fredagskvällarna, till gymmet för att gå på fredagspumpen. Mötte upp Filippa och fotade lite inför ett kommande blogginlägg, före vi förflyttade oss ner till Les Mills-salen och placerade vikterna på stången. Janna (som btw inte bara är min arbetskompis utan också kanske världens bästa ryhmäliikunnanohjaaja) (kommer ej på svenska ordet) hade mixat ihop lite gamla pump-låtar, och glädjen var total då Aviciis "Hey Brother" strömmade ur högtalarna, samtidigt som tricepsmusklerna fick styrk.
När jag efteråt satt i bilen svettig och lycklig, spelades ytterligare en av Aviciis låtar, The Nights, i radion, och när låten var slut, var det en väldigt förbryllad radioröst som meddelade att lyssnarna under låten skickat in att Avicii är död. Det gick kalla kårar genom hela min kropp, och blev tvungen att ta in på en busshållsplats och plocka fram telefonen för att se om detta verkligen kunde stämma. Och visst stämde det. Måste säga att jag aldrig tidigare riktigt kunna relatera till folks reaktioner då kändisar dött och "R.I.P" skrivits ut till höger och vänster i sociala medier, men jävlar vad det kändes den här gången. Vet inte om det var för att han var så ung, för att han var hemifrån vårt grannland, för att hans låtar var så bekanta eller en mix av alla dessa saker, men denna gång är jag med och sörjer. Kände mig verkligen tom hela kvällen och sov dåligt natten efteråt, och har under veckoslutets gång både lyssnat på hans låtar och sett intervjuer med honom på Youtube. Så ofantligt sorgligt att man inte finner några ord.
På lördag var jag rätt seg hela dagen, men tog mig ändå ut till Petalax med mamma för att gå på promenad med mormor. Mamma knäppte den här bilden på oss, och mormor som aldrig brukar vara speciellt brydd i bilder, önskade jag skulle printa ut den här så att hon får rama in den. ♥
Efter promenaden var jag lite piggare, och tur det, för när jag kom hem hade jag inte många timmar på mig för att göra mig i ordning inför kvällens bravader. Det vankades nämligen inflyttningsfest hos bästa Karro och Matias, en kväll jag sett fram emot i evigheter. Så, med Avicii i bakgrunden valde jag kläder, försökte få ordning på håret och sminka bort ringarna under ögonen. Blev en helsvart jumpsuit, plattat hår och samma smink som alltid, typ. Precis så som jag känner mig mest som mig själv och mest bekväm.
Måste ju visa upp inflyttningspresenten också. Jag frågade nämligen Karro på förhand om det fanns något hon skulle vilja ha till lägenheten, och hon svarade "ööööö... minikaktus? lakan? lampa?", så jag och Chevvan fixade minikaktus, presentkort till Jysk och ett kort med en pretty imponerande dikt på baksidan, om man nu får skryta lite på sig själv. Men jag menar, hör nu; "En kaktus som är lika söt som ni två, är väl en bra inflyttningspresent man kan få. Någon lampa och några lakan vågade vi dessvärre inte välja, så med detta presentkort får ni själva gå till Jysk och se vad de har att sälja. Grattis till ert nya hem önskar Daniela och Chevelle, må detta bli en fantastisk kväll!". Nästan så man borde byta bransch och bli poet istället?
Själva festen, då. Förutom Karro och Matias kände jag typ noll människor, vilket jag vara tyckte var helt fruktansvärt roligt. Älskar att träffa nya människor, och tycker enbart att det är kiva och spännande att kliva in i ett rum där jag inte känner någon. Och ja, vilket gäng vi hade igår kväll alltså! Både Karros och Matias vänner visade sig vara helt huippuga typer och allihopa klickade jättebra. Dessvärre ids jag inte lägga upp någon bild på typerna när man aldrig vet vem som vill synas och vem som inte vill synas, så ni får tyvärr nöja er med denna fenomenalt högkvalitativa bild på Karros och Matias huvud, några ben och en hög ölburkar :D Nåjo, bättre än ingenting.... Väl?
Jag hade förberett en liten lek på förhand också, tänkte det kunde vara en kul grej att göra eftersom jag visste att det var många på festen som inte kände varandra så bra och skulle träffa varandra för första gången. Så, jag skrev 10 påståenden (eller vad man nu ska kalla det) på papper (t.ex. "Bilägare", "Studeranden" och "Svenskspråkiga"), och ställde jag mig bakom Karro och Matias och visade upp ett papper åt gången. De som kände igen sig i det som stod på pappret skulle lägga benen i kors, och sedan var det Karros och Matias uppgift att försöka komma fram till vad alla som satt med benen i kors hade gemensamt. Leken blev väldigt uppskattad av alla, så tips tips till alla er som ska ordna fest inom snar framtid och skulle vilja ha någon rolig programpunkt på festen =)
Sen spelade vi flip the cup, och ovan ser ni en bildserie på hur det såg ut då tjejernas lag (Karro, jag, Moa) vann killarnas lag ö-v-e-r-l-ä-g-s-e-t. Vi alla tre lyckade flip:a cup:en på första försöket utan problem, det ni! Who run the world, och så vidare.
Efter lite gitarrspel, mera häng och allsång, traskade hela gänget den korta biten in till stan, och fortsatte till stället dit man alltid hamnar då man är med Karro, det vill säga Roska. Där dansade vi till Aviciis "Levels" som om det inte fanns någon morgondag, och när jag någon timme senare satte mig i taxin kände jag minsann att jag under den kvällen levt upp till lyricsen "so live a life you will remember". Tusen tack till Karro, Matias och alla andra inblandade för roligaste kvällen på länge, nästan så jag hoppas ni flyttar snart igen så att ni kan ordna inflyttningsfest snart igen.
& Så hade jag tänkt avsluta inlägget med att be om ursäkt för bildkvalitén (alla bilder i inlägget är fotade med telefon eftersom kameran varit på vift), men nu skiter jag i det, för att 1) skulle ändå inte ha viljat/hunnit fokusera på någon bildkvalité pga upptagen med att ha roligt, och 2) som Chevelle skulle säga, man ser ju vad det föreställer ändå. Så, säger istället, att hoppas ni också haft så roligt i helgen att ni inte heller har något annat än enstaka halvsuddiga bilder i mobilen. Jeppis jepulis, nu ska jag äta pizza - hejtå!
Alltså sån superkväll, vill göra om den!!! Had ett inlägg på g jag o, men tror ja ba typ länkar ti dehär inlägge iställe, du sammanfattar allt så bra redan :D
Svar:
Daniela Skoglund
Haha men alltså NEJ vilkenotur med byxorna! 😂
Svar:
Daniela Skoglund
http://karolinaskaos.com